Kvällen innan ett långpass, vad kan vara bättre att käka än hemgjord pizza? Särskilt om man har världens bästa recept på pizzadeg. Receptet fick jag av min snälla bloggläsare Jeanette i brevlådan en dag i somras. (Ja, efter att jag gjort pizza på Gotland som blev rätt misslyckad. Eller i alla fall inte tunn.)
Först gjorde vi tomatsås.
Och sen deg. När den jäst klart och vi började baka ut den, trodde jag knappt mina ögon. Den gick att kavla tunn OCH få upp utan att den gick sönder! Kände mig som värsta mästerkocken. Fast egentligen är jag ju rätt kass på matlagning vilket betyder att det verkligen är ett superrecept.
Sen fick alla välja vad de ville ha på sina pizzor.
Och så in i ugnen. Barnens pizzor såg ut såhär:
Och min finns ingen bild på för jag var så galet hungrig när den var klar så jag kastade upp den på tallriken och åt upp den direkt. Fanns ingen tid för bloggfotande! Men jag gjorde ena halvan med tomatsås, mozzarella, salami och ruccolasallad över, andra halvan blev tomatsås, mozzarella, honung, valnötter och ruccolasallad över. Olle var borta så tyvärr fick han inte uppleva succépizzan. Men nog om det där. Den här bloggen handlar faktiskt om löpning.
Imorse vaknade jag pga söndagsplaner tidigt, fortfarande rätt mätt och belåten. Men jag gick upp och åt frukost och gick sen och la mig en stund till för att smälta maten. Efter ett par timmar klev jag upp igen och satte på mig löparkläderna. Dags för långpass!
Lite velig kring vilken rutt i och med all snö. Stan brukar inte vara optimal i det här vädret men ändå… vart skulle jag annars ta vägen? Lidingöloppet är för snöigt just nu när man vill få upp lite fart, och jag vet inte, var inte sugen på förortens gångvägar. Så jag kutade som vanligt in mot stan. Vilken skillnad mot långpasset för en vecka sen. Då var staden full av promenad- och springsugna människor i solskenet. Jag såg i för sig fleraTeam Stockholm Marathon-grupper som kämpade på i det grå vädret, men annars rätt öde. Det blev samma runda som sist: Lidingöbron-Värtan-lång sväng på Djurgården-Strandvägen-Skeppsbron-Stadsgården-Norra Hammarbyhamnen-Hornstulls Strand-Söder Mälarstrand-Skeppsbron-Strandvägen-Värtan-Hemma!
Ja, det blev en bra runda den här söndagen också. Totalt 40,5 km. Lite motigare än förra veckan pga snömodden men det var ok ändå. Många frågor mig om jag måste springa såhär långt. Ehh… nää. Jag måste ingenting. Men jag gillar mina långpass, och ju fler och längre jag springer, desto snabbare går liksom tiden när jag springer. Jag kände dock stundtals i höfterna att kroppen kutat en del i helgen. Får väl försöka mig på sån där stretch eller vad det heter ikväll. Men precis när jag kom hem blev det bara snabb pliktskyldig sådan för jag hade så bråttom. Allra först hävde jag en smoothie.
Och sen duschade jag som en blixt, klädde på mig och sprang stelt upp till busshållplatsen. Jag skulle nämligen in till stan och bjuda syrran på en mycket försenad födelsedagsbrunch. Hundra år sen jag åkte tunnelbana.
Och hundra år sen jag och syrran var ensamma. Ja, hennes bebis var med också vilket var trevligt. Vi promenerade från Östermalmstorg ut mot Skeppsholmen, bara ett par timmar sen jag sprang förbi på samma gator!
På Skeppsholmen var det fint. Och brunchen var jäklans god. Den bästa personen att äta brunch tillsammans med är min syster. Hon älskar det! Och då blir ju allt mycket godare för en själv också. Jag tror jag åt av exakt allt som fanns. Ja sjutton vad mysigt vi hade. Länge sen jag gjorde något annat än sprang. Det är nog hälsosamt. Sen promenad tillbaka längs vattnet.
Fina Stockholm. Bara lite sol på det här tack. Slut!
rocknrollrunning.se 
Bara en liten undran hur du lägger upp pass: Läser du på själv eller har du någon tränare i bakgrunden som du har som bollplank eller kör du som jag att du kör på det som funkar för dig i kombination med det som ”vetenskapen” säger är rätt?
På svar när folk frågar varför du springer så långa pass så kan jag undra varför de frågar det? Ska man bli bra på att springa långt ska man väl träna långt, eller? Har inte härdat kroppen för så långa distanser än men så är jag novis på maraton. Tjing!
Hallå Eva! Jag har i precis ett års tid fått hjälp av en kille som heter Pekka Kanerva. Han är grym. Han hjälper mig att lägga upp träningsblocken men inte sådär i detalj. Jag bestämmer själv hur jag lägger upp dagarna men följer hans grundtankar.
Eva, du är ingen novis! Du har ju sprungit mycket så länge! Ett marathon är ju bara liiiite längre, men visst, det är absolut en annan grej. Och jag fattar känslan. Efter två maror känner även jag mig som en nybörjare…
Ah, jag förstår! Har en kille på lut som jag nog ska använda mig av om jag fastnar för maraton. Bra att ha ett bollplank och hjälp med lite struktur 🙂
Det låter som en bra plan! Hur känns det då, blir marathon din grej tro?
Stockholm får avgöra det. Har ju bara sprungit en trailmara än så länge. Fråga mig igen den 2/6 😉
Blir så avundsjuk när jag ligger hemma med förkylning! Grymt att springa ett så långt pass dagen efter ett långt fartpass! 🙂
Och väldigt bra skrivet av Eva här ovan. Jag älskar din blogg för att du springer så långa pass och att din kärlek till löpningen verkligen märks av genom orden! De som påpekar är bara avundsjuka!
Tack Ida för din ständiga pepp! Blir så himlans glad av det!
Åh nej, är du sjuk! Har inte hunnit in på din blogg än idag. KRYA PÅ DIG!
Din blogg är så jäkla bäst!! Finns liksom inget mer att säga… Jag undrar mest över hur snabbt du har blivit så här pass bra som du är nu. T.ex. hur tränade du för säg 3 år sen? Jag är 24 år snart, och vill gärna tro att jag hinner bli lika bra som du när jag väl når din ålder 🙂
Åh Em! Jag blir så glad över att du gillar min lilla blogg! Oj, för tre år sen. Då var vårt minsta barn ett år och jag sprang kanske ett par gånger i veckan men i långa perioder ingenting alls. Det är precis ett år sen jag började springa mycket. Innan dess var det helt random, jag sprang en del på somrarna. Men inte alls målinriktat och på det här viset. Det är nytt. Så lugn, du har massa år och tid på dig!
Hej Tove
Jag läser allt mindre bloggar. Men din blogg är verkligen värd all lästid. Den är fin, fräck, peppar och samtidigt spännande, och inte minst fått mig att börja springa :). All lycka till med loppen. Det var det.
Heja heja!
Hej M! Fasiken så fint sagt! Och grymt av dig att ha börjat springa! Vi hörs! Heja dig!
Hej Tove! Jag var en av dem i Team Stockholm Marathon-leden som strävade framåt och såg dig när du svischade förbi som en härlig färgklick 🙂
Men åh! Maria, vad kul! Vilken fartgrupp kör du med?
Jag har kört med 4.30 men idag blev det 4.45 för jag var sjuk förra veckan. De höll dock samma tempo som 4.30 så det gjorde inte så stor skillnad ;). Vi sprang första varvet på Stockholm Marathon-banan och det var roligt, det var första gången jag sprang den. Kändes lätt under passet men OJ vad jag var sliten resten av dagen! Fattar inte hur du orkar fortsätta dina dagar som om inget hänt efter dina långpass, själv ligger jag utslagen i soffan… 😉 Tack för en inspirerande blogg!
Bra kutat! Jag är rätt van vid långpassen och jag vet inte men min kropp verkar återhämta sig rätt fort. Men lite stel var jag när jag sprang till bussen… Och TACK!
Världens bästa blogg!! du är så fantastisk! så kul att läsa! tack!!!
Tack för världens bästa kommentar!