Som jag har förstått det så går Berlin Marathon av stapeln klockan nio på morgonen den 30 september. Så idag tänkte jag att jag lägger mitt långpass exakt samma tid på morgonen, för att få in känslan. Steg därför upp halv sju och åt frukost. Jag åt det som jag tänker att jag kommer få äta när jag bor på hotell i Berlin; te och mackor. Inga konstigheter. Och att äta sådär två och en halv, tre timmar innan start känns lagom för mig. När det började bli dags att göra mig redo fyllde jag båda mina handflaskor med vatten och smörjde in benen med vaselin eftersom jag ville kuta i shorts i det perfekta springvädret. Då halva Sverige är ute på Lidingö för att provspringa Lidingöloppet så blev jag sugen på att göra tvärtom och ta en stadsrunda. För att det inte skulle bli alltför långt så var Olle snäll och skjutsade mig till Ropsten.  Idag blev det även solglasögon på. Har knappt använt mina Nike-solglasögon vilket är lite synd för de är väldigt sköna och bekväma att ha när man ska springa långt i sol. Jaja, jag gav mig av, piip!  Tanken var att köra Mirjams runda runt Djurården och söder. Ute vid Waldemarsudde kom ett stort kryssningsfartyg, Marielle, ute i vattnet. Jag sprang ikapp med henne en bit innan jag svängde av mot Djurgårsstaden. När jag nådde Stadsgården, efter att ha kutat Strandvägen och Skeppsbron fram, så hade det där Mariellefartyget precis lagt till och det vällde ut turister. Sen sprang jag vidare längs norra Hammarbyhamnen, Eriksdalsbadet, Hornstulls strand, Söder Mälarstrand, Skeppsbron, Strandvägen, Gärdet, Värtan, Lidingöbron och en extra sväng så att det blev precis 39 km. Höll bra tempo idag, snittfart 4:38/km och snabbast gick det på sista två milen. Skönt när man kör långpass och kommer in i ett skönt flow som ändå går rätt fort. Kände av foten rejält i början men det släppte mot slutet och i övrigt kändes det stabilt och bra. Problemet med foten är att jag just har svårt att springa på framfoten vilket är extra jobbigt i uppförsbackar då man vill ta i eller när man vill byta löpsteg en stund för att slappna av och få igång andra muskler. Hade det inte varit för foten så hade jag känt mig rätt hoppfull inför Berlin. Äsch, det gör jag väl nu med, det ska framförallt bli så roligt att springa i en annan stad. Jag och foten får göra vårt bästa helt enkelt.  Olle var så snäll och lagade omelett till mig när jag kom hem. Så gott! Ägg i alla dess former är bland det bästa jag vet.