Tempopass

Ensam i stan.

Idag blev det gröt till frukost. Sen for jag runt hemma. Städade, dukade och fixade eftersom mina föräldrar och syrran med familj skulle fira midsommar hos oss. Och innan dess ville jag hinna springa också. Efter två timmar kändes gröten och kaffet smält och det var dags att ge sig av.

Ah, sicket midsommarväder!

Benen kändes relativt pigga, kan bero på att jag bara kutade distans igår. Dagens tanke var ett tempopass så jag började med 2,5 km uppvärmning. Sen höjde jag tempot och sprang in mot stan. Blåsigt! För blåsigt! Kändes dock som jag var ensam i stan; tomma gator och helt tyst. Även framme vid promenadstråket längs Djurgårdskanalen var det lugnt, ja i alla fall på marken. I vattnet var det mer ruljans med kanoter och båtar på väg ut i skärgården. Såg en och annan löpare men de flesta verkade ha flytt stan. Även om det var skönt med vinden för att hålla värmen stången så var det faktiskt lite störande för farten. Men inte mycket att göra åt, bara att kuta på så gott man kan. Passet var totalt 20 km med fyra block om 5 km. Totalt 23,5 km med nedjoggen.

Sedan iskaffe och full sprutt för att ordna det sista innan midsommarfirandet skulle börja. Bytte om från löparkläder till klänning.

Det här är typ den enda klänning jag har som jag gillar för tillfället, så om vi ses på en fest så kan ni vara säkra på att jag dyker upp i just denna. Jahaja, sen kom alla och vi åt så mycket god mat. Förmodligen exakt samma mat som alla ni andra åt idag. Det är rätt bra när vi firar midsommar för vi hjälps åt med all mat, bland annat gjorde vi sallad.

Men överlägset godast av allt var min mammas lax och min syrras tårta.

Finns ingen som kan göra tårtor som min syrra, hon borde vara med i en tårttävling. Efter maten åkte vi till hamnen och badade.

Nä ok, just jag badade inte men jag virade in alla badare i handdukar! Det är också viktigt.

Nu ska jag gosa med alla barnen. Imorgon åker de nämligen med mina föräldrar till Gotland i en vecka medan vi knegar vidare. Och då blir huset sådär öde och tomt, ja så som stan var idag. Hörrni, GLAD MIDSOMMAR!

Springer. Och längtar.

På lunchen gav jag mig ut. En sak jag ofta tänker på är all frisk luft jag får nuförtiden när jag springer såhär mycket. Vet i för sig inte hur frisk den är inne i stan men förmodligen bättre än 100% air condition-luft. Idag joggade jag ett par kilometer och sen körde jag ett litet test för att ha att jämföra med framåt. Efter det blev jag trött och fick pusta ut några sekunder.

Sen kutade jag vidare i lite lugnare tempo. Jo, ni kanske tror att jag försöker matcha mina hårband såhär som på bilden? Saken är att jag inte gör det. Jag packar alltid ner kläderna och sen brukar jag bara langa ner ett hårband, men på något omedvetet vis brukar det bli matchat – fastän jag egentligen inte ens gillar det. Eller, jag älskar det uppenbarligen innerst inne eftersom jag gör på det viset.

Rätt blåsigt var det. Men samtidigt varmt. Liksom väldigt typiskt svenskt, lite av varje och inte för mycket av något.

Totalt 10 km. Efter duschen åt jag den här otroliga rätten, se bara på alla fräscha grönsaker.

Sen knegade jag vidare. Då och då tittade jag längtansfullt ut genom fönstret. Ja, det är ju rätt svårt att låta bli när man jobbar i ett hus gjort av glas. När solen ligger på så fälls det dock automatiskt ner en järnridå, och det kanske är lika bra det för jag har sån längt efter natur och sommarlov nu. Jag ser vatten – och ser mig själv i en liten båt. Jag ser en brygga – och ser mig själv i bikini med en tidning. Jag ser… ja ni hajar. Bara fäll ner järngardinen så jobbar vi på.

Men! Efter jobbet var det dags för mer natur för då skulle det springas hem.

Lyssnade på musik och sprang Odengatan fram, upp på Valhallavägen, förbi Sophiahemmet och vidare mot Lidingö. Inga konstigheter, en helt vanlig mil som tog slut vid dagis. Där hämtade jag en liten Mexiko-älskare.

När vi kom hem åt vi melon. Hur fin kan naturen bli egentligen?

Till middag åt vi lax och quinoa.

Och nu, nu ska jag rulla den här över hela mig själv.

Jag är helt sjukligt stel i mina lår och rumpan. Det är jag typ alltid men tycker det varit värre det senaste dagarna så nu jäääääääklar! Hej.

Lördagslöpning!

Klev upp redan halv sex imorse. Trots lördag och allt. Egentligen var det inte meningen, hade egentligen satt klockan på halv sju men vaknade till och i någon slags sömnkoma fick jag för mig att det var dags att gå upp. Så det gjorde jag. Käkade gröt, åt mackor och drack kaffe och läste om Spotify i DN. Sen insåg jag att klockan var jättelite så jag gick och la mig igen och smälte maten. Sov någon timme till innan jag gick upp på riktigt. Och ooh, så nöjd jag var med vädret! Vi ska ha kompisar på lunch och enligt tradition ska vi sitta ute. Förra året regnade det så vi fick sitta inne. Nu är det ju inte värmebölja idag men med lite tröjor och jackor ska det nog funka. Men innan dess var det dags att ge sig ut och kuta.

3 km uppjogg och sedan tempopass bestående av 5+5+5 km. Uppjoggen som vanligt lite stel på morgonen men efter att jag nollställt klockan fick jag lite bättre fart på benen. Rejäl blåst på Lidingöbron och över Gärdet. Såg en gul helikopter som lyfte från Gärdet och en stackars död fågelunge på trottoaren. Första fem gick i 4:13 min/km, andra femman på 4:08 min/km och sista fem på 3:57 min/km. Därefter 2 km nedjogg så totalt 20 morgonkilometer. Sen iskaffe!

Nä, nu måste jag duka och tvätta toaletter. Hej så länge!

Dagen då Gotland blev Grekland.

Ahh. Åtta timmars sömn. Otrolig lyx. Innan jag gav mig av hemifrån smörjde jag in mig med vaselin under armarna.

Trots att jag gjorde det innan Stockholm Marathon så fick jag ändå skavsår av mitt linn när jag kutade. Kan i för sig bero på att jag dessförinnan hade slarvat med insmörjning på ett träningspass när det var väldigt varmt, och därför redan hade skavsår lagom till Stockholm Marathon. Och då var det ju varmt så de blev inte precis bättre av de 42 kilometrarna.

Vanliga morgonrundan. Trots att ögonen borde vant sig igår, så blev de ändå chockade över hur fint det var. Ögonchock!

Olle däremot, han gillar inte alls att springa här. Han säger att han bara känner en enda sak när han kutar runt här: leda. Total leda. Jag tror man har fördel av att vara en härdad asfaltslöpare när man är här, för ska man springa mer än en mil så hamnar man lätt till sist på asfalten. Och rent allmänt så är det väldigt rakt.

Fullkomligt vindstilla och alldeles alldeles tyst. När jag sprungit klart stannade jag en stund på stranden.

Och sen har dagen bestått av husfix och bad. Först på stranden och sen i hamnen. Där trivdes alla dykare och hoppare.

Och plötsligt var det sen dags för dagens andra pass. Nästan så det tog emot lite att ge sig ut. Det var så satans varmt. Och så skönt i skuggan medan jag hörde barnens lek och stoj. Och så gott med kaffe. Och tidning. Och glass. Och… nä. Bara att byta om! Precis innan jag skulle ge mig av kom jag på att vatten kanske kunde vara bra att ha med sig i och med att Gotland förvandlats till Grekland.

Sen körde jag en lång uppvärmning. Nu hade det blivit lite blåsigare och det var tur för annars hade jag smält i solen. När kroppen blivit varm(are) så var det dags för ett tempopass light. Gäller att vara försiktig såhär efter marathonet och den här veckan ska gå i rekreationslöpningens tecken. Men ändå, lite fart fick det bli. Upp på asfalten och börja nöta i solen. Bort mot Vamlingbo. Hade smörjt in mig innan jag gav mig av och jag blev alldeles vit av krämen som rann längs kroppen. Delade upp blocket i tre delar och framme vid Vamlingbo vände jag tillbaka hemåt. Sån tur att jag tog med mig vatten, önskade bara att jag haft fyra armar och kunde haft med mig två flaskor till (ja, jag vet att det finns vätskebälten och jag har ett par såna men gillar mycket mer att kuta med handflaskor – till stor del för att man ser tusen gånger tuffare ut). Passerade en massa kossor som höll på att stirra ögonen ur sig när de såg mig. Till sist var jag klar med springet och stannade utanför vårt hus. Passet landade på totalt 19,5 km så dagens totala mängd blev 30 km. Så fort jag kom hem sprang jag in och hämtade tvål och cyklade ner till stenstranden.

Det var mitt premiärdopp och herrejesus vad skönt det var. Ja om man bortser från att jag klev i på fel ställe och fick huka mig på ett ovärdigt sätt för att inte halka på de hala stenarna när jag tog mig ut. Och det var rätt grunt precis här så jag… ja det såg helt enkelt förmodligen väldigt lustigt ut.

Sen cyklade jag den lilla biten hem med turban runt håret och känslan där och då i kroppen: obeskrivligt bra. Hem till öl och chips!

P.S. Detta inlägg är sponsrat av Hamra Krog. Jag köpte en glass och satte mig i en solstol i deras trädgård, och ja här sitter jag nu och åker snålskjuts på deras nät i kvällssolen. Annars hade det här garanterat blivit ett rent textinlägg efter gårdagens uppladdningsfrustration. Jag får se hur jag gör i sommar med bloggen, eventuellt tar den sommarlov. Återkommer om det kära läsare.

Från klockjox till indisk mango!

Sicken dag. När jag imorse packade väskan för dagens löppass så skulle jag lägga ner min Garmin. Den hade varit på laddning under natten. Nu är det ju så att det är något med mig och mina klockor inför lopp. Inför förra årets Stockholm Marathon så började min klocka konstra – jag fick panik och köpte en ny. Inför årets Premiärmil ballade klockan ur – jag fick panik och tvingades köpa en ny då jag inte kunde leva utan en klocka i 3-4 veckor. Så det som hände imorse var ju egentligen rätt väntat: klockan freakade ur. Orkar inte gå in på allt tokeri som den höll på med, det var som ett skämt! Det svors en hel del i radhuset kan jag säga. Jag testade allt som stod i min makt innan jag var tvungen att dra. Just sån skit man inte orkar joxa med dagarna innan man ska kuta. Och eftersom min gamla klocka ännu inte är fixad och levererad så fick jag smärre panik. Så. Jag fick panikringa samtal och därefter låna en klocka på Runner´s Store. Det var ju snällt. En sån där Garmin 310XT. Så när jag gav mig av på lunchpasset så var det med den på armen.

Jag kutade ner mot Karlberg. Gillar inte alls känslan av att ha en annan klocka – trots att killen på Runner´s var snäll och hjälpte mig att ställa in allt. Ändå var det en del finesser som vi inte fick till så den pep när den inte skulle pipa och annat irriterande. Skit i det. Huvudsaken var ju att jag sprang där och då. Först uppjogg och sen 2×4 km tempo. Oväntat varmt ute. Och rätt blåsigt! Efter första fyran stannade jag i höjd med Stadshuset och pustade ut lite, mentaliserade mig fram till lördag då vi passerar här. Fast allra mest i skallen var det här irriterande grejset med klockan.

Sen nästa fyra och nu kom jag in i ett skönt flow som jag hoppas att jag hittar på lördag. Jag har en vag känsla i min vänsterfot men den kan glömma att jag kommer bry mig om den innan lördag. Jag har nog med klockan!

När jag pustade ut lite innan nedjoggen så tänkte jag att det är ju rätt bra det här med klockan. Det får mig liksom att ha något annat än loppet att älta – det kanske helt enkelt är en välmenande gest från klockorna att hålla på att strula dagarna innan jag ska springa? Jag joggade tillbaka mot jobbet och sprang som vanligt förbi den här dörren.

Det är något med den. Den får mig alltid att känna att tja, saker behöver inte vara så svåra. Behöver du en tapestserare? Bra, här är numret, bara att ringa. Denna enkla mentalitet kan man applicera på en hel del i livet när det känns krångligt och motigt. Gör något, bara gör´t! Jag hade kanske kunnat bli en sån där livscoach med detta som min metodik? Totalt 10 km. Sen lunch. Jag har käkat en del kolhydrater på förmiddagen idag men helt naturligt kör jag en lightvariant av kolhydrattömning som sträcker sig fram till imorgon fm. Inte alltför hard core med risk för att bli förkyld.

Nu två trevliga tisdagsting:

1. Mango från Indien. Våra snälla grannar hade fått färsk mango från Indien. En hel låda! Så vi fick smaka. Ja, inte jag kolhydrattömmande människa. Men jag spar min bit till imorgon.

2. Umas nya mustaschpyamas. Man blir glad av den. Jag vill också ha en sån. Morgondagens problem kommer dock bli att få henne att köpa att man inte ska ha den hela dagen utan vika ihop den fint i sängen på morgonen och ta på sig vanliga kläder.

Nu ska jag fixa med min klocka så att den tar sig samman. Och jag har även låneklockan i reserv. Och har även säkrat upp på andra vis. Så. Lugn lugn.

Trädgård, tempo och glass!

Sicken lördagskänsla när jag vaknade. Som vanligt smög jag upp först av alla för att hinna äta tidigt, och därmed komma iväg på mitt löppass i tid. Annars blir det som att hela dagen rinner iväg. Efter frukosten hängde jag lite i trädgården, redan varmt fast det var så tidigt.

Det bästa vi har i vår trädgård är den här klätterväxten.

Varje vinter är det samma sak; man tror att busken helt gått och dött och aldrig kommer kunna blomstra igen. Men så vaknar den plötsligt till liv, det dyker upp blad och framåt juli så har den bokstavligt talat slukat hela baksidan av huset. Nu låter det ju nästan som att jag vore en trädgårdsintresserad människa. Oh, så missvisande. Trädgården är skön att ha och fin att titta på, men så fruktansvärt tråkig att sköta om! Önskar jag kunde känna frid av att klippa häckar och buskar eller plantera blommor – men tyvärr känner jag absolut ingenting. Förr om åren lurade vi oss själva. Då åkte vi iväg till det där härliga Zetas Trädgård. Och där är det ju så härligt och alla besökare går runt med gummistövlar och skottkärror fulla av fina växter och plantor – och man vill ju också vara en sån! Som kan det där med jord och sol och allt vad det är. Så vi köpte en massa fina grönskande saker till trädgården, som vi knappt ens visste vad det var, det mesta i krukor för det är ju så lätt att sköta om. Eller inte. Vi orkade ju inte ens vattna de stackars krukväxterna så förr ett par år sen utfärdade vi ett besöksförbud för oss själva på Zetas Trädgård. Sen dess har vi inte spenderat en krona på växter och blommor. Bara såna man köper och stoppar i en vas. Nog om detta. Sen var det äntligen dags att springa!

Alldeles ljummet ute, kunde ju kutat i bara sportlinnet. Började med 3 km uppjogg och sedan dags för lite tempo. Jag sprang in mot stan, genom Värtan och framme vid Gärdesfältet visade klockan 5 km. 1 minuts vila. Sen vidare ut mot Djurgården och jag fick lite rys av tanken på att vi snart ska springa här i krokarna – om bara en vecka! Förhoppningsvis med lite mer publik. Förra året var det inte en kotte ute på Djurgården. Fyra grader och piskande regn och blåst var väl inte så lockande. Vände tillbaka och när klockan visade fem km så pausade jag en minut. Sen sista femman hemåt. En jädra motvind genom Värtan och ännu mer på Lidingöbron, kämpa på. Piiiiip. Sista femman avklarad. Klockan sa följande: första fem km gick i 4:06 min/km, andra femman gick i 4:01 min/km och sista fem km i 4:10 min/km. Hade en bra känsla i benen och kunde gärna sprungit längre.… Men det ska man ju inte hålla på att göra nu! 1 km nedjogg så totalt 18 km. Och sen: juice!

En massa ingefära i.

Som ni ser här ovanför så försökte jag dricka upp juicen i smyg men Uma kom såklart på mig så jag fick bjuda. Efter detta så blev det dusch och lunch och fotbollsträning och sen en kortis in till stan. Där fick vi glass.

Jag körde hasselnöt och marsipan. Men hörrni, om precis en vecka så har jag/vi förhoppningsvis sprungit Stockholm Marathon! Det är ju inte klokt att det snart är dags. Åh, kan det inte vara den 1 juni imorgon? Jag hatar den här sista veckan. Jag går och sväljer non stop, tycker jag har känningar i halsen och sista dagarna känns alltid benen så tunga och kassa… Kom nu 1:a juni. Tack på förhand.

Tempo, fötter och juice!

Det blir en del fart här dagarna innan maran. Det gillar jag. Dock gillar inte min vänsterfot det riktigt lika mycket. Har haft en aningen stel känsla i den, inte mycket men ändå tillräckligt för att jag ska minnas mina deprimerande dagar med plantar fasciit. Således stretchas det nu extra noga efter alla pass och på kvällarna är det massage av vaderna. Och då menar jag varje kväll.

Massagen har blivit som att borsta tänderna. Det går inte att hoppa över det, hur osugen jag än är på det så bara gör jag det. (För övrigt kan jag informera om att jag aldrig någonsin skulle hoppa över att borsta tänderna, jag är snudd på tandborstningsmissbrukare. Kör gärna 10 min med eltandborste alt. 15 min med vanlig borste, ja eller 20.) Olle börjar hur som helst tröttna på det eviga masserandet, framförallt när vi sitter i soffan och tittar på Breaking Bad på datorn, för då är mina ben i vägen non stop. Men så är det och såhär dagarna innan Stockholm Marathon har jag alla frikort i världen.

Idag blev det i alla fall ett tempopass.

Skön temperatur i luften och grus under fötterna. Ibland får man påminna sig om det. Inget av detta är ju egentligen självklart, alltså gruset och värmen. För inte länge sen sprang vi ju runt på is och snö, hade rånarluva på oss och gudvetallt. Känslan i benen rätt bra, de verkar ha gillat gårdagens joggande. 5+5 km körde jag med 1 min vila mellan blocken. Första fem gick i 4:10 min/km och andra femman på 4:04 min/km. Totalt 12 km med upp- och nedjogg.

Jaha, och så börjar det komma lite väderrapporter för den 1/6. Fast ingen av dessa går ju ännu att lita på. Just nu säger SMHI blandat sol och regn, ganska mycket regn, och ca 10-15 grader. Det låter ju rätt bra men ingen idé att ens fundera över dessa saker som ingen kan styra över. Det är ju bara att kuta vare sig det är snö, regn, stormvindar eller strålande sol. Vad jag däremot kan styra över är min juicefestival som nu går in i sin slutfas.

Denna vecka ska det pressas drycker som aldrig förr. Enda bekymret är att behöva handla själva frukten. När jag var i mataffären idag hostades det överallt. Varför håller ingen för? Det lär man sig ju på dagis! Som tur var hade jag luvtröja så jag drog upp luvan och smög runt och såg jäkligt skum ut. Nu? Magstyrka!

Från tempo till jogg.

På lunchen sprang jag ner i omklädningsrummet och bytte om i en otrolig hastighet.

Jag behövde nämligen klämma in ett tempopass bestående av 5km+5km+5 km. På med Tove-dojorna.

1 km uppjogg ner till Karlberg och sen dags att höja tempot. Sprang längs Kungsholms Strand fram till Stadshuset och vände. Första fem gick i 4:03 min/km. 1 minuts vila och sen dags igen. Andra femman gick på 3:58 min/km. 1 minuts vila och sen iväg på sista femman. Körde fram och tillbaka längs Kungsholms Strand hela passet så ursäkta alla ni människor som jag flåsade förbi gång på gång. Sista fem km landade på 3:59 min/km. Kändes stabilt hela passet igenom. Avslutade med två km nedjogg som gick för fort men så blir det när man har bråttom. Totalt 18 km. Därefter exakt noll stretch, en oerhört kvick dusch och spaghetti framför datorn. Puh.

Sen jobbades det på hela dagen. Jag hade tänkt springa hem men bestämde mig för att åka med Olle och springa hemma i förortshoodsen istället. Var så satans hungrig när jag kom hem, hade såklart glömt bort att äta mellanmål. Finns inget värre än att ge sig ut vrålhungrig. Men så fick det bli.

Ut i den ljusgrå kvällen. Några dubbelpass försvinner för mig den här veckan men en del är kvar fast då oftast bara lättare jogg. Och sån fick det bli idag.

Men det här med jogg. Det är rätt svårt. Jag är inte så bra på det. Dagen efter ett lopp så blir det oftast jogg av sig självt för kroppen är trött, men annars är det lite lurigt att kuta sådär saaaakta. Men benen var lite trötta efter dagens lunchpass så idag funkade det bra att sänka farten utan att bli uttråkad. Och det var så grått och fint och stilla ute.

Totalt 10 km. Hem till MAT!

Minecraftmorgon och tempopass!

Har ni spelat Minecraft? Inte jag men barnen. Och imorse när vi åkte in till stan så var det enligt dem Minecraftkänsla för alla skorstenar försvann upp i dimma, så som det visst ser ut i spelet.

Vi åt frukost inne i stan. Hängde på låset på Nero som förr i tiden när barnen vaknade så fruktansvärt tidigt. Då var man duschad och klar och redo för en utflykt kl 08:00 på morgonen. Men vi satt där och åt och läste tidningen, kändes nästan som vi var utomlands. Därefter åkte vi hem mot radhuset igen. När vi åkte över bron var det så fint; Lidingö Runt hade gått av stapeln och det var fullt av båtar där i dimman.

Fast lite väl vindstilla för dem va? Trist i en båttävling men en dröm för oss löpare. Hemma igen kröp jag och Febe ner i sängen igen med kläderna på. Låg och läste och slumrade en stund. Ahh, just detta kan vara en av de mysigaste sakerna som finns. När jag hade smält brakfrukosten var det slutmyst och dags för löpning! Bytte om.

Jag började med 2,5 km uppjogg. Fortfarande lite träningsvärk i benen. Därefter var det dags för tempopass 10 km+10 km. Jag sprang in mot stan, genom Värtan, över Gärdet och ut mot Djurgården. Piip! 10 km när jag nått andra sidan av Djurgårdskanalen. 1 minuts vila och sen tillbaka samma väg. Nu hade det börjat blåsa mer. Bra där för båtarna men lite segare för mig. När jag passerade Filmhuset insåg jag att starten för Göteborgsvarvet precis gick. Jag sprang på och piip, ytterligare 10 km. Stannade och kollade tiderna. Första 10 km gick på 4:04 min/km och sista 10 km på 4:07 min/km. 1,5 km nedjogg. Totalt 24 km. Hem till detta:

Det går ju knappt att fatta att det är Stockholm Marathon om bara två veckor. Känns som det var nyss jag sprang mitt allra första marathon i juni förra året. Och samtidigt väldigt väldigt längesen… Tänk så många mil jag sprungit sen dess. Hur som, om allt går som jag hoppas så har jag om exakt två veckor kommit i mål och är glad och hel. Kom på att vädret som var idag är helt ultimat den 1/6. Lagom varmt, ganska vindstilla och molnigt. Vi slog förresten vad om vädret på Stockholm Marathon på väg hem i bilen. Olle och barnen tror på ca 16 grader, vindstilla och halvsoligt. Jag tror mer på mulet, regn, lite mer vind och runt 14 grader. Vi får se!

Asfaltstempo till lunch och skogsdistans till middag.

Idag hade jag en stor presentation direkt på morgonen. Att presentera är lite samma känsla som när man ska springa ett lopp. Först förberedelserna. Sen själva crescendot när man ska presentera – ja eller när startskottet för loppet går – och man gör det bästa man bara kan. Och sen den lite tomma känslan när det är över. För att det inte skulle kännas alltför tomt efter presentationen så sprang jag ut i solen på lunchen.

Hade inte riktigt bestämt mig för vad eller hur jag skulle springa när jag gav mig av. Tanken idag var egentligen ”bara” distans men jag hade något slags spring i benen som ville ut ut. Så efter 1 km uppjogg bestämde jag mig för ett kort tempopass. Första 7 km gick i 4:00 min/km. 1 minuts vila och därefter 3 km i 3:56 min/km. På sista kilometern cyklade en äldre man förbi mig och gjorde tummen upp. Kom på att jag ofta får glada tillrop och tummar i luften av just äldre herrar när jag kutar på fort. De verkar bli glada av att se fart. 1,5 km nedjogg så totalt blev det 12,5 km till lunch. Därefter dusch och Bibimbap framför datorn.

På kvällen var det däremot dags för distans.

Sprang till starten för Lidingöloppet och sen första milen. Längesen jag tog den här rundan. Jag har liksom varit så trött på de här slingorna. Men nu var det underbart.

Tystnaden, luften, backarna, ljuset… Gratis terapi!

Hade egentligen tankar på att springa längre men benen tyckte att det räckte. De hade ju ändå sprungit ganska fort på lunchen. Och hemma väntade läxläsning med barnen och annat. Så jag lämnade skogen och kutade hemåt.