Sicken lördagskänsla när jag vaknade. Som vanligt smög jag upp först av alla för att hinna äta tidigt, och därmed komma iväg på mitt löppass i tid. Annars blir det som att hela dagen rinner iväg. Efter frukosten hängde jag lite i trädgården, redan varmt fast det var så tidigt.

 Det bästa vi har i vår trädgård är den här klätterväxten.

 Varje vinter är det samma sak; man tror att busken helt gått och dött och aldrig kommer kunna blomstra igen. Men så vaknar den plötsligt till liv, det dyker upp blad och framåt juli så har den bokstavligt talat slukat hela baksidan av huset. Nu låter det ju nästan som att jag vore en trädgårdsintresserad människa. Oh, så missvisande. Trädgården är skön att ha och fin att titta på, men så fruktansvärt tråkig att sköta om! Önskar jag kunde känna frid av att klippa häckar och buskar eller plantera blommor – men tyvärr känner jag absolut ingenting. Förr om åren lurade vi oss själva. Då åkte vi iväg till det där härliga Zetas Trädgård. Och där är det ju så härligt och alla besökare går runt med gummistövlar och skottkärror fulla av fina växter och plantor – och man vill ju också vara en sån! Som kan det där med jord och sol och allt vad det är. Så vi köpte en massa fina grönskande saker till trädgården, som vi knappt ens visste vad det var, det mesta i krukor för det är ju så lätt att sköta om. Eller inte. Vi orkade ju inte ens vattna de stackars krukväxterna så förr ett par år sen utfärdade vi ett besöksförbud för oss själva på Zetas Trädgård. Sen dess har vi inte spenderat en krona på växter och blommor. Bara såna man köper och stoppar i en vas. Nog om detta. Sen var det äntligen dags att springa!

 Alldeles ljummet ute, kunde ju kutat i bara sportlinnet. Började med 3 km uppjogg och sedan dags för lite tempo. Jag sprang in mot stan, genom Värtan och framme vid Gärdesfältet visade klockan 5 km. 1 minuts vila. Sen vidare ut mot Djurgården och jag fick lite rys av tanken på att vi snart ska springa här i krokarna – om bara en vecka! Förhoppningsvis med lite mer publik. Förra året var det inte en kotte ute på Djurgården. Fyra grader och piskande regn och blåst var väl inte så lockande. Vände tillbaka och när klockan visade fem km så pausade jag en minut. Sen sista femman hemåt. En jädra motvind genom Värtan och ännu mer på Lidingöbron, kämpa på. Piiiiip. Sista femman avklarad. Klockan sa följande: första fem km gick i 4:06 min/km, andra femman gick i 4:01 min/km och sista fem km i 4:10 min/km. Hade en bra känsla i benen och kunde gärna sprungit längre.… Men det ska man ju inte hålla på att göra nu! 1 km nedjogg så totalt 18 km. Och sen: juice!

 En massa ingefära i.

 Som ni ser här ovanför så försökte jag dricka upp juicen i smyg men Uma kom såklart på mig så jag fick bjuda. Efter detta så blev det dusch och lunch och fotbollsträning och sen en kortis in till stan. Där fick vi glass.

 Jag körde hasselnöt och marsipan. Men hörrni, om precis en vecka så har jag/vi förhoppningsvis sprungit Stockholm Marathon! Det är ju inte klokt att det snart är dags. Åh, kan det inte vara den 1 juni imorgon? Jag hatar den här sista veckan. Jag går och sväljer non stop, tycker jag har känningar i halsen och sista dagarna känns alltid benen så tunga och kassa… Kom nu 1:a juni. Tack på förhand.