Pekka Kanerva

Vilodag för kroppen, men inte för skallen.

Idag har jag inte haft springkläder på mig en endaste gång. Bara gått runt såhär hela dagen. Det hör inte till vanligheterna. Men dels så har jag sovit så galet dåligt flera nätter, eller rättare sagt: jag kan inte somna på kvällarna. Hur trött jag än är så är det som att jag blir pigg så fort jag lägger mig i sängen. Fast det är ju bara lur för egentligen är jag jättetrött. Dessutom har jag haft lite ont i en fot. Därför: hel vilodag idag. Klok som en uggla eller nå´t. Däremot har det inte varit vila från något annat i tillvaron. På morgonen träffade jag Pekka. Jag har verkligen längtat efter att ses och prata. Både om Berlin och tiden framåt. Det blev en hel del snack, väldigt kul och inspirerande. Och som vanligt gick jag därifrån med ny energi, och delvis en ny plan. Ja planen är väl inte helt färdig än men de första stegen och tankarna. Det kommer innebära en del nytt för mig. Inga jättegrejer egentligen men jag är ett vanedjur så det känns ändå som mycket nytt. Och det känns spännande! Jag lär få återkomma till det längre fram.

Sen hängde jag på jobbet hela dagen. Ni ska bara veta vilken aktivitet som pågår på 6:e, 7:e och 8:e våningen i det här huset. Det ser bedrägligt stillsamt ut från utsidan.

Efter jobbet gav jag mig iväg med Uma på blå glasögonjakt. Uma hittade sitt par direkt, hon bara stegade rakt fram till de som hade rätt blå färg. Jäkla gullig och plirig ser hon ut i dem. Och nu måste jag ändå göra lite reklam för SmartEyes för det här tycker jag är en fantastisk grej. Alla barn får ett par glasögon gratis! Bågar och glas, rubbet. Fint, va? Och jag skiter fullständigt i om det är ett knep för att få föräldrar att komma till butiken. Det är fint. Punkt.

Det var min löpfria dag. Men imorgon är jag redo att hoppa i nylontightsen igen! Jo, en till sak: bloggen. Jag gillar verkligen att skriva varje dag. Men saken är att jag har lite svårt att hinna med ibland. Även om jag tycker om att sitta uppe och uggla och skriva så borde jag nog lägga mig tidigare. Kroppen behöver det, och jag behöver ju kroppen för att kunna springa. Så nu gör jag som i somras: det blir söndagsinlägg! Testar det ett tag och ser hur det känns. Jag kommer sakna er i veckorna men ni vet ju var jag finns. Förhoppningsvis springer och sover jag lite bättre, och skriver mer fokuserat. Vad tror ni om det? Det blir bra va? Fint. Vi säger så. Hörs på söndag! Ja, förutsatt att jag har internet då, för vid det laget är jag på byråresa i Marbella. Men jag har näsa för nät så det brukar läsa sig. GOD NATT.

Hej omklädningsrum!

Även idag har kroppen fått vila mer än vanligt. Bara ett pass för att springa och hämta på dagis. Ner i omklädningsrummet som jag inte sett på fem veckor. Där var allt precis som vanligt. För att inviga höstsäsongen så hade jag med mig en ny handduk som jag hängde upp i mitt skåp.

Just när jag steg ut på Torsgatan så började det regna.

Det blev vanliga rutten hemåt, inga konstigheter.

Svettig in på dagis för att hämta Uma och sen promenixade vi hemåt, jag och den här lilla människan.

Totalt 10 km. I övrigt så träffade jag Pekka idag. Roligt att få prata en massa om träningen som varit. Och också prata framåt, ja i alla fall en liten bit innan vi ses igen. Jag har känt i kroppen att mina tunga mängdveckor slitit en del och det visade även dagens tester. Inga breaking news utan enligt plan, men det känns ändå skönt att lätta upp en aning de kommande veckorna. Eller nja, skönt känns det inte egentligen. Jag får ofta tvinga mig att ta det lite lugnt men när Pekka säger till mig på skärpen så lyssnar jag. Jo, en fin grej dök upp på himlen idag. Ni kanske såg den, dubbelregnbågen?

Nästan för fin för förorten. Ajöss.

Morgontest, lunchrusch och kvällsdistans!

Denna dag började inte med löpning. Den började nämligen med ett wingate-test hos Pekka, och då skulle inte benen ha sprungit innan.

När jag gick genom stan kändes det som London, sådär soligt och aningen kyligt i luften. Det är så London är för mig, helt perfekt med andra ord. Hos Pekka bytte jag om och sen var det test-dags. Uppvärmning på löpband och sedan fullt fräs på cykel. Sist jag var hos Pekka och gjorde test fick jag ett väldigt bra syreupptagningsresultat men var däremot lite svagare på löpstyrkan, vilket var ganska väntat. Men idag var det trevligt, eller själva testet var absolut inte trevligt utan väldigt jobbigt – men tackochlov kort. Det trevliga var däremot att testet visade att jag hade förbättrat mig. Och det är såklart kul att veta att träningen ger resultat. Därefter körde jag även 2 km i maxtempo på löpbandet för någon annan test som Pekka håller på med, en jämförelse mellan att springa ute och på band. Och efter det snackade vi om veckorna framåt. Insåg där och då att det börjar dra ihop sig mot Stockholm Marathon. Det är bara 53 dagar kvar! Nu känns plötsligt varje vecka viktig vad man gör av den. Men jag ska hinna med en halvmara där innan också, det är jag riktigt sugen på just nu, skulle gärna kuta en imorgon om det gick. Men ahh, kort och gott: det börjar kännas lite pirrigt på ett vis som jag älskar.

Sen en snabb dusch och till jobbet. En sak som slog mig när jag sprang där hos Pekka var att det luktade illa. Jag insåg plötsligt att det var JAG! Vad nu? Helt nyduschad och allt och hade till och med en ny t-shirt på mig. Men sen förstod jag var lukten kom från. Det var sportlinnet. Det är typ hundra år gammalt men jag har inte velat slänga det för det är liksom inget fel på det, helt och så. Men jesus kristus, det luktar ju som en gammal disktrasa, alldeles surt. Slängde det så fort jag kom till jobbet.

På lunchen var det dags att springa ute. På schemat stod tröskelpass men i och med att jag redan kört på rätt hårt hos Pekka hade vi enats om att jag skulle korta ner det en aning.

Medan andra gick på lunch värmde jag upp i det helt ultimata vädret.

Körde lite hopp borta vid Karlberg och sen över till andra sidan kanalen. Där satte jag fart. Fullt fräs längs Kungsholms Strand. Jag trodde isen skulle vara helt borta vid det här laget men icke. Det är lite lurigt med de där hala fläckarna när det ska gå fort. Totalt 4 km 3:52 min/km. Kändes skönt att få springa ett sånt här pass mitt på dagen och inte klockan 06:00.

Jogg tillbaka och ner genom garaget. Totalt 9 km. Dagens tredje dusch och sen…

…bibimpap! Jobba, jobba resten av dagen. Tills det var dags att kuta hemåt. Benen lite tunga till en start men efter ett tag kom jag in i lunken. Längs vägen blev jag sugen på lite Djurgårdsluft så jag fortsatte längs Valhallavägen.

Och ut på den Kungliga marken.

Benen sprang och jag hängde med, så vacker kväll. Efter en sväng styrde jag mig själv mot Lidingö och på vägen blev jag plötsligt så sugen på att springa ner i Frihamnen vid Magasin 3. Ni vet områden man bara brukar passera, som man aldrig egentligen stannar upp vid utan alltid ser på samma vis. Idag var det dags att kika närmare på det.

Då kan man se en sån här fin apa i kvällssolen.

Men sen var det dags att springa hemåt för nu hade jag blivit så sugen på att komma hem till barnen. Och middag.

Totalt 15 km i 4:42 min/km. Dagens fjärde dusch! Tur man inte har torr hud. Hej då.

Torsdagsmix!

Döm av min förvåning när jag efter jobbet skulle byta om till springkläder, och upptäckte detta i omklädningsrummet:

1. Någon hade tömt papperskorgen, satt i en ny påse och därefter slängt de två gamla böckerna som legat och skräpat på bänken. Fast. Känns inte riktig rätt att kasta böcker sådär eller? Men ändå skönt att någon liksom tagit tag i det hela. Det har varit en otroligt menlös känsla över de där böckerna på bänken.

2. Denne/denna någon hade även tömt hela torkskåpet på de där gamla handdukarna som har hängt där i evigheters evighet. Och vikt ihop dem till en fin hög. Jag blev lite imponerad av denna handlingskraft i omklädningsrummet.

När chocken lagt sig bytte jag om och klev ut i friska luften. Satte på White Stripes som jag längtat lite efter.

Sen sprang vi hemåt genom stan, jag, Meg och Jack. Vilken kväll. Det känns nästan värt att det är så satans kallt på morgonen när kvällarna är såhär fina och lite mer lagom tempererade. Längs Husarviken.

Och sen över bron i solen.

Totalt 10 km i 4:39 min/km.

Jo, förresten. Var hos Pekka på lunchen idag. När jag var där sist och skulle göra tester så mådde jag lite sådär så det blev inget av det. Men idag var jag i form och hade ju bara kutat distans på morgon – man får inte vara helt slut när man ska göra testerna. Hur som helst så var det kul för det var all time high på konditionsbiten. Skönt att distansen gett resultat. Dock behöver jag mer löparstyrka för att få upp farten och kunna hålla den. Det får jag jobba på. Som vanligt uppåt efter snacket, alltid kul att prata med Pekka som följt mig i precis ett år och hjälpt mig med träningen. Jaha, det var min dag. Just nu sitter jag med varmkalla ben efter en rejäl vadmassage med Ormsalva. Ahh. Skönt.

Djurkavalkad och fullproppat bad.

Det är synd om mig för jag har gått och känt mig lite skruttig hela dagen. Vilket gjorde att det inte blev något ordentligt test hos Pekka. Det var ju lite trist men vi tar det om några veckor istället. Däremot så snackade vi en massa om min löpning framåt vilket är ett av mina absoluta favoritämnen. Jag får alltid energi när jag varit hos Pekka och nya tankar med mig. Nu framåt ska jag dra ner aningen på mängden i någon vecka eller två och göra lite justeringar i mitt upplägg.

I övrigt så har jag haft maximalt med djurmönster på mig idag. Kolla på galenskapen:

Alltså även om jag älskar djurmönster så var väl det här att ta i? Men det är så det blir när man kutar fram och tillbaka och hit och dit, och har kläder liggandes på jobbet som man får nöja sig med. Det här var liksom kappan som jag hade där… ja, och så strumpbrallorna jag hade packat ner… och så mössan ovanpå det. Ojdå.

Det blev inte heller någon mer löpning. Jag måste säga att jag har rätt bra känsla för när kroppen bara är lite seg och visst kan springa, och när den faktiskt ber om vila. Det gjorde den idag. Istället för spring tog jag ett varmt bad när jag kom hem.

Hade tänkt sitta där och filosofera i lugn och ro en stund. Men efter två minuter kom alla barnen och hoppade ner. Nej, vi har ingen jacuzzi utan ett helt vanligt Svensson-badkar. Det blev lite trångt och inte så mycket filosoferande. Men jäkligt mysigt. Nu ska jag tvinga mig själv att lägga mig tidigt. Jag mår redan lite bättre så jag hoppas jag är i form imorgon bitti. God natt.

En halvmara i tystnad.

Den här morgonen gick i tystnadens tecken. Klockan pep och jag smög upp. Tyst när jag klädde på mig, öppnade ytterdörren och gav mig av. Tyst ute. Det gillar jag med snön. Men så trött jag ser ut! Här har ni den osminkade sanningen:

Gatorna var rätt bra plogade så det kändes lite lättare att springa idag. En ambulans stod en bit innan Lidingöbron, fick en tumme upp ambulansföraren och ett ”Bra!” -2°C och 6 tappra cyklister hade passerat Lidingöbron in mot stan. Sprang genom Värtan. Tyst även här. Sen ut mot Djurgården en bra bit. Åh det var så vackert. Och tyst.

Vände tillbaka efter en bit, sen Valhallavägen fram. Nu började staden vakna och ljuden med den. Odengatan. Jobbet!

Totalt 21 km. Och så stretch.

Och dusch och civila kläder.

Och frukost.

Just det, träffade Pekka igår. Alltid så kul att ses och prata framåt. Och få prata löpning i detalj med någon så duktig. Vi gjorde även tester och såklart har jag tappat lite styrka i och med problemen med foten, men däremot har min syreupptagningsförmåga förbättrats. Om man jämför med när jag gjorde första testen i februari 2012, så har den förbättrats med 19,4%. Trevliga nyheter! Nu håller jag tummarna för att foten och resten av kroppen håller framåt så jag kan få tillbaka styrkan.

Min dag i sammandrag.

På lunchen var jag hos Pekka. Han kikade på foten och konstaterade att det nog kan vara en sån där hälsporre ändå dvs en liten inflammation av plantarsenans fäste mot hälbenet under foten. Jag fick tips om ett inlägg som jag ska tillverka själv (!). Som han sa, med de mängder mil jag ligger på i veckan nu så är det nästan snudd på omöjligt att hålla sig helt skadefri. Men nu är målet Berlin och fokus blir på att träna smart med underhåll och bibehålla det jag har i fart, och sedan börja formtoppa. I övrigt så gjorde vi lite tester och det ser ut som att saker och ting rör sig i rätt riktning. Lite kul om man jämför mina värden idag mot då jag började gå hos Pekka i februari 2012. Jag har 16% förbättrad syreupptagning nu jämfört med då. Och mitt max. benmuskelarbete har ökat med 9%. Det är ju bara siffror på papper men i alla fall kul! Sen vad det betyder för mig i Berlin, det vet jag inte. Som jag skrivit tidigare så har jag sån respekt för ett så långt lopp som marathon, och det är ju bara det andra jag springer. Jag hoppas på att komma ner i tid men det hänger ju också på hur det går med min fot. Vi la upp ett program inför de kommande veckorna. Plötsligt insåg jag att det bara är 26 dagar kvar!

Efter jobbet sprang jag ut till Djurgården. Pekka tyckte att jag skulle köra ett distanspass på kvällen istället för tröskelpass, och jag lydde. Tröskeln och intervaller är lite extra lömska då jag kommer upp mycket mer på framfoten vilket känns värre för foten. Ett par tröskelpass till kommer det bli men jag kommer variera det med tempopass framöver.

Idag ganska tomt på folk ute på Djurgården. Höstigt. Sprang och tänkte på hur jag kände inför Stockholm Marathon. Att jag liksom tränade för ett tidsmål men på träning inte kunde förstå hur jag skulle klara av att hålla det tempot i 42 km. Men det gick. Jag påminner mig själv om det nu, att det faktiskt är stor skillnad på träning och tävling. Just att växla ner i mängd när loppet närmar sig gör ju att formen, förhoppningsvis, kommer fram och man blir sådär riktigt jäkla sugen på att springa långt, springa fort! Så länge ska jag nöta vidare och göra det jag kan för att springa ett riktigt bra lopp den 30 september. Och snälla fot, håll till dess. Jag ska göra ett fint inlägg till dig för att minska belastningen.

Blev totalt 22 km i 4:51-fart. Sen hem till fina familjen och kyckling i ugn.

Punkt.