Gick upp tidigt och hoppade in i bilen. Och så körde jag till Norra Djurgården. Tänkte att jag lika gärna kunde köra dagens 5 lätta km i Premiärmilenspåret och kolla in banan. Såhär ser delar av banan ut idag, varsågod alla Premiärmilenlöpare:

 Det är med andra ord helt ok. Visst är det isigt på några ställen men det var inte halt och om det dessutom sandas ordentligt innan så kommer det bli bra. Dobbskor kommer jag absolut inte springa i. Och jo, bilden med all snön. Jag minns inte om man springer över där eller kutar på asfaltsvägen? Det är liksom det enda partiet där man får akta fötterna.

 Annars då? Annars känner jag mig rätt seg. Den här veckan har jag inte riktigt känt mig i form men det är bara att hålla tummarna för att kroppen vaknar till liv på söndag. Har haft lite känning i höfterna och känt mig ovanligt stel, men då passar det ju att kroppen får ta det lite lugnt ett par dagar nu inför söndag. Och det är ju inte så konstigt att kroppen är lite trött efter alla mil. I alla fall så är jag sugen på lite loppstämning! Det ska bli kul! Springer jag bara lite bättre än förra årets lopp är jag nöjd. Någon gång vill jag sub40 men vet i sjutton om det kommer ske på söndag. I så fall behöver kroppen vakna till rejält. Om inte annat så blir det ett bra pass!

Det känns som att tiden går fort just nu. Det var inte länge sen det var evigheter till säsongens första lopp. Och nu är det bara… sex dagar kvar! Herrejesus. I för sig är det inte en så himla stor grej att springa ett millopp. Det ska bli kul och det får bli ett riktigt bra tempopass i min marathonträning. Har jag en bra dag kan jag kanske till och med förbättra mitt PB litegrann. Men just nu känns det som att det beror mer på vädret än dagsformen. Utanför fönstret snöar det och gatan är vit… igen. Buhu. Vi får se vad som händer på väderfronten men min tanke är att dra ner på träningen ett par dagar innan loppet, men fram till dess köra på som vanligt.

Idag började dock inte dagen med löpning utan med en promenad till skolan. Hand i hand med sonen. Mycket trevligt. Hoppas jag får gå så med honom länge till. Helst till jag själv är åttio år fast då får jag gå med honom till jobbet istället? Jaja.

 Efter promenixen unnade jag mig en köpemacka i bilen. Det var jag värd efter gårdagens långpass och dessutom är leverpastej bra för mitt järnvärde. Sen jobbade jag på. Vid lunch drog jag mig ner mot stan och vid det laget var jag så galet hungrig. Trots att jag käkat frukt och så på förmiddagen. Men det är ju så dagen efter mina långpass, då kan jag verkligen äta hur mycket som helst. Det blev i alla fall lunch på East.

 Jag kan inte i ord beskriva hur gott det var, drack upp såserna när maten var slut. Tyvärr blev jag inte alls mätt. Men som tur var hade jag marsipankycklingar i väskan som jag käkade upp. Man borde alltid ha marsipan med sig utifall att. Hela eftermiddagen satt jag sen i en ljudstudio och lyssnade på ljud och röster. Tills det var dags att ge sig av hem till barnen. Jag bytte om på världens minsta toalett.

 Extra krångligt när man har tajta jeans som ska av samt bacillskräck och inte vill nudda golv. Till slut var jag redo att ge mig av.

 Ja ni ser hur ledsen jag ser ut över snön. Sprang en liten extrasväng på Djurgården. Alltså, jag har inget emot snön på vintern. Då är man inställd på den för hallå, vi bor i Sverige! Men nu när vi alla vill börja känna lite fart i benen och det är lopp och grejer på gång, nä då orkar vi inte med det här längre. Jag kände sån leda när jag såg Kaknästornet där i snön. Jag blev typ arg på det stackars tornet som egentligen inte gjort något fel.

 Men om vi bortser från snön så var det skönt att springa. Fast dagen efter långpassen tar jag det alltid lugnt, ser då löpningen mer som en slags stretch för kroppen. Då kan man passa på att glo uppåt på snön som yr.

 Eller på färgglada containrar och gissa vad de innehåller.

 Landade på 12 sköna km.

 Sen blev det disco hemma! Yeay!

 P.S. Jo den här snön som fortfarande yr utanför fönstret. Blir lite trött på mig själv för jag borde veta, veta att det är så det är varje år. Jag fyller år den 19 april (anteckna!) och fram till dess brukar det alltid vara skitväder. Efter 19 april blir det plötsligt alltid vår. Sanna mina ord, ni ska få se!

Hallå! Idag dagen efter. Nä, inte bakis. Dagen efter långpass. Vilket betyder att jag tar det lite lugnt med löpningen, men kroppen kändes i form så när klockan slog 12 så kilade jag ner till omklädningsrummet och bytte om. Kollade vädret igår kväll när jag packade väskan och då visade prognosen –4 grader. Så jag tog på mig den här mössan som jag packat ner och som är rätt ful.

 Den ser liksom ut som en hjälm. Men ni ska veta hur skön den är, då hade ni också tagit på er den. När jag kom ut och bara hunnit ett par hundra meter så insåg jag: jag har alldeles för varma kläder på mig. Folk gick runt och skrattade i solen, utan vare sig mössa eller vantar, och här kom jag rännandes i varm hjälmmössan och jättavantar. Fick dra av mig mössan och springa med fladdrande hår istället. Som värsta schampooreklamen, ja om de hade velat ha en tjej/kvinna/tant med grårosa hår i sin reklam, vilket är tveksamt.

 Kvitter i öronen och grus under fötterna. Tänk att så lite kan göra en så glad. Vet inte hur många sovande bebisar i barnvagn jag såg under rundan, jag tappade räkningen, men många var det.

 Totalt 10 km i 4:58-tempo. Lugnt och fint. Annars så har jag två grejer att berätta:

 1. Jag har köpt ett matt överlack från Butter London. När man målar med det så blir nagellacken alldeles matta. Lite synd bara att jag hade målat med grå färg innan för det blev en lite död känsla över mina händer eftersom de är kritvita.

2. Jag har langat ut allt smågodis. Jag fick nog. Inte av godiset för jag älskar det, men känslan av alla färgämnen och skit. Nu blir mitt mål att lämna smågodiset bakom mig. Äta godis ska jag verkligen fortsätta med men helst sånt som inte har så mycket skit i sig. Åh det känns lite sorgligt och kommer förmodligen bli outhärdligt. Jag älskar ju smågodis. De som känner mig vet hur mycket det betyder för mig. Men jag ska kämpa, för mina blodådrors skull. Jag informerar er om hur det går. Kan sluta hur som helst.

Måndagar brukar innebära lugna morgnar, sådär dagen efter mina långpass. Men idag, idag klev jag upp tidigt. Dimma ute.

 Inga springskor på fötterna för jag tog bussen till Ropsten.

 Där mötte jag min kollega Niclas och vi åkte vidare till S:t Eriksplan och duCalme. Prick 07:00 låg jag på en matta i en 40 grader varm sal för att göra Bikramyoga. Hur gick det till egentligen? Har tyvärr inga bilder därifrån, att ta upp en kamera där och då hade varit helt fel om man säger så även om jag var frestad. Men yogade, det gjorde vi. Efter en kort stund rann svetten, eller det droppade om mig. En massa övningar gjordes och åh så bra det kändes för min stela kropp men ah, så jobbigt det var. Jag fascineras över att det kan vara jobbigt på så många olika sätt, att man kan bli helt slut av att ”bara” hålla en position. I alla fall så kändes det väldigt bra. På vissa övningar fick jag ju skämmas över min stelhet men ändå så tyckte jag att jag klarade det ganska bra för att vara första gången. Man märker att man har uthålligheten, men även ganska mycket styrka, genom löpningen. Gick därifrån upplyft. Lite som att ha gläntat på en dörr som känns ny och spännande. Svårigheten är dock att hinna, jag tar så ogärna tid från löpningen även om jag vet att det säkert vore hälsosamt.

Åt frukost framför datorn och jobbade fram till lunch. Då smet jag ner i omklädningsrummet och bytte om. En sån här fin dag kan man ju inte låta bli att kuta.

 Som vanligt så springer jag gärna några lätta km dagen efter mina långpass, om kroppen inte gnäller om något och vill att jag ska vila. Ner till vanliga rundan.

 Ni vet, det var sånt där väder som gör folk snälla så att de liksom småler mot allt och alla som passerar, inklusive mig. Lyckades tyvärr inte fånga småleendena på bild. Däremot fångade jag vårt kontor som jag tycker är så snyggt utifrån när det ligger i sol. Då fälls liksom järnridåer ner för fönstren och det blir som ett stålfort. (Det ser dock mindre kul ut från insidan.)

 Jag sprang på, vände vid Stadshuset.

 Totalt 10 km. Snittfart 4:56 min/km.

 Slut på måndagen.

 Mådde lite märkligt när jag vaknade, snudd på illamående. Kan ha haft med att göra att jag hade så märkliga drömmar i natt och vaknade om vart annat. Men när jag väl klev upp gick det över och jag tog på mig löparkläderna. Idag var det ändå bara planerat lätt distans till jobbet i och med att jag ska till Pekka på lunchen och göra lite tester – och därmed inte ska ha tränat hårt dessförinnan.

 Ny vit snö på marken och jag tänkte återigen på att vi ändå har rätt kärva förutsättningar, vi löpare i Norden. Skön distansfart in mot stan. Klockan 06:55 släcktes gatulamporna på Lidingö, och jag passerade precis Lidingöbron som 26 cyklister redan hunnit trampa över. Samtidigt tappade jag gummisnodden i håret.

 Totalt 10 km när jag stannade utanför jobbet. Men hörrni, ljuset! Det är faktiskt mycket ljusare om morgnarna nu. Och tänk sen, när det helt ljust redan vid sex på morgonen, den där energin man får då. Som jag längtar. Var i god tid så hann stretcha ordentligt innan det blev dusch och frukost.

 Slut i rutan.

Idag vilodag alternativt lätt dag. För mig betyder det ofta 10 lugna km, det beror på hur det känns i kroppen. Men kroppen mådde bra efter gårdagen så när det var dags för lunch bytte jag om från det här:

 Till det här:

 Och sen sprang jag iväg.

 Ner till vanliga lunchrundan längs Kungsholms Strand. Men ah, det är så grått ute, så grått grått grått. Jag måste få se sol snart, jag bara måste det. I övrigt så sprang jag förbi en tjej med barnvagn och hörde henne säga i sin mobil, precis när jag passerade, ”Men jaa, verkligen kul. Äntligen!” Och jag blev så nyfiken på vad det var som var så kul som äntligen skulle ske. Jag gillar det när man springer, att man ibland får höra små brottsstycken av folks snack och sen kan man roa sig med att springa runt och fundera på vad de egentligen pratade om, deras relationer osv etc.

Vände vid Stadshuset och sprang tillbaka.

 Totalt 10 km, snittfart 4:51 min/km. Ner i garaget.

 Duscha i raketfart. Äta mat framför datorn som snälla Olle handlat åt mig. Japp, så var det med den saken och den måndagen.

 Sprang hem i det täta snöfallet. Om det var moddigt i morse så var det ingenting i jämförelse med nu. Fort gick det inte. Lite känning i en höft under dagen men den skiten joggade jag bort. Det är ofta så för mig, småkrämpor tenderar att släppa när jag springer i lugn fart. När jag passerade stadion och vände huvudet mot ingången trodde jag först det var något på gång där inne. Det var det inte, men strålkastarna skapade ett slags gudomligt ljus med snön som yrde.

 Jag sprang vidare mot Lidingö. Det var väldigt snöigt alltså.

 Totalt 10 km. När jag kom hem var det full rulle för imorgon fyller Olle år. Jag var tvungen att steka tusentals pannkakor till frukosten.

 Jag har dock ett bra knep nu när vi blivit så många i familjen som älskar pannkakor. Der är att jobba med dubbla stekpannor. Mycket effektivt.

 Så imorgon bitti blir det ingen löpning. Då måste jag vara en omtänksam fru som sjunger, gör kaffe och lägger fina presenter på täcket. Får bli kvällslöpning istället.

Nä, hörrni, om man skulle ta sig en vitamindrink. Jag kör på ett sånt här glas om dagen två veckor framåt då det visat sig att det inte skadar om jag får i mig lite mer järn.

 Slurp. Vi hörs.

 Åh sån god macka jag åt i bilen i morse. Leverpastej. Ibland går det långa perioder då jag glömmer bort leverpastejen, desto gladare blir jag när jag kommer på att den finns. På jobbet åt jag lite till.

 Vet inte hur det är med er, men jag blir alltid så galet hungrig dagen efter mina långpass. Äter typ non stop på måndagar. På lunchen var det i alla fall dags för 10 km. Alltid lugna kilometer dagen efter långpassen. Jag bytte om från svart…

 … till svart. Lite färg blev det dock.

 Sen gav jag mig ut med mina Adios i snömodden.

 Ner till Karlberg. Benen kändes faktiskt rätt pigga ändå. Förra måndagen var de lite slitna efter helgens bravader. Sprang längs vattnet med kvittrande fåglar i öronen.

 Modden gjorde dock att det nästan kändes mer som ett styrketräningspass, i alla fall för fötterna.

 Vände framme vid Stadshuset där det luktade mat, och jag blev ännu hungrigare! Samma väg tillbaka.

 Solen kämpade på med att försöka tränga bort den grå himlen. Gick sådär.

 Totalt 10 km i 5:08-tempo. Dusch! Lunch vid datorn! Slut på spring för idag.