Vaknade och kände mig… bakis. Man kanske kan bli det av lopp också? Jag drack inte en enda droppe under loppet igår, hade inte något som helst behov av det medan jag sprang. Efter loppet däremot var jag duktig och såg jag till att hälla i mig massa vätska, men förmodligen behövde kroppen ännu mer, det var ju ändå ganska varmt igår. Gick i alla fall upp rätt tidigt och åt en enorm portion havrgerynsgröt och drack kaffe, och mer vatten. Egentligen hade jag velat få till ett rejält långpass idag men efter sms till Pekka fick han mig att hålla tillbaka. Max 20 km, inte ett steg mer. Det var ju trots allt en urladdning igår och kroppen behöver återhämta sig. Gå och skada sig nu vill man inte. I alla fall, drog på mig kläderna.
Tänk att man kan springa i linne! Jag har insett att jag är ganska tålig av mig så fort jag börjar springa, och trivs bäst i ganska lite kläder. Men folk som promenerar tycker väl man är galen när de går runt med jackor och halsdukar. På Lidingö var det cykellopp runt ön, så för att störa cyklisterna så lite som möjligt sprang jag mot Ropsten trots att jag egentligen var sugen på ön.
En jäkla blåst! Så bra att den kom idag och inte igår. Kroppen då, hur kändes den? Jo faktiskt bra. Men jag såg verkligen till att ta det lugnt, tycker kroppen reglerar det där rätt bra själv. Den liksom känner vad den orkar.
Sådärja, nu var det cirkusdags igen. Hoppades få se en elefant som stod på Gärdet men än så länge var det bara hästar utsläppta. Det är annars det jag gillar med cirkus i stan, att man plötsligt kan få se en elefant eller giraff mitt i det svenska. Den knasiga synen betalar jag hellre för än själva cirkusen.
Sprang längs Djurgårdskanalen och vände sedan tillbaka hemåt. Det blåste som sagt. På tillbakavägen insåg jag att mitt hårband hade blåst iväg. Det var lite trist, framförallt för att mitt hår fladdrade i ansiktet på ett otroligt irriterande vis de sista tio kilometrarna. Totalt 20 km i 4:58 min/km. Men sen behövde huvudet och intellektet få göra något efter helgens springfokus, så vi åkte till Moderna Muséet hela gänget och en kompis. Där var det Hilma af Klint-utställning.
De minsta tyckte inte det var så kul med Hilma. Men den här grejen gillade de:
Och Niki de Saint Phalle (asså detta underbara namn!) var också ganska populär.
Sen drog jag och minigänget ut och väntade på de andra. Herrejisses, vilken dag. Nästan overklig.
Ruben blickade suktande mot Vasamuséet, hans favorit. Även Gröna Lund spanade vi in. Vi hade munkar med oss som jag inte hann fota för vi åt upp dem så fort. Vi hängde i solen, snudd på somnade.
Den här årstiden, det som är så bra med den är att man är så tacksam. Man är tacksam över att det är varmt, tacksam över att det är ljust, tacksam över att man bara kan ha t-shirt och springa i shorts. Sen i juni och juli börjar man liksom gnälla: ”Men vad det blåser!”, ”Fast i skuggan är det ju kallt!” osv etc. Så det är bäst att passa på nu! Hej då för idag och tack för alla otroligt fina pepp och kommentarer. Jag ska minnas dem tills jag blir en gammal gumma.
Idag hade jag satt väckarklockan på vågskvalp. Upp och ut i den soliga morgonen. Har varit lite harklig i halsen på morgnarna sen jag var sjuk, men idag kändes det bättre. Men förkylningar alltså, rätt sega grejer. Längs förortens gångvägar, genom moln av häggdoft. Sen ner längs vattnet ut mot Hustegaholm. Jag fick försommarmania för det var så fint.
Totalt 11 km. När jag kom hem hann jag med en liten serie chins. Totalt 30 stycken i följande serie:
Annars tycker jag att det är någon slags skolavslutningskänsla i luften. Kanske var det häggdoftschocken under löpturen som fick mig att slå till på en kavaj i examensstil idag. Folk på jobbet kanske kommer få en reflex att vilja förhöra mig på multiplikationstabellen, men det får det vara värt i så fall.
Hej då alla människor. Hoppas ni får springa i solen, vare sig det är kort, långt eller snabbt.
rocknrollrunning.se 