Långpass

Söndag fm: Långpass med Mirjam!

Gick upp och åt gröt klockan 07.00. Idag dags för långpass med Mirjam. Mirjam träffade jag när jag sprang Visby Halvmarathon och hon kom på en elegant 2:a plats. Efter det hördes vi på Facebook och då fick jag veta att hon sprungit maran på sub3 – såklart man ville ta ett långpass med henne. Jag tog bilen till Ropsten och därifrån sprang jag längs Värtan de fyra kilometrarna in till fontänen vid Karlaplan, där vi skulle ses.

Söndagskänsla i luften och perfekt springväder; lite sol, lite vind, lite moln. Mirjam dök upp och vi bestämde oss för att ta hennes vanliga långtur runt Djurgården och Södermalm. Var lite nyfiken på vilket tempo vi skulle hålla och vi enades om att vi nog borde hålla ett lugnt 5:00-tempo. Vi insåg dock snabbt att vi båda var rätt dåliga på att hålla det tempot och gärna kutade på lite för fort. Vi sprang ut till Djurgården, rundade Valdemarsudde och förbi Djurgårsstaden. Så annorlunda, men kul, att springa långpass tillsammans med någon och prata. Jag brukar knappt tänka när jag springer långt, haha. Full rulle var det på Gröna Lund. Sen Strandvägen och Skeppsbron fram. Kändes lite mäktigt att fara fram i bra fart genom stan två stycken tjejer (kvinnor), haha. Sen ner till Stadsgården och förbi Fåfängan, längs Årstaviken, Tantolunden, Söder Mälarstrand och så Skeppsbron tillbaka. Benen började kännas lite trötta, jag tror gårdagens snabbdistans började ge sig till känna. Men vi höll riktigt bra fart på slutet. Vi tog in på Biblioteksgatan (här har jag aldrig någonsin sprungit tidigare, i så fall bara med massa shoppingpåsar i händerna), Sturegatan upp och så Karlavägen med fina allén fram till fontänen. En riktig cityrunda. I det bästa tänkbara löpvädret. Märkte knappt att det började regna på slutet för det var sånt där snällt varmt regn som bara kändes som en trevlig tunn dusch. Prick 28 km plus mina fyra dit och fyra tillbaka till Ropsten så totalt 36 km – perfekt! Min klocka visade en snittfart på 4:45/km. Oerhört trevlig tur med mycket löparprat. I eftermiddag tar Mirjam flyget tillbaka till Schweiz så det var verkligen sista chansen, kul att vi fick till det. Också kul att springa med någon som är så duktig!

Framme! Eller nä, inte riktigt. Sprang de 4 kilometrarna tillbaka till Ropsten och blev på vägen så vansinnigt sugen på smoothie. Kunde bara tänka smoothie, smoothie, smoothie, inget annat. Hoppade in i bilen, åkte till affären och handlade mango och fixade den jäkla smoothien så fort jag kom innanför dörren – ahh! Mycket bra dag. Att det vankas kräftor ikväll gör inte det hela sämre.

 

Klart slut.

34 km med Don Quijote.

Skön söndagmorgon på stranden, helt ensamma i solen. Lite trött efter gårdagens trevliga middag som väntat resulterade i lite för lite sömn – då finns det inget bättre än en varm strand. Tidning, kaffe, mackor och längdhoppstävling i sann OS-anda. Sen dags för veckans långpass, och det sista på Gotland för i år. Just långpassen tycker jag är lite luriga när man har barn, de tar ju lite tid och tenderar att splittra upp dagen. Så här gäller det att planera lite. Bestämde mig för att springa direkt när vi kom hem från stranden och insåg att jag startade precis samtidigt som Isabellah Andersson startade i London. Fast ja, i lite olika tempo.

Min trötta kropp kändes seg till en början. Tog vanliga rutten förbi Holmhällar, Austre och sen upp på asfaltsvägen. Av mot Augstens. Varmt. Fortsatte ner mot havet igen och tog höger förbi fiskebodarna. Jag har haft lite problem att hitta riktigt långa löprundor här på Gotland, som inte bara består av asfalt och på den här rutten brukar jag vända efter ca 13 km men idag hittade jag en liten stig genom skogen. Nu kändes det äntligen som att kroppen vaknade till liv och jag fick upp farten. Skugga i ett par kilometer. Efter ett tag kom jag ut i ett öppet landskap. Hade tyvärr inte med mig kameran men det var en märklig, aningen surrealistisk känsla över det hela. Helt stilla, solen gassade.

Min mormor och morfar hade en Picasso-teckning (Obs! Ej äkta!) i köket när jag var liten; Don Quijote på sin häst framför väderkvarnen. Och just den bilden kom jag att tänka på nu; det torra landskapet, en väderkvarn. Och bräkande får. Jag sprang vidare i solen, insåg att jag borde tagit med mig mer än en flaska vatten ändå. Funderade innan jag drog iväg men jag har tillfälligt tröttnat på vätskebältet och kör just nu hellre med min handflaska – ska skaffa en till när jag kommer hem till stan igen. Hur som, kom till slut ut på en stor väg och insåg att jag var vid kastalen i Sundre. Jag hade alltså sprungit längs havet, upp mot Skoga och liksom tagit mig bakvägen fram till Sundre. Här vände jag och sprang tillbaka, en lite annan sväng på slutet. Sprang förbi ett husvagnsgäng som hejade och jag frågade om de visste hur det gått för Isabellah men det visste de inte. Jag var otroligt nyfiken vid det här laget.

Väl hemma visade Garmin på exakt 34 km, snittfart 4:53/km. Jag rusade in, drack världens godaste glas vatten, och ett till och ett till. Och sen lyckades jag få lite uppkoppling i mobilen och såg att Isabellah kommit på en 18:e plats. Jösses vilken fart de håller. Måste hitta någon intervju med henne sen. Hade dock ont i min högra vrist efter passet. Höll nämligen återigen på att snubbla illa då jag sprang idag, men lyckades under ilsket svärande ändå rädda upp det hela. Det är en bit längs havet som är rätt svårsprungen med massa stenar och trots att man sänker farten är det lätt hänt att man snubblar. Tror jag fick känning i vristen efter det. Passar därmed bra med vilodag från löpningen imorgon. Tog fram mina Thailandsmirakelsalvor som jag masserade in.

Sen lunch och iväg till Hamra för glass med hela gänget.

Sen ikväll innan maten ordnade Febe ett eget Visby Halvmarathon i trädgården. Jag fick ingen nummerlapp utan på startlinjen stod Ruben och Uma. Mycket spännande! Ruben vann herklassen med ca 10 sekunder före segraren i damklassen, Uma!

 

Adieu.

Måndag fm: Långpass!

 

 

 

Jag fick ju skjuta på söndagens långpass till idag och för att det inte skulle bli för tight mellan det och morgondagens tröskelpass så ville jag kuta direkt på morgonen. När jag springer mer än 20 km så brukar jag alltid äta frukost innan men idag fick bli ett undantag. Hade sett till att äta mackor innan jag gick och la mig igår kväll. Har för ovanlighetens skull haft lite känning av skavsår på trampdynorna så jag smörjde noga in fötterna innan jag la mig. Måste ju ta hand om mina ”verktyg”. Tror skavsårskänningen beror på att jag sprungit mycket och dessutom med tunna sommarstrumpor så därför tog jag på mig mina mara-strumpor imorse. Och för säkerhets skull tog jag med mig en geldrink. Himlen var grå och jag var lila när jag sprang iväg. Kutade längs havet, den vanliga långrundan förbi Austre och bort till Augstens och ner till vattnet igen, så långt bort stigen går längs stranden, sen vände jag och tog samma väg tillbaka. För att få ihop mina kilometer var jag tvungen att springa förbi vårt hus och ta en sväng åt andra hållet och in mot Långmyre. Just detta tycker jag kan kännas lite motigt; att springa förbi sitt slutmål – särskilt när man börjar bli hungrig. Men förutom detta samt att jag höll på att snubbla när jag kom upp på asfaltsvägen och fick rädda knäna genom att göra ett otroligt akrobatiskt hopp så kändes det bra i kroppen. Mötte Nils två gånger under rundan, han hade gett sig av senare än jag och inte skulle kuta lika långt men sprang däremot väldigt fort. Geldrinken behövdes aldrig, istället blev det havregrynsgröt med banan och russin när jag kom hem. Och en jättekaffe. Totalt 30 km i 4:42-tempo.

 

 

 

 

 

Det blåste en väldans massa idag. Kärvt när man springer men finns inget skönare när man kommit i mål; vinden i ansiktet och ljudet av träden som vajar.

 

 

 

Hemma! Min pappa på målarställningen tog kortet så nu fick jag skratta, då funkar det inte att se tufft sur ut.

 

31 km rikare.

Regnet vräkte ner igår kväll och hela natten men imorse när jag vaknade såg vädret lovande ut. Lite svalare än vanligt, en del moln men inget regn. Jag åt havregrynsgröt till frukost och gav mig iväg runt halv elva. Idag premiär för Adizero Adios på ett riktigt långpass, kanske att utmana ödet men kände att jag ville testa. Det betydde också att passet skulle fokusera på framfotalöpning. Kände mig lite trött i benen, har blivit många mil denna vecka men det är enligt planen. Jag lyckades hitta en bättre rutt än förra helgen då det blev lite väl mycket asfalt. Nu blev det istället motsatsen; sprang så långt det gick längs vattnet men sen blev det en del sandlöpning vilket var kärvt, då vände jag och sprang tillbaka.

Plötsligt var himlen klarblå, bara att ta av sig linnet och köra sportlinne. 31 km blev det, hade gärna velat kuta ännu lite längre men min vänstra vad tyckte det räckte. Vaderna får ju jobba på ett annat vis i och med fotisättningen. Just när det kommer till långpassen så saknar jag Lidingöloppet litegrann, det kuperade och variationen. Men annars är det otroligt vad kul det är att få springa i en annan natur. Hem till yoghurt och mackor – och DN!

Fredag: Lila morgon.

Åh jag hade en sån sorglig dröm så jag studsade upp ur sängen när jag vaknade, svettig och tacksam över att det bara var en dröm. Drog på mig mina lila shorts och linne. Jag har kommit på att det är bra att ha springkläder i olika färger. Det gör att dagarna känns olika fastän man kutar samma runda om och om igen. Ja för nu har jag ju sprungit och förälskat mig i en fin sväng så den tog jag idag igen. Längs havet bort mot Holmhällar, förbi Austre och sen upp till asfaltsvägen och sen svänger jag in vid Augstens. 1 km ner på denna väg, sen vänster och Toscana-vägen ner till havet. Jag fortsatte längs vattnet och sprang förbi en liten fiskebod där någon numera bodde. De hade ställt upp dörrarna på vid gavel mot havet och de måste sovit hur skönt som helst där inne med vinden som fläktade och ljudet från vågorna. Jag sprang här och tänkte att det här livet, det är en jäklans grej ändå. Livet! 22 km. Snittfart 4:44/km.

Onsdag: 20 km och ännu fler kaniner.

Att springa nere på Sudret är just nu som att springa i nån slags Disneyfilm fylld av små söta kaniner. På morgonens korta långpass såg jag ca 45 stycken. Jag skämtar inte för jag räknade, förmodligen var det ännu fler för ibland skuttade de iväg så jag inte hann med. Tyvärr såg jag också två påkörda stackare. I övrigt så var det en fin tur men idag var benen lite trötta. Dels efter tröskelpasset igår morse men också för att jag de senaste passen fokuserat på att verkligen springa mer på framfoten och det känner vaderna av. Men annars känns det bra! Så idag blev det 20 km i behagligt 5:00-tempo. Hittade en sån fin väg, lite Toscana-känsla på det hela. Italien+Disney helt enkelt, bra kombination.

Måndagmorgon.

Måndag. Första riktiga semesterdagen. Barnen lekte till sent igår och vanligtvis hade man blivit stressad och gastat om att det är skola och dagis imorgon men nä, nu satt man där helt from och personlighetsförändrad. För ingen stress, alla är lediga! Vi kan lika gärna ta bort mån, tis, ons, tors, fre, lör och sön på alla dagarna och bara säga dag om allt för alla dagarna är ju liksom samma när man är ledig. Jag inledde denna dag med löpning. I en familj där det finns fler löpare så är ju en bra runda högvilt. Min svåger Nils hade igår hittat en bra tur som inte bestod av så mycket asfalt.  Jag (och Ali, katten) vaknade tidigt och jag gav mig förväntansfull iväg (efter att jag fått vända tillbaka två gånger då Ali envisades med att följa efter mig).

Till en början samma sträcka som igår men idag svängde jag ner mot Augstens (skrev ju fel igår, det heter inte Austre utan Augstens.) Och så kutade jag rätt fram en bra bit. Här var det fint men efter en stund skulle jag komma fram till havet men jag hittade inte stigen genom enbuskarna. Efter 10 km vände jag om och kutade tillbaka. Blev totalt 20 km, några kilometer i 4:30-fart men snitt landade på 4:44/km. Väl hemma visade det sig att jag hade missuppfattat var jag skulle kuta ner. Men det finns fler dagar att hitta stigen, om man säger så. Vi hörs framöver, när vet jag inte, jag är helt och hållet beroende av internets humör numera – och hur ofta jag åker och handlar. Ikväll planerar jag ytterligare att distanspass men kortare. Au revoir!

Lång lördagslöpning till Hoburgen.

Som jag befarade så funkar inte nätet här i vårt hus på Gotland. Det gör att det nog kommer bli aningen glesare mellan uppdateringarna de kommande veckorna. Kanske tycker nätet att jag borde ta semester från bloggen men det vill jag ju helst inte. Jag kommer kuta på och ska försöka hålla er så uppdaterade som möjligt. Just nu är jag i Burgsvik för att handla och postar därmed detta inlägg som borde kommit redan igår:

Jag gick upp tidigt för att ta färjan till Gotland. Fick ägna en bra stund åt att få in våra smarta katter i buren för de hajade ju direkt att något var i görningen. Jag och katterna åkte med mina föräldrar upp till Nynäshamn för Olle skulle ta omvägen via Småland och hämta upp barnen. Min packning. Som ett skämt. Det där jag sa en gång i tiden om att löpning är så vackert för det enda man behöver är ett par skor, vi glömmer det va?

Man blir alltid lite rastlös på färjan. Roade mig med att räkna män i prassliga bomullsshorts/knickers som slutar strax under knäna men jag tappade räkningen, de var för många. De där braxorna måste ju vara Sveriges skönaste för annars skulle väl inte 80% av Sveriges män gå runt i dem. Gick upp en stund på däck och tog vindihåretkort och tänkte att de ju borde anlagt löparbanor runt däck så att alla löpare kunde kört lite intervaller.

Men så till slut var vi äntligen framme vid huset! Vi är ett stort gäng som hänger här tillsammans; vi och min syrra, hennes man och deras tre barn och katt samt mina föräldrar. Det blir några stycken och när det blir extra påtagligt, ja det är då man drar på sig löpardojorna. Vi kånkade sängar, stolar, dörrar och bäddade sängar hela eftermiddagen men framåt halv sex kunde jag ge mig ut på långpass.

Sprang ner till havet, längs stranden, förbi raukarna, den fina stranden och Holmhällar, fortsatte en bra bit och vek sedan av upp genom skogen. Det var varmt och jag höll ca 4:37/km. Förbi avfarten mot Austre. Planen var att springa till Hoburgen. Här kommer efter ett tag en lång rak asfaltssträcka som är rätt trist och jag tänkte att dessa långpass kommer vara bra för psyket om inte annat. Bara mala, mala, mala. Sen till slut kom jag fram till fina kustvägen mot Hoburgen så här svängde jag av men det tar ju ett tag innan man når själva havet. Fast vägen som går här är väldigt fin. Jag slogs av att jag knappt sett några människor, varken på stranden eller bilar som passerat. Alla åt nog middag i den fina kvällen. Nu började det dock bli lite kyligare, perfekt springväder! Sen äntligen kom jag fram till havet och jesus maria, det var så otroligt vackert.

Lite engelska landsbygden över det hela, Morden i Misomar-känsla med dimman och kullarna och solen som bröt in. Några få bilar passerade i sakta fart men annar bara jag och svetten. Och just det, 40 flugor som hängt kring mitt huvud ända från start. Efter 17 km vände jag och sprang samma väg tillbaka. Mot slutet blev benen rätt trötta, ovana vid all asfalt, dessutom hade jag varit uppe sen 04.20 och jag blev irriterad på mig själv som planerat maten dåligt och gett mig av lite småhungrig. Efter 33 km var jag tillbaka vid vår lilla strand så jag stannde där och stretchade. Snittfarten hamnade på 4:50/km och med lite bättre mat i magen hade jag nog kunnat hålla lite snabbare tempo ända till slutet. Ok, det var lördagen. Jag hör av mig snart igen. Idag ska jag fixa gymmet i ladan.

 

Jag fångar sommaren.

Jag har en tanke om att jag tar med olika band ut på löppass. Idag var det Glasvegas tur. Startade upp med Geraldine och sprang på alldeles för fort. Lite taskigt att det bara får sitta i öronen men de måste ändå sett vilken otrolig morgon det var. Strålande sol och bara blått på himlen. Och att kunna springa i bara shorts och linne så tidigt – ahh, det blir inte bättre! Sprang Lidingöloppets första mil och sen vidare ut mot Elfvik. Totalt 18 km. Det klassar jag som ett kort långpass, jag tycker nog gränsen går där vid 18 km.

Sen världens snabbaste smoothie med frysta jordgubbar och ananas.