Gotland

Onsdag fm: 18 km minnen.

 

Sov dåligt i natt. Vände och vred på mig och så mörkrädda barn som traskade fram och tillbaka mellan sängarna. Var lite trött när jag vaknade men bestämde mig ändå för att gå upp. Det har blivit till en sån rutin att vara uppe med tuppen och jag mår bra av det. Idag distans på schemat. Benen kändes lite trötta och jag lät dem bestämma farten, ca 4:53-tempo i halvdisigt väder. Benen kutade på men ingen lätt känsla i kroppen idag. Men ändå: mitt i lunken så var det som att jag plötsligt såg mig själv utifrån, hur jag sprang runt i allt det här vackra och jag fick en sån impuls att ta in allt det fina, att inte bara springa här och ta det för givet. Klättrade upp på miniraukarna och försökte fylla hela minnet med havet, raukarna, luften, stigarna, stenarna, temperaturen, fåglarna, kaninerna. 18 km.

 

Jo, sms:ade med Pekka igår för att höra vad han tyckte om veckan och halvmaran till helgen. Jag vill ju som sagt helst inte anpassa min träning till loppet dvs dra ner på mängden och intensiteten och har snudd på känt mig osäker på om jag ens ska springa i och med det. Pekka tyckte jag kunde springa men se loppet som träning. Det låter ju bra…men vad betyder det egentligen tänkte jag sen? Jo, det betyder att jag till och med idag kör på utan tankar på halvmaran. Men imorgon och fredag lättar jag lite på trycket för att kroppen inte ska vara för trött. Och ja, sen springer jag och håller tummarna för en bra tid och att kroppen orkar. Hur som helst så blir det 21 km bra träning och kul att det händer något.

Tisdag em: Lost in Faludden.

Var på utflykt till Burge Gård på Faludden. Kikade på fina tavlor (inkl. vaktade Uma som gärna ville interagera med tavlorna), åt hemgjord glass och klappade en fin hund som hette Doris. Och sen åkte vi ner till havet en stund där det var en väldans blåst. Bra grej är att alltid ha springgrejer packade i bilen. Det hade jag så jag bestämde mig för att springa hem då vi var klara med stranden. Visste inte exakt hur långt det var men det kändes som ett lagom eftermiddagspass. Såg bilen köra iväg och sen satte jag fart. Sprang på en fin grusväg som jag inte riktigt visste vart den gick men till slut kom jag ut på stora vägen. Stekande sol och asfalt i 12 km, rätt oglamourös känsla över det hela. Maratempo. Ja, det var det hela.

Tisdag fm: Trööööskel.

T som i tisdag och tröskelpass. Nils har haft det alldeles för lugnt medan jag var sjuk, haha. Nu var det bara att hoppa upp tidigt. Uppvärmning och spänsthopp och ja, sen fanns det tyvärr inget mer att göra än att köra igång tröskelpasset- piip! Vi spurtade längs havet, knallblå himmel. Vi brukar springa 10 minuter åt ena hållet, sen vända och ta samma väg tillbaka. Så lustigt, jag tycker alltid jag känns lite starkare precis innan vi vänder men sen just när vi vänt tycker jag alltid Nils känns starkast – som att det är vädersträcket som spelar in. Han sprang iväg ca 15 meter framför mig, nesligt! Men det viktiga är ju att anpassa tröskelpasset till sin egen kropp och mjölksyragräns så det känns verkligen kul att det ändå funkar att köra tillsammans. Kändes ok idag men jag tycker det märks att man varit sjuk några dagar, fast egentligen är det nog mer mentalt för tiderna var precis som sist. Nu t som i te. Och tidning.

Måndag em: Stockstyrka.

Vår tomt här på Gotland är väldigt stor. Det betyder att det är en massa att sköta om och en massa träd att fälla. Olle höll på som bäst med motorsågen och det var ett jäkla oväsen så jag tog mitt pick och pack och drog mig undan till en annan del av tomten för att göra lite magstyrka. Där låg jag i all sköns ro och gjorde situps och annat för magen. Sen blev jag dock extrainkallad för att hjälpa till att lyfta en stock. Olle tyckte att jag tränade för kråkorna, att inte mina krafter kom till någon konstruktiv användning. Så det var bara att hugga i.

Måndag fm: Långpass!

 

 

 

Jag fick ju skjuta på söndagens långpass till idag och för att det inte skulle bli för tight mellan det och morgondagens tröskelpass så ville jag kuta direkt på morgonen. När jag springer mer än 20 km så brukar jag alltid äta frukost innan men idag fick bli ett undantag. Hade sett till att äta mackor innan jag gick och la mig igår kväll. Har för ovanlighetens skull haft lite känning av skavsår på trampdynorna så jag smörjde noga in fötterna innan jag la mig. Måste ju ta hand om mina ”verktyg”. Tror skavsårskänningen beror på att jag sprungit mycket och dessutom med tunna sommarstrumpor så därför tog jag på mig mina mara-strumpor imorse. Och för säkerhets skull tog jag med mig en geldrink. Himlen var grå och jag var lila när jag sprang iväg. Kutade längs havet, den vanliga långrundan förbi Austre och bort till Augstens och ner till vattnet igen, så långt bort stigen går längs stranden, sen vände jag och tog samma väg tillbaka. För att få ihop mina kilometer var jag tvungen att springa förbi vårt hus och ta en sväng åt andra hållet och in mot Långmyre. Just detta tycker jag kan kännas lite motigt; att springa förbi sitt slutmål – särskilt när man börjar bli hungrig. Men förutom detta samt att jag höll på att snubbla när jag kom upp på asfaltsvägen och fick rädda knäna genom att göra ett otroligt akrobatiskt hopp så kändes det bra i kroppen. Mötte Nils två gånger under rundan, han hade gett sig av senare än jag och inte skulle kuta lika långt men sprang däremot väldigt fort. Geldrinken behövdes aldrig, istället blev det havregrynsgröt med banan och russin när jag kom hem. Och en jättekaffe. Totalt 30 km i 4:42-tempo.

 

 

 

 

 

Det blåste en väldans massa idag. Kärvt när man springer men finns inget skönare när man kommit i mål; vinden i ansiktet och ljudet av träden som vajar.

 

 

 

Hemma! Min pappa på målarställningen tog kortet så nu fick jag skratta, då funkar det inte att se tufft sur ut.

 

Sunday pm: Lite fart igen.

Vågade inte köra det planerade långpasset idag då det ändå var första friska dagen. Istället tog jag ett eftermiddagspass efter lunchen. 11 km i solen, de tre sista i 4:12-tempo men snittfarten landade på 4:26. Vågade inte köra full fart medvetslös men det känns ändå lovande. Kanske blir det halvmara till helgen om det känns bra här i veckan. Fast i övrigt vill jag inte låta loppet styra träningen utan tänker köra på som jag tänkt.

Sunday am: Testtur.

Vaknade till en klarblå himmel – kunde det vara så att jag mådde bra? Ruskade på huvudet, svalde. Ingenting. Klev upp ur sängen och hoppade lite på stället. Nä. Ingen huvudvärk! Frisk! Drog på mig springkläderna och gav mig ut. Sprang längs havet i lugnt 5:00-tempo. Det var så vackert. Hörde musik på avstånd igår natt när jag skulle somna och nu insåg jag varifrån det kom: nära stranden satt ett gäng ungdomar som uppenbarligen varit uppe hela natten. De hade ett partytält och bilar stod parkerade runtom, musik på full volym. Kände mig oerhört hälsosam när jag sprang förbi, haha. Det var så jäklans vackert ute. Tänkte att vissa ställen här på Sudret nästan ser ut som savannen i Afrika (så som jag inbillar mig att det ser ut). Det passar ju mig, Stäppvargen. 10 lugna km blev det. Visst känns det lite i kroppen när man varit sjuk men i övrigt kändes det bra. Äntligen!

Lördagssjuk.

 

 

Om jag har sprungit idag? Tyvärr inte. Trodde jag skulle må bra men vaknade och… nej. Ni vet när man inte är så pass dålig att man ligger nedbäddad och blir ompysslad men inte heller mår bra när man är uppe. Arrgh! Det jag åtminstone fått gjort idag är att druckit grönt te, ätit C-vitamin, druckit kaffe i gamla hamnen och kört radiostyrd båt med barnen. Kom igen nu, kroppen. Benen vill springa och det imorgon!

 

Prosit.

Nä nu är jag trött på att nysa och vara hängig. Det passar inte att vara sjuk mitt i sommaren. Men så länge kan man ju…

…äta goda galettes och crêpes till lunch…

…åka till Vamlingbolaget och kolla på alla fina mönster…

…och äta glass på Razzle Dazzle. Men imorgon, då ska jag fasiken vara bättre. Då, kanske, ett litet lätt distanspass om jag har tur. Visby Halvmarathon ligger inte långt bort heller. Vill ju så gärna springa det men jag får se hur jag gör nu, beror på hur jag mår. Är inte så mycket för att springa lopp bara för att ha roligt och kolla in alla människor, kutar jag så vill jag kunna ge järnet för det är det som jag tycker är kul – men då måste kroppen orka och vara hundra. Är den inte det så får det bli nästa år. Vi får se.