Långpass! Kände för att överraska kroppen med ett nytt upplägg och tänkte att jag springer från skog till stad. Jag hade också planerat att dela upp passet i fyra delar. Började med att springa ner till Grönsta och sprang sista milen på Lidingöloppet. Vet inte varför men kände plötsligt en sån enorm tristess där i skogen, kanske för att jag genom åren sprungit just den milen så ofta. Och på senare tid sprungit en hel del långpass där, om och om igen. Efter ett par kilometer kändes det dock bättre, när jag kom in i lunken och huvudet slutade tänka. Första milen höll jag planerat 5:05-tempo. När jag var framme vid Grönsta styrde jag kosan mot stan och snäppte upp tempot. Nu var tanken att hålla 4:45 en mil framåt. Precis efter Lidingöbron började regnet ösa ner. Kändes nästan larvigt att kuta runt med en handflaska fylld med vatten, det var ju bara att sträcka ut tungan. Jag sprang vidare genom Värtan, höll tempot bra. Förbi Gärdesfältet och ner mot Djurgården. När klockan visade på två mil var det dags för nästa farthöjning, jag ökade upp och på tredje milen låg farten mellan 4:19-4:30. Regnet avtog och vid Waldemarsudde vände jag tillbaka. När klockan visade på tre mil var det dags för nästa fartändring. Jag hade tänkt ligga runt 4:45-4:50 för att varva ner men jag kände mig lätt i benen och dessutom började regnet återigen ösa ner så jag drog på lite mer och snittfarten hamnade runt 4:36 på sista 9 km. Totalt 39 km, helt genomblöt när jag kom hem och som vanligt fruktansvärt sugen på smoothie. Låter ju som att jag vore köpt av Arla men helt ärligt så sätter ett otroligt smoothiebehov alltid in runt 25 km på mina långpass. Så jag startade med en hallonsmoothie.

 Och sen blev det en mangosmoothie. Efter det: varm dusch!

 Fick lite mersmak på stan efter långpasset med Mirjam förra helgen. Jag tyckte det kändes bra att inte springa så kuperat och därmed få upp farten. Dessutom så är jag lite rädd för att skada mig om jag kutar alltför långa kuperade rutter nu efter ett platt Gotland. Så jag bestämde mig för att köra samma runda genom stan. Började först morgonen med en redig frukost, numera är det stor portion havregrynsgröt med banan och russin som gäller inför mina långpass. Sen smälte jag maten ett par timmar och sedan var det dags. För att det inte skulle bli alltför långt släppte Olle av mig och min vattenflaska i Värtan. Där började jag springa in mot stan. Tanken var att dela upp rutten i fyra delar plus en nedjoggningsdel. Totalt skulle jag springa 36 km så min plan var att hålla ca 4:45-tempo de första 24 kilometrarna för att sedan öka tempot följande åtta och sedan avsluta de sista fyra kilometrarna i något lugnare tempo. Kändes bra i benen, ganska varmt ute – kändes aningen snålt med bara en vattenflaska men stockholmarna verkar ha gått bananas på handvattenflaskor så jag har inte lyckats köpa en till ännu för de har varit slut överallt. Nåväl, sprang förbi Gärdet, ambassaderna och ut mot Djurgården. Sprang hela vägen ut till Waldemarsudde, förbi Djurgårdsstaden, Grönan, Vasamuséet och sen Strandvägen fram. Sen bakvägen fram till Grand och sen Skeppsbron. Jag tappar lätt trafikvettet när jag springer i stan, korsar fram och tillbaka lite hur som helst men har lärt mig att det mesta funkar så länge man har ögonkontakt med bilisterna och vinkar och tackar. Även idag perfekt väder! Sen Stadsgården, gångvägen förbi färjorna nedanför fåfängan, Danvikstull och så fram till White-kontoret vid Skanstull (där mina föräldrar jobbar). Bra tempo, ibland gick några kilometer lite fortare ner mot 4:37 men annars låg jag stadigt på 4:45. Fortsatte förbi Eriksdal, Tantolunden, Bergsundsstrand (vad fint det är här!) och så Söder Mälarstrand fram. Här var det nu 24 km och dags att öka tempot. Sprang sedan 8 km i snittfart 4:30/km varav de första fyra i 4:22-fart.  Kändes helt ok för kroppen att öka men jobbigt var det, särskilt i backen upp från Strandvägen till Valhallavägen. Musklerna trötta när klockan visade 32 km och jag precis var framme vid Ropsten, då sänkte jag tempot och sprang de sista fyra i 4:50-fart. Så skönt att komma hem och dessutom få en stor kram av välkomstkommittén! Och glad över ett riktigt bra kvalitetspass!  Stapplade in, käkade och duschade och sen direkt till min syster för att fira en nybliven 4-åring. Tårta, kaffe, kakor – ge mig allt! Finns inget bättre än att få krypa upp i soffan och bli serverad massa goda grejer efter ett tufft långpass. Hamnade dock bredvid en läskig docka som kunde blunda, röra på huvudet och säga massa grejer.  Jag vet, ni undrar vad plåstret på mitt nyckelben är för något. Det är ett skavsår från helvetet från när jag kutade med ryggsäck och linne, utan att ha dragit åt ryggan ordentligt. Det ser inte alls bra ut, särskilt inte då jag nöter vidare på det. Jag har uppmärksammat att många blickar dras till såret när jag står och snackar med folk. Så nu vet ni, det är inget farligt!