Gav mig ut på morgonens regngator. Känner mig alltid som en vinnare när jag springer i regn, särskilt när man tänker på hur mycket människor det brukar vara i t-banan när det regnar och hur kvavt det blir med allas blöta kläder. Idag raka spåret till jobbet. Det där lilla kaféet som precis öppnat vid lilla Lidingöbron på Ropstensidan måste jag gå till någon gång. Kan man springa med en kaffe i handen?  Framme vid korsningen Valhallavägen/Odengatan sprang jag förbi en kille som höll på att rota efter något i byxfickan. Mitt i rotande, och precis när jag passerade, råkade det trilla ut en radda kondomer ur hans ficka, som landade mitt på trottoaren. Han blev alldeles röd i ansiktet. Det tyckte jag var lite kul. 10 km blev det och sen framme vid jobbet. Tog upp min exklusiva plånbok, plastpåsen, och lyxade till med en juice och finkaffe.  Den här handdukshögen till höger i bild. Alltså, jag undrar vems det är. De har legat där så länge jag kan minnas. Detsamma gäller plastpåsen till vänster i bild. Hallå?

 På med New York-tröjan och iväg mot jobbet, idag en extrasväng planerad. Sprang längs Värtan och sedan förbi ambassaderna. Kände mig som en smöris när jag passerade amerikanska ambassaden med New York-tröja på mig. Fint var det. Speciellt snabbt gick det inte men det var inte heller tanken. Tycker också det tar ett par km innan muskler och leder ens vaknat till liv på morgonen och jag ser de här passen mer som skönt kilometersamlande. 17 km blev det och sen dusch på jobbet. Packade ner ombyteskläderna igår kväll och då kändes paljettröjan som en bra idé. Kändes lite väl nyårsvintrigt på morgonen. 

 Blev 14 km hem efter jobbet inkl. en liten avstickare ut mot Kaknästornet (blir för övrigt alltid sugen på kakan ”dammsugare” när jag springer förbi Kaknästornet eftersom vi ofta åkte hit och drack kaffe när jag var liten). För övrigt: låt aldrig de här kvällarna ta slut! Ljuset, den perfekta temperaturen och människor ute på gatorna. Benen lite trötta, särskilt med ryggsäck och dator på ryggen. Snittfart 4:54/km.  God afton.

 Efter lång frukost startade jag och Febe dagen med att balsamfärga håren. Jäklans vad nöjda vi blev! Efter det blev det bad i Kottlasjön och sen tur in till söder – igen. Mycket häng där på sistone, känns som ett typiskt hösttecken för då brukar vi bli sugna på att dra dit.  Där åt vi lunch, drack juice och åt bullar. Och sen när vi skulle gå så träffade vi först Kalle och Lisa med lilla Inez på gatan. Vi stod och pratade en stund och då dök även Johan och Rebecka upp med lille Bill. Och som inte det vore nog kom Daniel Liljas spatserandes med lilla Rakel i barnvagn! Ungefär som i en film där regissören bara ”Ok, nu kommer det andra paret med barnvagn gående och… nu! Där går sista killen med barnvagnen in för att hälsa.”. Mycket trevligt hur som helst! Sen bytte jag om i omklädningsrummet (bilen) för att kuta hem och värma upp söders gator till alla som ska springa Midnattsloppet ikväll. En km uppvärmning för att ta mig fram till Slussen. Sen ökade jag tempot. Ett väldans zickzackande längs Skeppsbron och Strandvägen. Jag anser mig numera vara ungefär lika snabb (ungefär) som en cyklist så jag lägger mig i cykelbanan så fort det finns möjlighet. Höll bra halvmarafart i 6 km (4:13/km) och sista fyra kilometrarna höll jag 4:33-tempo.  För den som undrar så är det exakt 11,59 km från Björns Trädgård till vårt hus på Lidingö. Jo, just det. Var bara tvungen att köpa tre hårband till. Och kolor på Pärlans!

 

Fredagslöpning hem efter jobbet. Nu kändes det i benen att de var trötta efter intervallerna. När jag skulle byta om insåg jag att jag inte hade några strumpor för Olle hade åkt hem med alla mina väskor och gamla svettiga kläder. Men! Micke var kvar och lånade så snällt ut sina strumpor. Lite svettiga efter vårt löppass men tusen gånger bättre än att få skavsår. Fick veta att de var ett par äkta cykelstrumpor, det ni!

 

Ja, sen kutade jag hemåt. Tog en extrasväng runt Gärdet, sprang en bit av Stockholm Marathon-banan men åt motsatt håll och tänkte på hur mycket minnen jag har av loppet. Fragment som liksom dyker upp ett efter ett, som att huvudet spar på dem och portionerar ut dem över tiden. När jag började springa Tegeluddsvägen mot Lidingö så körde en stor Ben & Jerry´s-glassbil förbi mig och jag blev vansinnigt sugen på glass. Tro det eller ej men när jag precis kommit över Lidingöbron så kom ytterligare en Ben & Jerry´s-lastbil farandes. Som ett skämt! Vet inte om jag såg i syne men jag tyckte att han som körde höll en stor strutglass i handen!

 

Vi hade tyvärr ingen glass hemma men jag gjorde en islatte direkt när jag kom innanför dörren. Den satt fint efter 16 km i 4:50-tempo. Och nu: kött, bearnaisås, klyftpotatis, smågodis – rubbet! Yeay!

Hann springa en sväng till när jag kom hem. Längs Kyrkviken och ut till Elfvik, snurrade runt där och sen samma väg tillbaka. Jag har insett att jag rent allmänt gillar att springa just samma väg fram och tillbaka. Att liksom se en väg från två håll. Totalt 16 km i 4:54-fart. Vad mer kan sägas? Jo, jag försöker bli av med mitt sockerberoende. Vi hade en kille som var och föreläste på jobbet om mat och hälsa och sånt jox. Jag missade tyvärr det men fick det hela återberättat för mig. Det var tre saker som han sa att man verkligen skulle undvika: chips, smågodis och grillad mat. Aha. För all skit i smågodiset, den dåliga oljan man har till chips och så ja, grillat är ju inte bra. Jättebra info. Bara synd att det är precis det jag gillar (fast ostbågar istället för chips). Innan sommaren var jag rätt duktig och lyckades med att bara äta godis på helgen, det var några riktigt tunga veckor men till slut så kändes det faktiskt ok, faktiskt riktigt bra. Men här i sommar har det helt havererat och det har ”dykt upp” engelsk konfekt och annat färgglatt jox mest hela tiden. Så nu är det nötter i veckorna, knaperiknaperi. Bara tre dagar kvar… (fredag räknas självklart som helg).

Hade planerat helvila idag men när det var dags att ge sig hem och soligt och så fint ute så tänkte jag att nä, det får bli en springtur ändå. Men en lugn sådan så att kroppen ändå får vila mellan gårdagens långpass och morgondagens träning. Märks dock att man är orutinerad med vardagsrutinerna då jag hade glömt gummisnodd. Som tur var satt Lisa kvar på jobbet och kunde låna ut en så jag slapp springa med flaxande man hem. Som vanligt Odengatan fram och där stötte jag ihop med Enis så jag var bara tvungen att stanna några minuter (han springer också, annars hade jag aldrig stannat). Som straff tog jag en extra omväg till Djurgården så totalt blev det 16 km i 4:54-fart.

Hoho, tillbaka i stan! Eller nä ok, förorten då. Nu är det slut på vackra miljöbilder, raukar och brunbrända ben. Nu börjar verkligheten igen där jag bor i ett kedjehus och snart är kritvit om benen. Och det känns faktiskt riktigt bra. I morse var vi dock ännu på Gotland, packade in i bilen och fixade det sista i huset – och jag skrek och gormade om att ingen fick gå runt med smutsiga fötter eftersom vi dammsugit och skurat in absurdum. Jag hann tyvärr inte med det planerade tröskelpasset på morgonen och då jag ska till Pekka och göra lite tester imorgon så rådde han mig att inte köra tröskel senare under dagen då det blir för nära inpå. Istället blev det kärt återseende med mitt älskade Lidingöloppsspår nu på kvällen. 14 km distans. Ahh, skog, stigar – och backar! Nu inser man verkligen hur platt Gotland är. Undrar hur man tränar inför Lidingöloppet om man är gotlänning? Jag tar förresten tillbaka alla tankar på hur trött jag var på Lidingöloppetsspåret innan semestern. Ser fram emot att mata runt där igen. I övrigt skönt att komma hem till japp, internet. Slippa åka på internetutflykter även om det också var ganska trevligt. Och skönt med lite fler löparkläder även om jag hade med mig det mesta. Svart pannband glömde jag dock ta med mig, som jag har längtat efter det!

 

 

Älskade förortsskog! Jag är tillbaka.