Chin-ups för magen.

Jag har fått en del magfrågor här på bloggen dvs bra övningar för magen. Mitt tips är att skaffa en gymboll, eller pilatesboll som det också kallas. På den kan man göra klassiska sit-ups som är mycket jobbigare när man gör dem på bollen. Man kan göra ”plankan” som också blir jobbigare på bollen. Och en massa annat. Surfar man på nätet så får man upp en hel del bra magövningar. Men sen har jag också insett att chin-ups är väldigt bra för magmusklerna. Jag insåg det när jag hade slarvat en tid med chinsen och körde igång igen. Var fick jag träningsvärk? Jo i magen. Ikväll blev det 70 chin-ups i följande serie: 14-10-8-9-10-9-10. I samma veva kör jag även just mina magövningar på bollen.

Idag har jag gått runt med inlägg i skorna hela dagen. Först skaffade jag att par formgjutna sulor men jag tycker de har känts så stela och otympliga. De var även för ”uppbyggda” så mitt löpsteg kändes plötsligt helt konstigt, så då gick jag tillbaka och de fixade till dem. Men ändå har de inte känts hundra. Då testade jag att gå runt utan några inlägg alls och provade i förra veckan också att springa utan. Min plan på lång sikt är ju att bygga upp fotmuskulaturen på naturligt vis men det tar ju ett tag, och foten verkar inte redo för det än. Så i lördags skaffade jag ett par sulor från Footlab på Intersport. Jag ska inte ropa hej än på något vis men jag har som sagt traskat runt i dem hela dagen, och tycker nog ändå det känns lite bättre. Måste även säga att jag gillar grejen med deras sulor: man köper dem, får klippa till dem, värma dem i ugnen så de formar sig efter foten och sedan gå och springa runt med dem i 30 dagar – och sen får man pengarna tillbaka om de inte känns bra! Då tänker man ju att det bara måste bli bra med dem eller hur? Spännande, vi får se hur det går. Stay tuned.

Alternativ söndag.

Tycker ni att jag verkar vara ett vanedjur? Som gör typ samma saker varje dag? Det har ni helt rätt i i så fall. Jag gillar vanor, har alltid gjort det. Därför drack jag juice även idag. På helgen när det finns lite mer tid lyxar jag till genom att kasta i massa olika frukter. Efter frukosten smet jag ut i garaget. Önskar jag kunde sagt att jag smet ut på ett hederligt långpass men det får vänta, jag får köra lite alternativ träning ett tag till. Jag måste säga att det är rätt psykiskt utmanande att sitta helt ensam ute i garaget, trampa på för fullt och bara stirra rakt in i denna dörr:

Jag tänker att den dagen jag kan springa som jag vill igen, då kommer mitt psyke vara så härdat att det inte är klokt efter all tid på garagecykeln. En timmes trampande och flera liter svett senare var passet klart. Var tvungen att gå ut och kyla ner mig lite.

Efter det körde jag benböj med skivstången, eller barbell squats om man vill låta lite tuffare. 4×12 repetitioner. Uppe på cykeln idag fick jag lite vilja till att ta itu med garaget/gymmet. Kanske ska jag försöka städa lite där idag om tiden räcker till. Nu när jag hänger där en del vore det trevligt med lite mer ordning och reda i rummet som gud glömde.

Premiärstyrka på Bosön!

En del Halloweenfix i stan. Egentligen är jag motståndare till Halloween och allt köpande och höll på att få panik inne på Butterick´s. Egentligen tycker jag ska man bara åka och tända ljus på kyrkogården. Men ok då. Några prylar blev det. Sen var det dags för mig att premiärstyrketräna på Bosön.

Bosön alltså. Rätt mäktig känsla där inne med allt som pågår: folk som springer, cyklar, styrketränar, kör stavhoppsträning, kampsport, gympa och en massa annat – samtidigt! Det räcker ju med att stå och titta på allt så känns det som man tränat. Jag blev rätt sugen på att springa fort på de där banorna… Men nä. Istället 20 min på cykel och sen in i gymmet. Blev helt ställd där inne, alltså dessa apparater. För en nybörjare som bara kört hemmastyrka är det ju typ omöjligt att se vad som är vad och framförallt hur man ställer in allt. Fick lite hjälp av en snäll kille som tur var. (Observera att jag säger kille och tjej om alla. Denna kille var säkert runt 45.) Han berättade att han kom från samma trakter där Isabellah Andersson bor och kutar runt (Vishult i Blekinge). Jag har varit lite nyfiken så jag passade på att fråga om det är kuperat där hon tränar och han informerade om att det är rätt kuperat, många småbackar. Då vet man det. Till slut fick jag i alla fall till alla mina övningar. Drömmen vore att hinna köra två gymstyrkepass i veckan med lite olika övningar varje gång. Och sen köra vidare med bålstyrkan hemma.

Sen åkte jag hem i regnet.

Slut för idag. I alla fall på träningsfronten.

Garaget och jag.

Idag började jag med god frukost.

En fördel med att cykla och inte springa är att man inte får håll på samma vis så ganska kort därefter drog jag ut i garaget. Lyssnade på ett avsnitt av Värvet för första gången. När jag springer föredrar jag att inte lyssna på varken musik eller annat så jag har en del att ta igen.

50 min på cykeln, högt varvtal. Det är inte klokt vad svettig man blir! När man springer så ser man det ju inte på samma vis men nu är det dripp, dropp ner på golvet.

Lördagen kan börja.

Fredagschins!

Längesen jag hade mitt guldlinne. Det är liksom rätt hårt och inte vidare bra att kuta i. Men perfekt för chin-ups! Gjorde 60 stycken chins (i serien ovan) för att inviga fredagkvällen. Därefter hemmastyrka med gymbollen. Idag kom även denna i brevlådan som en snäll bloggläsare tipsade mig om:

Den blir till att lusläsa. Jag får dock gömma den för Olle inne i någon tidning för han tycker jag blivit totalt besatt av mina fötter.

En morgon på hjul.

Upp tidigt och på med löparskorna. Och ner till garaget och cykeln. Som sällskap lyssnade jag för första gången på Alex Schulmans och Sigge Eklunds podcast. Små stora tankar som faktiskt gick att ta in medan jag trampade mig uppför branta uppförsbackar (men herregud så lika röster de har). 40 minuters svettande blev det.

Sen körde jag 3×20 squats med skivstång. Jag ber återigen om ursäkt över denna stökiga miljö men ni får leva med toalettpappersbalar och annat jox i bakgrunden. Det är ju värre för mig som ska försöka hitta små fingervantar till barnen i röran!

Jag fick rätt mycket träningsvärk häromdagen efter mina premiärsquats med skivstången. Då insåg jag att det här måste jag göra oftare. Det kommer ju bli lite mer uppstyrt i och med att jag ska hänga en del på gym i vinter. Jag håller för övrigt på att sätta ihop ett gymprogram till mig själv. Jaha, sen då? Juice såklart! Juicefestivalen tar aldrig slut även om barnen har hört på Lilla Aktuellt att juice är värre än läsk för tänderna.

Foten då? Igår var första dagen jag kunde gå runt barfota hemma utan att få ont. Innan har jag behövt ha typ Birkenstocks på mig så detta känns som ett steg framåt. Jag har inte heller ont när jag tar första stegen på morgonen längre men nu gäller det att inte bli för ivrig utan låta det ta sin tid. Jag har fortfarande en del känningar, även när jag inte springer, så jag måste lugna mig. Det blev rätt tydligt häromdagen när jag sprang och fick ondare efteråt. Och peppen till löpningen, den blir ju inte precis mindre av detta. Den är enorm! Sen, då smäller det!

Garagecykelpremiär!

Ok. Premiär för garagecykeln! Öste på rätt rejält och insåg att jag hade glömt bort hur jobbigt det kan vara att cykla. Så det blev jag lite glad av, skönt att bli riktigt svettig igen. Nu känner jag att jag åtminstone liiiite lättare kan låta foten kurera sig i lugn och ro. Inte för att cykel är samma sak som löpning men ändå. Kan nog hålla konditionen i schack litegrann med hjälp av cykeln. Min snälla friidrottskompis Calle, som också haft denna skit i foten, påminner mig om att det är värt att vila och att den tiden bara är en ”fis i rymden” i jämförelse. Försöker lyssna på honom. Och trampa på som bara den medan.

Uma tyckte det hela med cykeln var väldigt intressant. Dock så tycker jag det är oerhört långtråkigt att cykla, det går det inte att sticka under stol med. Framförallt i ett garage och trots att man leker spinningpass. Nu kan man undra varför jag inte sätter cykeln framför TV:n men det gillar jag inte. För mig är sport sport och inte underhållning. Jag kan faktiskt gilla det där kärva härdandet. I övrigt så kör jag på med magövningar. Den får ta emot all min frustration över foten, haha.

Just det, jag har även skaffat kort på Bosön idag. Jag kommer hänga där i gymmet en del framöver. Att bli stark är min plan. Och sen när foten är bra ska jag springa runt en del här inne också.

Det var fotbollsmatch på Bosöns fotbollsplan. Åh vad jag älskar upplysta fotbollsplaner om hösten. Det är poesi.

Varning! Den fulaste bilden på bloggen ever.

Ja herregud, ni ser ju själva. Ni undrar väl säkert vad det är som ni ska titta på bland allt bråte? Jo men det är motionscykeln rakt framför er. Den tillhör egentligen mina föräldrar men nu imorse åkte vi och lånade den av dem. Jag tycker egentligen att cykling är otroligt tråkigt men tänker ändå att jag ska trampa en del på den då jag just nu inte kan springa så mycket som jag vill. I övrigt så har jag inte haft ont i foten på morgonen på ett par dagar så det känns som ett framsteg (Obs! Göteborgshumor).

70!

Dags för chin-ups igen! Ikväll blev det i mörkret då stången hänger i Rubens rum – och han låg och sov. Totalt 70 stycken i följande serie: 12-10-8-8-8-7-7-10. Trodde jag hade lagt av mig lite vad gäller chinsen men inser att de ju finns där under ytan. Skönt att vara igång med dem igen. Försöker peppa upp mig med sånt när löpningen för tillfället inte är vad jag önskar att den vore. Efter chinsen så körde jag hela magprogrammet.

Här ser ni två av mina bästa vänner för tillfället. Träningsmattan och mina Birkenstock.

I ljuskäglans sken.

Idag ville jag ta en löptur på mjukare underlag så när klockan ringde 05.15 var det på med pannlampan. Jag köpte pannlampan förra året men kom aldrig riktigt igång med att använda den ordentligt. Det är något med farten i mörker, automatiskt är det som att kroppen sänker tempot för att inte råka snubbla. Hur som helst så tyckte jag det kändes rätt bra idag men det kanske var just för att jag inte heller skulle springa fort.

Känslan med pannlampa är lite som att vara med i Blair Witch Project-filmen. Eller som att man vore ute på ett topphemligt men ack så viktigt uppdrag, där man ska bana sin väg genom svårframkomlig terräng. Man känner sig också som ett med naturen, såg en hare plötsligt skutta förbi i ljuskäglan. När mitt löpuppdrag var avverkat sprang jag hemåt. Vår gata höll precis på att vakna.

Lite agentkänsla eller kanske mer yttre rymden?