Tisdag fm: Premiärtur i Tulum!

Vi sover bra. Men vaknar såklart tidigt, redan kl 05:00. Men ändå, jag har sovit nio timmar, vet inte hur länge sen jag gjorde det. Alla är hungriga men frukosten öppnar inte förrän på länge. Som tur är har jag massa nötter med mig, är ju alltid rädd för att behöva gå hungrig. Så vi knaprar nötter och väntar på gryningen. Vid sex har det ljusnat och jag sätter på mig löparkläderna och ger mig av. Äntligen!

Springer söderut. Första tre kilometrarna ligger det hotell och restauranger rad på rad. Överallt skyltar om ”Eco friendly”, det verkar vara grejen här. När man lämnar Tulum blir vägen lite sämre, men perfekt att kuta på för asfalten övergår till lite er grus. Jag fortsätter framåt. Ahh, känslan att springa på torr mark – sån lycka!

Temperaturen är perfekt, runt 23°C och jag springer hela tiden i skugga då solen inte hunnit så långt upp på himlen än. Efter 8 km vänder jag tillbaka.

Totalt 16 km i 4:38-fart. In på rummet och hämta gänget för morgondopp och stretch!

Och frukost! (Nej nej, jag åt inte bara frukt.)

Efter frukosten blev det lite sånt här:

Och sen besök på världens finaste parfymaffär, Coqui Coqui, som ligger bara 200 meter från vårt hotell.

Luktade på exakt allt i hela affären. Ville köpa exakt allt i hela affären. Men nöjde mig med en massageolja som mina duktiga ben ska få testa ikväll. Men denna affär alltså… så fint! Och Tulum, sån bra hippierockig känsla här. Jösses, säger jag bara.

På mexikansk mark!

Alltid lika galet att resa från ett land till ett annat. Plötsligt står man på en strand i Tulum och blir översköljd av en stor våg, istället för att springa på isiga gator på Lidingö.

Vi kom fram till hotellet på julaftonseftermiddagen mexikansk tid, vilket är 7 timmar efter svensk tid. Det badades och åt sen lunch. Inga prinskorvar här inte.

Maten! Så bra! Och hotellet. Och stranden. Åh.

Blev så sugen på en springtur. Finns nästan inget roligare än att upptäcka nya ställen, nya rutter. Men det var trots allt vilodag idag, och efter gårdagens rejäla långpass tvingade jag mig att vara lite klok och ta en promenix istället.

Testade så att GPS:en funkade inför morgondagens löpning. Jajamen, no problemas.

Såg faktiskt en annan löpare på vägen! Haha, snabbt upp med kameran!

Imorgon bitti är det jag som kliver upp tidigt och springer. Nu dags att sova, trots att klockan bara är 19:20 här i Mexiko. Resten av gänget har redan slocknat, de somnade med näsorna mitt i banancrêpen som vi mutade dem med för att hålla sig vakna lite till.

Utanför sovrummet: vågornas brus. Ajöss.

Mot Mexiko!

God jul kära bloggläsare! När ni sitter där och myser i era långkalsonger/finkläder framför granen, sitter jag förmodligen på ett flygplan. Det är första gången någonsin som jag sitter på ett flygplan på självaste julafton. Eller förresten, jag sitter nog inte. Jag ränner med största sannolikhet runt efter diverse barn. Efter 12 timmars rännande, och därefter en timmes taxiresa, hoppas jag att vi kliver ur bilen exakt här:

Här ska vi smörja in oss med en massa solkräm, bada, dricka juice och öl, äta fisk – och jag ska springa på torr mark. Som jag har längtat efter den där torra marken. Sist jag var i Mexiko blev jag biten av en skorpion eller spindel medan jag sov. Ja, läkaren sa precis så: ”It could be a scorpion, it could be a spider…”. Halva ansiktet svullnade upp till abnorm storlek. Det var inte så kul, jag såg ut som elefantmannens syster i en vecka. Hur som, jag tror det finns wi-fi på hotellet, så om allt funkar så kommer jag skicka digitala rapporter. Jag hoppas att de inte kommer innehålla några skorpioner eller spindlar, men vi får se.

Till dess, ha en sån där god jul!

Hasta pronto!

Bästa julklappen: plogade vägar!

Upp tidigt för att äta frukost i mörkret. Sen gick jag och la mig igen. Smälte maten och slumrade. Sen upp och ta på sig kläderna. Sista gången jag drar på en mössa på ett par veckor!

Smörjde in ansiktet med den här salvan, som jag fick tips om på bloggen för ett tag sen.

Klockan nio stod jag redo utanför dörren och drog iväg.

In mot stan, tänkte mig ungefär samma runda som sist. Lidingöbron, Värtan och så ut på Djurgården. 10 km vid Lilla Sjötullen. Längre ut. Vägarna var plogade till min stora lycka!

Sprang ända ut till Beckholmen, här och där var det sämre framkomlighet och det blev snöpulsning på ett ställe. Djurgårdsstaden-Vasamuseet-Strandvägen-Skeppsbron. Precis vid början av Söder Mälarstrand visade klockan 20 km.

Sist jag sprang Söder Mälarstrand var det nästan omöjligt att kuta på ett värdigt vis. Men även här var det plogat och grusat. Sicken lycka. Sen Västerbron-Norr Mälarstrand-Stadshuset, UD och sen tillbaka på Strandvägen. När jag passerade Gärdet och tog upp på Tegeluddsvägen visade klockan 30 km. Pinnade på genom Värtan. Gamla kära Lidingöbron och sen en liten omväg hem för att få ihop 37 km. Piip! Framme vid Tennishallen stannade jag.

Så skön runda! Trots en del snömodd så var det ändå helt ok på de flesta ställen. 37 km, snittfart 4:59 min/km. Bra sista tur innan Mexiko.

Jogg hem till stretch och pasta pesto!

Punkt.

Strumplöpning. Och en massa annat jox.

Efter lunchen fixade vi färg till barnens rum. De har tjatat i två år (kan också vara fem år) om att måla olika väggar i sina rum. Och nu gick det inte att stå emot längre. Det vita hemmet är passé.

Sen var tanken att vi skulle åka och dricka kaffe och äta wienerbröd någonstans. Men nää. Det var för mycket folk överallt.

Istället skjutsade de in mig till Humlan där jag, iklädd löparkläder, hoppade av för att fixa några fler löparstrumpor till Mexiko. Ja inte i Humlan men på stan.

Jag joggade upp till Löplabbet Race på Kungsgatan. Man blev lite utstirrad på stan idag, var nog en udda fågel bland alla påklädda julklappshandlare.

Strumpor fixade! Joggade vidare till Apoteket. Ganska märklig känsla att klappra runt med dobbskor inne i gallerior. Och i rulltrappan uppstod ett oerhört märkligt ljud, lät som att dobbarna skulle fastna – och jag med dem.

Sen var det dags att springa hem till Lidingö igen. Tog Strandvägen. Nu började det mörkna, snön och vinden tilltog. När jag sprang där tänkte jag på vilket försprång heltidslöpare har, som kan bo någon annanstans på vintern – alltid springa på torr mark och när det är ljust. Men jag tänkte också på hur härdade vi löpare uppe i norr måste bli. Extra mycket så kändes det när jag försökte hålla ok fart genom snömodden i Värtan.

Blev mer och mer sugen på det där weinerbrödet som aldrig blivit av.

Totalt 9 km, eller 10 om man räknar in shoppingjoggen. När jag klev in genom dörren var syrran där och hade med sig en massa kolor till oss stackare som missar julafton. Förstå hur glad man blir då! Dessutom hade det kommit post på en lördag. En bok jag beställt:

Gillar egentligen inte att den heter ”Running for women”. Jag kan inte på rak arm komma på något som jag gillar som är anpassat för tjejer. Men just nu tycker jag det är rätt kul att läsa olika typer av böcker om löpning. Och jag är lite nyfiken på Kara Goucher. Efter detta mys blev det magstyrka och chin-ups. Blev 80 chins i följande serie: 16-13-13-12-12-14.

Ni ser det retliga smilet? Det är för att barnen tycker jag är larvig när jag gör V-tecknet. Och då bara måste jag ju göra det.

Nu då? Torsk och risotto!

Naturliga intervaller blev till distans.

Uma väckte mig tidigt. Tänkte att klockan kan ju bara vara fem men nej, den var faktiskt sju. Jag bestämde mig för att äta frukost innan jag gav mig ut. Efter det började jag packa, tänkte att jag packar det viktigaste idag dvs alla springgrejer.

Skorna tar jag dock i handbaggaget, det är ett som är säkert. Försvinner väskan så får jag väl kuta i bikini eller någon poncho/patronbälte. Ett par grejer som jag köpte för ett tag sen men som ännu inte blivit insprungna är dessa ”Sun sleeves”, alltså lösa ärmar som skyddar mot solen.

Jahapp, sen drog jag på mig löparkläderna.

Sprang ner till Lidingöloppets sista mil för att köra naturliga intervaller. Det gick som ett smalt spår bredvid skidspåren och jag satte av. Det gick bra de första tre kilometrarna men sen gav jag upp. Det var svårt att få upp något tempo och jag bara vägrar stuka någon fot nu precis innan vi ska åka. Så vid Kyttinge vek jag av och sprang upp på vanliga vägen. Ah, så skönt! Nu gick det att pinna på bättre och stundtals kunde jag hålla 4:25-fart. Sprang mot Ropsten och över Lidingbron. Tror aldrig det hänt tidigare men idag visade mätaren att det bara var en cyklist som hade passerat in mot stan. Jag tänker rätt mycket på den här mätaren, jag hade gett… 27 kronor för att få veta vem den där cyklisten var.

Totalt 12 km i stundtals bra tempo – för att vara vinter.

Hem till gänget som hade bakat kakor.

Och jag duschade och målade tånaglarna. Jesus, snart ska ju mina fötter bli offentliga. Dessa fötter som inte sett dagens ljus sen i augusti utan bara legat och tryckt i svettiga löparskor – snart är ni välkomna ut.

Med urblåst skalle genom stan.

Och… DÄR! Var sista arbetsdagen över. Känns alltid lite tomt sådär första minuterna på loven. Men helt ärligt så ska det bli skönt att få vila huvudet i ett par veckor. Benen däremot, de ska inte få vila. Jag bytte om och sa god jul till jobbet.

Och började springa genom stan. Kändes så skönt att kuta på kvällen, det går definitivt lite snabbare då än på morgonen. Trots snön så kändes det stabilt under fötterna och jag fick känslan av att jag flög fram. Lustigt, det var som att huvudet genast kopplade på semestermood för när jag 10 km senare stannade utanför dörren, så kunde jag inte minnas en enda tanke jag tänkt. Knappt minnas att jag sprungit hela vägen (men jag har inget minne av att jag satt på tunnelbanan heller så jag måste kutat). Det var som att jag bara kunde ta in fötterna, stegen, andetagen och sen… ingenting mer.

Och nu, nu väntar gäster och oxfilé. Efter två dagar på raken med fisk till både lunch och middag, så kan jag informera om att jag är fruktansvärt köttsugen! Och godissugen! Yeay!

Till skogs.

Kunde inte startat sista jobbdagen innan jul på ett bättre vis. Uppvärmning och sen ner till Lidingöloppsspåret och den upplysta 1,7-kilometersslingan. Hårt packad snö, äntligen fick mina Icebugs fäste. Naturliga intervaller stod på schemat. Sprang sex varv så totalt med upp- och nedjogg lite mer än 10 km. Men skogen idag, hörrni. Så fint att jag ville flytta dit. På nedjoggen stannade jag upp en stund.

Stod bara där. Och blundade en stund. Inte ett knyst hördes, alldeles mjuk tystnad. En mäktig känsla där i skogen, ni vet när man själv känner sig så liten, som den där droppen i havet (eller snöflingan i skogen) och naturen känns så stor och mäktig. För er som inte kutat i skogen en tidig morgon när ingen annan är vaken, pröva det.

Hallå du snögubben. God jul.

Hem till nyvaken familj och dusch. Och sen till Kaffeverket för frukost.

Haha, idag fanns min kokos-favorityoghurt så jag slapp tjafsa om vad jordgubbe heter på franska.

Bonne journée!

Mexikofix, mage och chins!

Efter jobbet gav jag mig ut på stan för att fixa några sista grejer till Mexiko. Det är en så märklig känsla att vara på stan i dessa julhetstider – utan att själv känna sig det minsta stressad. Utan att springa runt och försöka memorera vad man har köpt till vem, och vem som borde få något mer osv etc. Det är nästan som att sitta och titta på en film om julhandel, haha. Men i alla fall, det här handlade jag:

1. Ett par shorts att kuta i. Det bästa av allt är att jag hittade dem på H&M:s barnavdelning. Och dessutom nedsatta med 50%. Halleluja, behövde endast betala 50 spänn för dem! När det är sådär billigt känns det som att man fått pengar. Inte världens snyggaste men sådär frasiga och sköna när det är varmt.

2. Ett sportlinne, också från H&M. Jag har väldans många springlinnen men har insett att man inte kan ha för många. Särskilt inte när det är varmt ute och man, förhoppningsvis, kommer få ihop några mil i veckan.

3. Och tadaa! En keps. En rätt ful keps faktiskt, väldigt präktig. Den skriker liksom ”Här kommer jag och har tänkt på allt!”. Men den var vit och det var kort kö till kassan. Gillar egentligen inte att springa i keps så mycket men det kan bli nödvändigt om det är riktigt varmt. Det verkar vara runt 25°C-30°C i Tulum just nu.

När jag kom hem testkörde jag shortsen när jag gjorde chins och magstyrka. Lite trött idag eftersom jag inte kunde hålla mig från chin-ups-stången på Friskis igår. Men det blev totalt 60 stycken.

Och så några avslutande pull-ups.

Det sägs att pull-ups ska vara lite jobbigare än chins. Men det håller jag inte riktigt med om. Däremot är det roligare med chins.

En halvmara i tystnad.

Den här morgonen gick i tystnadens tecken. Klockan pep och jag smög upp. Tyst när jag klädde på mig, öppnade ytterdörren och gav mig av. Tyst ute. Det gillar jag med snön. Men så trött jag ser ut! Här har ni den osminkade sanningen:

Gatorna var rätt bra plogade så det kändes lite lättare att springa idag. En ambulans stod en bit innan Lidingöbron, fick en tumme upp ambulansföraren och ett ”Bra!” -2°C och 6 tappra cyklister hade passerat Lidingöbron in mot stan. Sprang genom Värtan. Tyst även här. Sen ut mot Djurgården en bra bit. Åh det var så vackert. Och tyst.

Vände tillbaka efter en bit, sen Valhallavägen fram. Nu började staden vakna och ljuden med den. Odengatan. Jobbet!

Totalt 21 km. Och så stretch.

Och dusch och civila kläder.

Och frukost.

Just det, träffade Pekka igår. Alltid så kul att ses och prata framåt. Och få prata löpning i detalj med någon så duktig. Vi gjorde även tester och såklart har jag tappat lite styrka i och med problemen med foten, men däremot har min syreupptagningsförmåga förbättrats. Om man jämför med när jag gjorde första testen i februari 2012, så har den förbättrats med 19,4%. Trevliga nyheter! Nu håller jag tummarna för att foten och resten av kroppen håller framåt så jag kan få tillbaka styrkan.