Skär genom stan!

Instängd i en fotostudio hela dagen. I för sig ett mycket kul jobb och oerhört trevligt sällskap dessutom, men ändå. När det är såhär fint ute så kan jag inte låta bli att känna mig som ett djur i bur. Ett djur i bur som vill ut och springa. Ibland var jag tvungen att dra undan de svarta gardinerna och kika ut lite. Men sen plötsligt hade hela dagen gått i en rasande fart och det var dags att springa hemåt.

Bytte om och på med hörlurarna. Sen samma väg hem som igår. Funderade ett tag på att springa längs Hornstulls Strand och Söder Mälarstrand men nä. Ville skära genom Söder som en kniv, precis som Götgatan gör. Gillar att få upp farten med alla människor runt omkring mig med musik i öronen. Det blir en galen hektisk känsla som jag gillar. Inga konstigheter; skön temperatur och idag hade jag tunnare kläder på mig. När jag kom till Lidingöbron så hade 169 cyklister cyklat över bron mot Lidingö denna fina dag.

Totalt 13,5 km. Snittfart 4:32 min/km. Hem till mat (jag är för övrigt hungrig non stop nuförtiden) och sen drog jag fram min kära gamla vän bollen.

Och körde magstyrka. Har slarvat med det i veckan men nu fick magen något att tänka på. Ajöss.

Pay back time.

Det är som att vädret bestämt sig för att ge oss lite tillbaka, ja efter tusentals grå dagar då man inte såg en endaste millimeter av himlen. Nu vaknar jag och känner att ljuset nästan är lika snabbt uppe som jag är att komma i mina löparkläder. Ut i naturen. 4 km uppjogg och sen backträning. Idag ute på Lidingö, skönt med lite variation.

Många frågar mig om jag alltid tycker det är kul att springa, kan jobbiga pass verkligen vara kul? Och nä, det kan jag inte påstå. Det är inte alltid kul. Men inte heller tråkigt, jag tänker liksom inte på det så. Det jobbiga kan sporra mig och jag kan känna nyfikenhet inför hur det ska gå och kännas. Annars tycker jag att man kan tänka på de jobbigare passen lite som med tandtråd eller kanske frosta av kylskåpet? Det är ju inte jättekul att ta tandtråd, men man vet att det känns jäkligt skönt efteråt. Och kylskåpet ska vi inte tala om!

Efter backen blev det nedjogg.

Totalt 10,5 km. Därefter dusch och iväg till fotostudion. Idag var det premiär för Converse!

Förr gick jag non stop i Converse; vinter,vår, sommar och höst. Men nu var det längesen. Ja, ni vet ju vid det här laget att jag är så rädd om mina fötter, och därför ersattes Conversen med Nike Free. Men ändå, det finns inget snyggare än Converse. Så de ska få vara med litegrann här i vår. Hej då.

Från sjöstad till östad.

När dagens fotografering var slut, och ljuset ute som allra vackrast, bytte jag om. Kan inte tänka mig något bättre än att springa hem från ett ny plats. Till saken hör att jag har otroligt dåligt lokalsinne. T ex så hatar jag att köra bil till ställen som jag inte exakt hittar till, måste sitta och glo på en karta i evigheter innan som en mes. Löpningen har dock gjort mig lite mer bekväm med sånt, men jag föredrar helt klart att springa istället för att köra bil. Till fots kommer man till slut alltid rätt.

Hammarby sjöstad visade upp sin allra bästa sida här ikväll. Och det var så mycket folk på gatorna, som att alla vaknar till liv när kylan släpper taget om oss.

Förbi White-huset, över bron och upp på Götgatan. Varmt! Första gången för i år som jag faktiskt önskade att jag hade haft tunnare kläder på mig. Götgatan raka vägen fram, zickzack mellan alla fotisar. Älskar att rusa full fart nerför bilfria Götgatspuckeln! Ner till Skeppsbron och min vanliga väg via Strandvägen och Värtan.

Musik i öronen. Det passar när man springer genom en stad på kvällen. Ahh, spar denna känsla i en liten ask inom mig och drar fram någon slaskig kall kväll. Totalt 13,5 km från Hammarby sjöstad till Lidingö. Snittfart 4:38 min/km.

Ljust tempopass.

Idag var det lyxmorgon. Pga plåtning så kunde jag senarelägga min löpning en timme och därmed ge mig ut när det precis blivit ljust.

Lätta skor på fötterna. 2,5 km uppjogg i den helt fantastiska morgonen. Tänk vad lite ljus kan göra. En grej som jag tycker är så jobbigt med mörkret är att jag har så svårt att få upp farten. Det känns som att man springer fort men tittar man på klockan så blir man alltid besviken. Efter uppvärmningen var det dags att nollställa klockan och köra tempopass. Sprang från Lidingö, genom Värtan och sen ut en bit på Gärdesfältet. Vände tillbaka och samma rutt hem igen. Tack alla snälla bilister som stannade och släppte fram mig när jag kom farandes i full galopp. 15 km tempo. Snittfart 4:13 min/km. Totalt 17,5 km denna onsdagsmorgon. Hem till oerhört snabb dusch och sen hopp in i bilen. Köpte kaffe och sån god macka på vägen.

Sen brassade jag iväg till en fotostudio där jag ska hålla till tre dagar på raken och skapa reklam. Kul säger jag om det.

Slut.

Stockholm-Lidingö.

Byter om och springer hem genom stan. Tänker att det känns lite sådär som höst i luften. Liksom klart och kyligt. Hur skönt är det då inte att inse, att all den där hösten (hur fin och härlig den än är) och framförallt vintern – dem har vi i ryggen. Nu är det en hel vår och sommar tills vi möts igen! Ha!

Totalt 10 km. Snittfart 4:48 min/km.

Backmorgon!

Upp ur sängen och raka vägen ner i löparkläderna. Men vad sjutton, minus tio grader ute? I förra veckan gick det ju rykten om att det skulle bli plus tio grader den är veckan. Men spela roll, bara att dra på sig en varmare mössa. 7 km uppjogg och sen framme vid backen där jag körde backintervaller.

Inte ett enda Army Training-gäng, de måste fått sportlov den här veckan. Det har inte jag men jag sportar på som vanligt ändå. Våra två äldsta barn flög däremot iväg till Göteborg på sportlov nu i helgen. Helt själva! Det känns enormt stort, att de satt där på planet bredvid varandra utan Olle eller mig. Fint. Men också lite vemodigt. Att de blivit så stora. Just det tänkte jag dock inte på just när jag sprang. När jag kör intensiva pass så går det verkligen att tänka på något annat än att springa. Så fort tankarna fladdrar iväg så går det för långsamt.

Sen genom stan till jobbet. Torra, underbara stadsgator.

Totalt 16 km. På slutet sprang jag förbi så många människor med kaffemuggar i händerna, och det luktade så gott, så jag var tvungen att köpa en själv. Här står jag med den i min hand och suktar er.

Sen vanliga proceduren: på med duschen som tar 15 minuter på sig för att bli varm och stretch.

I övrigt så har jag det inkommit information från Intresseklubben. Såhär lyder den:

1. Jo, jag tog ju ett nytt hål i örat för ett tag sen. Ja det är diamanten där i örat (som tyvärr inte är en diamant). Jag vet att vissa av er funderat på hur läkningen gått? Den har gått sådär faktiskt och det var nog därför jag tog ut örhänget förra gången jag gjorde ett hål precis exakt där. Men denna gång härdar jag och tvättar det massa med bakteriedödande medel, och nu tycker jag det börjar bli lite bättre ändå. Jag vägrar ta ut örhänget, det ska sitta där vare sig örat vill eller ej.

2. Jo, jag traskar runt i klackisskor en del nuförtiden. Ja nu pratar vi inga höga klackar för det gillar jag ändå inte längre. Men klackar som på de här cowboystil-på-rätt-sätt-aktiga skorna. 90% går jag fortfarande i mina Nike Free-dojor men ändå, det är lite nytt det här med klackisar. Allra oftast har jag dock inga skor på mig alls. Så fort jag sitter ner rullar jag nämligen golfbollar under fötterna.

Det var det hela från Intresseklubben. Hoppas ni antecknade noga. Vi hörs!

Yoga, jobb och jogg!

Måndagar brukar innebära lugna morgnar, sådär dagen efter mina långpass. Men idag, idag klev jag upp tidigt. Dimma ute.

Inga springskor på fötterna för jag tog bussen till Ropsten.

Där mötte jag min kollega Niclas och vi åkte vidare till S:t Eriksplan och duCalme. Prick 07:00 låg jag på en matta i en 40 grader varm sal för att göra Bikramyoga. Hur gick det till egentligen? Har tyvärr inga bilder därifrån, att ta upp en kamera där och då hade varit helt fel om man säger så även om jag var frestad. Men yogade, det gjorde vi. Efter en kort stund rann svetten, eller det droppade om mig. En massa övningar gjordes och åh så bra det kändes för min stela kropp men ah, så jobbigt det var. Jag fascineras över att det kan vara jobbigt på så många olika sätt, att man kan bli helt slut av att ”bara” hålla en position. I alla fall så kändes det väldigt bra. På vissa övningar fick jag ju skämmas över min stelhet men ändå så tyckte jag att jag klarade det ganska bra för att vara första gången. Man märker att man har uthålligheten, men även ganska mycket styrka, genom löpningen. Gick därifrån upplyft. Lite som att ha gläntat på en dörr som känns ny och spännande. Svårigheten är dock att hinna, jag tar så ogärna tid från löpningen även om jag vet att det säkert vore hälsosamt.

Åt frukost framför datorn och jobbade fram till lunch. Då smet jag ner i omklädningsrummet och bytte om. En sån här fin dag kan man ju inte låta bli att kuta.

Som vanligt så springer jag gärna några lätta km dagen efter mina långpass, om kroppen inte gnäller om något och vill att jag ska vila. Ner till vanliga rundan.

Ni vet, det var sånt där väder som gör folk snälla så att de liksom småler mot allt och alla som passerar, inklusive mig. Lyckades tyvärr inte fånga småleendena på bild. Däremot fångade jag vårt kontor som jag tycker är så snyggt utifrån när det ligger i sol. Då fälls liksom järnridåer ner för fönstren och det blir som ett stålfort. (Det ser dock mindre kul ut från insidan.)

Jag sprang på, vände vid Stadshuset.

Totalt 10 km. Snittfart 4:56 min/km.

Slut på måndagen.

40 tidiga kilometer genom ett ljusblått Stockholm.

Här är dagens 40 km i bilder. Ber om ursäkt för oskärpa och kladd på linsen pga fart och svett.

Punkt.

Hemmagymmande!

Jag har som sagt dragit ner lite på mina chins. För tillfället gör jag bara tre repetitioner några gånger i veckan och kompletterar med armhävningar. Och så magstyrka, det är det viktigaste. Det gör jag så ofta jag hinner och orkar. I övrigt så har jag köpt nytt jordnötssmör. Samt sånt där mandelsmör. Jag brukar ha det på mackan ibland.

Och ja, jag vet att man enkelt kan producera såna här grejer själv men det hinner/orkar/vill jag inte. Annars då? Annars så är jag nöjd med mina nymålade naglar.

Bara synd att jag åkte och handlade efteråt och inte fick upp VISA-kortet ur plånboken och rafs så var två naglar förstörda. Spelar ingen roll vad jag gör, det händer exakt ALLTID. God afton.

Äntligen tempopass utomhus!

Idag sov jag på morgonen. Ja, till kvart i sju då Uma väckte mig. Men det är ändå sovmorgon och helgkänsla för mig. Helgkänslan är kanske ännu mer att inte behöva hoppa i löparkläderna direkt när jag vaknat, vilket jag i för sig gillar men helgen är nästan enda dagen då vi kan äta frukost tillsammans hela bunten. Så det gjorde vi idag. Och läste tidningen och skrotade runt rent allmänt hemma. Efter ett par timmar var det dags att ge sig ut i ljuset. För att få till en bra fartkänsla tog jag lite isblå kajalpenna, kan ju kanske ge lite fart, vad vet jag? Det stod nämligen tempopass på schemat.

Sen gav jag mig av med mina gula Adios på fötterna. Efter ett par steg vände jag dock tillbaka och drog på mig Ice Bugsen istället. Det var rätt halt och det värsta jag vet när jag ska kuta fort, det är att behöva tänka på att inte halka.

Bättre att ta det säkra före det osäkra. Sen var jag redo.

Först 2,5 km uppvärmning. Sen nollställa klockan och tjong, höja tempot! Ville ha så flackt som möjligt men det är lite svårt här ute så jag sprang mot Ropsten. Precis innan bron tyckte jag ta mig sjutton att det var Lisa Nordén som kom cyklandes mot mig. Jag sprang över bron och isen var så vacker, som ett fint mönster med isblocjen som brutit sig loss och det mörka vattnet mellan blocken. Genom Värtan och förbi Gärdesfältet där jag fick väja kors och tvärs för alla passagerare som kommit med Talinnfärjan och nu promenixade som i ett långt tåg in mot stan. Ut på Djurgården och förbi museerna. Planen var egentligen att köra 5+5+5 km med en minuts vila, men det kändes bra och stabilt så jag sprang på. Vände efter en bit och tog samma väg tillbaka. På vägen hem sprack himlen upp och solen kom fram.

Sprang 15 km i 4:12-fart. Med upp och nedjogg blev det totalt 18,5 km. Sån skön känsla att få upp farten utomhus igen! Gillar så oerhört mycket mer att springa ute än på band. Just styrkan i att förflytta sig själv, det är ju inte samma sak på band även om det också kan ha sin charm med rejält tempo. Fick dock lite ont i vänsterfoten (alltid vänsterfoten…) av Ice Bugsen, därför jag undvikit dem på sista tiden men idag behövdes de. Sen hem och stretcha med katterna i solen.