Sömngångarlöpning.

Åh. Imorse var jag trött. Hade jag inte vaknat av ljuset så vet i sjutton om jag hade kommit i löparkläderna. Egentligen för lite sömn men vädret lockade ut mig. Trots de elva minusgraderna. Startade med 3,5 km uppvärmning.

Jag tycker kylan är helt ok så länge vi slipper mer snö. Såna här vägar vill man ju kuta på:

Efter uppjoggen körde jag backintervaller. Konstigt nog gjorde de mig piggare. Ibland kan det vara lättare att dra på ordentligt istället för att lufsa runt när man är trött. Därefter 1,5 km nedjogg, på vägen hem hälsade jag på änderna. Fattar inte att de inte fryser om sina magar!

Totalt 10 km. Helt ok trots den sömngångaraktiga starten. Sen blev det gröt och en ny jobbdag. Vädret! Fredagskänsla i luften eller hur?

La fin.

Slår runt på stan.

Såhär såg det ut där jag hängde idag:

Ute var det blått och soligt så ibland fick jag lämna mörkret och ta en nypa frisk luft.

Ibland gick jag också och tog lite nötter och frukt. Ni ser chokladen? Det räknas ju inte som smågodis så det fick jag också äta lite. Men när smågodiset kom fram… gaah – jag lyckades med all min kraft stå emot!

När dagen blivit till sen kväll var vi klara.

Och jag bytte om.

Jag var egentligen sugen på att springa hem ända från Orminge men hallå, det kunde slutat exakt hur som helst med mitt kassa lokalsinne. Istället åkte jag taxi med min jobbkompis och hoppade av vid Stadsgården. Klockan var exakt 23:10.

Sen sprang jag hem i den mörka kvällen… eller natten. Typisk torsdag i stan, ganska mycket folk ute. Men cykelbanorna, de hade jag för mig själv. Såg en enda löpare vid Gärdet. Där var det mörkt.

Genom Värtan och över bron. 278 cyklister hade enligt mätaren tagit sig över bron till Lidingö denna torsdag i mars 2013.

Totalt 11 km i 4:54-fart. Nu: sova illa kvickt!

Rusar in morgonen!

Upp och ut. Idag tidig filminspelning så veckans kortaste kvalitetspass fick det bli. 3 km uppvärmning. Härligt när man är uppe tidigt och ser att det kommer bli en fin dag. Sen att man själv ska sitta instängd i en studio hela dan och kvällen är en annan sak.

Lite utfallssteg och spänsthopp (men så stel jag kände mig!) och sen dags att köra igång. Här satte jag fart:

Stundtals isigt och jag längtade till min sommarrutt som är lite mindre kuperad. Men jag kämpade på. Förbi macken, upp mot Lidingöbron och sen över halva bron, vände och sen tillbaka.

Totalt 5,06 km, 3:57 min/km. Sista backen som sluttar uppför på ett ganska segdraget vis gjorde benen trötta där på slutet.

Men så skön känsla att jogga en sista kilometer efter en kraftansträngning! Särskilt i den fina morgonen. Hem till supersnabb stretch. Längtar efter att ha lite tid att stretcha i lugn och ro.

Dusch och sen iväg till filminspelningen! Rolig dag!

Spring x 2. Inklusive lite förvirring. Och en massa tacksamhet!

Jag far runt som ett skållat troll för tillfället. Det är lite att stå i om man säger så. Har så mycket jobb i skallen att jag i ett förvirrat tillstånd råkade radera alla bilder från morgonens löppass. Men skit i det. Jag förklarar i ord istället. Och det är ju bättre att råka radera lite bilder på sig själv i springkläder än att t ex glömma ett av barnen på bussen. Såhär var det i alla fall:

1. Jag vaknade tidigt. Smög upp, dimmade ner belysningen för att ingen annan skulle vakna. Borstade tänderna, satte på linser och klädde på mig. Ropade ”Dags att vakna!” innan jag gick ut genom dörren. Det var en plusgrad ute så idag körde jag bara armvärmare, varm långärmad tröja, t-shirt ovanpå det, gul mössa och gula Adios. Och ryggan på ryggen.

2. Sen sprang jag iväg. Ännu lite mörkt när jag startade. 3 km uppvärmning, benen rätt tunga och trötta. Vakna då! Gårdagens backe kanske låg kvar i benens minne. Sen nollställde jag klockan och höjde tempot. Över Lidingöbron och genom Värtan, en rutt som jag kan så väl vid det här laget. Över Gärdet och förbi alla museum, längre ut på Djurgården där jag snurrade runt. Såg faktiskt en hel del löpare, mest tjejer. När klockan visade 10 km pausade jag. Snittfart 4:17 min/km. Jag tog ett fint kort vid lilla Djurgårdsbron men det kan jag ju inte visa eftersom jag raderade det men tänk er morgonsol, lite disigt i luften och en annan löpare långt bort.

3. Sen sprang jag 3 km i 4:34-tempo och sedan ytterligare 3 km i ännu lite långsammare fart. På Odengatan såg jag tre spyor på gatan som jag fick hoppa över på ett märkligt vis för att inte landa i.

4. Totalt 19 km. När jag stannade utanför jobbet tog jag en till bild när jag står och försöker se lite tuff ut.

5. I omklädningsrummet fick jag stretcha hastigt eftersom jag hade ett tidigt morgonmöte. Jag knäppte ett klassiskt spännbultskort när jag spänner magmusklerna, men det går ju inte heller att visa och det kanske var lika bra det. Dusch. Hopp i kläderna.

6. Sen var det möten och jobb. Mycket jobb. Sen! Sen var det dags att springa hem till en sjuk liten dotter. Alltså mina föräldrar, de har haft som ett dagis för sjuka barn ända sen vi kom hem från Mexikosemestern. Sån otrolig hjälp får vi, jag är dem evigt tacksam och ska påminna mig själv om hur fantastisk den där hjälpen är om/när jag själv blir mormor eller farmor. I alla fall, jag sprang genom stan, kände i benen att de ganska nyligen sprungit i ok fart. Dumpade ryggsäcken hemma (och från och med nu så hade det förvirrade tillståndet släppt och jag har lite kort). Andades i två sekunder. En. Två.

7. Sen sprang jag vidare. Passerade dagiset på gatan, hörde barnskrik och fick sån Gröna Lund-känsla, ni vet solen som lyste och ropen lät som de kom från en bergochdalbana på nedväg.

8. Totalt 14 km, 4:48 min/km. Hade inte hunnit äta någon lunch så hur härligt var det inte att min mamma satte den här tallriken framför näsan på mig? Tack.

9. Väl hemma med dottern så fick jag stretcha hastigt (igen) innan det var dags att fixa Pippi Långstrum-för-du-är-sjuk-app på iPaden, fälla upp datorn och jobba vidare. Och äta lite mer.

10. Och jo, ett säkert vårtecken är när ens nya gula springskor blivit skitiga av lera. Hur är det, hur rengör man bäst sina dojjor egentligen? Svara nu alla skoexperter! Jag brukar inte vara så noga utan springer oftast runt i bruna skor. Men det vore såklart trevligt att hålla dessa gula lite till.

Så. En hetsig dag som ändå lyckades rymma 33 km. Merci beaucoup.

Från säng till backe!

Ojoj, vilken dag det varit. Tidigt morgonmöte och sen från det ena till det andra non stop. Men springa på morgonen hann jag! Det handlar ju bara om vilken tid man ställer klockan på. Uppjogg och sedan backpass i den grå morgonen. Fräste upp och ner med ryggsäcken på ryggen. Ibland tänker jag att benen måste bli chockade av att kastas från en skön säng till hårda backintervaller. Men i för sig, de är väl vana vid det här laget och dessutom fick de ju en lång uppjogg idag. Efter backen genom stan till jobbet. Kom på att en av de bästa springgrejerna jag vet är att springa tvärs över stora gator som Sveavägen och Torsgatan, ni vet när man får en lucka genom alla bilar och bara kutar rätt över. Samma känsla får man om man springer okristligt tidigt (eller sent) och alla gator är öde.

Totalt 15,5 km. Sen hängde jag på låset på cafét och köpte en kaffe. Jag jobbar på att fylla upp papperskorgen i omklädningsrummet igen.

Det var den dagen. Nu blir det magstyrka!

Dagen efter.

Hallå! Idag dagen efter. Nä, inte bakis. Dagen efter långpass. Vilket betyder att jag tar det lite lugnt med löpningen, men kroppen kändes i form så när klockan slog 12 så kilade jag ner till omklädningsrummet och bytte om. Kollade vädret igår kväll när jag packade väskan och då visade prognosen –4 grader. Så jag tog på mig den här mössan som jag packat ner och som är rätt ful.

Den ser liksom ut som en hjälm. Men ni ska veta hur skön den är, då hade ni också tagit på er den. När jag kom ut och bara hunnit ett par hundra meter så insåg jag: jag har alldeles för varma kläder på mig. Folk gick runt och skrattade i solen, utan vare sig mössa eller vantar, och här kom jag rännandes i varm hjälmmössan och jättavantar. Fick dra av mig mössan och springa med fladdrande hår istället. Som värsta schampooreklamen, ja om de hade velat ha en tjej/kvinna/tant med grårosa hår i sin reklam, vilket är tveksamt.

Kvitter i öronen och grus under fötterna. Tänk att så lite kan göra en så glad. Vet inte hur många sovande bebisar i barnvagn jag såg under rundan, jag tappade räkningen, men många var det.

Totalt 10 km i 4:58-tempo. Lugnt och fint. Annars så har jag två grejer att berätta:

1. Jag har köpt ett matt överlack från Butter London. När man målar med det så blir nagellacken alldeles matta. Lite synd bara att jag hade målat med grå färg innan för det blev en lite död känsla över mina händer eftersom de är kritvita.

2. Jag har langat ut allt smågodis. Jag fick nog. Inte av godiset för jag älskar det, men känslan av alla färgämnen och skit. Nu blir mitt mål att lämna smågodiset bakom mig. Äta godis ska jag verkligen fortsätta med men helst sånt som inte har så mycket skit i sig. Åh det känns lite sorgligt och kommer förmodligen bli outhärdligt. Jag älskar ju smågodis. De som känner mig vet hur mycket det betyder för mig. Men jag ska kämpa, för mina blodådrors skull. Jag informerar er om hur det går. Kan sluta hur som helst.

Jag och vinden i 40 km.

Vaknade av att det blåste. När jag klev upp mumlade Olle ”Det blir nog svårt för dig att springa i den här blåsten”. Gulligt att det första han tänker på är min löpning. Stekte fattiga riddare till hela gänget. Det har blivit en liten söndagsprocedur och min mage verkar tycka det är bra material för långpassen. I magen låg också pasta vongole som vi bjöd mina föräldrar på igår kväll. Ahh. Mycket lyckat om jag får säga det själv.

Innan jag gav mig av hemifrån tog jag fram den här krämen (som är mer som en olja) som en snäll bloggläsare tipsade mig om.

Smorde in ansiktet, tänkte det kunde vara bra mot vinden.

Sen var jag redo för vädrets makter!

Vädret var lite förrädiskt. Det såg ju soligt och härligt ut när man tittade ut genom fönstret. Men ute, ja där blåste det. På Lidingöbron kom vinden från sidan men det var ändå ok i den riktningen. Sen vanliga turen Värtan-över Gärdet (fick sånt bra pepprop från ett Team Stockholm Marathon-gäng som jag mötte, men hann inte ropa tillbaka…förlåt)-Djurgården (en jäkla vind när jag sprang förbi alla museum med Kaknästornet i ryggen)-Strandvägen-Skeppsbron-Stadsgården-Norra Hammarbyhamnen-Hornstulls Strand-Söder Mälarstrand-Skeppsbron-Strandvägen-Gärdet-Värtan-och herrejesus, Lidingöbron! Vinden här var fullkomligt galen! Galen! Jag kämpade fram så fort jag kunde men fick typ andnöd och nästan lite svimningskänsla. Här gick farten ner till 4:53-tempo. Efter bron lugnade vinden ner sig och jag kunde återigen höja tempot, låg i marafart på slutet. Piip! 40 km! Snittfart 4:35 min/km, trots vinden som var riktigt rejäl på flera ställen.

Tänkte på det när jag sprungit klart. Att ett marathonlopp är beroende av så mycket. Vädret till exempel, gud sån makt det har. Man kan ha tränat en massa för att nå sitt mål men om det sen är orkan när man ska kuta, jaa… då är det orkan i 42 195 meter. Och det är just det som både fascinerar och skrämmer mig med distansen, att det är sådär långt. Så mycket kan hända under själva loppet. Tja, man kan inte göra annat än försöka komma förberedd. Sen får man hålla tummarna. Stenhårt. Det är rätt spännande det hela!

Hemma blev det stretch och hallonsmoothie.

Sen snabb dusch för hela gänget skulle in till stan.

Och gå på Medelhavsmuseet.

Olle är kanske bäst i norra Europa på att få en att tycka museum är kul. Ok museum som Moderna och Fotografiska, de gillar jag såklart. Men om någon hade sagt Medelhavsmuseet förr så hade klockorna stannat för mig. Men Olle är som en liten guide som berättar massa intressanta grejer för oss. Och det är väldans fint på Medelhavsmuseet, det är inrymt i ett gammalt bankpalats för er som inte visste det. Kolla taket!

Däremot när jag ser de här tusenåriga gamla terracotta-figurerna, då blir jag alldeles matt. Tänk om någon sagt åt mig att jag var ensamt ansvarig för att tälja fram alla dessa. Sicken stress, då springer jag hellre tiotusentals marathon på raken.

Puh!

Slåss mot vädret! Och smörjer vaderna!

Startade med en bra lördagsfrukost. Kaffe, juice, gröt, mackor och croissant! Sen for jag runt hemma och packade upp resväskor, startade tvättmaskiner och allt sånt där som man skjutit upp hela veckan. Sen. Sen var det dags att ge sig ut!

Nollgradigt så jag tog bara ylletröja och tunn väst. Jag brukar bli varm på en gång när jag börjar springa men idag, herregud så kallt och blåsigt det var. Var nära att vända om för att hämta en jacka men eftersom det var tempopass på schemat så tänkte jag att jag nog blir lite varmare efter uppjoggen. Det fick bli 2,5 km uppvärmning och sen startade jag om klockan. Idag skulle jag springa 10km+10km med 2-3 minuters vila mellan blocken. Satte fart. Jäkla väder. Stark blåst hela vägen och irriterande snö. Kämpade på och tänkte på Stockholm Marathon. Ja, man vet ju inte. Det kan bli ju faktiskt bli sånt där väder igen om det vill sig illa, lika bra att vänja sig vid att kuta i skiten. Genom Värtan som var lika blåsigt, över Gärdet och här minskade äntligen vinden lite. Ut på Djurgården, snurrade runt på en del av Marathon-vägen. Pang! 10 km. Joggade två minuter även om jag var rätt osugen på det. Kändes som jag precis kommit in i tempot. Sen var det dags att köra igång igen och springa sista tio km. Nu började det snöa rejält och efter Lidingöbron blev det plötsligt superhalt. Var nära att vurpa flera gånger och det var ett under att jag inte vrickade någon fot. Jag blir galen när jag ska springa fort och vädret sätter käppar i hjulet för mig! Sprang på så fort jag kunde och plötsligt visade klockan 10 km och jag stannade. Första tio km hade snittfart 4:17 min/km vilket kändes bra med tanke på blåsten. Sista tio km hade snittfart 4:09 min/km. Totalt 22,5 km. Såhär såg jag ut efteråt, liksom lite lidande efter att ha bekämpat vädrets makter.

Kom hem till kattgos…

… och mexikanska brottare.

I övrigt så har jag idag köpt Apotekets alla liniment.

Jag masserar vaderna så gott som varje kväll och dessutom så har mina thailändska supersalvor tagit slut. De var värsta magic-grejerna, tog typ bort ont över natten. Som tur är kan jag inte thailändska och kunde därmed inte läsa på innehållsförteckningen vad de innehöll, lika bra det. Men. Nu får jag nöja mig med präktiga svenska grejer. Om någon ska till Thailand och råkar gå in i vilken mataffär som helst, kollar längst in i något obskyrt hörn av affären, så kan det hända att ni hittar de magiska salvorna. Jag betalar dyrt för dem! Jaja, nu ska jag se vilken av dessa svenska varianter jag startar upp med. Har lite känning på framsidan av ena smalbenet som jag måste smörja bort. Jo, jag köpte även rosor idag.

En bra grej är att dela upp en bukett i massa olika små vaser. Då känns det som man får mer för pengarna. Ok, slut från mig.

Bollar och växlande väder!

Sista dagen i fotostudion. Med mig dessa dagar har jag haft mina trotjänare golfbollen och tennisbollen. Jag har denna bollkombo i flera uppsättningar; på jobbet, på olika ställen hemma i huset samt i min väska, för när jag befinner mig på ett annat ställe. Golfbollen rullar jag hårt under vänsterfoten, och tennisbollen (alt taggbollen, som jag dock bara har en av hemma) rullar jag under högerfoten. Helt ärligt så gör jag det numera nästan hela tiden så fort jag sitter ner. I början hade jag svårt att rulla och göra annat samtidigt men nu har det blivit någon slags meditativ känsla över det. Jag tänker aldrig så bra som när jag sitter och rullar.

Nog om det. Jag bytte om på eftermiddagen, lämnade fotostudion bakom mig och gav mig av mot Lidingö för att hämta Uma på dagis.

Fredag Benen var tunga, trötta efter morgonens fart. Men jag hade sån längt efter Uma så jag pinnade på i ok fart ändå. Götgatan och Skeppsbron. På Strandvägen började det regna för att plötsligt sluta och bli sol igen.

På Lidingöbron höll jag på att blåsa bort, på riktigt. Sen var jag dessutom tvungen att ta en backig omväg för att hämta ut ett paket. Puh. Lyckades trycka ner paketet i ryggan och sen vidare hem. Till sist stod jag utanför dörren hemma. Totalt 14 km i 4:52-fart.

Efter dusch åkte jag och Uma buss till centrum (nu snöade det ute) och handlade allt som hör fredagen till. Bra styrketräning för armarna för det blev en hel del. Men så är det när efterlängtade syskon äntligen kommer hem, då blir det fredagsfest. Blev uppåt av rödbetorna som vi köpte och grillade i ugnen tillsammans med morötter, palsternackor och vitlök. Ooooo så gott. Med kött till. Och jo, förresten. Om ni vill höra mer tjat från mig så kan ni klicka exakt just här. Mattias som ska springa Göteborgsvarvet frågade lite frågor. Och jag svarade.

God afton.

Flåsar fram.

God morgon! Är fortfarande lite kär i nyheten att det går att springa kvalitetspass på morgonen innan jag ger mig av till jobbet. Ja, för att det hinner bli ljust så tidigt. Sen kan jag ändå gilla att göra det sådär på vägen men att slippa ryggsäcken är ändå ganska skönt. Idag stod det tröskelpass på mitt schema. Men jag började med att värma upp 3,5 km. Sen blev det utfallssteg och lite spänsthopp. Jag tar det dock aningen försiktigt med just hoppen för fotens skull, vill inte på något vis reta upp mina gamla skada. Tröskelpassen och backintervallerna fick jag ju lägga ned helt och hållet en bra bit innan Berlin Marathon i höstas. Foten pallade det inte, ahh minns hur ont jag hade. Jaja, efter hoppen så var det i alla fall dags att sätta av. Det är fortfarande snö där jag vanligtvis brukar köra de här passen så nu får jag istället springa mot Ropsten och tillbaka, vilket inte är helt optimalt då det är lite för kuperat och rätt isigt på flera ställen. Tjong! Iväg. Vände efter 10 min och hade då hunnit halvvägs över bron. Tillbaka samma väg (jävla backar), fick skrika URSÄKTA så högt att jag skrämde liv på några gatuarbetare som stod i vägen på gångbanan. 5 km, snittfart 3:59 min/km. Därefter nedjogg. Totalt 10 km.