Vad gör man en sån här fin och solig dag? Tränar intervaller på Bosön. Sprang dit som uppvärmning. Det var så vackert ute att det inte var sant. Ändå kändes det lockande att för en gångs skull springa inomhus, utan snö. Benen var stumma efter gårdagens långpass men vaknade så sakta till liv på vägen. Väl framme på Bosön drabbades jag av en nostalgichock, det var så längesen jag var där… banorna, handfaten… Jaja, planen var att köra 5 x 1,5 km-intervaller och hålla snittfart på ca 4 min/km. Jag visste att det var oerhört dåligt planerat att ha två så tunga pass dagarna efter varandra. Sprang tre repetitioner med 90 sek vila emellan. Sen tyckte jag synd om benen och gjorde lite sit-ups istället. Sprang hem i solen. Den bästa avslutningen på dagen var födelsedagskalas hos syrran, herregud så gott det var!

Veckans långpass. Jag sprang till Koltorp och Lidingöloppsstarten och följde 30 km-spåret. Det var en massa folk på längdskidor som körde kors och tvärs och i Ekholmsnäsbacken var det fullt pådrag. Jag såg bara tre andra löpare som kämpade på i det grå vädret. Efter Aborrbacken hade jag sprungit 28 km och var riktigt trött i benen. Men det var bara att mala vidare. Totalt blev det 33 km.

Dags att springa hem från jobbet. Sätter på låten 100° med Shout out louds och hoppas på att bli varm.

 

Efter att alla barn somnat så gav jag mig ut. Hade precis satt på mig vantarna och skulle sätta fart ner mot spåret. Då ser jag tre rådjur en bit ner på vår gata. De står helt stilla och tittar mot mig. Jag hinner ta ett dåligt kort och sedan kutar de iväg, och jag med.

Värmde upp med några kilometer och sen långa intervaller med ståvila emellan. Övningen fick mig att tänka på ”Idioten” som vi ofta gjorde när jag spelade basket för länge sen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Insåg också när jag stretchade att jag är precis lika ovig nu som på Idiot-tiden. Kommer aldrig någonsin kunna sitta sådär bekvämt i skräddarställning med benen helt nere i golvet och prata obekymrat. Jag skulle ge mycket för att kunna det.