10 km kuperad terräng inkl. kaffe och DN.

Lördagen bjöd på 3 x 5 km i kuperad terräng. Målet var att hålla ett konstant 5 min/km-tempo. Det låter ju inte alltför svårt men är minst sagt lurigt i Lidingöloppets sista mil. Vanligtvis så sackar man ju efter i backar men tar igen det på raksträckorna. Nu var alltså planen att jobba mer explosivt i backarna för att sedan fortsätta i samma tempo väl uppe.

Det var förrädiskt sommarlikt när jag kom ner till Grönsta. (Huset på kullen är för övrigt Prästgården där man får bo om man är präst i Lidingö kyrka. Man kanske borde skola om sig?)

Men spåret var som en enda lång isbana. Man borde egentligen haft skridskor och hjälm på sig. Förutom att det är halt är det ju lätt att vricka foten med alla ojämnheter i isen. Men jag är i alla fall evigt tacksam för att jag inte snålade utan köpte mina Icebugs som har fäste till och med på blankis (Ledsen för all denna Icebug-reklam.)  Jag sprang de första fem km av sista milen och försökte spurta i alla backar för att hålla tempot. Lyckades inte riktigt på sina ställen. Efter Aborrbacken tog jag ett par minuters vila, sen fem km till. Därefter 2 min vila innan jag sprang de sista fem.

Här och där var det fritt från is och jag fick såna jäkla vårkänslor av att låta skosulorna smaka mark igen.

Behagliga 10 km in till jobbet. Försöker att stå emot impulsen att springa på fort och istället sänka mitt tempo och köra lågpulsträning. Tanken är nu att jag ska jag kombinera lågpulsträningen med tuffare, intensivare pass i terräng. Men i alla fall, det var en väldigt fin springtur. Lidingöbron i vackert väder, det är bland det bästa jag vet.

En omöjlig dag att hinna med löpningen. Såvida jag inte springer medan alla andra sover. Därför stod jag 06.00 på den blöta gatan. Sicket skitväder. Sprang 5 km uppvärmning i mörkret i ungefär 4,45 min/km-fart. Sen var det dags för backträning. Hittade en backe som var lagom brant, det gäller nämligen att kunna hålla ett bra tempo och det kan vara svårt om backen är alltför brant. Man springer raskt uppåt och sedan lugn jogg ned. Blev totalt 4 km backtid och då räknar man in både löpningen uppför och nedjoggen. Avslutade med lugn 2 km-jogg hem till nyvaken, förkyld familj och frukost.

Sprang in till stan på morgonen. Tog en liten extra sväng i Lill-Jansskogen. Lustigt, jag trodde tills jag var jättegammal att skogen hette Liljanskogen. Blev så besviken när jag insåg att den hette Lill-Jans. Nåväl, det var dags för ett tröskelpass. Det är inte riktigt optimalt att köra dessa mer avancerade pass på morgonen, dels för att jag springer genom stan och tvingas stanna för bilar men också för att jag känner mig lite seg sådär tidigt. Då är det skönare att bara springa på utan att tänka. Men just nu i livet så är det enda tiden då jag kan vara helt säker på att träningen blir av. Jag värmde upp i två km och startade sedan tröskelpasset. Tröskelpass betyder att du ska springa snabbare än distanslöpning men utan att ta ut dig fullständigt. Jag körde 2 x 3 km med två minuters lugn jogg emellan. Jag försökte ligga runt 4,25-4,40/km men det var jäklig halt på sina ställen och då var det svårt. Man börjar bli nyfiken på sin ”riktiga” fart på torrt underlag. Sen värmde jag ner de sista 2,5 kilometrarna. Eller nä, det gjorde jag inte. Då var jag inne i stan på frestande torra gator så då blev det full fart.

Vad är det för skåp där uppe? Jo, skåpen finns i duschen i källaren på vårt jobb. Ett sånt skåp drömmer jag om att ha tillgång till men det är kö. Tänk att bara låsa upp skåpet  och där ha duschtvål, handduk och allt annat jox som jag nu får ha på ryggen. En dag… då!

Vilken morgon! Vaknade och mådde faktiskt bättre, tror mitt gröna nagellack gjorde susen. Redan ljust ute när jag stod i startgroparna kl sju, det känns som en ny tid har börjat – ahhh så skönt! Tog det lite lugnt för att inte be om en ny förkylning och sprang mina 10 kilometer på ca 47 minuter. Jag hade mina Icebugs för jag visste det var halt mellan Ropsten och Lill-Jansskogen. Men väl inne i stan så var det lite väl avancerat att springa med dobbskor på barmark. I för sig bra för då hör folk en komma klapprandes och hinner flytta på sig.

Inspelningen ute i Orminge slutade inte förrän 22.00. Så jag fick byta om till springkläder på toaletten och än en gång hoppa av vid Slussen på vägen hem. Massa fin vit snö låg på marken och ville bli trampad på. Tog samma väg som i måndags men nu var det bara jag ute på gatorna. Och ungdomar på väg hem eller på väg bort. Skulle kört uppvärmning och sen fartlek i 7 km men det var svårt för all snö. Men jag sprang på rätt bra, tanken på en skön säng fick det nog att gå ännu lite fortare.

Är på filminspelning i Orminge hela veckan. Tidiga mornar, sena kvällar. Då gäller det att klura lite extra hur man ska få till sina löppass. Tänkte först jag att jag kunde kuta från Orminge och hem men med mitt dåliga lokalsinne vågade jag inte riktigt. Kunde slutat med att jag dök upp i Linköping. Olle fick istället släppa av mig vid Slussen på vägen hem. Sprang Skeppsbron fram, rundade Nybroviken, Strandvägen, förbi SVT, Gärdet och sen via Värtan och Lidingöbron. För en lantis som jag som mest springer i skogen kändes det oerhört urbant att springa så pass sent genom stan. Dessutom så var det lite som att vara med i en hemlig klubb med alla andra löpare som var ute i måndagsmörkret. Passerade en löpargubbe som hojtade ”kämpa på!”. Sånt gillar man.

Vad gör man en sån här fin och solig dag? Tränar intervaller på Bosön. Sprang dit som uppvärmning. Det var så vackert ute att det inte var sant. Ändå kändes det lockande att för en gångs skull springa inomhus, utan snö. Benen var stumma efter gårdagens långpass men vaknade så sakta till liv på vägen. Väl framme på Bosön drabbades jag av en nostalgichock, det var så längesen jag var där… banorna, handfaten… Jaja, planen var att köra 5 x 1,5 km-intervaller och hålla snittfart på ca 4 min/km. Jag visste att det var oerhört dåligt planerat att ha två så tunga pass dagarna efter varandra. Sprang tre repetitioner med 90 sek vila emellan. Sen tyckte jag synd om benen och gjorde lite sit-ups istället. Sprang hem i solen. Den bästa avslutningen på dagen var födelsedagskalas hos syrran, herregud så gott det var!

Veckans långpass. Jag sprang till Koltorp och Lidingöloppsstarten och följde 30 km-spåret. Det var en massa folk på längdskidor som körde kors och tvärs och i Ekholmsnäsbacken var det fullt pådrag. Jag såg bara tre andra löpare som kämpade på i det grå vädret. Efter Aborrbacken hade jag sprungit 28 km och var riktigt trött i benen. Men det var bara att mala vidare. Totalt blev det 33 km.