Startade dagen med 10km terräng. Benen var rätt sega idag och hade nog hellre legat kvar i sängen en stund. Snart ska de få en dags vila. Aborrbacken är en utmaning att hålla farten i såhär tidigt på morgonen och jag kände av gårdagens kortintervaller. Puuuuuh.

Idag kändes det som klockan ringde väldigt tidigt och det var inte så konstigt för det var väldigt tidigt. Och kallt var det ute. Vi sa väl att det skulle vara vår nu? Lång uppvärmning och sedan kortintervaller. Herregud, mina händer var som istappar efteråt, trots vantar. Fick springa hem och trycka händerna mot ett element en lång stund. Måste hitta ett par varmare vantar, har försökt med olika lager men tycker inte det funkar riktigt. Har någon bra tips på sköna varma löparvantar, hör av er. Jag kommer vara er evigt tacksam.

Jag jobbar i ett glashus med världens tjusigaste utsikt åt alla håll och kanter. När det är fint väder kan man bli så oerhört sugen på att springa. Idag var en sån dag. Hade egentligen tänkt vila men till sist blev det 10 km hem i ett skönt 4,45-tempo.

Kanske den finaste långrundan hittills i år. Frost på träden, solen som sken och snöflingor som sakta föll. Sprang till Koltorp och sedan hela Lidingöloppet och avslutade med 3 extra km. Blev totalt 36,5 km. Skulle hålla ett tempo på ca 5-5,30 per minut. Mötte syrran som var ute och promenade så det var trevligt. I öronen hade jag en massa bra musik. Precis i början av sista milen skymtade jag en kille längre fram, jag pinnade på och sprang om honom. Tittade på klockan och insåg att jag sprang för fort. Fick sänka tempot och blev således omsprungen av honom vilket var nesligt. De allra sista kilometrarna började det kännas rejält i kroppen så det var skönt när jag slutligen kom ut på rak barmark igen.Känslan i kroppen efter ett långpass, den är bäst.

Skönt att vakna till sol och fågelkvitter. Särskilt efter att ha drömt en obskyr dröm om någon slags löpartävling jag skulle vara med i men som jag glömde bort och så kom jag för sent och ja, det var en jäkla massa hallabaloo. Gick upp, klädde på mig och kutade ner till Lidingöloppet. Sen blev det 3 x 5 km, försökte hålla ett konstant 5-minuterstempo. Benen kändes pigga. För varje dag blir det mer och mer barmark i spåret men det är fortfarande fullt av is. Skulle säga att det är 70% is, 30% barmark så jag kör fortfarande med dobbskor. Blev galet sugen på apelsin när jag sprang, som tur var hittade jag en hemma. Obs, jag åt inte bara en apelsin.

Idag blev det intervallträning på Lidingövallen. Alldeles mörkt när jag kom dit men sakta blev det ljusare och ljusare. Körde 8 x 1 km i 4,15 tempo. Det är speciellt att springa sådär på en platt bana, runt runt. Jag försöker alltid att ta ett varv i taget och bara fokusera på just det varvet, annars kan det kännas som man är en hamster i ett hjul. Obs! Låt er inte luras av bilden ovan, jag hoppade inte häck.

Trevligt att plötsligt se den här glada minen när man sprungit klart.

Struntade i bilen och sprang hem från jobbet. Det jäkla skosnöret gick upp men då passade jag på att ta lite kort. Snyggaste vägen just nu är den glömda biten vid Husarviken, mellan Lill-Jansskogen och Ropsten. Tyvärr byggs det för fullt så snart är det väl en trevlig asfalterad gångväg här istället.

Blev nästan sugen på att bada.

Kutade på efter skosnöret och bilderna, 8 km på 35 min. Sen stretch.

På något vis är det lite jobbigare att gå upp tidigt för att springa 10 km terräng än att springa till jobbet. Kan vara för att man ser sträckan till jobbet som en slags transport medan terräng är rätt in i skogen. Ibland kan man ju fråga sig halvvägs i spåret: Vad gör jag här? Nu? Men jag gillar känslan av att det är jag som väcker skogen.

Och efter löpning kommer otroligt snabb dusch. Och ännu snabbare sminkning i bilen.

Blev lite ledsen när jag vaknade och det var alldeles vitt ute igen. Ökade på morgonlöpningen till 20 km. In till stan och vändan ut på Djurgården, upp till Karlavägen, Karlavägen fram till Odengatan. Där var det äntligen lite plogat men vid det laget var jag helt genomsur om fötterna. Sen snurrade jag runt lite extra i Vasastan för att få ihop mina 20 km. Såg ovanligt många löpare ute för att vara så tidigt. Maratonhetsen kanske har slagit till hos de flesta nu.

Åt en jäkla god spaghetti på Nero till lunch. Sen var det dags för långpass. När jag bytte om kände jag mig plötslig så trött på förortsskogen. Bestämde mig för att springa in till stan i det vackra vädret. Blev sugen på mina gamla hoods då vi bodde på Gärdet. Sprang därför Lidingöbron, Värtan, förbi ambassaderna, Roddarklubben och ut på Djurgården. Sprang längs vattnet ut till Waldemarsudde där jag vände och sprang så gott som samma väg tillbaka. Det var så fint ute på Djurgården att jag kände mig alldeles mallig mot alla turister. Enorm motvind hemåt på Lidingöbron, blev alldeles snurrig i huvudet. Höll ett ganska konstant 5 min/km-tempo, totalt 28 km. Kändes lagom efter förmiddagens terrängpass.