Lämnade barnen tidigt på dagis och skola och sedan snabbt ner till Lidingöloppet och sista milen innan dagen kör igång. Enorm motvind längs vattnet så det var skönt att gömma sig bland de höga träden i skogen. Det virvlade snöflingor i luften och jag tänkte att det här känner jag igen, det är ju november! Sprang på bra i backarna, bara Aborrbacken där jag har svårt att ligga på 5 min/km hela vägen upp.

Sprang genom parken på vägen tillbaka och tyckte lite synd om klätterställningarna som väntat på att barn ska leka med dem igen. Vi får hoppas på att det bara är november idag.

10 km terräng innan frukost. Känns alltid lite extra när man sprungit långt på seneftermiddagen dagen innan och sedan kör direkt igen morgonen efter. Men Olle ska resa bort så nu gäller det att planera för att få till löpningen. Sprang sista milen på Lidingöloppet och planerade att hålla ett jämnt 5-minuterstempo. Kunde dock inte hålla mig från att kuta på här och där så tiden blev 48.55 dvs lite snabbare än jag tänkt.

 

Om ett halvår är det dags för Lidingöloppet. Här tänker jag mig att jag kutar i mål. Helst på en bra tid. Vi får se hur det går med den saken.

Dags för långpass. Men idag var det en sådan här dag då man inte har något gratis. Då backarna inte känns lätta utan man får kämpa sig uppför och man bittert registrerar motvinden. Medan jag kämpade på i terrängen tänkte jag på stackars Emi som inte får springa på sex veckor och insåg hur glad man ska vara över att man kan springa. Bland det värsta jag vet är att vilja springa men inte kunna, vare sig det är pga skador eller tid. Det är en helt annan sak att välja att man inte vill springa. Jag kom att tänka på mina tre graviditeter. Jag ska absolut inte klaga för jag har mått bra alla tre gånger utan några större bekymmer men jag minns hur jag de sista veckorna längtade något så fruktansvärt efter 1) opastöriserad ost 2) att få springa, snabbt och långt. När jag tänkte på allt detta så kändes plötsligt backarna lite lättare. Blev totalt 33 km och jag höll ett bra långdistanstempo inom ett spann mellan 4,45-5,20 min/km. Sprang hela Lidingöloppet och sammanlagt blev det 33 km för benen.

Bytte om på jobbet och sprang 4 km uppvärmning tills jag var framme vid snutten mellan Lill-Jansskogen och Ropsten, den perfekta grusvägen för intervaller. Det var nämligen klassiska ”tusingar” på schemat. Körde 8 x 1 km och låg på ca 4,07 min/km. Kändes helt ok i benen trots gårdagens tröskelpass, också bra med en liten paus från terrängen då jag känt av mig ett ena knä så smått ibland. Precis när jag var klar så kom det två stora Stockholm Maraton-grupper som uppenbarligen också hade upptäckt himmelriket för intervallträning. Jag är så kluven till att träna i en jättestor grupp, kanske för att jag nästan alltid har sprungit själv och inte tänkt tanken på att kuta med någon annan. Men jag tänker att det nog inte är så dumt med gruppträning just när man ska pusha sig under ett hårt pass. Och faktiskt lite trevligt med sällskap också, jag börjar kanske bli lite mer social. Efter mina tusingar så sprang jag 4 km hem i 4,45-fart.

Jo, jag åt en mycket god kinabuffé som uppladdning inför dagens tuffa pass. Ville bara uppmärksamma er på det.

Tröskelpass! Lång uppvärmning på 4 km och sedan 2 x 4 km snabb löpning, ambitionen är att springa i den fart som är gränsen för en innan man börjar ansamla mjölksyra i musklerna. Det är inte helt lätt att hitta nivån men jag låg på ca 4,23min/km, kunde dragit på lite till men bättre att vara på den säkra sidan. Kändes skönt att få upp ett bra tempo. Jag vilade en minut mellan tröskelpartierna. 2 km nedjogg innan jag sprang hem och åt öring som Olle hade lagat.

Det är ju inte så lätt att se på den här bilden och det var ju egentligen igår som var den ”stora dagen” då Jupiter och Venus låg alldeles intill varandra på himlen. Men även nu på kvällen såg man det tydligt och det är ju lite mäktigt att kika på medan man springer, jag läste att det var 40 år sen sist.

Lång morgontur till jobbet med extratur ut till Djurgården och Valdemarsudde. Sen genom stan till jobbet. 20 km.

Idag: kuperad terräng med bra fart i backarna. Första gången för i år utan halsduk och vantar, vilken frihetskänsla! Visste väl att våren skulle komma så fort jag köpte ny mössa och varma vantar. Sprang 10 km, ett par minuters vila och sedan ytterligare fem. Pinnade på ganska bra och benen kändes rätt starka i backarna. Men jobbigt är det, detta pass. Sista milen i Lidingöloppet är så kuperad att man hela tiden måste kämpa i uppförs- och nedförsbackarna för att hålla jämn fart. Stretchade på mitt vanliga ställe och tänkte att jag måste stått och pustat ut precis här tusentals gånger genom alla år. Nästan så att tallen och elskåpet  blivit som ett par gamla vänner. Ett par minst sagt ordkarga vänner.

Sedan dusch och spaghetti carbonara. Och efter det konst på Magasin 3. Måste ju fylla på med konst efter all sport, annars vet man inte hur det här slutar.

Var på trevlig middag igår och imorse fick vi sova ända till klockan åtta. Herregud sådan lyx!  Åt en god frukost, sen väntade jag några timmar innan det var dags för veckans långpass. Efter någon mil stötte jag på Anders som hade sprungit två mil rätt in i skogen. Jag insåg att där, där har vi nästa nivå och blev lite sugen på att testa det totala vildmarksracet. Tänkte på hur bra det är med löpning, att alla kan hålla på med det på sitt vis och att det hela tiden går att utvecklas eller testa något annorlunda, om man vill, vilket gör att man aldrig behöver tröttna.

Lerigt i spåret och en hel del is kvar. Jag sprang 70 minuter och sen gjorde jag en farthöjning i ca 4 km för att därefter sänka tempot igen. Jag gillar när man är ute och springer länge och vädret hinner ändras under tiden. Det var molnigt när jag gav mig ut men fullt solsken när jag kom i mål. Blev totalt 33 km. Kan vara så att en lördag inte kan bli bättre än såhär. Särskilt inte när hela familjen ska på middag även ikväll. Halleluja!

Kvällspass. Lång uppvärmning och sedan backpass. Försökte hålla bra tempo uppåt utan att tappa steget och hållningen. Avslutade med 3 km nedjogg i kvarteret och insåg att det är många som inte tagit ner julbelysningen i trädgårdarna ännu, vilket är trevligt.

På vägen hem stannade jag till på fotbollsplanen som väntar på att ungar ska kuta runt där igen. Min mobil gjorde inte det poetiska strålkastarljuset rättvisa. Övergivna fotbolls- och basketplaner är ju bland det snyggaste som finns.