Träningspass

Upp i ottan.

Idag upp riktigt tidigt. Började med 4 km uppjogg, sedan dags för fem stegringslopp. Var jag inte riktigt vaken så vaknade jag i alla fall då. Sedan löpskolning. Det kändes skönt att jag var så tidig att inte ens hundägarna var uppe för då kunde jag koncentrera mig i lugn och ro och slippa skämmas över mina märkliga steg och kliv. Kändes bättre idag, kroppen börjar så sakta fatta grejen.

Som sagt, inga människor i sikte men däremot en hare som hoppade över grusvägen och en räv (!) som smet förbi. Efter det spänsthopp och utfallssteg. Därefter 10 korta intervaller och avslutningsvis 4 km nedjogg. Inte så många km men ändå en tuff morgon i kvaliténs och fartens tecken.

Lyxmåndag.

Trots att det inte riktigt var tanken från början så blev det ändå några km i helgen, närmare bestämt 46 stycken. Det kändes i kroppen i morse när jag sprang till jobbet. Rent allmänt tycker jag det är svårt att få upp farten på morgonen, jag är rätt stel till en början. Hade funderat på att köra lite tröskelträning nu på morgonen men bestämde mig till slut för lätt distans. Det är ju vad jag egentligen planerat ett par veckor framåt och jag ska ta det lite lugnt efter maran. Kvällarna den här veckan är också svåra att få till träningsmässigt då jag har inspelningar etc. Så det får bli morgonpass.

Det blev en skön mil med massa bra musik i öronen, dock inte White Stripes idag, kors i taket. Väl framme vid Torsgatan lyxade jag till det och sprang in och köpte en finkaffe.

Och sen hade jag en oerhört trevlig stund för mig själv i det mysiga omklädningsrummet, ja ni ser ju själva.

Just det, har glömt att säga detta: jag har fått ett eget skåp i omklädningsrummet på jobbet. Jaha, tänker ni, intresseklubben antecknar. Men ni ska veta hur svårt det är, det är flera års kö egentligen men jag har bönat och bett och nu har det alltså gett resultat. Och ni förstår ju utav bilden att det är väldigt skönt för min rygg att slippa kånka exakt allt detta jox.

Frukost!

 

Premiär: löpskolning!

Jag springer så gott som alltid själv. Men idag hade jag bestämt träff med Calle, min gamla kompis från gymnasiet som var värsta löparproffset då vi var unga (och jag skulle efter kvällens pass vilja påstå att han fortfarande är rätt vass). Tanken var att vi skulle kolla in mitt löpsteg och gå igenom löpskolning, som jag helt ärligt aldrig förstått mig på. Lite nervös var jag allt när jag traskade ner mot Grönsta, jag är en sån löparloner och nu skulle jag plötsligt bli synad. Vi startade med 3 km uppvärmning. Jag har liksom ingen som helst koll på hur jag springer, jag bara springer. Så därför var det ju trevligt att få höra att jag har ett lätt och bra löpsteg och höll överkroppen på rätt sätt. Efter uppvärmningen körde vi stegringslopp som var nytt för mig. Då fick jag däremot höra att jag är lite stel vilket då den såkallade löpskolningen förhoppningsvis ska råda bot på. Den gick vi igenom därefter. Tre övningar med lite olika variationer. Otroligt frustrerande med saker som ser galet enkla ut men som inte är det! Jag har ju sett folk hålla på sånt där och när Calle visade tänkte jag ju: Men herregud, det där fixar jag på nolltid. Men nä. Så enkelt var det ju inte, det var ett steg där som jag absolut inte fick till, jag måste sett otroligt larvig ut. Får öva på det där. Sen kutade vi sista milen i den fina junikvällen. Ahh, mycket roligt och inspirerande med hjälp ”i spåret” och lite nya saker att öva på!

Söndagslek.

Startade upp söndagen med fartlek i skogen. Phew. Sen hem till gröt och tidning. Och städa huset, det ser ut som ett bombnedslag – det är ett bombnedslag!

Vänta, kolla in den här bilden också. Jag var ute med syrran på Miss Voon igår. Herrejösses vad gott och trevligt det var:

Långlördag.

Lördag! Idag dags för första långpasset sen Stockholm Marathon, men ett kortare sådant. Drog på mig pepp-tröjan även om jag just idag inte hade som ambition att springa fort. När man har den så känner man dock alltid lite press när man passerar folk.

Och så fyllde jag min handflaska med vatten. Har inte använt den så jättemycket men tycker den är perfekt när man som jag idag ska springa ca 23 km och det inte är så varmt ute.

Sprang till Koltorp och sedan de två första milen på Lidingöloppet, det var jag och sniglarna som var ute. Idag kändes det i både ben och kropp att det trots allt inte är så länge sen jag kämpade 42 km i regn och blåst. Så jag tog det lugnt och lät kroppen bestämma tempot. Det var rätt lerigt i spåret efter nattens regn. Tänkte på att det är lite trist att det inte blir något Lidingölopp i år. Men å andra sidan, det blir Berlin Marathon! Nästa år, då blir det Lidingöloppet.

Framme vid Grönsta blev det några spänsthopp som avslutning på passet.

Och några utfallssteg hemma.

Och några små hopp till.

 

Adios amigos!

Ropade trevlig helg, drog på mina Adios och kutade mot Lidingö. Vet inte vad det är men jag håller ofta högt tempo hemåt, det är som att känslan i stan på kvällen får mig att vilja springa fort. Har hört att det är samma sak med hästar, att de alltid springer fortare när de får styra kosan hemåt mot stallet. Kändes som det kommer bli en skön fredagkväll för alla som ska hänga kvar i stan, öl och drinkar och hela rasket. Själv sick-sackade jag Odengatan fram, värsta slalomstilen. Framme vid korsningen Odengatan/Roslagsgatan var det plötsligt rött för mig och en polisbil var precis redo att köra. Till saken hör att jag är extremt rädd för poliser. Helt utan anledning! Jag vill påstå att jag alltid skött mig, aldrig snott något, inte ens en liten karamell. Trots min polisrädsla kutade jag helt sonika mot rött, det är bara löpningen som kan få mig att göra sånt mitt framför ögonen på en konstapel. Rebelliskt!

På Lidingöbron finns en räknare som räknar cyklister som passerar per dag. Precis när jag kutade förbi stod siffrorna på 999. Vad jag vill säga med det vet jag inte men det kändes som ett bra fredagstecken. 10 snabba km blev det.

Trevlig helg!

Finfredag!

Finns ingen bättre fredagskänsla än att vakna en solig morgon och springa 10 km terräng innan jobbet. Försökte dra in alla lukter längs spåret. Åh, den här tiden är så kort när allting blommar och doftar sommar och är såhär förbaskat fint. Började tänka på hur allt hänger ihop; jorden, människan, förgängligheten etc och det blev ett totalt känslocrescendo där runt kl 06.20.

Observera min Finisher-tröja som jag fick efter målgång på Stockholm Marathon. Lite stolt är man allt och jag märkte att lite olika morgonpigga damer med hundar uppmärksammade den i spåret. ”Ursäkta, du kanske vill läsa vad som står på min tröja? Såhär, jag springer lite långsammare och vinklar mig mot dig när jag passerar så du hinner läsa.”

Svårt att hinna med långt pass på morgonen men jag hann i alla fall med lite utfallssteg och hopp. Sen skrek kroppen: Frukost!

På banan igen.

Idag var jag hos Pekka för att lyssna på lungorna. Pekka är en bra och hård man som sitter på Västmannagatan i Stockholm och som hjälpt mig med träningen här de sista månaderna, anpassat den efter mig och mina förutsättningar. Hur som helst, idag var det främst för att lyssna på min andning som jag var där, jag har som sagt haft en astmaliknande känning efter loppet. Inget som gör ont och inget som enligt Pekka var farligt efter att han lyssnat. Diagnosen löd slemhinnesvullnad och oftast ger den med sig av sig själv. Fick klartecken på att börja springa igen – yeay!! Två dagars vila känns som två veckor så detta gjorde mig mäkta glad. Dock kommer jag vänta med intervaller, tröskelträning och backpass ett tag. Dels för att luftrören ska återhämta sig men också för att kroppen ändå inte är mottaglig för den typen av träning än och snarare kan det bryta ner mer än det ger. Men springa kan jag så nu blir det härlig distanslöpning en tid. Efter jobbet sprang jag hem. Försökte ta det lugnt men det är svårt när man känner att man har bra kraft lagrad så kanske att jag kutade på lite väl fort. Inge problem med andningen dock.

Spänstövningar har jag också tänkte roa mig med framöver. Ser proffsigt ut va?

Bästa måndagen i mannaminne.

Vilken underbar dag! Har aldrig fått så många grattis i hela mitt liv! Kan man spara den här måndagen i en liten burk och ta fram någon gång då man känner sig deppig? Kutade hem efter jobbet och ja, jag lovar, jag tog det lugnt. Hemfärden blev extra rolig då Olle åkte bil och vi tävlade om vem som tog sig Odengatan fram snabbast. Han fick rött och jag sprang förbi på ett retsamt vis men nesligt nog hade han därefter tur med nästa lyse och då var det ajöss. Fin jogg hemåt. Dagens väder hade man gärna sett i lördags om man säger så.

Finns inget trevligare än att springa in till oss genom vår enorma syrénhäck. Inser dock att lite tid från löpningen kanske borde gått till att sköta om den.

Jo, sen testade jag Pilatesbollen. Och nu behöver inte någon Pilates-expert kommentera och säga att jag gör fel och att min hållning är dålig för det här är liksom första gången men jag är generös och bjuder er på spektaklet. Kan bara säga att detta var ett mycket bra inköp. Verkar finnas tusentals övningar att ge sig på när man väl lyckas sno bollen från barnen.

Den här motoriken behöver vi jobba lite på ser jag.

Tack för idag. Slut för idag.

Monday = Runday.

Morgontur till jobbet. Insåg att det var ett tag sen jag sprang till och från jobbet, nu när dagarna är så långa hinner man ju lättare träna på kvällarna. Det var i alla fall trevligt att ta den gamla rutten igen. Det känns lite i mina lår att de kämpat i helgen. Min tanke är att ta det lite lugnt med kvalitetspassen den här veckan, låta kroppen återhämta sig och istället köra mer lätt distans. Lustigt att springa genom stan igen, det är som att det var en annan stad, en annan plats, jag sprang genom i lördags. Jag fick upp rätt bra fart, tack kroppen för att du känns hel!

Duschade och bytte om. Hade råkat ta med mig fel mascara så idag blir det fullt färgcrescendo; orangea naglar, gula skor och blå mascara. Hmm, inte helt AD-mässigt detta.