Träningspass

Spionpass genom stan och hemglass!

Tur man inte är troende. För så mycket som jag farit runt idag kan man inte ens med bästa vilja få det till att jag helgar vilodagen. Först gick jag upp och gjorde gröt.

Man ser på bilden att jag var ensam uppe för annars kan man inte hålla på att designa gröten på det här viset. Men hela gänget sov så det var bara jag, gröten och tidningen. Sen råkade Kulturen åka ner på golvet och när jag böjde mig ner för att ta upp den så var det slut på friden. Då såg jag allt det där jag förträngt hela veckan: dammtussar och veckans alla frukostar. Det var bara att dra fram dammsugaren. Sen gick jag in i tvättstugan för att hämta lite springkläder. Det skulle jag inte gjort. För då såg jag lasset som låg där inne. Jag vek och vek och vek och vek och vek och vek. Och sen sorterade jag in allt i alla garderober. Så när resten av gänget vaknade kunde jag efter allt detta hushållsarbete sannerligen ge mig av på dagens långpass med oerhört gott samvete. HEJ DÅ!

Vanliga långrundan. Jag skulle vilja påstå att allt var exakt som vanligt i stan. Vid Tallinfärjorna i Värtan var det fullt av taxibilar, bussar och folk med stora backar öl. Cirkus på Gärdet. Ok, vid Sjöhistoriska var det något DN-galej på gång men annars var Djurgården som det är mest: folk som traskade och cyklade och luktade nytvättade och parfym, några båtar i kanalen och så en hel del friskusar som sprang. Vid Nybroplan var det en massa turister som stod mitt i cykelbanan och detsamma längs Skeppsbron. Jo en sak jag kan skryta med nuförtiden: jag är fruktansvärt bra på att korsa bilvägar utan att sakta ner tempot! Far fram som en vessla. Jorå, även på Söder var allt som det brukar. Längs Stadsgårdskajen flanerade nyanlända från Finlandsbåtarna. Massa löpare längs Norra Hammarbyhamnen, folk som lyfte stockar på utegymmet vid Eriksdalsbadet, lugnt och skönt vid det lilla husvagnscafét Café Rhodos vid Årstaviken, full fart på loppisen vid Hornstulls Strand och så alla mathusvagnar som parkerat där och slogs om de hungriga. Söder Mälarstrand med sina löpare och båtar. Än en gång förbi alla turister på Skeppsbron och tillbaka längs Värtan som nu var tom på taxibilar, turister och ölbackar. En helt vanlig söndag i Stockholm. Och ett helt vanligt långpass. Totalt 40 km. La mig i skogen en stund och funderade över tillvaron.

Kolla! Mitt hår blir helt kamouflerat i gräset! Bra pass var det hur som helst. Drog hem och åt lunch och dammsög lite till och sen åkte vi en kortis in till stan för några ärenden. Uma hade gjort en karta. Tur, annars hade vi aldrig hittat.

Tillbaka hemma så… tada… gjorde jag glass! Vi har blivit ägare till en glassmaskin! Jag är lycklig som jag vet inte vad. Körde full sprutt och hann göra jordgubbsglass, hasselnötsglass och citronsorbet. Medan detta skapades gjorde jag även en av mina favoriträtter: spaghetti och köttfärssås. Åt ett rejält lass till middag.

Alla åt väldigt bra idag. Jag hotade med att glassbaren inte skulle öppna annars. Men lite senare så gjorde den det.

Vad tycker ni om myntabladen? Så jäkla proffsigt. Jaja, nu står i alla fall dessa tre burkar i kylskåpet. Helt utan tillsatser och jox. Bara massa härlig grädde och socker!

Och nu sitter jag äntligen ner en stund med golfbollar under fötterna. Helt slut. Hej.

Stad, tomte och förort!

Idag blev det två pass. Efter en lugn och skön slapparmorgon (eller nää… så himla slappt var det inte. Jag var ju präktig och beställde vinterkläder till alla barnen på nätet och bäddade om i sängen.) så gav jag mig av på ett tempopass.

Varmt och grått ute. Själv såg jag ut som en kyckling. Värmde upp och sen tempo in mot stan och ut en bit på Djurgården innan jag vände om. Första blocket gick lite segare än planerat pga motvind men andra och framförallt tredje blocket gick bättre. Jag tycker ofta att det sista blocket går bäst, som att jag kommer in i tempot och andningen då. Inte mycket att säga om springet annars. Totalt 20 km med upp- och nedjogg. Jag blir oftast sugen på just tre saker medan jag springer: smoothie (allra oftast), frukt och/eller glass. Och kaffe! Fyra grejer. Idag blev det fruktstund när jag kom hem.

Lustigt det här med frukt. Innan jag började springa mycket åt jag det i princip aldrig, frukt alltså. Tvingade i mig ett äpple när den där gamla raden ”An apple a day keeps the doctor away” dök upp i skallen på mig. Men det var inget jag gillade. Något har definitivt hänt för nu får jag panik om vi inte har frukt hemma. Äter ca 3 stycken om dagen, ibland mer. Hur som, sen drog jag till centrum med en tomte. Hon behövde nya gympaskor. Riktigt nöjd blev hon.

Ett jäkla klipp i steget!

Innan middagen blev det distans för min del.

Nu sprang jag runt på ön i godan ro med musik i öronen. Man märker att Lidingöloppet närmar sig, en massa folk med vätskebälten och prylar som springer ner mot Grönsta med målmedveten blick. Själv tog jag en annan rutt.

Totalt 10 km. I övrigt är jag glad över tre grejer:

1. Min nya tesil!

2. Att det finns mandariner i affären! Och ja, de kanske kallas satsumas, nektariner eller clementiner men jag säger mandariner om ALLT.

3. Min nya kokos-hudkräm! Snart har jag tagit mig igenom all kokos som finns i denna värld.

I övrigt så funderar jag på dessa:

Mina springskor. Tror att det snart är dags att dra fram par nya Adios och Boston ur mitt lager. Dessa par har sprungit ihop rätt många mil vid det här laget. Jag är så dålig på att komma ihåg (läs: skriva upp) när jag började använda dem så ofta tror jag det blir aningen för många mil i dojorna innan jag byter. Men jag går på känslan och tycker de börjar kännas lite väl stumma och trötta. Särskilt mina Boston som tuggat på ännu fler mil än Adiosen. Nya Adios kanske får vänta ett tag till, vill helst spara det nya paret till Berlin. Och sen i oktober kommer nya Adios Boost som jag såklart måste testa. Är aningen skeptisk då jag är rädd att de ska vara för gummiaktiga, men den som springer får se. Ok, det var allt livsviktigt jag hade att rapportera om för idag. Nu ska jag plåga magen lite. Ajöss.

Rusar in helgen och allmänt fredagsrus!

En hel jobbvecka har redan gått! Tiden rinner iväg och det betyder att jag snart står där på startlinjen i Berlin. Just därför var det dags för ett svettigt pass på lunchen. Ner i underjorden och byta om och sen ut genom garaget.

Och så ner mot Karlberg.

Fint var det ute. Några slappisar låt och gottade sig nere vid vattnet. Raka motsatsen till vad som väntade mig. Efter ett par kilometer uppvärmning drog jag igång maskineriet på andra sidan. Vägrade titta på klockan (det är jag för övrigt helt beroende av annars, tittar alldeles för mycket på klockan när jag springer), öste på så gott det gick. När jag kör jobbiga pass, ja när det är lite kortare sådana, så brukar jag mentalt försöka tänka att det ju bara handlar om fjuttiga minuter, typ en halv lektion eller andra liknelser. Problemet är bara att det inte funkar så bra när man väl är igång och harvar på för då känns plötsligt en minut som tre… eller i värsta fall fyra. På tillbakavägen var ett par killar igång med att lyfta en båt ur vattnet med en kran och när jag kom farandes insåg jag att jag behövde passera under båten som dinglade i luften. Killen som stod på vakt såg mig komma och höll lite tafatt upp en hand. Glöm det, tänkte jag. Jag ska fram! Sprang under båten och killen med den tafatta handen ropade ”Det var vågat!”. Kanske det men hellre det än att bryta passet som kändes bra. När jag hade någon kilometer kvar passerade jag en tjej som var så gullig, hon gjorde tummen upp och ropade ”Du är grym!”. Jag kommer väl aldrig få chansen att träffa dig som skrek och du läser nog inte det här men tack ändå! Precis vad som behövdes där på slutklämmen. Jag vet, jag har sagt det förut men jag blir så glad av snälla människor som själva springer – men ändå orkar ropa något uppmuntrande till andra! Jag är inte alls så snäll tyvärr… jag har fullt upp med mitt eget när jag springer. Förlåt.

Ett riktigt bra pass var det, blev smått uppåt av det hela! Joggade ner lite.

Totalt 10 km. Sen skyndade jag mig att duscha och åt sen det här:

Japp. En tallrik fil. Japp. Alldeles för lite mat. Japp. Man måste äta mer. Japp. Jag är medveten om detta. Nix. Jag brukar inte äta så lite. Men! Ibland blir det så. Jag fick helt enkelt äta mer lite senare. Så. Jag knegade på. Senare var det dags att ränna hemåt. Bytte om till någon slags stadsleopard. Jag älskar för övrigt denna tröja.

Musik i öronen och sen mot dagis! Trodde benen skulle kännas lite slitna men det är verkligen olika det där. Nu gick det såklart inte lika fort som på lunchen för det här var ett vanligt distanspass men jag höll ändå en helt ok fart utan att känna mig trött. Jag känner att jag börjar få upp energinivån efter mina tunga mängdveckor. Odengatan fram. Hade grönt ljus hela vägen – mäktigt värre!

Och så längs Husarviken med denna grymma låt i öronen. Höll på att bli tokig av fredagslycka!

Totalt 10 km. Sen blev det undanplockning i ett rasande tempo för mina föräldrar skulle komma på middag! Vad bjöd vi på? Detta:

God afton.

Tempo och tur till Solna i värmen. Och restaurang! Och choklad!

Dagen började med gröt. Langade i chiafrön i hopp om att bli lika snabb som mexikanarna. Och så mango ovanpå.

Efter frukosten släppte jag av Febe och Ruben i hamnen. De skulle ut och segla med mina föräldrar. Solen sken och bryggan var sådär sommarvarm. Och så alla ljud som hör en hamn till… Fick tvinga mig själv in i bilen och åka till jobbet. På lunchen fick jag i alla fall lite frisk luft. Uppjogg ner till Kungsholms Strand.

Där körde jag ett tempopass. Jösses vad mycket folk det var. För mycket människor för min smak men det är ju inte precis så att jag äger Kungsholms Strand. Tog en kort paus mellan två block.

Jag tog inte ut mig fullständigt och blev därför glad över att jag ändå kunde hålla ett bra, kontrollerat tempo.

Totalt 15 km. Därefter dusch och ett rejält lass chili con carne framför datorn. Inte en grönsak så långt ögat når så jag la dit en nektarin för syns skull.

Dagens andra pass blev ett distanspass efter jobbet.

Idag en lite annorlunda tur för Olle, Uma och jag skulle äta middag i stan. Därmed blev det en språngmarsch i jobbkrokarna istället för hem till Lidingö. Ah, det var varmt. Miss att jag packat ner t-shirt och inte linne!

Återigen ner mot Karlberg men nu sprang jag inte över bron utan fortsatte i riktning mot Solna. Nästan framme vid Solna Centrum vände jag tillbaka.

Totalt 14 km. Sen ännu en dusch i omklädningsrummet innan jag skyndade mig till Tranan.

Vilken kväll! Vi fick sånt bra bord vid det öppna fönstret.

Jag drack alkoholfri öl…

… och åt råraka…

… och ett lass sorbet till efterrätt.

Sen åkte vi hem i den vackra sommarkvällen. Bara ett kvällsdopp som saknades. Hej. Eller vänta förresten, kolla den här chokladen jag köpte idag:

Jag har aldrig varit med om att sån här ”nyttig” choklad är godare än tex Marabous Frukt och Mandel. Men jag är ständigt villig att ge dem en chans. De låter i alla fall goda. Återkommer i ärendet. Hej.

Backe+tacos+distans=bra!

Åh. Vardagen. Jag måste ändå säga att jag gillar den skarpt. Sen att färgen i ansiktet redan börjar försvinna och man sakta men säkert börjar anta sin vanliga gröngula ton är i för sig lite trist. Men vad gäller löpningen så känns det inte alls lika galet att ge sig ut och springa när man vet att resten av gänget också snart ska gå upp. Det är betydligt svårare när familjen glatt cyklar iväg mot bad och glass… medan man ensam ska åstadkomma ett excellent tempopass på en varm landsväg. Och så luften som har kommit! Den gör mig alldeles lycklig. Nog för att jag älskar att springa runt i tunna kläder men ändå, känslan när det är lite drag i morgonluften, så man måste pinna på för att bli varm, den är bra. Men lite chock fick jag allt imorse när jag klev upp och kollade termometern: åtta grader!

Men rutinerad som jag är låter jag mig inte luras av detta och dra på mig för mycket kläder. Även om jag för ett par sekunder övervägde långärmad tröja. Nej då, det är ändå sommar än. Augusti är sommar och sen börjar hösten. Inget att orda om. Samma sak varje år.

Idag var det dags för ett backpass. Det var längesen och jag kände mig uppåt över att få göra något nytt. Just backar, de har jag inte sett skymten av på Gotland, i alla fall inte långa och lite brantare som man kan köra intervaller i. Bara att tacka gudarna för att det inte är Lidingöloppet jag tränat för hela sommaren. Värmde upp längs Kyrkviken.

Väl framme vid backen körde jag en backe upp och ner som uppvärmning. Och sedan drog jag igång. Kände mig så otroligt trött igårkväll så jag var lite orolig att kroppen inte skulle vara med på noterna. Och vad skulle den säga om en backe nu helt plötsligt? Förmodligen muttrade den lite men det var inget som hördes utan det kämpades på och jag höll tempot intervallerna igenom. Men på den sista var jag trött och andades som en astmasjuk de sista metrarna.

Nedjogg på det. Totalt 13,5 km. Sen satt jag plötsligt vid mitt skrivbord på jobbet. På tal om det så hade jag bestämt för mig att jag städade skrivbordet, som man ska, innan ledigheten. Men jag måste ha drömt för det ser redan ut som att vi är mitt in i oktober.

I för sig ser jag nu att det mest är mina olika tesorter som stökar till det. Runt lunch hade jag terminens första presentation och efter det blev det lunch på La Neta – detta underbara ställe!

Efter jobbdagen var över var det dags att kuta hemåt.

Jag hamnade mitt i ösregnet och kom på att jag hade en ny mascara som inte var vattenfast. Men vad göra? Bara att pinna på. Kroppen kändes pigg efter de två lugnare dagarna och jag fick någon slags urkraft av regnet som öste ner, så jag bestämde mig för en extratur ut på Djurgården. När jag kom fram till Djurgårdskanalen blev det plötsligt sol igen.

Sprang runt där och sen hemåt. Vid Värtan började det regna – igen. Smått schizofrent väder. Men Värtan gillar jag bäst i regn och skitväder.

Totalt 18,5 km och dagens total blev 32 km. En mycket bra dag! Tack. Nu ska jag massera vaderna.

Hej omklädningsrum!

Även idag har kroppen fått vila mer än vanligt. Bara ett pass för att springa och hämta på dagis. Ner i omklädningsrummet som jag inte sett på fem veckor. Där var allt precis som vanligt. För att inviga höstsäsongen så hade jag med mig en ny handduk som jag hängde upp i mitt skåp.

Just när jag steg ut på Torsgatan så började det regna.

Det blev vanliga rutten hemåt, inga konstigheter.

Svettig in på dagis för att hämta Uma och sen promenixade vi hemåt, jag och den här lilla människan.

Totalt 10 km. I övrigt så träffade jag Pekka idag. Roligt att få prata en massa om träningen som varit. Och också prata framåt, ja i alla fall en liten bit innan vi ses igen. Jag har känt i kroppen att mina tunga mängdveckor slitit en del och det visade även dagens tester. Inga breaking news utan enligt plan, men det känns ändå skönt att lätta upp en aning de kommande veckorna. Eller nja, skönt känns det inte egentligen. Jag får ofta tvinga mig att ta det lite lugnt men när Pekka säger till mig på skärpen så lyssnar jag. Jo, en fin grej dök upp på himlen idag. Ni kanske såg den, dubbelregnbågen?

Nästan för fin för förorten. Ajöss.

Lite spring och inskolad på jobbet!

Och… där var det vanliga livet igång igen. Barnen på fritids och dagis, med extrakläder på hyllan och gummistövlar och galonbyxor på sin plats. Och vi på jobbet, med datorerna på sin plats och en kaffekopp bredvid. Efter varje sommarlov slås jag av samma sak: hur sunt man lever på sommaren. Ute i frisk luft hela dagarna, man cyklar hit och dit, badar, äter bär, går barfota och ja, lever liksom lite närmare naturen. Man lever även närmare glassen kom jag på nu. En hel del glass har det blivit när jag tänker efter. I alla fall, jag kände mig helt enkelt som ett djur i bur idag första dagen på jobbet. Men snart är man varm i kläderna och sen börjar det blåsa och bli höstigt ute, och då är det rätt mysigt att sitta och kura på ett kontor. Och använda hjärnan! Det är kul. Jag har ju mest använt benen sista tiden.

Idag har det inte blivit så mycket spring. Jag ska nämligen träffa Pekka och göra ett test och var därför tvungen att vila benen lite idag. Men 10 km lätt distans blev det när jag vaknade.

Det var så höstigt ute. Sådär perfekt kyligt och det luktade liksom nytt ute. Och vägarna… ahh vad de var vackra där i morgonsolen.

Totalt 10 km. Åt gröt när jag kom hem men var fortfarande hungrig så efter dagislämning stannade vi och köpte kaffe och varsin sån här:

Har man inte en ny ryggsäck och pennvässare när höstterminen startar så kan man väl åtminstone få en god macka. Jaha, nu blir det magstyrka! Hej då.

Långpass genom stan, tillbakablick… och tårta!

Idag hade jag tänkt att sova länge. Som en vanlig människa gör på helgen. Och kanske extra länge just för att det är sista dagen på semestern. Men min inprogrammerade väckarklocka hade en annan plan och väckte mig vid kvart över sex. Så dumt. Jag kunde inte somna om så efter en stund smög jag upp. Funderade först på att ge mig av på dagens långpass utan frukost men kände nää, någon måtta på trälkänslan får det allt vara sista semesterdagen. Så jag gjorde kaffe och rostade mackor och läste DN med katterna som enda sällskap. Runt halv nio gjorde jag i ordning mina flaskor. Idag körde jag sportdryck för att lyxa till det.

Sen sa jag ajöss till den nyvakna familjen och drog iväg. Även idag med musik i öronen.

Första långpasset här hemma! Jag var bara tvungen att ta min vanliga stadsrunda. När jag sprang på Gotland så klurade jag lite på långpassen för jag tyckte de kändes lite tunga. Och mycket riktigt. Idag kändes det lättare. Rundan jag kutar på Gotland har så varierad terräng och även en hel del sega lutningar som man inte riktigt tänker på – och så ofta vind ovanpå det. Men det var ju bra att härdas i några veckor. I alla fall. Kändes trevligt att springa genom stan igen: Lidingö-Gärdet-Djurgården-Strandvägen-Skeppsbron-Stadsgården-Danvikstull-Norra Hammarbyhamnen-Eriksdalsbadet-Hornstulls Strand-Bergsunds Strand-Söder Mälarstrand-Skeppsbron-Strandvägen-Gärdet-hemma! Totalt 40 km i 4:37 min/km.

Kändes bra! Och det var riktigt skönt väder att springa i. Blev en sån här blåbärssmoothie när jag kom hem.

Räknade ihop veckans mil och yeeaeey, nytt mängrekord för mig denna vecka: 22,7 mil. Kollade igenom hur mina veckor sett ut mängdmässigt efter Stockholm Marathon. Såhär:

3-9 juni 15,7 mil

10-16 juni 18,6 mil

17-23 juni 19,4 mil

24-30 juni 20,5 mil

1-7 juli 10,7 mil (sjuk i tre dagar)

8-14 juli 21,3 mil

15-21 juli 21,4 mil

22-28 juli 22,1 mil

29 juli-4 augusti 22,4 mil

5-11 augusti 22,7 mil

Imorgon börjar jag jobba igen och då blir det svårt med 22-milaveckor. Men aningen lättare veckor mår nog för övrigt kroppen bara bra av efter nötandet. Jo! Efter dagens långpass var det födelsedagskalas hos mina föräldrar för min pappa har fyllt år. Gissa hur gott det här var efter 4 mil?

Fruktansvärt gott. Synd att utrymmet i magen tar slut efter ett tag. Hej då.

Distans och shopping!

Vadå? Ser jag trött och sliten ut? Japp, det gör jag. Man borde se utvilad ut efter en lång semester men det här är den bistra morgonsanningen. Jag klev upp tidigt idag igen för jag och Febe skulle in till stan och jag ville hinna med ett pass innan dess. Jag sprang längs Kyrkviken ut mot Elfvik. Benen var rätt trötta, ungefär som de brukar vara på morgonen. Jag vet att jag kan få fart på dem om det är fartpass men idag var det bara distans så det gick lite lugnare. Ute vid Elfvik såg jag rosa grisar i normal grisstorlek. Det gör man inte alltför ofta faktiskt, de tenderar att vara mycket större och brunare än man tror. Sen hittade jag en ny liten väg jag aldrig sprungit på förut – väldigt uppiggande även om den inte var så lång. Sen vände jag hemåt och där runt åtta var det plötsligt en massa folk ute och sprang och promenixade. Klockan visade på 18 km när jag stannade utanför huset. Sen blev det äntligen frukost, jag var faktiskt lite irriterande hungrig medan jag kutade. Idag hade jag i banan, chia-frön och jordgubbarna som fanns kvar i gröten. Jag hade även köpt croissanter men hade råkat ta såna med sån där aprikosmarmelad i. Så misslyckat för de är inte alls goda. Den åkte ner i papperskorgen.

Sen drog vi in till stan. Det finns få människor som jag gillar att gå på stan med. En av dem är Febe, hon är nog den bästa. Vi har alltid så mysigt och båda är snabba. Jag får panik av att gå på stan med såna som ska klämma på allt som finns. Nä, snabbt in, reka av fort och sen marsch ut är det som gäller, och så vidare. Vi snurrade runt både här och där. Vi åt sushi till lunch och jag köpte nya springstrumpor och energidrickor på Löplabbet och sen när vi var klara så åt vi den här yoghurten som jag babblat om förut.

Och vi var inne i en av mina favoritaffärer.

Jag kan tänka mig att ha på mig alla smycken som finns där inne på en och samma gång. När vi kom hem var vi båda helt slut. Man blir det när man är så snabba som vi. Jag pustade ut en kortis men sen bytte jag om.

Och stoppade in hörlurar i öronen! Ojoj, det var längesen. Har inte sprungit med musik på hela sommaren så jag fick värsta energichocken av det. Flög fram till bland annat denna låt som jag inte kan låta bli att gilla en massa. När man hör en låt så börjar man ju ofta omedvetet skapa sig en bild av hur man tror att den som sjunger ser ut. När jag googlade Tom Odell för första gången fick jag värsta chocken. Rösten lät ju så vuxen men han såg så liten och välartad ut där vid sitt piano. Och hade en så ordentlig skjorta på sig… och såg så vanlig ut. Men när jag väl hade accepterat att han såg sådär redig och präktig ut så omfamnade jag både honom och låten. I alla fall, den och en massa andra bra låtar fick mig att springa bort mot Lidingöloppsstarten men fortsätta vidare på asfalten, sen vända tillbaka och ta en runda på ett av Stockbys spår och det var så härligt att kuta där i backarna i skogen, fort uppför men ändå fortare nerför och sen tillbaka hemåt men bara ett litet extravarv till så att jag stängde av klockan på 16,5 km när jag stannade utanför dörren. Hade gärna sprungit längre men då var det Olles tur och dagens total landade ändå på 34,5 km. Jag gick ut i trädgården för att klappa mitt eget lilla lamm.

Och äta en nektarin och dricka en iskaffe såklart.

Efter duschen tog jag fram dagens kap. Snygga jeans från H&M. För endast 399 kr!

Gillar alla blixtlås och joxet på knäna. Jag blir alldeles lycklig av fina jeans. Såhär ser de ut på:

Kanske ska jag skicka ett par till Tom Odell? Hej.

Tillbaka till civilisationen!

Då var jag tillbaka i stan igen! Eller ok, förorten. När jag skulle packa upp igår kväll och öppnade badrumsskåpet så blev jag chockad över alla prylar jag har där i skåpet. Massa krämer och jox och smink och jag vet inte allt. Jag har varit utan rubbet förutom hudkräm och parfym (som jag är beroende av) hela sommaren och jösses vad skönt det är allt slippa allt. Alltså, jag sminkar mig verkligen inte så mycket till vardags (för jag är typ värdelös på det) men bara att slippa se prylarna. Att ha noll och inget i sitt skåp på landet. En grej som jag dock blev glad av att se var mitt rosa balsam som jag genast körde i håret. Ordningen återställd.

Jag slogs också av hur lite springkläder jag använt på Gotland. Dagarna jag behövde ha långt linne och t-shirt går att räkna på ena handen och knappt ens det. Så det var en tjock bunt nytvättade, vikta linnen och tröjor som kunde åka tillbaka rakt in i skåpet här hemma.

Men att komma hem, det är ändå alltid skönt. Jag har för övrigt saknat vår Nespressomaskin, den har gått på högvarv här idag. Och nätet! Det är helt otroligt snabbt! Har aldrig varit med om maken till fart. Men nu till dagens löpning.

Det var rätt skruttigt väder när jag vaknade imorse. Och mörkt! Även när det regnar på Gotland så känns det liksom… ljusare. Jag käkade i alla fall frukost och efter ett par timmar var det dags för ett tempopass.

Jag hade hoppats på en klar och vindstilla dag men närå, det ska visst alltid blåsa så fort jag vill känna lite fart. Jag tog en uppvärmningssväng i hoodsen och sen satte jag av in mot stan. Oj så vanligt allt kändes. Allt här hemma har känts så avlägset men på en sekund var man tillbaka i vardagen. Som när man var liten och trodde allt skulle ha ändrats över sommaren fast allt var precis likadant när sommarlovet var över. Jag hade också inbillat mig att det skulle vara lättare att springa här hemma. Men nejdå, det var precis lika jobbigt som vanligt tyvärr. Dock blev jag chockad över alla bilar! Och nästan lite folkskygg. Tur det var regnigt och dant och få människor ute. Jag körde 10 km, kort paus vid Djurgårdskanalen och sen 10 km igen. Det gick helt ok men inga såna där succéraketer jag hade sett framför mig. Totalt 25 km. Iskaffe på det? Ja tack, det tar jag.

Efter en dusch drog vi in till stan. Jag vägrade släppa min sista gotlandshippiekänsla och drog på mig ett par Vamlingbolagetbraxor.

Vi gjorde inte så mycket i stan förutom att dricka kaffe, glo hämningslöst på folk och just känna att vi var i en stad. När vi kom hem gjorde jag mig redo igen. Nu var det dags för ett hederligt distanspass.

Nu sprang jag inte in mot stan utan ut mot Elfvik. Fint som vanligt.

Och så tillbaka.

Totalt 10 km så dagens total blev 35 km. Såna här är trevliga att proppa i sig när man kommer hem.

Men det bästa spar jag till ikväll. Mitt favoritgodis som jag hittade i stan: pistonger! Som jag nämnt förut så är de tyvärr utrotningshotade. Ah, som jag längtat efter dem. Och så såna där små färgglada lakritspinnar som jag skulle kunna äta ett ton av.

Slut för idag.