Enda fördelen med att inte få springa så mycket som man vill är att det slarvas mindre med styrkan. Än så länge kör jag min hemmastyrka men inom kort kommer det även bli gymmande och mer ”motstånd”. Ser fram emot det även om jag trivs allra bäst hemma, just för att det tar så lite tid.

Vad gäller löpningen så har jag i ett par dagar sprungit med mina inlägg och jag blir inte klok på det. Det känns inte hundra, liksom klumpigt och jag tycker löpsteget känns underligt. Jag tror de behövs fixas till och ”tas ner” lite och efter det kanske de ändå kan vara bra för just det skedet jag är i nu med foten, för att avlasta. Men imorgon tänkte jag köra några lugna km utan och se hur det känns. Jag har ju ändå sprungit i en himlans massa år, om än inte lika mycket, och klarat mig bra utan. Fick i alla fall mycket bra tips från Eva som haft samma problem. Sen är det såklart så att det som funkar för en person kanske inte funkar för en annan. Det blir till att testa sig fram.

Hej från bodybuildern.

 Jag vilar foten. Man önskar ju att man efter en dag kände en enorm skillnad men så är det tyvärr inte. Jag ska inte hålla på att räkna dagarna utan bara försöka vänta tålmodigt. Jag tänker också att det säkert är nyttigt för kroppen rent generellt att vila lite, och då känns det bättre. Under tiden får jag göra annat. T ex köpa vinterskor till alla barnen och ta på mig roliga tights och göra styrketräning.

 Körde mitt vanliga program. Nu jäklar kommer magen få jobba medan foten vilar, det är ett som är säkert. Plankan är en av alla magövningar jag kör och denna ska jag satsa ännu mer på nu när jag har tid. Man kanske kan bli någon slags plankamästare? Uma var som vanligt coach. Hon var dock inte lika förtjust i mina tights utan frågade sakligt varför jag hade på mig så fula byxor. Ärlighet varar längst, just det.

 På elementet hängde min andra gymkompis, Ali.

 Idag vilar ben och fötter från löpningen. Stelheten har så gott som släppt och då blir man ju extra sugen på spring – men jag vet att vilan behövs. Särskilt för foten. Istället blev det styrketräning med Ali. Mest bålstyrka, körde lite utfallssteg men kände trots allt att benen föredrog att magen fick slita idag. Men här framöver så blir det mer benstyrka än jag kört tidigare. Får se om jag kommer köra det på gym eller hemma. Vi har skivstång och hantlar så kanske att jag ändå fixar det i kedjehuset.

 Plankan och andra magövningar körde jag här ikväll. Jag brukar antingen köra plankan så länge jag orkar eller 3×1 min. Oftast gör jag den på gymbollen. Efteråt brukar jag lägga mig raklång på golvet och klappa på magen. Helst vill jag också att någon i familjen ska komma och känna på musklerna och säga att jag fått musklig mage, men intresset brukar vara begränsat.

 När man har massa fina barn i olika storlekar så kan man använda dem som vikter. Det gör jag ibland.

 När jag ska styrketräna med min gymboll så är det som att ta fram en stor godispåse. I alla fall vad gäller Uma. Hon känner typ på lukten när jag ska träna med den, var jag än håller hus så hittar hon mig. Det är i för sig väldigt trevligt, det enda är att det är svårt att prata samtidigt som man gör ”plankan”. Och aningen svårt att göra sit-ups med en 3 1/2-åring fastklistrad på magen. Men det är gulligt när hon hämtar en fotboll och försöker hänga med i rörelserna. Vi körde styrkeprogrammet, som vanligt med mest fokus på bålpartiet.

 När jag var hos naprapat-Kim i måndags så sa han att jag kanske borde köra mer tyngre styrka framöver. Just nu gör jag bara hemmaövningar där jag använder min egen kropp som vikt och ibland även hantlar. Han ansåg att jag kunde behöva styrka med mer vikt/motstånd för att på så vis förbättra min styrka och explosivitet. Hmm, får se hur det blir med den saken. Det är säkert helt sant men jag gillar så att köra low key-styrketräning och framförallt: att köra den hemma. Har jag tid över, då springer jag hellre än drar till gymmet. Men vi får se.