Att träna fokuserat och ordentligt inför att marathon tycker jag känns lite som att lägga ett tusenbitarspussel. Det är mycket som ska göras och varje pass fyller ett litet hål i det där stora pusslet. Blir man sjuk eller skadad och får avbrott i träningen så kommer några bitar saknas. Förhoppningsvis gör det inget utan man… (hmm… nu blev pusselliknelsen plötsligt svår, jag som kände mig så smart.)… typ, ser vad pusslet föreställer ändå? Men drömmen är att alla bitar läggs på sin rätta plats, och att pusslet blir jäkligt tjusigt till sist. Idag på lunchen var dags för ännu en pusselbit i form av ett tröskelpass. Bytte om.
Lite ångestfylld värmde jag upp. Kroppen var nog lite trött efter gårdagens tempo. Men vadsjutton, bara att köra på, huvudet var ju med på noterna! Lyckades trots tröttheten fylla just huvudet med fokus och koncentration vilket gjorde att jag sprang på i bra fart. På slutet såg jag en kille långt framför mig som jag bestämde att jag skulle springa om. Han var ute och sprang i godan ro och förstod inte alls att han plötsligt transformerats till min motståndare. Kääääämpa! Piiiiip! När jag var förbi honom var jag klar. Och dessutom hade jag pinnat på bra, alltid skönt när man fixar det trots att kroppen segar i början. Totalt 10 km. Sen duschade jag iskallt och då menar jag iskallt. Det har jag börjat med efter sommaren, saknar den där känslan i kroppen som jag fick när jag badade på Gotland efter alla varma löpturer. Nu försöker jag återskapa den i duschen. Jaha, sen åt jag lunch vid datorn och jobbade som man gör på ett jobb. Jag måste ändå säga att jag har ett väldigt roligt jobb. Massa smarta och roliga människor som jag får umgås och jobba med där i vårt glashus. Plötsligt hade dagen gått och det var dags att hämta barn på dagis. Ombyte – igen! Jösses vad jag tvättar löparkläder…
Genom stan. Tomt huvud. Det är det sköna med hederlig distans, att hjärnan kan kopplas bort och kroppen jobbar på av sig själv. Förbi mina byggarbetare.
Och hem till välkomstkommittén! Välkomstkommittén är den enda jag får krama när jag är svettig.
Dagens andra pusselbit lagd. Totalt 10 km. Sen när vi cyklade till basketträningen på kvällen såg jag det här:
Den har förmodligen sett ut så i tusen år men det var nytt för mig. Jag blir alltid lika glad av sånt här, när man plötsligt blir uppåt av ett litet anspråkslöst elskåp! Ajöss.
rocknrollrunning.se 
Verkligen tjusigt elskåp, tänk vad lite färg kan piffa upp. Apropå det, varför finns det nästan bara svarta herrshorts, jättetråkigt…..tjejer har ju massor av färger att välja bland, orättvist eller hur:-)
Väldigt orättvist detta! Tror dock det kommer ändras snart i denna moderna tidsera. Jag har samma problem fast omvänt på löparskor; tycker alltid mer om färgerna på herrmodellerna.
Hej Tove! Vad är skillnaden för dig mellan tempo och tröskelpass? Hur prioriterar du dem i din maratonträning?
Hej Magnus! På tröskelpassen ligger jag nära min mjölksyranivå medan jag på tempopassen ligger i ett behagligare tempo – om än fort. Det är ju individuellt hur man lägger upp sin träning men jag kör rätt mycket tröskel för att sedan närmare maran dra ner på detta och öka på tempopassen.