Startade morgonen med backintervaller. Men först värmde jag upp ordentligt. Det måste vara något som kommit med åldern men jag har blivit så fascinerad av naturen. Och liksom tacksam över allt det fina. Som det här:

 Därefter var det dags att omfamna backen. Jag gillar verkligen att springa backintervaller och idag kom jag på varför. Grejen är att jag ju nästan alltid tränar ensam. Det betyder att jag får tävla med mig själv så gott som alltid. När jag ska springa fort så är liksom mitt eget huvud och min egen kropp det enda jag har att tävla mot. Men när jag springer backintervaller så har jag den perfekta motståndaren: backen! Tänker att jag ska knäcka backen, ge den vad den tål osv etc. Det är rätt kul. Om man har aggressioner inom sig så kan man även passa på att få utlopp för dem där i backen. De sista två intervallerna var jobbiga idag. Både backen och mina ben hade fått vad de förtjänade.

 Joggade ner. Totalt 13 km. Sen började min vanliga dag med barn till dagis och skola och jobb. På tal om jobbet så fick jag den här av gänget som jobbar i vår reception:

 En egen handpump med desinficerande medel att ha på mitt skrivbord. Bästa presenten nu inför Berlin. Tack. De enda är att jag typ missbrukar den nu när jag har så mycket och så nära, pumpar non stop. Efter jobbet bytte jag om igen.

 Och gav mig ut i den helt galna sensommarkvällen.

 Det var alldeles ljummet. Snart säger det PANG och så är det höst och slut på att springa i linne och t-shirt. Man får njuta så länge det varar. Så det gjorde jag. Tog därmed en lite längre tur hem för jag hade dessutom nya dojorna på fötterna, massa bra musik i öronen och i ryggsäcken nyinköpta kokosflingor. Allt var frid och fröjd med andra ord.

 Totalt 16 km i 4:38 min/km. Hem till lax och quinoasallad och andra delen av Top of the lake. Bonne nuit.