När jag kom hem från jobbet bytte jag om från det här…
… till det här.
Tänk att det kan vara sån lycka att få hoppa i ett par tights av syntetmaterial! Men det är det verkligen när man varit sjuk. Jag hade först tänkt springa imorse men vågade inte. Ville verkligen känna efter ordentligt hela dagen att jag kände mig pigg och kry. Och det gjorde jag. Så jag gav mig av på en jogg. Det gäller att ta det lugnt de första dagarna efter sån här brakförkylning. Ut mot Hustegaholm. Ahh, sicken kväll.
Vass. Kan vara bland det finaste som finns.
Men jogg däremot, jag har sagt det förr, det är inte min grej. Just när man inte får springa fort, då känns den där joggen så seeeeeg. Det är en sak om benen är trötta efter ett hårt pass, då är lite jogg skönt. Men annars tycker jag bara det känns hackigt och jag tycker mig bara känna en massa krämpor överallt. Inget flyt. Men så är det när man varit brakförkyld. Då är det jogg som gäller. Samma sak kommer det vara imorgon, bara lugnt spring. Men i alla fall. Sommarkvällen var det som sagt inget fel på.
Men mitt i allt det här fina så får jag plötsligt syn på de här två.
Alldeles jättedöda. Både han (hon?).
Och han (hon?).
Var de bröder? Systrar? Och vad hade hänt? Jag blev lite sorgsen och tänkte på det hela när jag sprang vidare. De där två små mössen blev som en symbol för att inget är självklart. Att man ska vara lycklig som kan springa såhär en sommarkväll i början av juli, visst lite seg efter en förkylning, men ändå. Jag springer!
Totalt 12 km. Gjorde juice när jag kom hem med ett ton ingefära i.
Och sen åt vi grillad lax och en massa grönsaker. Och nu, nu längtar jag så efter barnen och att vara alla tillsammans allihop och cykla till havet och smörja in alla med solkräm och springa på gotländsk asfalt och äta glass på Razzle Dazzle och trängas med alla andra sommarturister i mataffären och tappa räkningen på dagarna och dricka förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe och kanske även lunchkaffe däremellan och… jaa, jag längtar helt enkelt efter sommarlov med familjen. Bara en jobbdag kvar nu!
rocknrollrunning.se 
Skönt att du är tillbaka i spåret! Och hoppas du får en härlig semester!
Detsamma Anette! Ha det så himla bra!
Vad bra att du är tillbaka i löpskorna. Jag känner igen det där angående fart. Jag tycker att det är jobbigt att springa för långsamt. Det blir liksom klumpigt och besvärligt när man skall hålla tillbaka farten. (Långsamt är naturligtvis personligt)
Fina bilder som alltid i din blogg, men hur får du till bilderna på dig själv, springande dessutom, i löpspåret? Hejdar du folk och ber dom knäppa ett kort på dig eller?
Hej på dig! Jaa, så skönt att vara tillbaka på gatorna igen! Eller hur, det där med jogg är lurigt. Oerhört klumpigt känns det ofta.
Mina bilder tar jag alltid själv med self timer. Just den där när jag kutar tog jag när jag hade sprungit klart. Ställde upp kameran på en bänk och sprang förbi en gång. Vi hörs!
Åh vilken fin zebraväska – me like!
Skönt att höra att du är på G igen!
Ha nu en fin sista arbetsdag – skynda sen till Gotland och NJUT!
Ha det bäst! Kram från Götet!
Tack, en av mina favoritväskor! Jaa, så skönt att vara tillbaka i dojorna – ordningen återställd! Detsamma kära du, ha det så jädrans skönt och kul i sommar och lycka till med alla lopp! Jag håller tummarna ända från Gotland!
Kram!