På lunchen gav jag mig ut. En sak jag ofta tänker på är all frisk luft jag får nuförtiden när jag springer såhär mycket. Vet i för sig inte hur frisk den är inne i stan men förmodligen bättre än 100% air condition-luft. Idag joggade jag ett par kilometer och sen körde jag ett litet test för att ha att jämföra med framåt. Efter det blev jag trött och fick pusta ut några sekunder.
Sen kutade jag vidare i lite lugnare tempo. Jo, ni kanske tror att jag försöker matcha mina hårband såhär som på bilden? Saken är att jag inte gör det. Jag packar alltid ner kläderna och sen brukar jag bara langa ner ett hårband, men på något omedvetet vis brukar det bli matchat – fastän jag egentligen inte ens gillar det. Eller, jag älskar det uppenbarligen innerst inne eftersom jag gör på det viset.
Rätt blåsigt var det. Men samtidigt varmt. Liksom väldigt typiskt svenskt, lite av varje och inte för mycket av något.
Totalt 10 km. Efter duschen åt jag den här otroliga rätten, se bara på alla fräscha grönsaker.
Sen knegade jag vidare. Då och då tittade jag längtansfullt ut genom fönstret. Ja, det är ju rätt svårt att låta bli när man jobbar i ett hus gjort av glas. När solen ligger på så fälls det dock automatiskt ner en järnridå, och det kanske är lika bra det för jag har sån längt efter natur och sommarlov nu. Jag ser vatten – och ser mig själv i en liten båt. Jag ser en brygga – och ser mig själv i bikini med en tidning. Jag ser… ja ni hajar. Bara fäll ner järngardinen så jobbar vi på.
Men! Efter jobbet var det dags för mer natur för då skulle det springas hem.
Lyssnade på musik och sprang Odengatan fram, upp på Valhallavägen, förbi Sophiahemmet och vidare mot Lidingö. Inga konstigheter, en helt vanlig mil som tog slut vid dagis. Där hämtade jag en liten Mexiko-älskare.
När vi kom hem åt vi melon. Hur fin kan naturen bli egentligen?
Till middag åt vi lax och quinoa.
Och nu, nu ska jag rulla den här över hela mig själv.
Jag är helt sjukligt stel i mina lår och rumpan. Det är jag typ alltid men tycker det varit värre det senaste dagarna så nu jäääääääklar! Hej.
rocknrollrunning.se 
Alltså, en sån där rulle stiftade jag bekantskap med för första gången härförleden på gymet och jag kan bara konstatera att skumrulle är helt missvisande som namn då det ger en bild av en mjuk skön massage. Tortyrpinne snarare, den var ju stenhård?! Jag provade att rulla vaderna på den, lite improviserat så där och det gjorde ju jäkligt ont. Kanske hade jag väldigt ömma vader eller fel teknik eller nåt..
För övrigt såg den där laxmiddan väldigt god ut!
Jag vet, det är en tortyrpinne. Fast jag bara rullar mjukt så gör det så jeeeevla ont. Men det är säkert bra fast det inte känns så i stunden.