”Jag ska springa ett marathon!” skrek Uma när vi sprang iväg hemifrån. Väldigt ambitiös målsättning med tanke på att det var hennes första löptur någonsin. Nu blev det ju inte riktigt så långt, men däremot 620 meter. Det är inte illa för en fyraåring. Hon var så oerhört stolt när vi kom tillbaka. Och som hon har tjatat på mig om att springa. Bäst tycker jag ändå hennes löparoutfit var:

 Tomtedräkt, tomteluva och gamla gympaskor. Det behöver inte vara svårare än så. Jag försökte matcha upp henne med mina röda Inov8 X-Talon men jag var inte alls lika fin.

 Vi pratade lite om marathon medan vi sprang runt parken och hon blev ju lite besviken över att hon måste bli 18 år innan hon får springa ett. Jag kanske tvingas hitta något lopp i världen med lägre åldersgräns… eller kan man kanske få dispens som tomte? När vi kom tillbaka var det dags för hennes storasyster att kuta. Brorsan däremot hade känt sig lite hängig så han fick mot sin vilja stanna kvar i soffan. Tänk ändå att jag kan göra det jag gillar bäst, med dem jag gillar mest! Vi gav oss av i kvällen.

 2 km mot Ropsten och sen vände vi tillbaka. En extrasväng genom Konsttunneln som vi gillar.

 Sen hem. Totalt 4 km. Bästa återhämtningen i finaste sällskapet. Tack.

 Finito.