Jorå. Ena sekunden står man här och tar adjö av Karibiska Havet…
… för att i nästa sitta och äta hamburgare och pommes frites på Cancuns flygplats.
Och sen plötsligt sitter man nio timmar i en flygplansstol och bara vill trolla sig hem. På vägen till Mexiko glömde jag stödtrumpor. När vi kom fram fick jag en chock: mina vader och fötter hur svullna som helst, har aldrig varit med om det tidigare. Så nu såg jag till att köpa ett par stödstrumpor på flygplatsen. Jag var helt nojig under resan, vickade på fötterna och gjorde tåhävningar non stop. Vilket gjorde att det var helt omöjligt att somna. Det blev därför noll timmars sömn för min del. Som tur var sov barnen i alla fall ett par. Vi landade i ett grått, nollgradigt Stockholm. Efter gatekrångel, baggageförseningar, buss till långtidsparkeringen och bilfärd så var vi till slut äntligen hemma. Älskar att komma hem, hur bra man än haft det. Men herregud så trötta alla var. För att hålla barnen vid liv så målade vi i deras rum. Och sen kom våra efterlängtade katter hem, som mina snälla föräldrar passat åt oss. För att hålla mig själv vid liv var jag tvungen att ge mig ut och kuta innan middagen. När man är övertrött ser man ut såhär:
Så skönt att exakt alla kläder var rena eftersom jag använt sommargarderoben i Mexiko. Och kändes bra med nollgradigt, det är ju faktiskt inte kallt alls – särskilt inte när man har armvärmare under tröjan. Lätt och friskt ute, trots slasket och mörkret. Jag blev väldigt uppåt av det hela. Just den här friskheten i luften, den har jag saknat. Dock stökar min vänsterfot med mig en aning igen, ej på samma ställe men jag får se hur det utvecklar sig. Det blev 10 km i 4:35 min/km. Sen var det bara att steka köttbiffar som jag lovat barnen. Oerhört gott, om jag får säga det själv. Tog om tre gånger.
1. Paula Radcliffe-boken hade kommit medan vi var borta! Ser fram emot att läsa om denna grymma människa.
2. Men oj, jag var med i Runner´s World, som i alla fall jag fick i brevlådan idag!
Nu hörrni, nu ska jag dricka några liter grönt te. Sen sova i en kall, sval säng. Massa timmar. God natt.
Välkommen hem! Vad roligt att du är med i Runner´s, nu längtar jag tills den kommer hem till min brevlåda 😀
Roligt!
Fick också tidningen i min brevlåda idag!
O tack vare den hittade jag din blogg! Som är såå inspirerande!! 🙂
Keam Jeanette
Men så roligt Jeanette! Välkommen!
Kul att du är hemma igen och extra kul att du var med i Runner´s. Ska slänga mig över artikeln så snart tidningen kommer i lådan:)
Och angående delfinsimningen; du ser exakt lika glad ut som jag gjorde! Man blir rörd i hjärtat av de där fiskarna:-D
Ja vad är det med de där fiskarna? Jag älskar minen de har. När man ser den bara måste man skratta.
Jag ff6rste5r om det blir me5nga kommentarer om er unrerbada soffa (be5de den egenhe4ndigt byggda samt denna) 🙂 Underbara!!!He4rlig bild fre5n ert lilla torp – men oj vad fort ni har byggt upp det superfina hus ni har idag!!! He4rligt!Kram Jes
Jag kan väl inte riktigt skriva välkommen hem, sittandes i Finland… 🙂
Men jag har följt din semester och dina Mexico-bilder. Imponerad över hur mycket du orkat springa dit i hettan.
Jösses vad jag längtar till sommaren! 🙂
Tack kära Finland! Ja nu vill man ha sommar… att kunna springa i shorts och linne och skor utan dobbar. Då kan man bara springa och springa.
Åh, kul att du är med i RW!! Hoppas jag får den idag!
Haha, tack Saga!