Imorse när jag vaknade tänkte jag att jag måste skynda mig att packa löparkläderna. För att i nästa sekund inse att, nä just det, idag är det löpvila. Jo Tove, det är löpvila idag. Punkt. Stjärnstopp. Oerhört viktigt att trappa upp enligt plan och inte köra på fullt fräs, bara för att foten känns så pass bra. Tycker faktiskt jag varit väldigt duktig på att hålla emot springbegäret senaste tiden. Men man blir ju det när man fått smaka på vad som annars kan hända. Och man inser att det bara är oproffsigt att köra på utan att tänka. Så det blev till att åka bil till jobbet med bara en väska dvs inte massa ryggsäckar och påsar med ombyteskläder. Det blev också en trevligt frukost som vi tog med oss till jobbet.

 När jag skulle köpa yoghurten på caféet så ville jag egentligen ha cocos-yoghurt. Frågade om det fanns men hon som jobbade sa att hon bara hade jordgubb. ”Ok men då tar vi det, det blir bra.” Och så ställde hon fram Framboise. ”Aha, det var hallon ni hade?” frågade jag. (jag gillar jordgubb mycket mer). ”Nä” sa hon. ”Det här är jordgubbe”. Man ogillar ju egentligen människor som ska mästra andra, men jag som hade femma i franska kunde bara inte hålla mig. ”Nä men framboise är hallon. Fraise, det är jordgubb, hade ni det också?” ”Nänä, det här ÄR jordgubb alltså” fortsatte hon. Var oerhört sugen på att googla fram en översättning som bevis, men hon var gullig, det var tidig morgon och folk på kö. Men framförallt, tanken på att vara en mästrare, den gillar man inte. Bara att släppa, gå vidare och lämna bärdiskussionen bakom mig. Avslutade med ett ”Jaja, det blir bra, vi tar två såna där hur som helst”. Två hallon alltså! skrek dock min inre franskalärare. För den som vill dubbelkolla, klicka här.