Den här fina bilden fick jag från Lasse igår. Han körde inlinesloppet i Berlin på lördagen och sen knäppte han den här mäktiga bilden vid Marathonstarten på söndagen. Tänk att jag stod där bland alla människor! Det känns otroligt mäktigt. Annars håller minnena från loppet på att sjunka in, plötsligt dyker små fragment upp; något man såg eller kände. Det var också fint att komma hem, fick hur mycket pussar och kramar som helst från barnen – de är mina bästa peppare!
Denna vecka kommer jag ta det lite lugnt. Kommer bli en del pass men bara lätt distans. Passar bra då jag också behöver vila min fot. Den fick sig ju en kyss i helgen om man säger så. Men som jag skrev innan loppet så tror jag ändå den är på bättringsvägen och den känns ändå helt ok efter omständigheterna, ja i alla fall om man jämför med hur den kändes för ca tre veckor sen. I nästa vecka ska jag träffa Pekka och prata om upplägget framåt. New York Marathon är ju redan om en månad! Jag har inte ägnat det ens en sekunds tanke, förrän nu. Kunde inte fokusera på två lopp samtidigt utan först var det fokus på Berlin. Nu kan jag öppna upp huvudet för New York. Ska bli helt grymt att springa det. Jag får sån mersmak efter loppen, det kändes likadant efter Stockholm också. Egentligen ligger inte NYCM helt optimalt i tiden, kroppen hade behövt vila lite längre. Hade tänkt att köra det lite lättare men jag får se hur det känns här framöver; hur kroppen mår, om jag håller mig frisk, om foten pallar… men om allt är bra, ja då ska jag försöka ge järnet. Kommer nog inte springa på samma tid som i Berlin utan får se Stockholm Marathon som mitt nästa större mål. Men när jag tänker på NY, att jag ska stå bland alla människor igen och få kuta, långt och förhoppningsvis ganska fort, då blir jag alldeles lycklig.
rocknrollrunning.se 
http://www.marathon.se/aktuellt/berlin-%E2%80%93-tredje-st%C3%B6rsta-svenska-maran
Kolla vem som står med på listan! Du slog min klubbkamrat Rebecca dessutom. 🙂
Haha, jag såg detta! Väldigt kul! Känns lite overkligt. Jag visste för övrigt inte att du körde med klubb. Är det kul?
Yes, det är kul! Jag är i och för sig extremt sällan med på träningarna, föredrar att träna själv, och så är jag så sjukt bekväm av mig, det är ju skönast att börja och avsluta sin träning så nära hemmet som möjligt, om man inte har en bil väntandes d.v.s. Men det roligaste är gemenskapen vid tävlingar. Man springer alltid på klubbkamrater i vimlet och det ger en extra pepp att stå och småsurra med dem innan start. Sen öppnar det även upp för tävling i tävlingsklass på de lopp som kräver att man är medlem i en klubb som är ansluten till friidrottsförbundet. Man blir ju registrerad i deras rullar, på gammalt hederligt DDR-vis. Å andra sidan gör det kanske att SOK får upp ögonen för en, en vacker dag, kanske, möjligtvis. 😛
Aha, jag anar en plan?
Gratulerar till en så fin prestation. Superinspirerande !
TACK!!!
Ser fram emot att följa resan fram till NYCM, och sedan själva loppet. Dels för att det är extremt inspirerande att läsa din blogg men även för att man aldrig blir mätt på historier från NY.
Grattis till en fantastisk insats i Berlin och lycka till med träningen fram till nästa lopp.
Åh vad roligt att höra Mike! Tack! Jag lovar att rapportera från New York. Nu ska jag bara vila kroppen och foten lite först.
Tove, Tove, Tove! Vilken super-lady du är! Jag blev så otroligt glad när jag läste din race-report; det är så coolt att du, rockbruden med leopardkläder och grönt nagellack och tillika trebarnsmamma, springer så himla fort!
Du kommer att vässa dina tider ytterligare, det är jag helt övertygad om. Men håll skadorna stången, jag vill följa dig länge här på bloggen.
Mitt Lidingölopp gick jättebra, knät höll hela vägen. Sluttiden blev 2,48. Du är en lyckans ost som bor så nära så där fina löparspår!!
Stort grattis till ditt fina lopp, njut av känslan så länge det bara går:)
Men grattis till jättefin tid! Det är 30 tuffa km och du som varit skadad och allt! Bra!
Jag ska göra mitt bästa för att hålla mig skadefri. Nu gäller det att vila kroppen inför NY, ligger lite tight egentligen… Men du, kul att du hänger med mig här på bloggen! Vi hörs!