Nä, det blir inget Stockholm Halvmarathon för min del. Tråkigt? Jaaa! Men det känns dumt att göra på annat vis. Med tanke på fotstatusen så vill jag spara krafterna till Berlin. Egentligen var inte ens planen att springa Halvmaran men jag fick en biljett via jobbet och då tänkte jag, men vad sjutton det blir kul! Och helt ärligt så tror jag att jag hade kunnat få till ett bra lopp, kanske till och med slå mitt personbästa med åtminstone några sekunder då det var rätt varmt på Visby Halvmarathon i slutet av juli. Så det känns såklart lite trist. Då kan man ju säga, varför springer du det inte bara som ett långpass, som ett träningslopp? Men nä, det är jag faktiskt inte så intresserad av. Dels är jag rädd för att jag inte kan ta det lugnt på ett lopp och dessutom så tycker jag det blir ett lite för kort långpass. Det är sista helgen som jag känner att jag kan dra på med lite ordentliga mil, vill få till minst 3 mil nästa helg. Så… det får nog bli så. Om inte foten som av ett under plötsligt mår toppen.