Terräng

Gympaskodag.

Tidigt möte kl 08.00 så klockan ringde redan kl 05.00. Tänk ändå vilken lyx att kunna gå ut och springa så tidigt och det är ljust ute. Minns i vintras när jag ibland var uppe och kutade lika tidigt, då var det ju totalt, komplett becksvart, som att gå upp mitt i natten. Då är det lite kämpigare. 11 km i Lidingöloppsspåret blev det. Knät var ok, lite känning. Tror det främst är en kvarleva efter alla backar i Cannes men idag ska jag till Pekka och kolla vad han säger. Sen snabbt hem och väcka familjen, duscha och iväg. Är snäll mot knän och ben idag och kör gympaskor non stop.

Solglasögonpremiär!

Perfekt väder för att testa nya solglasögonen! 15 km terräng i underbart solsken. Vad konstig kroppen är, ibland när man tror att man ska ha kraft så har man det inte och ibland när man tror att man ska vara trött så är det ett oerhört klipp i benen. Jag sov lite dåligt i natt och kände mig lite allmänt trött men när jag väl fick på mig springskorna så var det som att kroppen vaknade till liv. Höll bra tempo och sprang på uppför och nerför i backarna.

Solglasögonen var väldigt bra! Var faktiskt rätt skeptisk men dels så satt de på riktigt bra och jag märkte att jag slappnade av i solen. Men så var det också som att jag skärmade av på ett behagligt vis. Kan vara så att dessa kvalar in på maradagen.

Stretch och därefter islatte!

Den svarta vålnaden.

Tänkte jag skulle hinna med 10 km terräng innan mörkret föll men jag var sent ute och hade därför bråttom. Jag sprang på så fort jag bara orkade. När jag hade 3 km kvar så började det skymma rätt rejält, jag såg en annan tjej springa längre fram i spåret. Jag kutade på och när jag var tio meter från henne vände hon sig om och bara skrek rakt ut någon slags vanvettig skräck. Jag blev helt livrädd ända tills jag insåg att det var mig hon blivit rädd för. Hon hade uppenbarligen trott att jag var någon slag svart vålnad och att hennes sista stund var kommen. Jag ropade att det inte var någon fara och bad om ursäkt när jag passerade henne. Hon skrattade lite men darrade på rösten när hon sa ”Men du sprang så fort, du tog såna snabba steg!” Och det var ju ändå kul att höra.

På språng i Göteborg.

För att hålla veckans planerade träningsupplägg behövde jag idag hitta en riktigt kuperad bana. Olle skjutsade mig därför till Skatås där jag aldrig varit förut men jag förstod att det är här många av göteborgarna håller sig i form. Olle sa att han fick lite ångest av att åka hit då han kutat runt här en del på skoltiden. 10-kilometersslingan visade sig vara utmärkt, väldigt kuperad och nästan i klass med Lidingöloppets sista mil – och så fint med alla sjöar! Pga en ögoninfektion har jag inte kunnat ha linser på flera dagar så lite suddigt var det att kuta runt, var nöjd med att jag lyckades följa den gröna banmarkeringen.

Jag sprang banan på 44 minuter.

Olle kom i mål 10 minuter efter mig.