Gick upp rätt tidigt. Utsövd efter välbehövd sömn, och det var bra eftersom det var dags för ett ganska hårt pass. Sprang mot Lidingöbron. Vid Islingeviken hade himlen, isen och vägen samma färg.
Över Lidingöbron och vidare in mot stan. Tog det lugnt vilket inte var så svårt med tanke på all snö och modd. Längs Husarviken där bygget stod still för en gångs skull.
När klockan visade 7 km var jag framme.
Saken är att jag senaste tiden pratat lite med Kent Claesson på Spårvägen. Och jag har ju haft lite problem med att springa mina tempopass på Friskis eftersom folk står och trampar och ser sura ut bakom mig efter tio minuter (”Max tio minuter i konditionsrummet vid hög belastning” säger ju skylten ovanför löpbanden). Idag hade jag därför äran att få springa på bandet i Spårvägens Klubblokal. Jag bytte raskt om och klev upp på bandet. Tidigt, bara jag där. Och så sprang jag följande i ett svep:
10 km i 4:00-fart
3 km i 3:52-fart
1,5 km i 3:45-fart
0,5 km i 3:35-fart
Jag hade från början tänkt springa 5+5+5 med en minuts vila mellan blocken, men ändrade mig under gång till att köra tio på raken. Och sen ändrade jag mig igen och tänkte, äsch lika bra att nöta på. Och så blev det totalt 15 km i ett svep.
Sen drog jag på mig varma kläder igen, bytte skor och kutade hemåt. Längtade efter frukost. Nu var benen trötta men det kändes ändå rätt skönt att jogga hem efter passet. Totalt 7 km i 5:28-fart. Och hela rasket blev sammanlagt 29 km. Kan vara mitt rekord utan frukost i magen. Men sen då! Frukosten! Min jobbkompis Lennart, som jag ibland springer med på lunchen, berättade om ett bra frukostrecept igår. Det här skulle man blanda ihop och sen steka som en omelett (för två personer):
5 ägg, en banan, en sked mandelsmör eller jordnötssmör, lite havssalt och kanel. Och när det är klart så serverar man röran med turkisk yoghurt och bär (jag tog några färska jordgubbar och frysta hallon).
Jag erbjöd Olle en portion men han blev oerhört upprörd av synen. Han hatar både jordnötssmör och banan i mat. Själv tyckte jag det var rätt gott. Men framförallt så kändes det som en perfekt återhämtningsfrukost, eller kanske ännu bättre; premarathonfrukost? Därefter fick jag snabbt hoppa in i duschen för sen var det dags att åka hela familjen till det här badet ute i Upplands Väsby:
Ska be att få tala om att min mamma har ritat det här badhuset. Det tycker jag är lite mäktigt. Här badades det i den varma bubbelpoolen och åktes vattenrutschkana. Det är faktiskt ett väldigt kul ställe! (Nej nej, jag är helt opartisk!) Jag hängde dock mest med Uma i barnpoolen med elefantrutschkanan som hon åkte kanske… 75 gånger? Som vanligt så frös jag, det är kanske därför badhus aldrig varit mitt favorithäng. Och man kan ju inte sitta i bubbelpoolen som en skum figur non stop. Sen blev det i alla fall kaffe i bilen.
Och så körde vi Önskelåten, bästa grejen för att hålla ungarna vakna. Följande låtar spelades på väg hem till Lidingö.
Titanic.
Lilla hästen Plopp.
Luka.
Starships.
Killing Me Softly With His Song.
Det var dagen såhär långt. Tack och hej.