Tempopass

Hem till lite fart.

Vi åkte hem över ett blått hav igår eftermiddag. Det var fint. Vissa resenärer satt och pressade i solen uppe på däck hela resan men det funkar inte för mig. Jag blir typ åksjuk av vinden. Tänk att så mycket kan hända medan man är borta några dagar. Hemma hade nämligen vår syrénbuske börjat bli grön.

Det betyder att nu börjar också tiden på året då vi får små meddelanden från brevbäraren om att vi kanske borde klippa vår buske så han når brevlådan.

Imorse blev det ett tidigt tempopass.

Bestämde mig för att springa ute på Lidingö för att få det lite kuperat. Och för att jag var sugen på den fina ön. Började med 1 km uppjogg. Benen var rätt stela till en början vilket var väntat efter gårdagens 4 mil. Förr tog jag det alltid lugnt dagen efter mina långpass men nu har kroppen börjat vänja sig vid att det ibland kan smyga sig in lite fart såhär dagen efter. Om de sen gillar det är en annan fråga. Men min plan var ingen superfart, man får ju ta det lite försiktigt. Jag körde 8+8 km med en minuts vila mellan blocken. Första 8 km gick i 4:17 min/km och när jag sen satte fart igen så kände jag hur stelheten började släpa så smått. Följande 8 km hamnade på 4:09 min/km. Med tanke på mina trötta ben och backarna här och där så kände jag mig nöjd. 1 km nedjogg. Totalt 18 km. Sen raka vägen hem till smoothie innan dagen satte igång.

Det var det. Här kommer nu två grejer jag gillar:

1. Min löpardagbok. I den skriver jag ned alla mina pass och en del annat som är kopplat till löpningen som skadekänningar, tester, chin-ups, styrketräning, diverse tankar etc. Jag kan sitta och glo i den här boken i evigheter. Det gjorde jag på båten hem igår. Nu är det ju många som loggar sina pass digitalt och jag är den första att heja på detta moderna tillvägagångssätt. Men. Jag kommer ändå alltid ha en sån här bok. Och känner just nu inget behov av att registrera mitt löparliv digitalt också. Den har inga som helst finesser som att själv summera veckomängden, jämföra tider med tidigare resultat eller räkna ut hur många mil jag sprungit i ett visst par skor. Den har bara ett uppslag per vecka med utrymme för varje dag. Punkt. Men just att man kan sitta någonstans helt utan uppkoppling, mobil eller dator och ändå kunna gotta sig bland sina gamla pass, skador och annat – det gillar jag. Och att den bara är för mina ögon, det gör den ännu bättre. Ok, nästa bra grej:

2. Hallon. Kommer ju aldrig bli lika gott som geléhallon men ändå. Ibland kan jag fastna när jag ska äta något. Ni vet, när man liksom plötsligt ser det man äter. Det gjorde jag idag. Jag såg hur fina hallonen var. Liksom helt perfekta; formen, sammansättningen, rubbet.

Men nu då, en grej som jag inte gillar lika mycket:

3. Min gymboll har gått och skadat sig. Jag hade bollen ute i trädgården och låtsades att jag var en brasilianare som låg och gymmade på en strand. Sen skulle jag bara gå in och hjälpa barnen med en grej. När jag kommer ut så har bollen blåst iväg i trädgården och när jag rullar tillbaka den och ska fortsätta så är den plötsligt helt mjuk. Jag pumpar upp den i hopp om att det bara hänt något mystiskt. Pyyyyyys. Då hittar jag det: ett litet irriterande hål. Jag tejpar. Den funkar en stund. Pyyyyyyys. Jag tejpar lite till och sådär lär det väl hålla på. Så går det när man tar ut svängarna i vädret. Man ska helt enkelt inte låtsas vara en strandbrasilianare utan hålla sig inne och gymma som den trebarnsmorsa man är.

Ajöss.

Fartlördag och 40 km Gotland.

Avslutade lördagkvällen med ett tempopass.

Först 2 km uppjogg följt av 15 km i 4:17 min/km. Hade gärna sprungit på lite fortare men med tanke på att jag hade ont i halsen dagen innan så kändes det som ett lagom tempo, sådär känslan av att man ligger i men ändå inte blir flåsig. Det var en fin kväll. Solen sken men det blåste en del, typisk Gotlandsblåst. Avslutade med 0,5 km nedjogg så dagens totala summa landade på 24,5 km inkl morgonens lätta distans. Hemma spelade några fotboll.

Och andra latade sig.

För att fira tillfrisknandet bäddade jag om i sängen.

Men jag sov inte så många timmar, ja i alla fall inte jämfört med bebissömnen de övriga nätterna. För idag är det dags att åka hem så jag behövde kliva upp tidigt för att hinna äta frukost och springa ett bra långpass innan det var dags att dra till färjan.

Jag läser såklart en gotländsk deckare för att få in stämningen när vi är här. Jaha, sen vilade jag lite och planerade den kommande veckan. Sen var det dags att börja göra sig i ordning. Ett jädra velande med kläderna, man blir ju lite så velig när man varit sjuk. Men till slut bestämde jag mig för korta tights och t-shirt – och armvärmare!

Syrrans katt Selma ville vara med på kort. Här kommer hon:

Idag blev det rejält med vatten och två energidrycker med mig.

Sen var klockan åtta och jag drog iväg. Jag gillar min långrunda jag hittat här, det är så blandat underlag. Grus, gräs, asfalt och en del sand. Lite såhär:

Tog första energigdrickan efter 15 km. Sliskig som vanligt och jag blev helt kladdig om händerna. Men idag hade jag i alla fall vatten med mig och kunde skölja av dem.

Efter 16 km la jag in en fartökning i 3 km. Det kändes bra. Nötte vidare. Stundtals var det rejält blåsigt. Det är lustigt med vädret på Gotland. Det skiftar så fort så ofta hinner man under långpassen uppleva både det ena och det andra. Andra energidrickan efter 30 km. Totalt 40 km i 4:35 min/km.

När jag kom hem blev det snabb dusch och snabb lunch.

Får äta mer på båten. Sen var alla redo att ge sig av, även katterna. Och jo, kolla alla skor. Så blir det när man är många i ett hus. Kan informera om att alla mina löpardojor brukar uppta mest plats men här på bilden var de prydligt nedpackade i väskan.

Så otroligt glad jag är att jag hann blir frisk och hann springa i alla fall några pass här på Gotland. Men vi kommer snart tillbaka – fast inte förrän efter Stockholm Marathon! Aaaaaah, spännande!

Nu: färjan!

Springer in maj.

Igår kväll var vi på en väldigt trevlig middag. Jag blir lite rörd när kompisar tänker på att jag knappt dricker längre och har inhandlat sånt här tjusigt, bara för min skull.

I natt sov jag förresten åtta timmar. Åtta! Det är lyxigt. Vaknade för att somna om, vaknade igen, somnade om… Till sist gick jag upp, det var för fint väder för att ligga och lata sig. Åt frukost och spelade lite fotboll med bland annat en tomte.

Spelade på ett oerhört mesigt och mähä-aktigt vis. Jag alltså, inte tomten. Tomten var i högform. Men själv är jag så himla rädd för att skada mig. På tal om det så höll jag på att trilla i trappan idag när jag skulle bära upp ett gigantiskt lass vikt tvätt. Herregud, tänk om ens dagar som löpare slutade på ett så nesligt vis. Efter fotbollen var det löpdags. Den här veckan är ju lättare i och med halvmaran på lördag. Jag gillar det inte alls men samtidigt ska det bli kul med ett lopp, och ska man springa så bör det väl vara med någorlunda pigga ben. Dessutom bra med lite tävlingsuppvärmning inför Stockholm Marathon.

2,5 km uppjogg och sen ett tempopass som bestod av 5+5 km med ca en minuts vila mellan blocken. Lite blåsigt men soligt och fint. Lite seg känsla till en början men sen tyckte jag kroppen kom igång. Ville inte heller pressa den för hårt utan sparar på krafterna till lördag. Avslutade med 1,5 km nedjogg. Totalt 14 km. För övrigt nöjd med mina dojor, dem kör jag med på lördag. När jag visade dem för Lennart på jobbet sa han att jag borde haft barnens namn på dojorna. Då kände jag mig plötsligt väldigt egocentrisk. Men vad sjutton.

Sen begav vi oss iväg på en utflykt hela familjen. Olle är bra på att hitta oväntade sevärdheter och idag var det Raul Wallenbergs föräldrars nedbrunna sommarstuga som stod på programmet.

Det nedbrunna huset ligger i en fin liten skog på södra Lidingö och är kanske inte en upplevelse i klass med pyramiderna, men den här bronsportföljen står där som ett minne till allt fint han gjorde.

Gatstenarna portföljen står på är riktiga gatstenar från Budapest som ju är staden där Raul Wallenberg räddade livet på tusentals judar under kriget. Vi hade laddat upp med matsäck och allt men vet inte hur vi tänkte med kläderna när vi gav oss av. När solen gick i moln började alla frysa. Själv hade jag shorts och sandaler på mig, hade typ inbillat mig att det var mitt i sommaren på Gotland, och barnen hade inga jackor. Så efter att ha begrundat portföljen och den nedbrunna sommarstugan en stund satte vi oss i bilen och åt upp maten istället. I för sig rätt mysigt. Jag älskar allmänt att äta i bilen, tror det är efter alla bilresor ner till Göteborg. Precis lagom till att matsäcken var uppäten, dök solen givetvis upp igen. Då var vi redan hemma så jag drog jag fram jättebollen, gjorde magstyrka och pressade lite i solen.

Var dagen slut nu? Nej. På eftermiddagen blev det fem lätta kilometer till.

Sprang lugnt och mina ögon såg detta:

Det kliade i benen. De tyckte de där fem kilometrarna var mesiga och ville springa mer. Men huvudet sa bara: Sansa er, er tid kommer.

Tempo med håll och fluga i ögat.

Lördag! Tempo! Var egentligen sugen på att springa ett riktigt långt tempopass idag men insåg att jag ju ska springa en halvmara om exakt en vecka. En liten vecka! Kanske lite dumt att slita för mycket på kroppen. Planen blev därför ett tempopass på 20 km i det fina lördagsvädret. Började med 1,5 km uppjogg. Fasiken, kände av lite håll. Hade inte väntat tillräckligt länge efter frukosten. Gör ofta det misstaget men det är för att jag har så svårt för att väääänta på saker och ting. När man vet att något ska göras är det lika bra att göra det direkt. Men så farligt var inte hållet. Nollställde klockan och därefter sprang jag i rask takt in mot stan. Solen i ansiktet och asfalten under skorna. Genom Värtan, över Gärdesfältet och ut mot Djurgården. Längs Djurgårdskanalen, över på andra sidan och där visade klockan på 10 km. Hade först tänkt pusta ut en stund och dela upp sträckan på två block men jag spurtade vidare men nollställde klockan i farten. Tillbaka samma väg. Efter Lidingöbron såg jag en kille som sprang i jeans. Nej han sprang inte till bussen, han var ute och joggade. Hård stil att kuta i jeans. Precis därefter fick jag en fluga i höger öga. Sjukt irriterande men bara att kuta på. Sen visade klockan ytterligare 10 km och jag stannade.

Totalt 20 km varav första halvan gick i 4:02 min/km och sista halvan i 4:04 min/km. Avslutade med 2 lugna km och mötte superlöpargänget vid Kyrkviken: Anders, Emil, Daniel Nilsson och en kille till. De såg svettiga och snabba ut, undrar var de körde för pass. Totalt 23,5 km. Hemma pussade jag Ali. Den enda man får pussa när man är svettig. Eller får och får, jag höll fast honom.

Och sen åt jag genast detta som en förlunch, innan den riktiga lunchen. Alltså denna hunger – det gäller att ge tillbaka till kroppen. Är man rädd för att bli skadad så gäller det att käka på ordentligt. Försöker verkligen tänka på det.

Och sen gjorde jag lite magträning i solen. Äntligen! Mycket roligare att harva på med sit-ups och grejer utomhus.

Uma hjälper alltid till med denna övning. Det är liksom vår ”grej”.

Det var förmiddagen. Kan hända att jag klämmer in lite distans senare, vi får se hur kvällen artar sig då det vankas restaurang. Ja just det, vädret. Exakt detta väder som det är idag tycker jag det kan vara nästa lördag när jag kutar Kungsholmen Runt, halvmaran. Tack på förhand. Hej.

Ingen fest… men massa jäkla spring!

På lunchen var det dags för tempo. För är det såhär fint väder så gäller det att passa på.

Började med 1 km uppjogg och sedan dags för lite faaaaart! Längs Kungsholms Strand. Flera stora löpargrupper som sprang och stretchade och stod i. Framme vid Stadshuset vände jag tillbaka, sprang en extra bit längs Hornsbergs Strand och tillbaka, över bron till Karlberg – och piip!

10 km på… och här kommer det enormt irriterande: Jag tror att klockan visade 40:30 eller typ 40:37. När jag skulle granska tiden så var nämligen passet helt borta. Som att det inte hänt. Men jag vet att jag sprang, det gjorde jag för jag var svettig. Gaaah! Garmin behöver uppenbarligen läkarvård. Hur som helst så var det ett bra pass och benen kändes i form. Joggade tillbaka och blev på vägen sugen på att åka till Rio.

Totalt 12,5 km. Sen blev det en dålig lunch, hann bara med lite fattig fil. Det jobbades på och framåt seneftermiddagen började alla jobbkompisar fixa och sminka sig inför kvällens Guldäggsgala. För egen del så fick vi inte ihop tillvaron så när andra tog på sig högklackat drog jag på mig löpardojorna för att bege mig hem till barnen. Precis, ett tredje löppass blev det. Kunde omöjligt gå ner i tunnelbanan en sån här fin dag.

Tog vägen genom stan och förbi Runner´s Store där de tog emot min svettiga Garmin för lagning. Det tar tre-fyra veckor innan man får tillbaka den vilket inte alls funkar just nu. Det går bara inte. Och att springa i flera veckor med typ Runkeeper… nej, det funkar icke. Det är galet men jag blev alltså tvungen att fixa en ny, en exakt likadan Garmin 610. Jag måste ha en klocka, det bara är så. Som tur var fick jag lite rabatt för de var snälla, och jag har en plan för den andra när den är i form igen.

Vidare hemåt.

Hallå små blommor.

Men nu längtade jag efter att komma hem! Var så vansinnigt hungrig. Insåg dock där på gångvägen att det inte fanns någon mat hemma och jag fick därmed springa upp till Näset och handla. Det var riktigt trist, varje extra steg gjorde mig ännu hungrigare.

Det enda som var bra med handlingen var att jag sen kunde laga…

.… TACOS! Det behövdes efter de där sista 10 kilometrarna.

Herrejisses vad jag åt. Och till efterrätt blev det rea-jordgubbar.

Jaha. Det var det hela. Det blev några kilometer idag med. I övrigt hurrar jag på mina duktiga jobbkompisar som är uppe på scenen och hämtar diverse fina ägg.

P.S. Alltid lika joxigt med ny klocka och ställa in allt igen. Hur är det nu igen, är det medelfart eller medeltempo man ska ha den på nu igen? Tack och hej.

Spring, stan och spring igen!

Igår kväll var vi på Kiin Kiin.

Det är en oerhört modern thairestaurang. Man fick tusentals små rätter. De var just väldigt små och jag blev såklart genast rädd för att behöva gå därifrån hungrig. Min mardröm. Men om jag bara vetat! Herregud, vi åt så vi höll på att spricka. Men det bästa av allt var att man kunde välja ett vinpaket till maten men också ett juicepaket. Jag dricker inte så mycket nuförtiden och tycker alltid det finns så trista alternativ om man inte vill dricka alkohol. Men här hade de tänkt till. Till varje rätt fick man ett glas juice som var särskilt anpassat till rätten man skulle äta. Jag vågade inte hålla på att fota dem alla men här ser ni äppeljuicen:

Och sen betade jag mig igenom plommonjuice, ananasjuice, ingefärsjuice och massa andra juicer. Det var väldigt gott.

Vi babblade en massa. Bland annat oerhört intressanta diskussioner om min löpning. Jag anser att jag fått lite sämre humor sen jag började springa såhär pass mycket. Tyvärr är det så. Och lite att jag inte står på tå intellektuellt heller. Så fort jag har en stund över så tänker jag ju på hur jag ska kuta olika pass, räknar på tider eller kollar upp skor och prylar. Eller läser en och annan löparblogg. Det tenderar att göra en lite enkelspårig. Men det där med humorn, jag vet inte vad som hänt. Kanske att man blir lite matt av att springa så mycket och inte är på hugget? Men igår kväll var jag på topp vill jag lova! Jag var faktiskt tvungen att fråga servitören om det var alkohol i juicen. Vi rullade hem sent eftersom det tog ett bra tag att ta sig igenom alla rätter och juicer.

Imorse vaknade jag ändå rätt tidigt. Frukosten öppnar klockan 07:00 och vem stod där då om inte jag? Killen som fixar frukosten sa att det var rekord på en lördag, att typ ingen någonsin kommit så tidigt. Jaja, här har du en småbarnsmorsa. Efter att jag ätit la jag mig en stund igen men sen var det dags att ge sig av. Jag lämnade Olle såhär:

Den där boken är över en decimeter tjock så han hade att göra. Själv såg jag ut såhär:

Joggade ner till sjöarna. 2 km uppvärmning och sedan blev det tempo! Hade planer på att köra en repris av mastodontpasset förra lördagen men bestämde mig för att ändra planerna. Kände på en gång att benen inte var i rätta skicket, trötta efter veckans pass och gårdagens promenerande. Och dessutom så längtade jag efter Olle, fast jag precis lämnat honom. Det var världens finaste väder och jag ville hänga runt med honom istället för att nöta varv efter varv efter varv runt sjöarna. Det blev 15 km i 4:16 min/km och därefter nedjogg. Totalt 19 km. Sen duschade jag och så drog vi ut i årets finaste väder. Promenerade mot Norrebro. Svanen låg på sin plats.

De verkar helt klart ha bestämda platser, fåglarna där i sjön. Vi drack kaffe. Jag såg såklart till att ställa mig framför klotter.

Men så dålig jag är på danska. Jag fattar ingenting. Jag förstår inte heller hur en femtiolapp kan heta halvtreds.

När man handlar och de säger hur mycket det blir bara chansar jag och räcker fram en sedel, ofta den största jag har för att vara på säkra sidan. Vi har promenixat en massa idag igen. Mina ögon har bland annat sett detta:

Och vi handlade lite mer små grejer. Jag köpte ett fint linne från samarbetet mellan Adidas och Opening Ceremony. Kassen var nästan lika fin.

När vi kom hem till hotellet var vi trötta i fötterna igen. Men kvällen var så fin. Jag var bara tvungen att ge mig ut och kuta en gång till. Kolla! Jag hade shorts! Och linne! Premiär!

Sen ner till de där små sjöarna igen. Jag vet, jag kan springa på andra ställen men nu var tiden lite knapp så det fick bli en sista tur här. Blått och fint.

Nollställde klockan och drog av en mil. Såg bara en enda kille som också körde shorts och linne men det var faktiskt helt perfekt. Det är lätt att glömma bort att man kan vara lättklädd, springet värmer ju upp en. I alla fall om man inte lufsspringer.

10 km i 4:22 min/km på vita/grönblå ben. Sen joggade jag tillbaka till hotellet i kvällssolen. Totalt 13,5 km. Det var sista passet på dansk mark. Imorgon flyger vi hem igen och det blir ett sent långpass hemma. God kväll. Nu ut i Köpenhamnskvällen!

Mastodontlördag!

Igår kväll var vi på middag. Det var så oerhört trevligt och gott. Verkligen gott! Vi fick wiener schnitzel med alla möjliga tjusiga tillbehör. Och kanske världens godaste äppelpaj till efterrätt. Tyvärr tog jag inga bilder på dessa delikatesser, som jag annars kunde frestat er med. Proppmätt blev jag och den känslan älskar jag för jag vet att kroppen blir så glad som ska orka springa. Och just igår var det viktigt för idag väntade ett rejält pass. Vaknade utvilad vid halv åtta. Var längesen jag sov så länge och i natt var det ingen mänsklig propeller bredvid mig heller. Det blev gröt och mackor till frukost och sen hasade jag runt och var lite nervös. Jag har liksom nästan bävat lite för dagens pass hela veckan, för så är det när man vet att det kommer bli jobbigt. Länge. Men jag har också längtat efter det. Ja, någon märklig känsloblandning helt enkelt. Detta stod på schemat: Tempo 20 km – 2 min jogg – tempo 10 km. När jag hade hasat runt tillräckligt länge var det dags att ge sig ut.

Men det var ju ganska regnigt, insåg att jag nog var för tunt klädd. Fick gå in och dra på mig en jacka. Såhär blev det istället.

På fötterna hade jag mina allra första Adios, som är rätt gamla vid det här laget.

Jag fick rota fram dem för jag har tyvärr insett att ett av mina nya par specialdesignade Adios tyvärr är för små. Otroligt märkligt, det är i rätt storlek men de är tydligt mindre. Det andra paret verkar vara normala i storlek med dem vill jag spara till torra fina gator, och kanske till tävlingarna framöver. Och nu när jag skulle springa ganska så långt ville jag inte ha dojor som jag får lite känning i tån av. Så det blev att dra fram de där gamla, som konstigt nog är minst slitna jämfört med de andra jag har avverkat. Jaja, sen sprang jag iväg. Började med 2,5 km uppjogg. Sen nollställa klockan och dags att kuta på! Var lite osäker på hur jag skulle lägga upp min rutt. 30 km är ju en bit och ska man dessutom springa fort så gäller det att ha en bra sträcka med ok underlag. Så jag sprang ut på Djurgården. Bra med regnet, perfekta inramningen när man ska köra hårda pass, tyvärr lite för mycket vind då som då, men ändå helt ok. En hel del löpare körde intervaller längs Djurgårdskanalen. Jäkligt lerigt och klafsigt på sina håll där ute, tur jag inte tog nya fina skorna. Sprang ända ut till Waldemarsudde, där vände jag och fräste tillbaka. Framme vid Filmhuset pep klockan och visade 20 km. Joggade i två minuter och sen var det bara att köra igång igen. Det är ändå rätt mentalt krävande, måste jag säga, att köra 20 km i bra tempo och sedan köra en mil till. Men benen kändes pigga efter tvåminutersjoggen och hade fått lite ny energi. Sprang tillbaka mot Lidingö och väl framme i mina hoods fick jag köra ett par extra varv längs Kyrkviken för att få ihop milen. Till sist pep klockan! 10 km! Hur gick det då? Det gick bra!

Kändes som att sista milen gick fortare när jag sprang, men det visade sig att jag hållit ett konstant tempo. Första 20 km gick i 4:06 min/km och sista milen gick också i 4:06 min/km. Pustade ut en kortis inne på Lidingövallen, mina ögon ville glo en stund på löparbanorna så jag stretchade där en stund. Sen längtade jag hem. Var genomblöt. Joggade ner i en halv kilometer, egentligen lite för lite men så fick det vara. Totalt 33 km. När jag kom hem bjöd jag alla på jordgubbssmoothie. Och så fick jag ett korthalsband! Finns bara i en begränsad upplaga av ett exemplar, det ni!

Jaha, sen var det bara att duscha och baka de här fina grejerna:

Nä precis. Jag bakade inte alls. Jag köpte dem rakt av. Vi skulle nämligen ha kompisar på besök men något bak hanns inte med. Så är det när man springer mycket, allt hinns inte med. Det viktiga är ju inte de exakta bullarna, intalar jag mig, det viktigaste är att träffas. Inte bara springa utan vara lite social också. Däremot hann jag tvätta toaletten innan de kom. Halleluja!

Halvmarathonpersonbästa och tomtelöpning!

Idag var det ett rejält tempopass på schemat: 10km+10 km med 1-2 minuters vila mellan blocken. Gick upp och åt frukost och gav mig av ett par timmar efteråt. Började med uppjogg. Satan i gatan, kände av lite håll och var nästan redo att springa hem för att smälta maten lite till. Men sen tog sig kroppen samman och det kändes bra. Efter 2,5 km var det dags att starta om klockan… och sätta fart! Vädret kunde inte varit bättre. Sprang i strålande sol in mot stan. Tycker det är sån skillnad att springa mina tempopass då jag hunnit äta och vakna till liv ordentligt. Tänk om man alltid fick träna på sina favorittider… I alla fall, kroppen kändes stark idag och jag såg på klockan att jag höll tempot bra. Planen var egentligen en kort vila mellan de två 10 kilometersblocken men då klockan pep 10 km i höjd med lilla Djurgårdsbron och visade på tiden 40:31 så kände jag att äsch, jag springer på. Tillbaka samma väg. Efter en stund insåg jag att det ju gick väldigt bra idag och tänk om jag kunde slå mitt eget halvmarathonrekord? Ställde in mig på att springa lite längre än planerat om allt kändes bra. Och när klockan visade på 20 km och tiden 1:21:06 så var det ju självklart att spurta vidare. Det är galet men jag kan typ aldrig lära mig exakt hur långt ett halvmarathon är, blandar alltid ihop de där sista metrarna så för säkerhets skull sprang jag tills klockan visade 21,2 km. Och tiden visade 1:25:56! Ha! Där slog jag mig själv med 4 minuter och tre sekunder! (Och sprang 102 meter för långt insåg jag sen när jag kom hem och googlade halvmarathon som ju är 21,098 meter och kan jag stoppa in det i skallen nu en gång för alla?) Jag stannade och pustade ut en liten stund… och började gråta. Japp, jag grät lite i kanske en halv minut, mitt på en förortsgångväg. Inget hulkande alltså men några små tårar. Jag fick liksom en så stark känsla i kroppen. Att oavsett hur det går med alla lopp så var det så skönt att känna att all träning gett resultat, det kändes liksom lite mäktigt. Eller så var det mitt gamla jag som grät för att det blev besegrat.

Totalt med upp- och nedjogg blev det 24,7 km. Fanns bara en sak att göra när jag kom hem. Fira med en smoothie.

I solen.

Sen hade vi ärenden i stan. Men vi hann med att gå på Nero också.

Kroppen blev glad över lite kolhydrater.

Och min favoritchoklad!

Sen for vi runt på stan och fixade grejer. När man har tre barn i släptåg tar det sin lilla stund men till slut var vi klara. Puh. Uma har tjatat på mig jättelänge om att ta en springtur så det var bara att dra på sig springkläderna igen när vi kom hem. Bara för att vi sprang i vintras så tycker Uma att hennes tomtedräkt är lika med hennes springkläder. Vi tog bilen fram till Lidingöbron som nu blivit favoritsträckan.

Febe sprang iväg på egen hand medan jag och tomten tog det lite lugnare. Man måste ju titta på havet och spårvagnsrälsen också. Plötsligt kom Febe spurtandes tillbaka i räserfart.

Men tomten var lurig. När man minst anade spurtande hon iväg i full galopp.

För att plötsligt stanna. Jag insåg att tomten hade fattat detta med intervallträning. Långt blev det inte för tomten och mig, ca 1 km. Men fint var det.

Jag önskar jag kunde uppbringa sån här pepp på bilder men det går bara inte. Jag har aldrig varit bra på att skrika och tjoa när jag tränat eller tävlat, det faller sig inte alls naturligt för mig, jag är alldeles för stel. Men inom mig är jag riktigt nöjd med dagens tempopass. Yeay! ropar jag lite halvhögt.

Ryggsäckstempo.

Klockan 05:35 ringde väckarklockan. Eller nä, ringde är att ta i. Jag har den inställd på något slags odefinierbart rinnande ljud som tanken är att jag ska vakna av men inte resten av familjen. Tog lite deo, det gör jag alltid. Det är ju rätt ofräscht egentligen att ta det fastän man inte duschat men det känns ändå lite trevligare. Borstade tänderna. Och drog iväg. Uppjogg. Snart är den jäkla isen borta från stigarna jag helst springer på.

Fint var det när jag sprang runt och försökte väcka benen till liv.

Efter 2,5 km var det så dags för lite tempo. Sprang 5 km in mot stan och ut mot Djurgården. Första fem kilometrarna gick i 4:16 min/km. Lät benen vila ett par minuter bland Värtans avgaser.

Sen sprang jag vidare ut mot Djurgården. För mig funkar det ganska bra att köra kvalité på morgonen, eller jag har inget val så det måste funka då. Det är då jag hinner och vet att det blir av och så får jag kuta på så gott jag kan fast det är tidigt. Just tempopassen kan jag dock tycka är aningen kärva att köra på tom mage och ryggsäck på ryggen. Men jag sprang på. Andra femman gick i 4:13 min/km. Lite vila.

Sen fick det bli 6,5 km distans som gick i 4:41 min/km.

Totalt 19 km. Sen köpte jag kaffe och stretchade innan duschen.

Nu ska ni få se något roligt. Nämligen när jag sitter i skräddarställning och försöker få ner benen åt sidorna så långt det går. Obs! Jag skämtar inte. Jag får inte ner dem längre än såhär.

Men å andra sidan. Det har jag aldrig fått. Minns när jag spelade basket och hela laget höll på att stretcha, folk satt sådär med benen helt ner i golvet och snackade som att det var den självklaraste saken i världen. Själv satt jag som ovan och var helt tyst pga ansträngning. Jo hörrni! Några som kämpat på hela vintern och borde få en rejäl klapp på axeln är alla mina yllestrumpor från Löplabbet.

Jag köpte flera par och vet inte hur många mil vi kämpat på tillsammans genom vintern. Och de har tvättats om och om igen. Fortfarande i perfekt skick och inte det minsta har jag frusit. Klapp klapp. Duschad och klar åkte jag upp i hissen till en jättefrukost.

Hej då.

Påskafton fm: En vit påsk.

Och så vaknade jag till en vit julaftons… nej jag menar påskaftonsmorgon. Det hade snöat under natten. Men bortsett från att det tar bort lite av påskkänslan så gör det ju inte så mycket, så länge vägarna inte är hala. För idag var det nämligen dags för tempopass. Jag vet inte varför men barnen vaknar hiskeligt tidigt här på landet. Idag var de uppe och bakade chokladcroissanter klockan sex, hemma får man ju ruska om dem i en kvart vid samma tid för att väcka dem till liv. Så när jag smet ut vid sjutiden luktade det hur gott som helst. Springa vs chokladcroissant? Fick kääääämpa mig ut genom dörren.

Värmde upp i 3 km. Vinden blåste in hårt från havet, insåg att det kommer bli ett kämpigt pass. Upp på vägen igen och dags att köra igång.

Solen slet för att trängs undan molnen men det gick sådär.

Piip. Sprang 5 km mot Hamra, fick slita mot blåsten och små men nog så irriterande snöflingor i ansiktet. Sprang på så gott jag kunde men första fem gick inte snabbare än 4:18 min/km. Joggvila en och en halv minut och så vidare mot vinden. Om det inte ger benen något så ger det i alla fall skallen något att bita i, såna här kärva pass. Efter 3 km vände jag tillbaka och behövde inte slåss mot vädret på samma vis, nu gick det aningen lättare sista biten och således landade andra femman på 4:12 min/km. En och en halv minuts joggvila och så på det igen. Sista femman var lättare, nu hade jag inte vinden att slåss mot så den landade på 4:04 min/km. En kilometer nedjogg och så hem. Totalt 19 km. En efterlängtad syn:

Frukost.

Till efterrätt fick jag en sån där hemrullad chokladcroissant. Det var jag värd tyckte barnen.

Sen fick jag duscha i en satans fart för barnen tjatade om att vi skulle måla ägg. Och jag var poppis för jag hade nämligen varit på Panduro innan vi åkte och inhandlat såna bra små ställningar för alla äggmålare. Som man liksom spände fast äggen i. Obs! Viktigt att KOKA äggen först.

Massa fina ägg blev det.

Jo, jag ska hälsa från min pappa också. Hej! skulle jag säga. För övrigt är det bra att vara på träningsläger på Gotland för här finns föräldrarna som tycker att man är så duktig när man springer och så man får en massa pepp och ojanden när man ger sig ut i skitväder. Och råkar de se en springa tycker de att det ser ut som att man flyger fram! Sånt gillar vi att höra. Hej.