Mexiko

Tisdag em: 10 km gassande sol.

På eftermiddagen var det dags för hederlig distans. Drog upp från stranden och bytte om. Sen gav jag mig av norrut. Tog samma rutt som på gårdagens återhämtningsjogg. Mycket trafik första tre kilometrarna. Sen den lugnare gångvägen i en kilometer och därefter en kilometer på vägen mot ruinerna. Vände efter 5 km och sprang tillbaka. En tjej i min ålder cyklade förbi och ropade ”Yeah! Good!”. Precis vad jag behövde i den gassande solen!

Totalt 10 km i 4:25 min/km. Dusch, hängmatta och äta kokos!

Hej då första dagen 2013.

Tisdag fm: Första löpstegen 2013!

Ny dag. Nytt år. 2013 låter spännande. Invigde det med ett första löppass på morgonen. Tempo!

I km uppjogg i 4:51-tempo. Sedan 5 km i 4:15 min/km.

Precis fem km framme vid campingen. Idag låd den tyst och fridfull igen, inte ett spår av något strandkalas. En minuts vila och sedan ytterligare 5 km. Dessa gick i snittfart 4:08 min/km. En minuts vila. Då såg jag den här ölburken.

Som en påminnelse om det nya året. Sedan ytterligare 3 km. Dessa gick i 4:01 min/km. Ah, sån skön känsla! Starkt och snabbt. Efter det 1 km nedjogg i 4:48 min/km.

Tillbaka på hotellet blev det morgondopp.

Satt en gitarrkille på stranden och lirade, helt uppe i sig själv. Verkade som han missat att hans polare dragit hem för att sova.

Efter detta blev det frukost och magstyrka på stranden. Men stackars Febe har jättehög feber. Hon sov mest inne på rummet men kom ut en liten stund. Finns inget värre än att ligga sjuk på ett hotellrum, buhu.

Förutom att vara sjuksystrar så badade vi och hade längdhoppstävling.

Och jag har, tyvärr, läst ut denna fantastiska bok som jag fick av Olles föräldrar i julklapp.

De har någon slags övernaturlig förmåga att alltid ge mig precis rätt böcker. Åh jag gillade denna: det händer egentligen inte så mycket i den, men det händer mycket med människorna i den, inuti dem. Sånt gillar jag.

Rosa morgonjogg på nyårsafton!

Oj vad rosa jag blev idag. Det händer nästan aldrig, gillar egentligen inte att vara såhär matchad. Idag var egentligen vilodag men hallå, sista dagen på året kan ju inte vara löpfri! Dessutom så funkar min kropp rätt bra ändå, bara jag tar det lugnt en dag i veckan. Så en återhämtningsjogg stod på schemat när jag klev upp.

Var rätt stel i kroppen till en början. Men så skön känsla efter ett par kilometer när man börjar mjukna upp. Tog det verkligen lugnt, lyxigt att bara få jogga gatan fram och verkligen titta och ta in allt runtomkring. Sprang norrut idag och tog vägen mot ruinerna. En sak som verkar funka sådär här är sophämtningen. En del grejer kvar om man säger så:

Vädret har varit rätt omväxlande sen vi kom hit. Oftast ganska mulet på morgonen men så brukar det klarna upp. Himlen var precis på väg att spricka upp när jag sprang. Kolla där på stenen, där sitter ett kärlekspar.

Efter 5 km vände jag tillbaka hemåt.

Himlen sprack upp mer och mer. Så bra! För idag var man sugen på lite sol.

Totalt 10 km i lugn fart. När jag kom tillbaka duschade jag däremot i raketfart och sen drog jag och Uma ner på stranden. Bara små fåglar som gått där innan vi kom.

Stretch i solen. Herregud, dessa fina minnen måste jag leva på i all vinterevighet.

Resten av dagen blev lugn. Vi hyrde såna där små surfbrädor som man leker med i vågorna.

Och jag och Uma bakade hundratals chokladbollar.

Uma gjorde ett par sandtofflor till mig. Tyvärr var de några nummer för små.

Men hörrni allihop, nog om sand och bad. Nu är det dags att säga gott nytt år. Där hemma i Sverige blir det 2013 om 20 minuter. Vi får vänta i sju timmar till här i Tulum. För egen del så har det här varit ett väldigt roligt år. Ett speciellt år då löpningen blivit som luft för mig. Och mitt första bloggår. Det finaste av allt är ändå minnet från Berlin Marathon, känslan när jag sprang där omringad av den fantastiska publiken och vädret. Och jag är ändå lite stolt över att jag kom med på den här fina listan. Svenska Årsbästalistan på Marathondistans:

Ja, det är min bruttotid från Berlin. På dessa listor räknas bara bruttotiden, vilket känns lite orättvist då man står där man står vid starten. Men skitsamma, det är ju samma för alla och denna lista känns fin. Särskilt då jag haft så jäklans roligt på vägen. GOTT NYTT ÅR KÄRA BLOGGLÄSARE!

Söndag em: Hemgjord massage, magstyrka och chiiiiiins!

Det mulna vädret försvann inte idag. Vi tog en promenad istället för att bada. Riktigt blåsigt på stranden och fullt av kite-surfare. Jag gillar att det som för många är skruttväder, är drömväder för andra.

Jag köpte en till massageolja på Coqui-Coqui. Så när vi var tillbaka la jag mig med den på en solstol och masserade benen.

Och gjorde sit-ups och ”plankan”. Inte klokt vad det blåste. Jag hade en kopp kaffe med mig men när jag försökte dricka blåste kaffet rakt upp i ansiktet. Efter detta var det dags för chin-ups. Idag ville inga barn hänga med mig så jag drog själv med mitt papper till klätterställningen. Idag blev det 60 stycken i följande serie:

Tack för idag, slut för idag.

Söndag fm: Långpass i äventyrligaste laget.

Gav mig ut på långpass kl 06:20. Lämnade kameran hemma för att istället få plats med energigel och Dextrosol eftersom jag inte hann med frukost innan. Var rädd att det skulle bli för varmt om jag drog ut på det. Både vätskebälte och handvattenflaskor med mig. Mulen himmel. Benen ganska trötta efter veckans mil, och efter lördagens dubbelpass. Men jag pinnade på söderut, vanliga vägen. Ni vet den där campingen jag pratade om? När jag sprang förbi där var klockan tio i sju, och det var värsta strandfesten där! Fullt av bilar parkerade och ett jäkla drag på musiken. Haha, jag som trodde campingen erbjöd ett lågmält tältliv, ett med naturen liksom. Älskar känslan som uppstår när man själv springer och ser något helt i krock med det. Liksom jag på långpass vs strandfest på morgonen.

Kutade vidare. Som jag trott en mental utmaning att springa på denna raksträcka. Inte en enda avfart och djungelskog på sidorna. Ibland något hus men oftast bara väg, väg, väg. Vid 12 km drack jag energigelen och blandade med vatten, något måste ju kroppen ha att kuta på.

Efter 14 km ändrades plötsligt landskapet en aning. Liksom lite öppnare och det verkade ligga stora gårdar här och var. Skönt för ögonen att se något nytt. Precis när jag tänkte det, hörde jag ett hundskall och såg en hund komma rusande ut från en gård rakt mot mig. Tänkte att det är väl som vanligt, bara lite skäll på håll. Men nej. Den sprang i full fart mot mig och den var inte ensam; det vällde ut hundar från alla håll. Detta händer inte, tänkte jag och såg framför mig hur jag slits i stycken, äts upp och ingen hittar ett spår efter mig. Det är ingen skön känsla att springa med en hord vakthundar efter sig så jag stannade, nu omringad av dem. Var för stressad för att räkna men gissar att de var ca tio stycken. En och samma ras men i olika färger, nära mig i ring. Ingen människa i sikte. Jag försökte tala lugnande med dem, men satan så rädd jag var. Efter en stund gav sig några av men en höll sig kvar, skällde, skällde. Sakta började jag springa och hunden lommade tillbaka. Tänkte bara på att jag ju skulle behöva bli tvungen att passera igen, då jag ju springer samma väg tillbaka. Bestämde mig för att göra det på en gång. Ta skiten bums. Av någon anledning kom de inte ut igen och jag kunde springa på i riktning hemåt.

Knappt hade jag lugnat mig efter hundattacken förrän hjärtat åkte upp i halsgropen igen. En militärlastbil kom långsamt åkandes förbi mig. Jag tittade upp och ser att det öppna flaket är fullt av tungt beväpnade kommandosoldater. De tittade på mig med kisande ögon, och jag fick plötsligt för mig att mina handvattenflaskor såg ut som handgaranter. Men som tur var verkade inte de inte lägga märke till ”granaterna” och brummade iväg mot farligare fiender. Ensam igen med vägen och stegen.

Blev lite uppåt när jag återigen passerade campingen. Gissade att festen var på upphällningen när jag sprang förbi första gången men nej då, nu var det ännu högre musik!

Efter 28 km passerade jag vårt hotell men i och med att jag pga hundarna fått vända tillbaka tidigare, så var jag tvungen att kuta förbi och vidare. Sprang in mot lilla byn, kämpade på, var trött nu. Men nog egentligen mest tagen av hundarna, de där öppna käkarna och att de just varit så många. När jag så till slut stannade utanför hotellet visade klockan 34 km. Snittfart 4:50 min/km. Nöjd med kroppen som pallade långpasset efter veckans alla mil med stundtals höjda farter. Åh, sen blev det dusch och frukost. Hade några historier med mig hem till gänget, i alla fall.

Hopp in i taxi till ruinerna i närheten.

Fint var det. Men lite för mycket folk och man fick liksom inte klättra på ruinerna, vilket man ju gillar när man får.

Men en stor ödla såg vi. Äeeh, jag gillar inte ödlor. De påminner mig om mitt värsta djur: krokodiler. Se så ful:

Sen drog vi hem igen och åt lunch.

Mums.

Lördag em: Deolöpning!

Den här rätten har jag redan ätit ett antal gånger sen vi kom hit. Men den är ju så god! Räkor, koriander, lime och massa goda kryddor på såna här små tortillas. Jösses. Så det blev den idag igen. Och sen kokosnöt på stranden.

Just att dricka ur såna här kokosnötter är ju helt klart överskattat. Jag är som sagt den förste att försvara kokosnöten men att dricka den… nä? Och allt detta vet man ju innan man köper den. Men ändå måste den köpas. Och drickas. Och tas kort på. Så även idag. Efter strandhäng var det dags för… jorå, det stämmer: shoppingexpressen! Hade egentligen ingen lust idag och mina kilometer var egentligen avverkade men vi behövde ta ut pengar samt köpa en del viktiga grejer. En av dessa viktiga grejer var deodorant. Det måste man sanerligen ha när det är varmt, och ännu mer när man springer. Varning innan bilden kommer! Ni kommer se att jag har exakt samma kläder varje gång jag kutar till affären. Därför vill jag inflika att japp, det stämmer, det är ingen synvilla. Jag har nämligen bara en t-shirt med mig för löpning! Och för att inte få skavsår av ryggsäcken måste jag ha den när jag springer till El Supermercado. Dock tvättar jag den i handfatet efter varje löptur. Så, då var det avhandlat.

Gav mig av. Oooh så varmt det kändes idag. Efter 3 km äntligen upp på cykelvägen som faktiskt ligger mestadels i skugga. Tvingade mig själv att ta det lite lugnt då långpass väntar imorgon.

Framme! 7 km i 4:50 min/km.

Tog ut pengar, handlade och sen på med ryggan igen, som konstigt nog blev nästan lika proppfull idag igen. Köpte massa äpplen som tog plats. Hem i eftermiddagssolen.

Rätt tunga steg hemåt. Men ändå, om jag får välja mellan buss, taxi, cykel eller att springa – då kommer jag alltid välja att springa, om det går och kroppen orkar.

Jo, just det! På hemvägen såg jag mitt första exotiska djur:

Ja, en stackars död liten ödla. Hemma efter 7 km, 5:00 min/km. Innan jag tog ett kvällsdopp åt jag en paprika som jag köpte i affären, då jag fick ett plötsligt infall av paprika-craving.

Efter detta blev det middag på Casa Banana. Massa gott kött och en Sol. Nu massera och vila benen inför morgondagens långpass. Det kommer bli en mental utmaning på denna spikraka väg. Dessutom direkt på morgonen innan frukost då det blir för varmt senare. Tur att jag tog med mig energi gel och Dextrosol hemifrån. Sov så gott.

Lördag fm: Tempo med fläta!

Vi vaknar med ljuset varje morgon. Tänk att alltid få göra det. Snudd på tomt på stranden vid den tiden, bara en och annan som sitter och mediterar.

Lämnade stranden och satte fart söderut på vägen. Tar alltid samma håll på morgonen, känns mest rofyllt. Idag hade jag tänkt mig lite fart, inte för mycket för egentligen är det distans jag fokuserar på. Men lite fart bara måste benen få. 1 km uppjogg och sedan 8 km i 4:21 min/km. Febe gjorde fläta på mig igår kväll. Jag får nämligen världens trollhår av fukten och saltvattnet – och att sova på det blir inte precis bättre. Hade flätan kvar när jag kutade, mycket bra!

Fötterna på den torra marken. Och doften från palmbladen blandat med den kvava luften, sån utomlandslukt! Avslutade med 1 km nedjogg i 4:28 min/km. Och så stretch på stranden.

Bad och sen smörja in sig med den här kokos-hudkrämen jag köpte häromdagen. Kokos, en hatad doft av många, men älskad av mig. Kör loss totalt med den här i värmen där den är mer accepterad.

Efter frukosten blev det magstyrka och äpple på stranden.

Förmiddagens fokus låg annars på den här trästocken som flutit i land.

Ahh, det här vattnet. Det är så bra. Om jag bara kunde ta med det hem.

Fredag em: Strandpromenix och chins!

Efter en lång strandpromenad (tänk att jag tycker det är så trååååååkigt att promenera men roligt att springa), var det så dags igen för mexikanska chins! Såg till att det var fritt från andra barn vid klätterställningen och lurade med våra egna dit. ”Ni kan väl åka lite sån där rutschkana och hänga lite, gunga lite, snällasnälla?” Bra. Bara att köra igång själv med andra ord. Totalt 90 stycken chin-ups i följande serie:

Nu: mat!

Fredag fm: 15 svettiga kilometer.

Påklädd och klar vid sextiden, som varje morgon hittills. Bra med den här tidsomställningen, när man vaknar runt halv sex är man ju helt pigg. Lite mulet när jag gav mig av.

Men efter ett par kilometer klarnade det upp och blev riktigt varmt.

Sprang söderut. Jag vill också ha en skylt utanför huset som det står DESTINY på. Kanske får fixa det till Gotland.

Efter ca 6 km passerar man en sån fin campingplats. Nästan så man blir sugen på att bo i ett tält istället. Nästan.

Det blev totalt 15 km i 4:36-tempo. Riktigt trött när jag stannade utanför vårt hotell. Och helt dyblöt av svett. Låtsades att jag tagit ett morgondopp.

Idag skulle vi egentligen åkt till ett fint vattenland men barnen åt någon dålig glass på ett ställe igår (en klassiker, javisst) så det blev till att hänga kvar på vår strand, nära toaletten, istället. Och ligga inrullade såhär:

Och göra magstyrka på stranden och flätor i håret.

För övrigt känner jag av min vänsterfot litegrann. Tror det beror på att jag gått barfota i sanden så mycket. Att springa i strandkanten skulle aldrig falla mig in i nuläget, det är ju som att springa i snömodd – något som jag för övrigt också märkt påverkar foten lite. Så nu går jag i mina Birkkenstock när jag inte kutar, känns redan lite bättre.

Hej.

Torsdag em: Shoppingexpressen avgår igen!

Japp, idag på eftermiddagen var det dags för ännu en avgång till El Supermercado. Alltså, vi har inte ätit upp alla kexen än men saken är att det finns nada precis här där vi bor. Förutom dyra mexikanska hippekläder för alla New York-hipsters som åker hit. Men för oss som vill ha en vanlig hudkräm och några spadar finns det inget att hämta. Så det var bara att dra på sig Adidas-ryggan och ge sig av.

Det kom faktiskt några lätta droppar regn precis i början. Jippi, perfekt tänkte jag. Dock var det oerhört kvavt i luften och benen kändes väldigt trötta till en början. Puuuuh. 7 km till affären i 4:36-tempo. Handla, handla. Och sen på med ryggan igen. Jag som tänkte att det inte skulle bli lika mycket grejer idag, oj så fel jag hade. Sprang hemåt med betongklumpen. Hade lovat Febe att spana efter en bikini så på vägen hem gjorde jag ett stopp. och där hittade jag inte bara en bikini utan även spadar, en dödskalle i porslin som var bound to följa med mig hem, en tröja och klänning till barnen och en liten sköldpadda i någon slags sten. Så det blev ännu en påse – första gången jag springer med en påse i handen. Sån galen syn jag måste varit men sprang, det gjorde jag. De 7 kilometrarna hem gick i 4:48 min/km.