Gav mig ut på långpass kl 06:20. Lämnade kameran hemma för att istället få plats med energigel och Dextrosol eftersom jag inte hann med frukost innan. Var rädd att det skulle bli för varmt om jag drog ut på det. Både vätskebälte och handvattenflaskor med mig. Mulen himmel. Benen ganska trötta efter veckans mil, och efter lördagens dubbelpass. Men jag pinnade på söderut, vanliga vägen. Ni vet den där campingen jag pratade om? När jag sprang förbi där var klockan tio i sju, och det var värsta strandfesten där! Fullt av bilar parkerade och ett jäkla drag på musiken. Haha, jag som trodde campingen erbjöd ett lågmält tältliv, ett med naturen liksom. Älskar känslan som uppstår när man själv springer och ser något helt i krock med det. Liksom jag på långpass vs strandfest på morgonen.
Kutade vidare. Som jag trott en mental utmaning att springa på denna raksträcka. Inte en enda avfart och djungelskog på sidorna. Ibland något hus men oftast bara väg, väg, väg. Vid 12 km drack jag energigelen och blandade med vatten, något måste ju kroppen ha att kuta på.
Efter 14 km ändrades plötsligt landskapet en aning. Liksom lite öppnare och det verkade ligga stora gårdar här och var. Skönt för ögonen att se något nytt. Precis när jag tänkte det, hörde jag ett hundskall och såg en hund komma rusande ut från en gård rakt mot mig. Tänkte att det är väl som vanligt, bara lite skäll på håll. Men nej. Den sprang i full fart mot mig och den var inte ensam; det vällde ut hundar från alla håll. Detta händer inte, tänkte jag och såg framför mig hur jag slits i stycken, äts upp och ingen hittar ett spår efter mig. Det är ingen skön känsla att springa med en hord vakthundar efter sig så jag stannade, nu omringad av dem. Var för stressad för att räkna men gissar att de var ca tio stycken. En och samma ras men i olika färger, nära mig i ring. Ingen människa i sikte. Jag försökte tala lugnande med dem, men satan så rädd jag var. Efter en stund gav sig några av men en höll sig kvar, skällde, skällde. Sakta började jag springa och hunden lommade tillbaka. Tänkte bara på att jag ju skulle behöva bli tvungen att passera igen, då jag ju springer samma väg tillbaka. Bestämde mig för att göra det på en gång. Ta skiten bums. Av någon anledning kom de inte ut igen och jag kunde springa på i riktning hemåt.
Knappt hade jag lugnat mig efter hundattacken förrän hjärtat åkte upp i halsgropen igen. En militärlastbil kom långsamt åkandes förbi mig. Jag tittade upp och ser att det öppna flaket är fullt av tungt beväpnade kommandosoldater. De tittade på mig med kisande ögon, och jag fick plötsligt för mig att mina handvattenflaskor såg ut som handgaranter. Men som tur var verkade inte de inte lägga märke till ”granaterna” och brummade iväg mot farligare fiender. Ensam igen med vägen och stegen.
Blev lite uppåt när jag återigen passerade campingen. Gissade att festen var på upphällningen när jag sprang förbi första gången men nej då, nu var det ännu högre musik!
Efter 28 km passerade jag vårt hotell men i och med att jag pga hundarna fått vända tillbaka tidigare, så var jag tvungen att kuta förbi och vidare. Sprang in mot lilla byn, kämpade på, var trött nu. Men nog egentligen mest tagen av hundarna, de där öppna käkarna och att de just varit så många. När jag så till slut stannade utanför hotellet visade klockan 34 km. Snittfart 4:50 min/km. Nöjd med kroppen som pallade långpasset efter veckans alla mil med stundtals höjda farter. Åh, sen blev det dusch och frukost. Hade några historier med mig hem till gänget, i alla fall.
Hopp in i taxi till ruinerna i närheten.
Fint var det. Men lite för mycket folk och man fick liksom inte klättra på ruinerna, vilket man ju gillar när man får.
Men en stor ödla såg vi. Äeeh, jag gillar inte ödlor. De påminner mig om mitt värsta djur: krokodiler. Se så ful:
Sen drog vi hem igen och åt lunch.
Mums.
rocknrollrunning.se 
Men hjälpack, kan du inte bara semestra från och med nu. Ligga på trygga stranden. Blir ju orolig juh. Kram från Jennymamman
Åh Jenny! Nej nej, oroa dig inte. Nästa långpass blir exakt 13,9 km fram på denna väg och så vänder jag INNAN hundstället och tar en längre rutt åt andra hållet istället. Kram till dig Jenny, hoppas du mår bra!
Bra kört! När man pratar om pannbensträning ser jag något annat framför mig. Men vem vet, det kanske är bra det här med? Jag menar på Lidingöloppet kan ju alla möjliga konstiga djur attackera… sniglar, myror…
Anyways, läser om din semesterträning med stora ögon. Åker till Gran Canaria och har gett mig fan på att klämma in ett litet träningsläger bland solstolar, sandkorn och kall öl! 🙂
Haha, ja detta var ett pass som hette duga, i alla fall mentalt sett. Härligt med Gran Canaria! Såklart du klämmer in lite löpning, man har ju så mycket tid när man är ledig – även om kall öl och solstolen ska få sin beskärda del. Ha det så skönt!
Nu blir jag himla sugen på att kuta när det strax är dags att sova.. Men hundarna klarar jag mig gärna utan. Låter otäckt!! Hoppas du slipper dem i fortsättningen. 😉
Ja sicka bestar det var… och jag är ändå inte hundrädd av mig – men detta var i grövsta laget! Sov gott!
Hallå!
Kikat på din blogg nu i veckan och längtat till löpning på barmark efter isgatorna här hemma. Vi ska vara i Tulum om en vecka, är nu på väg till Isla Cozumel för dykning.
Galet det där med hundarna, inte direkt svenska småvovvar, skönt att det gick bra. Springer du på raksträckan längs med stranden och hotellen?
Ha en fin fortsatt semester!
Men hallå Sandra! Vad kul att du också ska hit! Japp, jag kutar på raksträckan ovanför stranden. Oftast söderut men även norrut. Vi hinner nog dra innan du kommer men ha det så himla bra här – och spring inte längre än exakt 14 km söderut (från Villa las Estrellas) för där finns hundarna! Vi ses hemma!
Ok, jag kanske blev extra orolig eftersom jag råkat släppa ut Elmo i senaste laget och nojade över att räven skulle komma när jag läste om dina hundar. Till huvudämnet – vet du vad jag gör varje dag då? Joggar! Bara några minuter men det där lilla har blivit ett så härligt beroende. Helt och hållet tack vare dig.
Men det är ju fantastiskt bra! Att du joggar varje dag! BRAVO JENNY! Och vad fint att jag har ett finger med i spelet, dock är det helt och hållet tack vare dig själv!
Och en rapport från Svärje: väderhallåan sa just att det kommer vara sex grader varmt vid tolvslaget i Stockholm, samma temperatur som på Stockholm Marathon i Juni. Gottnyttår.
Haha. Galet ändå att det var det där vädret på Stockholm Marathon…
Vilken äventyr! Mina långpass vid hamnarna i Götet är typ MYCKET lugnare och ingenting händer ju…
Hoppas allt bra i alla fall – riktigt kul att läsa
Snart är jag hemma i Stockholmsvardagen igen och där brukar det inte vara lika spännande… Jag gillar dock oerhört mycket att springa på andra platser, där man inte riktigt vet något alls… Hej så länge!
Tove, när jag läste detta var jag sedan tvungen att återberätta hela äventyret för Anton för att jag blev så fascinerad över dit mod. Jag är nämligen världens räddaste av mig. Vågar knappt ge mig ut själv i skogen för att jag bygger upp de mest fasansfulla scenarios. Älgar, ormar, mystiska jägare i mystiska bilar osv. Så när jag såg att du var i Mexico tänkte jag: ”Men herregud det kan ju hända vad som helst där ute på de öde landsvägarna”. Alltså jag hade skitit på mig om det där hände mig 🙂 Ta det nu försiktigt så du kommer hem i ett helt stycke. Hälsar den inte lika rockiga löparen. Kram
Haha, hej på dig! Ja lite läskigt var det där i söndags… men jag kan gilla det litegrann också. Fast just hundarna tänker jag INTE passera igen, jag har ju faktiskt tre barn att sköta om. Hoppas det är bra med dig annars! Kram!
Hej Tove och tack för en fantastisk blogg! Imponeras av din energi och förmåga att ta tag i utmaningarna och genomföra alla jobbiga pass. Själv springer jag en del men har även en make i rullstol att ta hand om, ibland får han hänga med och då sitter han i en så kallad fartstol som jag skjuter på. Det hår undan kam jag säga! Ha det så bra och lycka till med löpningen!
Hej Emma! Det var fint sagt – tusen tack! Åh vad glad jag blev när jag jag läste om din mans fartstol! Vilken bra grej! Förutom det fina med att kunna springa på så vis, och hänga med med varandra, så måste du ju dessutom få värsta bra träningen av det. Strongt! Lycka till själv med allt!