Mexiko

Måndag: Sista ljuva löpstegen i Tulum.

Och så var det så till slut dags för det allra sista löppasset här i Tulum. Jag var uppe med tuppen och det vackra ljuset. Åh vad jag kommer sakna detta ljus.

Ville gärna hinna med ett sista tempopass på torr mark. Ut på vägen och sprang norrut. 1 km uppvärmning i 4:52 min/km. Därefter 7 km i 4:11 min/km. 1 minuts vila. Sen 5 km i 4:03 min/km. En minuts vila. 2 km i 3:57 min/km. Och så avslutningsvis 1 km nedjogg i 4:52-fart.

Totalt 16 km. Kändes som ett riktigt bra sista pass. Tänkte lite på vad mina skor har kämpat på här i värmen. Är nog snart dags att köpa nya versioner av bägge dessa par som nu matat på en del mil.

Men ok, nu drar vi hemåt. Väskorna fulla av löparkläder som behöver tvättas i en hederlig tvättmaskin. Har använt exakt allt jag hade med mig i löparväg, både en och två gånger, ja förutom mina såna där armskydd mot solen som aldrig behövdes. Vi hörs igen när jag tagit mina första löpsteg på svensk mark. Och tack för att ni hängt med mig här i Mexiko!

Adios amigos!

Söndag: Morgonmil. Och en fantastisk eftermiddag!

Nu börjar resan gå mot sitt slut. Åh, denna fantastiska löpning jag haft här! Både för benen och ögonen. Nästsista passet när jag vaknade imorse. En hederlig mil i lugnt tempo i riktning norrut.

Jag bara älskar att hålla koll på omgivningen när jag springer. Som att den här hippiebussen stått här i några dagar.

Igår kväll spelade bussgänget musik på stranden när jag var på väg till bankomaten. Kan i för sig förstå att de parkerat på första parkett med denna morgonvy.

Som jag också njöt av imorse.

Fullt av pelikaner som ser mäktiga ut. Dock blir de rätt fjuttiga på bild.

Sprang mot ruinhållet.

Och så vände jag tillbaka. Nu var utsikten för hippiegänget ännu bättre.

Sopbilen i fullt arbete när jag stannade klockan på 10 km utanför hotellet. Här kan man snacka om oergonomiska arbetsställningar, när de lyfter alla gigantiska säckar med råstyrka.

Hur som helst, skön lugn mil i 5:00-tempo. Och nu kan alla som endast är intresserade av löpning sluta läsa och klicka sig vidare på nätet. För resten av dagen blev det inga fler löpsteg. Vi åkte nämligen till Xelha, ett helt fantastiskt vattenland en halvtimme från vårt hotell. Vi hade planerat att göra det redan förra veckan men sen blev det magsjuka som inte ville ge med sig och penicillin och grejer. Men nu var äntligen alla friska! Här kommer en bildkavalkad.

Xelha är hur stort som helst. Så stort att det aldrig känns trångt och skränigt utan bara fint och naturligt. Massa med roliga grejer man kan göra. Som att snorkla bland fina fiskar.

Eller få hinkar med vatten i huvudet.

Eller fotografera en av tusentals ödlor som vi såg.

Eller klappa såna här rackare.

Hänga i såna här kanske? (Det är jag!)

Eller vila lite.

Dricka juice och äta tacos och/eller pannkakor i restaurangen som hade typ… allt.

De som stekte mat hade till och med roliga munskydd.

En bläckfisk i lekparken.

Promenad genom djungel.

Och lyktor som skulle sättas i vattnet framåt kvällen.

Men bäst av allt var ändå att vi badade med delfiner, för första gången i mitt liv!

Men alltså, kolla här på mig och delfinen:

Ja jösses, sicken bra dag! Nu ska jag drömma om delfinerna.

Lördag em: Värdetransport och stjärnhimmel.

Alltså, jag köpte den här fina hängmattan idag. Den är gigantisk, ni ska se när man vecklar upp den. Och alla färger – mer Mexiko blir det inte. Antingen ska den få bo i träden på Gotland, eller så bara spänner jag upp den i vardagsrummet hemma. Men då blir det nog inte så mycket vardagsrum kvar. I alla fall så tog jag våra sista kontanter för att köpa hängmattan. Men eftersom vi skulle ut och fira Uma på kvällen, och nästan alla ställen bara tar cash, så behövde vi ordna kontanter. Jag hade planerat att ta en återhämtningsjogg på em så jag bestämde mig för att jogga till bankomaten. På med kepsen och iväg.

Trodde det skulle bli tungt efter morgonens pass men det kändes bra. Så skönt att mjuka upp kroppen. Och kepsen var en hit i eftermiddagssolen. Tog ut pengar, stoppade ner dem i fickan och sen hem igen. Totalt 6 km i 4:57 min/km. Dagens dos på 46 km är nog mitt mängdrekord på en dag – hittills. Och sen, sen blev det så god födelsedagsmiddag på Casa Banana. Jag åt så mycket goda grejer, hungrig efter allt springande. Därefter hem i svarta, svarta kvällen med våra ficklampor.

Stjärnhimlen, jag har nog aldrig sett en finare. Om man bara var lite haj på stjärntecken så kunde man hittat dem alla ikväll. Vi gick ner på stranden och tittade uppåt.

När man står på en mörk strand och tittar på alla stjärnor, då tycker jag man känner sig sådär liten som man egentligen är. Som ett litet sandkorn i allt det stora. Synd att min kamera inte kan återge den vackra mexikanska stjärnhimlen. Den enda stjärnan som fastnade i alla fall litegrann var Polstjärnan.

God natt alla löpare. Och alla ni andra också.

Lördag fm: Lördagen blev till låååååångpass.

Pga morgondagens planer fick jag flytta söndagens långpass till idag istället. Gick upp tidigt för att komma iväg i tid. Lämnade även denna gång kameran hemma för att få plats med energigel och Dextrosol. Satte på mig vätskebälte och fyllde handvattenflaskorna. Totalt 1,2 liter vatten med mig. Klockan 06:06 började jag springa. Fortfarande lite mörkt ute. För att undvika de bestialiska hundarna hade jag idag planerat en lite annan rutt.

Tanken var att först springa in till Tulum stad, vända där och springa tillbaka. Sen passera vårt hotell (känns ok att passera slutmålet när det är i början av rutten) och fortsatta söderut – mot hundarna. Men genom att först ta en avstickare norrut skulle jag inte behöva passera dem idag. Ja, och sedan vända tillbaka hemåt igen. Målet idag var 37 km. Började således med att springa in till Tulum stad. Trafiken började så sakta komma igång. Passerade en kille som jag gissar är mexikan och som jag stött på ett par gånger på morgnarna nu. Vi hejade på varandra. Han har ett jäkla klipp i steget, men ser inte ut att springa så långt.

Efter 7,5 km var det dags att vända. Passerade vårt hotell vid 15 km och tog lite energigel och blandade med vatten. Duktiga mage som fick ge sig av utan frukost. Tur jag åt rejäla köttacos igår kväll samt tryckte i mig både frukt och en Snickers innan jag somnade. Ok, fortsatte söderut. Tur med vädret även detta långpass; ganska mulet och helt ok temperatur. Tror också jag börjar vänja mig vid den kvava luften.

Vid 23 km fick jag en liten svacka. Benen kändes stumma och trötta. Drack det sista av gelen och tog en Dextrosol. Pinnade vidare. 37 km är långt. Man hinner en rejäl bit på den sträckan. T ex från Lidingö till… Södertälje. Men i Tulum kommer man ingen vart. Eller, det är klart att man gör det, men det känns inte så när vägen är typ identisk hela vägen. Torr mark och så djungelpalmer på sidorna. Inga sidovägar. En hel del svagt lutande backar men annars bara rak väg.

Vid 27,5 km vände jag. Hade räknat ut att det då skulle bli exakt 37 km. Det började kännas lättare igen. Vattnet var slut nu och vid 34 km väntade jag mig att Tulumporten när som helst skulle dyka upp. Men då klockan visade på 34 km, men ingen port syntes till, började jag ana oråd. Det här stämde ju inte. Insåg att jag räknat fel men var för trött för att tänka på vad det innebar. Vid 37 km passerade jag äntligen Tulumporten – och fattade att detta nog skulle bli mitt längsta långpass någonsin. Ni vet när man är inställd på en sträcka och så blir det 3 km till, ja då känns de där extra kilometrarna rätt rejält. Dock höll jag bra fart där på slutet i 4:35 min/km – jag längtade hem! Vid 40 km stannade jag klockan utanför vårt hotell. Tiden blev 3:09:03, snittfart 4:43 min/km.

Tillbaka på hotellet var det dags att fira Uma som fyller fyra år idag! Vi ska egentligen fira henne när vi kommer hem men några små presenter hade vi packat ner.

Och sen blev det ett helt underbart dopp i det fina havet. Kan inte med ord beskriva hur skönt det var.

Frukosten som de sparat till mig åt jag på stranden. Födelsedagsbarnet höll mig sällskap.

Sen bad hela dagen. Och lördagsgodis på stranden.

Och massa vatten!

Punkt.

Fredag em: Chin-ups med NY-kids.

Gick till klätterställningen men den var full av tuffa ungar från New York. Så jag gick tillbaka till stranden och tvingade med mig Uma. Tillbaka vid ställningen började jag göra mina chins. Den coolaste av NY-kidsen frågade med höjda ögonbryn: ”But what are you DOING?” Jag svarade, aningen ansträngt då jag var upp i 15:e chin-upsen: ”I´m training my arms”. ”Alright….” Jaja, bara att köra vidare. Det blev totalt 80 stycken i serien ovan. Sen vägrade Uma att gunga mer.

Hasta manana!

Fredag fm: En svensk flagga i Mexiko.

God morgon! Idag lite trött när jag vaknade, natten var stökig med ännu mer magsjuka i familjen. Men ändå, när man vaknar av ett så vackert ljus, ja då vill man springa. Särskilt med tanke på hur varmt det blir senare på dagen. Idag endast ett kortare löppass på schemat. Jag är ordentlig och ökar enligt plan.

Jag sprang. Och tänkte på hur fantastiskt det varit att kunna hålla bra tempo på passen här i Tulum jämfört med svenska vintern hemma. Tempopassen är ju en sak i sig men nästan ännu mer att kunna hålla bra distanstempo, när det är just mycket distans jag kör. Idag fick benen springa i den fart de ville. Det blev 10 km i 4:41 min/km.

Till frukosten blev det mangojuice – drycken från himlen.

Som vanligt magstyrka på stranden. Sen körde Ruben och jag en del på hans bräda.

Men annars var dagens stora händelse när Olle skulle ta på sig sina shorts – och det kröp ut en krabba ur dem!

Han fick krypa vidare ner mot havet.

Torsdag em: Värmepass.

Vid halv tre lämnade jag solstolen. Motvilligt. När det är ca 30°C är det inte lika lätt att hoppa i springkläderna. Men jag tog en kall dusch och bytte om.

Och fyllde vattenflaskorna.

Sen drog jag iväg. Morgonens tempopass kändes i benen till en början. Men det är konstigt, inte sällan när jag kört ett morgonpass med fart i, så tycker jag att det liksom smittar av sig med fart till eftermiddagspasset. (Ibland kan det i för sig lika gärna vara exakta motsatsen.) För idag piggande benen på sig efter en stund. Men herrejesus så vaaaaarmt det var! Jag hade glömt ta på mina solglasögon, hade verkligen behövt dem idag. Och den där präktiga vita kepsen jag köpt, varför tog jag inte den? Jaja, för sent nu, bara att springa på. Mot ruinerna och sen en extrasväng mot Tulum stad för att få ihop mina kilometer. Det blev totalt 15 km i 4:34 min/km. Trött nu efter en ganska rejäl distansmängd idag – 31 km. Shortsen helt genomblöta av svett.

Efter detta: BAD.

Torsdag fm: Oglamouröst morgontempo.

Idag satte jag väckarklockan för första gången på semestern. Men det var ingen plåga för vi somnade som vanligt runt niotiden igår kväll, och därmed var jag utvilad vid sex. Världens finaste morgon. Glamouröst att bara glida ner på stranden och blicka ut över havet. Men det var det enda glamourösa, för att kuta tempopass kl sex på morgonen har inte det minsta gnutta glamour över sig. Färdigklädd och med morgonsvullet ansikte stod jag redo på gatan.

Idag sprang jag norrut. Kände mig trött på den vanliga morgonrutten och dessutom har jag bara kutat vägen norrut på eftermiddagarna. 1 km uppvärmning i 5:17 min/km. Men hallå, hur ska de här benen kunna springa fort? Det går ju bara inte att förstå när man tar de första stegen. Men ändå, sen brukar det funka när man startar om klockan och sätter fart. Följande 7 km i 4:15 min/km. Tog in på en sidogata, stannade och pustade ut en minut precis vid den här väggen.

Skönt att se lite annat.

Satte fart igen. Sprang förbi en lastbil med flaket fullt av bananer men pga tempot hann jag inte ta kort, det såg rätt kul ut. Ett par hundra meter innan det var dags för nästa paus såg jag den största råtta jag någonsin sett. Utan svans var den ca 40 cm lång – och så tjock! Blev nästan illamående av synen i kombination med ansträngningen. När klockan visade fem km pustade jag ut precis här.

Dessa 5 km hade gått i 4:07 min/km. En minuts vila. Sista fartblocket var på 2 km och de gick i 3:59 min/km. Kämpade på bredvid morgontrafiken som började komma igång.

Pust i en minut och sen avslutningsvis en lugn kilometer hem. Den gick i 5:03 min/km och herrejisses så skönt det var att springa lugnt. Totalt 16 km. Och sen äntligen god frukost. Juicen, ahhh så god den var!

Sen blev det magstyrka och tatueringar på stranden.

Det var det.

Onsdag em: Chins i ensamhet.

Idag fick jag återigen dra själv till klätterställningen. Gillar inte riktigt när jag gör det för ställningen ligger precis vid hotellets entré, och dessutom vid utomhustoaletterna som används flitigt. Med andra ord så är man så att säga rätt mycket i blickfånget när man hänger där… på klätterställningen som är avsedd för barn. I alla fall så blev det totalt 85 stycken i serien ovan. Börjar få valkar i händerna av allt hängande. Hemma får jag det inte, gissar att min hemmastång är av bättre chins-material eller så är det chinsen i kombination med värmen. Au revoir.

Onsdag fm: Månmorgon!

Liten bit av månen kvar på himlen när jag vaknade. Idag sov alla när jag smög ut. Det kändes mer som ett vanligt morgonpass med andra ord.

Båda vattenflaskorna med mig. Sprang samma gamla vanliga väg söderut. En bit efter Tulum-porten kom två svarta hundar rännandes mot mig. Näää, inte igen! tänkte jag. Men de var uppenbarligen bara två snälla hundar på morgonpromenad för de lommade förbi och fortsatte in mot byn. Och jag fortsatte åt mitt håll.

Så vackert på ett ställe som man passerar när man springer lite längre. Har lagt upp bild på det förut, men när man ser solen stiga upp där över havet, ja då är jag redo att göra vad som helst för världen, för den är ju så fin. Snyft.

Men hur vackert och mäktigt det än är här så längtar jag faktiskt lite hem efter rutter som gör att jag slipper springa samma väg fram och tillbaka. Det går liksom inte att hitta här för det finns inga avtagsvägar. Det blev totalt 22 km i 4:46 min/km. Fick raska på mot slutet för att hinna till frukosten med familjen.

Varje dag efter frukosten så kilar Uma och jag ner på stranden. Hon börjar förbereda sanddeg medan jag kör magstyrka. Och när jag är klar bakar vi massa bollar och jox. Mycket bra liten stund och trevligt att ha sällskap på sit-upsen och ”plankan”.

Senare blev det lunch. Vårrullar med räkor och frukt i. Jag kan informera om att de där hårda nudlarna ser ut ungefär som mitt hår gör här av allt saltvatten.

Och så kaffe på stranden.

På tal om kaffe så längtar jag också en del efter vår kaffemaskin. Efter ett tag på hotell så vill man ju bara få sköta sig själv. Slippa be och beställa och vänta på grejer. Och jag längtar efter te! Mitt gröna te. Som jag i för sig har med mig men vissa saker är lite krångliga här på restaurangen så det har varit te-stopp för min del.

Jo, hörrni, ett boktips till. Jag läste ut Kara Goucher-boken redan på flyget hit men har nu hunnit bläddra lite mer i den. Jag gillar den! Full av massa små tips och liksom upplagd på just det viset dvs inga långa mastiga texter. Vissa tips kanske är väl nybörjarmässiga men jag vill påstå att det finns rätt mycket för alla. Även för killar! Jag vet inte hur det är med er, men jag kan även gilla att läsa om löpargrejer som jag redan vet. Såhär ser boken ut:

Farväl!