På svensk mark.

Har man nya skor så har man. Då måste man ut och testa dem. Insåg också när jag sprang ner mot Grönsta att det här är en av årets ljusaste dagar för visst är det så att det efter midsommar sakta går mot mörkare tider igen? Dvs lika bra att passa på.

Sprang bara en kortis på 5 km. Nere vid Grönsta var två luftballonger på väg att ge sig av upp i himlen, såg ut som två goda karameller. Med detta i bakgrunden sprang jag några stegringslopp, körde löpskolning och hoppade några små spänsthopp. Sen full fart hem för att krama barn.

Efter regn kommer löpning.

Jag är mycket nöjd med den här lördagen! Först braklunch för massa fina vänner som dessutom fått en massa fina barn. Framåt femtiden när alla gått var det dags för dagens löppass. Luktade sådär efterregnetgott ute. 4 km uppvärmning till Husarviken och därefter 5 stycken stegringslopp. Sen var det 6×1 km intervaller på schemat. Phew, just långa intervaller tycker jag nog är bland de mest krävande passen.

Tror jag höll ca 3,45-3,50-tempo förutom på en intervall där på mitten när det gick lite segare. När jag verkligen landar på framfoten så går det betydligt snabbare men jag är lite ovan vid att ha det löpsteget, det som annars kommer helt naturligt i uppförsbackar.

1 minuts ståvila mellan intervallerna.

Sen körde jag löpskolning och spänsthopp. Skönt att känna kraft i benen!

Fick dock akta mig för att inte landa på alla sniglar som var ute på vift.

Kändes som ett riktigt bra kvalitetspass! Också skönt att ha tid på sig och hinna med allt utan stress. Sen sprang jag hemåt, var tvungen att stanna i ett par sekunder för att ta denna bild vid Islingeviken. Herregud, hur fint kan jordklotet vara egentligen? Totalt 14 km.

Upp i ottan.

Idag upp riktigt tidigt. Började med 4 km uppjogg, sedan dags för fem stegringslopp. Var jag inte riktigt vaken så vaknade jag i alla fall då. Sedan löpskolning. Det kändes skönt att jag var så tidig att inte ens hundägarna var uppe för då kunde jag koncentrera mig i lugn och ro och slippa skämmas över mina märkliga steg och kliv. Kändes bättre idag, kroppen börjar så sakta fatta grejen.

Som sagt, inga människor i sikte men däremot en hare som hoppade över grusvägen och en räv (!) som smet förbi. Efter det spänsthopp och utfallssteg. Därefter 10 korta intervaller och avslutningsvis 4 km nedjogg. Inte så många km men ändå en tuff morgon i kvaliténs och fartens tecken.

Premiär: löpskolning!

Jag springer så gott som alltid själv. Men idag hade jag bestämt träff med Calle, min gamla kompis från gymnasiet som var värsta löparproffset då vi var unga (och jag skulle efter kvällens pass vilja påstå att han fortfarande är rätt vass). Tanken var att vi skulle kolla in mitt löpsteg och gå igenom löpskolning, som jag helt ärligt aldrig förstått mig på. Lite nervös var jag allt när jag traskade ner mot Grönsta, jag är en sån löparloner och nu skulle jag plötsligt bli synad. Vi startade med 3 km uppvärmning. Jag har liksom ingen som helst koll på hur jag springer, jag bara springer. Så därför var det ju trevligt att få höra att jag har ett lätt och bra löpsteg och höll överkroppen på rätt sätt. Efter uppvärmningen körde vi stegringslopp som var nytt för mig. Då fick jag däremot höra att jag är lite stel vilket då den såkallade löpskolningen förhoppningsvis ska råda bot på. Den gick vi igenom därefter. Tre övningar med lite olika variationer. Otroligt frustrerande med saker som ser galet enkla ut men som inte är det! Jag har ju sett folk hålla på sånt där och när Calle visade tänkte jag ju: Men herregud, det där fixar jag på nolltid. Men nä. Så enkelt var det ju inte, det var ett steg där som jag absolut inte fick till, jag måste sett otroligt larvig ut. Får öva på det där. Sen kutade vi sista milen i den fina junikvällen. Ahh, mycket roligt och inspirerande med hjälp ”i spåret” och lite nya saker att öva på!