Upp tidigt. Hade satt klockan på regn-väckning, men det smattrande regnet var så härligt att jag inte vaknade. Tur att Olle gjorde det och kunde peta liv i mig. Rakt ner i de framlagda kläderna och ut i den fuktiga halvmulna morgonen. Men ahh, så trötta mina ben var. Känns att jag stoppat in en del mil i dem senaste veckan och gårdagens pass gjorde nog sitt till.

 Ut mot Hustegaholm. Det luktade så fruktansvärt mycket sommar. Hade jag inte varit rädd för fästingar så hade jag lagt mig raklång i det höga gräset och bara glott rakt upp i himlen. Benen mjukades så sakta upp och farten stegrades mot slutet, ja jämfört med farten där i början vill säga. Rent allmänt tycker jag det är svårare nuförtiden att få bra fart i benen så tidigt på morgonen, vet inte riktigt vad det beror på. Kanske pga generellt högre mängd. Nu försöker jag dock planera min löpning så att fartpassen inte hamnar på morgonen, så gott det går.

 Totalt 11,5 km inklusive några löpövningar på slutet. Efter duschen hade jag bråttom iväg och tog bussen in till stan utan frukost i magen, höll på att bli galen av hunger! Framme vid S:t Eriksplan sprang jag upp från tunnelbanan och rakt in på Kaffeverket. Tur hade jag för idag fanns min älskade kokosyoghurt inne.

 Ikväll väntar middag i stan men känner jag mig själv rätt så blir det inte taxi hem utan löpdojorna genom stan. Vi får se. Hörs imorgon! Nu måste jag köpa en till macka.

Klev ut genom dörren imorse, och klev genast in igen. Det såg varmt ut genom fönstret men nej. Och joggar man så får man ju inte upp värmen heller. Så det vara bara att dra på sig armvärmare och korta tights istället för shortsen. Och sen ge sig av.

 Idag tog jag vägen via Värtan. Var sugen på en lite längre tur och lite allmänt stök för ögonen och det får man alltid om man springer genom Värtan med alla byggarbeten, lastbilar och taxiköer vid Talinn-färjorna. Skön känsla i benen, idag kändes de nästan precis som vanligt men jag tog det såklart lugnt ändå. Bara lite fortare än igår. Framme vid jobbet stretchade jag en stund bredvid Rob Lowe och drömde mig tillbaka till 80-talet.

 När jag kom hem från jobbet idag så hade jag fått en present. Av mig själv! Men så trevligt. Det var en grej som jag beställde för ett tag sen, som en postmarathonpresent, och nu hade den anlänt, precis i tid. Vad var det då? Kläder? Smycken? Nej nej. Denna:

 The stick! Jag valde modellen som heter Marathon Stick och för alla er som undrar vad sjutton detta är för något så är det alltså ett massageverktyg, för ben och annat.

 Den får mig att tänka på såna där säten som somliga taxichaufförer har, ni vet med träkulor som liksom masserar ryggen? Jag kommer absolut inte hålla på att massera armar och rygg som han på bilden joxar med, men däremot mina vader som jag egenhändigt masserar varje kväll. Nu får jag lite extra hjälp av detta fula, men förhoppningsvis effektiva, redskap. Ska inviga den redan ikväll framför Breaking Bad. I övrigt så blev jag idag glad av två grejer:

 1. Den här fina kakan från det braiga bageriet.

 2. De här bigaråerna. Eller körsbären som jag kallar alla såna här slags bär.

Det var min dag. Lite sugen på mer spring men får nog hålla mig till imorgon. Tror jag. Hej.

Nä, nu vill man ju springa det här loppet och inte snacka mer om det. Dessutom så längtar jag efter att få springa som vanligt, springa mer! Veckan innan ett marathon är ju speciellt med uppladdningen och den minskade mängden. Det är inte min favoritvecka. Men snart så. Just att inte kunna springa till och från jobbet krånglar till livet för mig, och ännu värre blir det ju när jag är prerace-hypokondrisk och inte vill åka kollektivt. Hur som, imorgon smäller det! Idag har jag jobbat utanför kontoret för att få lite lugn. Först satt jag och Olle på café. Det är fördelen med att jobba med idéer, det är inte säkert att de dyker upp vid skrivbordet på kontoret, och ibland kan det till och med underlätta att byta bord. Till exempelvis till ett cafébord. Då kan man se ut såhär:

 Dessutom var det bra att de hade goda juicer som jag kunde dricka. Till lunchen åkte jag hem för en sista jogg. Jag har nu fått igång båda mina klockor så jag testkörde bägge för att vara på säkra sidan – men jag ska bara kuta med en av dem, någon måtta får det vara.

 När jag sprang där lugnt och fint längs vattnet, så kom jag att tänka på att det var precis såhär jag sprang i höstas när jag var på väg tillbaka från plantar fasciit-skadan. Lika försiktigt och lika långt (läs: kort). Och när jag insåg det, då blev jag plötsligt så jäklans glad över att jag faktiskt mår bra och att kroppen är i form (ok, några små skavanker har man alltid men ändå) – och att jag KAN springa imorgon! Det är stort. Det räcker. Sen om jag har flyt med allt och lyckas med det där med att springa under tre timmar, ja det vore ju fantastiskt. Men ändå, att kunna springa långt, och ganska fort, det är större.

 Totalt 4 km. Sen hem till lunch.

 Och mer jobb. Men nu, nu stänger jag ner jobb och dator och hela rasket. För nu ska jag bädda om sängen. Det gör jag alltid innan jag ska springa ett lopp. Att sova i prassliga lakan, det ska man inte underskatta.

 Och resten av kvällen väntar viktiga saker som att måla naglarna, äta god middag och smågodis. Och imorgon, ja då kommer jag se ut ungefär såhär med Spårvägen-linne på mig:

 Fast det där smilet, det kan jag inte lova att ni kommer se skymten av, trots att jag är glad inuti. Sist men inte minst, till alla ni som ska kuta imorgon: LYCKA TILL! Vad kul vi ska ha. Och alla ni som ska heja på oss: TACK! Ni ska bara veta vad de där hejjaropen gör. Vi ska springa så fort vi kan för er!

Det är en väldans massa fester och partaj som äger rum ikväll. Det blir nog kul. Ja för de som ska gå alltså. Det ska absolut inte jag. Nu har jag nämligen gått in i ett helt asocialt mood, blotta tanken på en fest eller socialt sammanhang ger mig panik. Egentligen har jag tid för festligheter i och med att jag inte springer så mycket. Men. På kvällstid okar jag inte göra annat än att skräpa runt hemma fram till lördagens lopp. Min torsdag har annars varit såhär:

 Dagens startade med gröt.

 Och juice! Jag börjar faktiskt tröttna på den här juicefestivalen men det är ändå en sån där vanesak som jag gillar att hålla på med innan jag ska springa. Det är rent allmänt en massa tjat om hur man ska äta och dricka innan ett marathon och för mig är det ganska okomplicerat: man äter väl det som man mår bra av, får en att känna sig laddad, redo och trygg. Det finns såklart inget mirakelrecept som gäller för alla.

Efter frukosten klev jag ut genom dörren, genom den här busken som blir mer och mer lila för varje dag.

 Och sen jobbade jag. På lunchen var det dags för jogg i det fina vädret.

 Alltså, det är ju nästan helt ovärt att byta om bara för att jogga 4 små kilometer. Det är ju jobbigare att byta om och duscha än att springa. Men det var ändå skönt att röra lite på benen. Några stegringslopp och sen var det slut på det roliga. Sen hann jag sitta en stund i solen.

 Obs! Jag satt inte såhär obekvämt med benen rakt ut hela tiden, det var bara för att kunna spänna lite muskler på bilden. På vägen hem åkte jag förbi Stadion för att hämta ut min nummerlapp. Där verkade man redo för helgens lopp. Det viktigaste av allt var på plats:

 Jag tycker det är lite läskigt att vara på såna här nummerlappsmässor. Så många löpare på en och samma plats är skrämmande när de inte springer, och jag blir snudd på folkskygg. Jag hämtade ut min nummerlapp men jag kan nog säga att jag i övrigt var snabbast genom hela mässan.

 Nr 151. Och jag som gillar jämna nummer… Kanske för att jag hade nr 12 på tröjan när jag var liten och spelade basket? Men herregud, det är liksom 25 år sen, kanske dags att gå vidare? Härmed omfamnar jag detta ojämna 151-nummer. Det kommer bli bra! Jaha, nu ska jag skräpa runt hemma medan andra dricker rosévin i kvällssolen.

P.S. Jo, lördagens väder! Jag förbeställde 16 grader och mulet. Just nu säger vädret att det ska vara mellan 15-20 grader och halvsoligt på lördag. Det får jag vara nöjd med. Men det ska blåsa en del och det hade jag faktiskt inte kryssat i.

 Ser lite trött ut? Men faktum är att Linas sovtips gjort susen och två nätter i rad har jag somnat riktigt bra. Det ena tipset var den här appen. Varning för alla som inte gillar mindfulness och sånt jox. Jag vet inte riktigt själv vad jag tycker om hela den grejen men jag blev lugn av hennes röst. Olle påstår sig däremot fyllas av en fruktansvärd stress av den sinnliga rösten och tvingas läsa historiska biografier i timtal för att komma till ro igen. Men så få det vara nu dessa skälvande sista dagar.

 Tanken med morgonens pass var lätt distans för att tömma ”kolhydratdepåerna”. Sprang i godan ro och tänkte på att nu är allt gjort, nu är det bara att springa på lördag. Hoppas på bra väder och en bra och pigg kropp. Och en bra publik! Kände hur pirret började komma och den känslan älskar jag, när man verkligen längtar efter att få springa!

 Totalt 10 km. Sen blev det kolhydratpåfyllning i form av gröt med indisk mango som var så god att jag nu tvingas åka till Indien för att äta mer. Och apelsinjuice med ett ton ingefära i.

 På vägen till jobbet stannade vi till här.

 Jag köpte mer kaffe och detta te.

 Jag dricker egentligen alltid samma te som är en grön varaint, men detta te får hänga med nu när jag ändå hoppat på mindfulnesståget. Jag ska dock inte bjuda Olle på det. Hej.

P.S. Senaste nytt om min Garmin: Jag uppdaterade mjukvaran på den igår kväll och nu verkar den må bättre igen. Hurra!

 Efter regn kommer sol. Och spring! Det var som att allt det som funderat på att blomma ut, hade bestämt sig under nattens regn och nu på morgonen gjort slag i saken. Så det var alldeles grönt och blommande och friskt när jag klev ut genom dörren.

 Tyvärr kände jag mig inte lika frisk själv. Inte sjuk på något vis men trött. För mycket som snurrade runt i skallen igår natt. Tur då att man blir piggare av att kuta. På med musik och in mot stan. På vägen mot Ropsten såg jag en löpare som smitit in i skogen och satt sig på huk för att uträtta sina behov. Men jag var snäll och låtsades som jag inte sett det hela. Hur som, sånt man hoppas slippa på lördag! Mardrömmen! I alla fall, sprang längs Husarviken och sen en extrasväng ut mot Stora Skuggan.

 Stora Skuggan. Jag älskar det namnet. Minns att jag tyckte det lät så jäkla spännande när jag var liten. En stor skugga. I alla fall, när jag sprang runt där på de blöta vägarna som höll på att torka i solen, så såg jag ett gäng lamm. Inte vilka lamm som helst utan Kungliga Lamm för det har man ju hört, att kungens lamm går runt där. Det är inte ofta jag stannar för att ta kort men när jag sprang förbi så var det som att de blev nyfikna och kom fram, så jag stannade. Och herregud, kolla här. Det blir inte gölligare. Lambireklam upphöjt till tusen.

 Ojojoj, jag höll på att smälla av! Efter en halv minuts snack med dem sprang jag vidare till jobbet.

 Totalt 15 km. Och sen ikväll, då blir det sova av. Fick bra lugn- och sovtips av min jobbkompis, för sånt här larv som att ligga vaken fast man är trött kan vi inte hålla på med. I övrigt så känns allt fint. Ja förutom att jag är paniskt rädd för alla baciller och sväljer ca 20 gånger i minuten för att känna efter hur halsen känns. Men det gör vi väl alla mer eller mindre, ja vi som ska springa på lördag. Det är ju lite så; man har tränat länge för något och man får bara en chans. Och den är på lördag. Det blir aningen laddat, men det är ju också tjusningen med just marathon. Allt eller inget! Sov gott.

 Gatan låg i dimma när jag klev ut genom dörren imorse. Satte på den här i öronen och drog iväg. Men åh. Hur vackert var det inte?

 Ni vet känslan. Man springer och springer men når liksom aldrig dimman. Fast när jag var där mitt på bron så var jag nog i den.

 Sen blev det väldigt grönt.

 Tänk om det kan få vara fint väder den 1/6, då kommer Stockholm verkligen visa sig från sin bästa sida med alla gröna träd och buskar. Obs! För fin sida får dock stan inte visa upp dvs ingen klarblå himmel, 30 grader eller liknande dumheter.

 Totalt 10 km. Förra veckan landade på totalt 179,5 km. Denna kommer bli lättare i jämförelse, framförallt för att jag kommer ta bort en del dubbelpass. Gaah, jag gillar det inte riktigt, mår som bäst när jag maler på. Ajöss.