Lätt distans

Lyxmåndag.

Trots att det inte riktigt var tanken från början så blev det ändå några km i helgen, närmare bestämt 46 stycken. Det kändes i kroppen i morse när jag sprang till jobbet. Rent allmänt tycker jag det är svårt att få upp farten på morgonen, jag är rätt stel till en början. Hade funderat på att köra lite tröskelträning nu på morgonen men bestämde mig till slut för lätt distans. Det är ju vad jag egentligen planerat ett par veckor framåt och jag ska ta det lite lugnt efter maran. Kvällarna den här veckan är också svåra att få till träningsmässigt då jag har inspelningar etc. Så det får bli morgonpass.

Det blev en skön mil med massa bra musik i öronen, dock inte White Stripes idag, kors i taket. Väl framme vid Torsgatan lyxade jag till det och sprang in och köpte en finkaffe.

Och sen hade jag en oerhört trevlig stund för mig själv i det mysiga omklädningsrummet, ja ni ser ju själva.

Just det, har glömt att säga detta: jag har fått ett eget skåp i omklädningsrummet på jobbet. Jaha, tänker ni, intresseklubben antecknar. Men ni ska veta hur svårt det är, det är flera års kö egentligen men jag har bönat och bett och nu har det alltså gett resultat. Och ni förstår ju utav bilden att det är väldigt skönt för min rygg att slippa kånka exakt allt detta jox.

Frukost!

 

Premiär: löpskolning!

Jag springer så gott som alltid själv. Men idag hade jag bestämt träff med Calle, min gamla kompis från gymnasiet som var värsta löparproffset då vi var unga (och jag skulle efter kvällens pass vilja påstå att han fortfarande är rätt vass). Tanken var att vi skulle kolla in mitt löpsteg och gå igenom löpskolning, som jag helt ärligt aldrig förstått mig på. Lite nervös var jag allt när jag traskade ner mot Grönsta, jag är en sån löparloner och nu skulle jag plötsligt bli synad. Vi startade med 3 km uppvärmning. Jag har liksom ingen som helst koll på hur jag springer, jag bara springer. Så därför var det ju trevligt att få höra att jag har ett lätt och bra löpsteg och höll överkroppen på rätt sätt. Efter uppvärmningen körde vi stegringslopp som var nytt för mig. Då fick jag däremot höra att jag är lite stel vilket då den såkallade löpskolningen förhoppningsvis ska råda bot på. Den gick vi igenom därefter. Tre övningar med lite olika variationer. Otroligt frustrerande med saker som ser galet enkla ut men som inte är det! Jag har ju sett folk hålla på sånt där och när Calle visade tänkte jag ju: Men herregud, det där fixar jag på nolltid. Men nä. Så enkelt var det ju inte, det var ett steg där som jag absolut inte fick till, jag måste sett otroligt larvig ut. Får öva på det där. Sen kutade vi sista milen i den fina junikvällen. Ahh, mycket roligt och inspirerande med hjälp ”i spåret” och lite nya saker att öva på!

Finfredag!

Finns ingen bättre fredagskänsla än att vakna en solig morgon och springa 10 km terräng innan jobbet. Försökte dra in alla lukter längs spåret. Åh, den här tiden är så kort när allting blommar och doftar sommar och är såhär förbaskat fint. Började tänka på hur allt hänger ihop; jorden, människan, förgängligheten etc och det blev ett totalt känslocrescendo där runt kl 06.20.

Observera min Finisher-tröja som jag fick efter målgång på Stockholm Marathon. Lite stolt är man allt och jag märkte att lite olika morgonpigga damer med hundar uppmärksammade den i spåret. ”Ursäkta, du kanske vill läsa vad som står på min tröja? Såhär, jag springer lite långsammare och vinklar mig mot dig när jag passerar så du hinner läsa.”

Svårt att hinna med långt pass på morgonen men jag hann i alla fall med lite utfallssteg och hopp. Sen skrek kroppen: Frukost!

På banan igen.

Idag var jag hos Pekka för att lyssna på lungorna. Pekka är en bra och hård man som sitter på Västmannagatan i Stockholm och som hjälpt mig med träningen här de sista månaderna, anpassat den efter mig och mina förutsättningar. Hur som helst, idag var det främst för att lyssna på min andning som jag var där, jag har som sagt haft en astmaliknande känning efter loppet. Inget som gör ont och inget som enligt Pekka var farligt efter att han lyssnat. Diagnosen löd slemhinnesvullnad och oftast ger den med sig av sig själv. Fick klartecken på att börja springa igen – yeay!! Två dagars vila känns som två veckor så detta gjorde mig mäkta glad. Dock kommer jag vänta med intervaller, tröskelträning och backpass ett tag. Dels för att luftrören ska återhämta sig men också för att kroppen ändå inte är mottaglig för den typen av träning än och snarare kan det bryta ner mer än det ger. Men springa kan jag så nu blir det härlig distanslöpning en tid. Efter jobbet sprang jag hem. Försökte ta det lugnt men det är svårt när man känner att man har bra kraft lagrad så kanske att jag kutade på lite väl fort. Inge problem med andningen dock.

Spänstövningar har jag också tänkte roa mig med framöver. Ser proffsigt ut va?

Bästa måndagen i mannaminne.

Vilken underbar dag! Har aldrig fått så många grattis i hela mitt liv! Kan man spara den här måndagen i en liten burk och ta fram någon gång då man känner sig deppig? Kutade hem efter jobbet och ja, jag lovar, jag tog det lugnt. Hemfärden blev extra rolig då Olle åkte bil och vi tävlade om vem som tog sig Odengatan fram snabbast. Han fick rött och jag sprang förbi på ett retsamt vis men nesligt nog hade han därefter tur med nästa lyse och då var det ajöss. Fin jogg hemåt. Dagens väder hade man gärna sett i lördags om man säger så.

Finns inget trevligare än att springa in till oss genom vår enorma syrénhäck. Inser dock att lite tid från löpningen kanske borde gått till att sköta om den.

Jo, sen testade jag Pilatesbollen. Och nu behöver inte någon Pilates-expert kommentera och säga att jag gör fel och att min hållning är dålig för det här är liksom första gången men jag är generös och bjuder er på spektaklet. Kan bara säga att detta var ett mycket bra inköp. Verkar finnas tusentals övningar att ge sig på när man väl lyckas sno bollen från barnen.

Den här motoriken behöver vi jobba lite på ser jag.

Tack för idag. Slut för idag.

Monday = Runday.

Morgontur till jobbet. Insåg att det var ett tag sen jag sprang till och från jobbet, nu när dagarna är så långa hinner man ju lättare träna på kvällarna. Det var i alla fall trevligt att ta den gamla rutten igen. Det känns lite i mina lår att de kämpat i helgen. Min tanke är att ta det lite lugnt med kvalitetspassen den här veckan, låta kroppen återhämta sig och istället köra mer lätt distans. Lustigt att springa genom stan igen, det är som att det var en annan stad, en annan plats, jag sprang genom i lördags. Jag fick upp rätt bra fart, tack kroppen för att du känns hel!

Duschade och bytte om. Hade råkat ta med mig fel mascara så idag blir det fullt färgcrescendo; orangea naglar, gula skor och blå mascara. Hmm, inte helt AD-mässigt detta.

Fredagstankar.

Sista lilla morgonpasset innan premiärmaran. Dels för att känna springet i benen men jag ville också få in känslan för vädret. Det är fasiken rätt trist med det här regnet och kylan. Man ska ju ändå kuta rätt långt. Och man kan inte låta bli att angsta lite angående sin klädsel. Men egentligen skitsamma, jag kommer ändå köra i shorts och linne. Mindre kläder som kan bli blöta, kalla och tunga, tänker jag. Sådär gick tankarna och när jag och White Stripes hunnit två km så kände jag plötsligt en slags kraft i vädret. Det är ju bara lite regn! Det är ju samma för alla som springer! Dessutom är det tufft och hårt att springa i hällregn! Och så kom jag att tänka på när jag sprang i vintras, det kan man kalla väder. När det var -20 grader där en vecka och håret liksom blev till spaghetti:

Så nu lägger jag ner alla tankarna på vädret. Det blir bra vare sig det regnar eller är sol. 42 km är lika långt oavsett (men snälla, hård vind kan vi väl slippa?).

Sen hem till frukost. Som ni ser behöver vi köpa ny ost.

Milmorgon.

Sista ”längre” passet innan lördag. Upp tidigt, hopp rakt ner i maraskorna och sen sista milen i Lidingöloppsspåret. Tog det lugnt, nu spar jag på krafterna.

Väl hemma kastade jag i mig havregrynsgröt och pressade juice. Såhär mycket vitaminer har inte kroppen fått på år och dag. Kaffet hann jag dock inte med hemma utan fick göra så vi kunde ha med oss i bilen. Oerhört präktigt att sitta där med en vanlig kopp i handen, blev snudd på arg på mig själv för att det var så präktigt. Jag som brukar håna folk som åker tunnelbana med såna där termosmuggar. Men gott var det. Hörrni, bara tre dagar kvar nu!

 

Tjuvpass.

Benen har liksom vant sig vid alla långpass så nu när det inte blev något i helgen så känns det som det var tusen år sen jag sprang. Galet egentligen. Jag försöker förklara för benen att vi måste ta det lite lugnt nu i veckan men det går sådär. Var hur som helst otroligt trött när jag kom hem från jobbet idag. Men då vet jag vad som hjälper! En skogsstig. Blev 11 km terräng i en tyst skog. Ahh, frid i kroppen och benens tjat tystnade för en stund. P.S. Hör av er om någon har ett bra tips på något slags fjättringsverktyg som funkar på en 165 cm lång människa. Kan behöva ha det för att sitta still senare i veckan.

Bacillskräck.

En kort kvällstur inför morgondagens lopp. 7 lugna km och några koordinationslopp. Benen kändes lite tunga till en start och min sträckning gör sig påmind emellanåt. Men till imorgon ska det vara fart i benen!

Rent allmänt går jag runt och är så fruktansvärt rädd för att bli sjuk, känner efter nonstop och hostar någon på bussen så tar jag mitt pick och pack och byter plats. All artighet är som bortblåst, jaha du var sjuk för två veckor sen, tack hej. Tycker mig ha en liten, liten känning av förkylning men det kan också vara inbillning för jag mår i alla fall bra. Nu jäklar kroppen, nu håller du dig i form till den 2:a juni, det säger jag bara.