Dags för lunchpass igen! Idag var det bara jag och Micke som kunde men det är inte så bara. Kilade ner i omklädningsrummet och bytte om, drog på mig skorna som blivit genomblöta efter morgonens regntur. Ahh, härligt. Uppjogg till Karlbergsparken där vi skulle köra våra enkilometersintervaller.  Vi körde igång direkt – mina ben var ju så att säga redan uppvärmda efter morgonens 10 km som bara låg några timmar bort. Micke tog täten som sist. Han är oförskämt bra på att springa fast han nästan bara cyklar. Första varvet gick inte så fort för mig men sedan fick jag upp farten bättre. 3:50 på andra. Alltså, det är inte så fort men det är faktiskt två backar på slingan. Vi körde vidare. Tredje varvet, fjärde och femte – ungefär samma tempo, halkade efter ett par sekunder. Sen bestämde vi oss för att köra en till sista intervall men då halkade jag efter ännu lite mer på farten ner mot 3:56. Totalt 6 x 1 km, bra! Men jag måste köra intervaller lite planare någon dag och se vad jag får för tider.  Jag ser jätteläskig ut på den här bilden, en helt galen blick. Men man blir tydligen sån av enkilometersintervaller. Jaja, sen jogg tillbaka till jobbet och jag hann kasta i mig lite mat. Tänk vad man hinner på en timme om man springer fort.

 

Jorå, idag var det dags. Första lunchpasset tillsammans med mina jobbkompisar Lennart och Micke. Vi kutade ner till löparslingorna i Karlberg, perfekt nära vårt jobb. På schemat stod det 1-kilometersintervaller. Angst. Kanske det jag ogillar mest och också länge sen jag körde det. Kroppen fortfarande lite trött efter gårdagens tröskelpass men vad sjutton, som Micke skrev i mailet när jag upplyste honom om detta: ”Omfamna smärtan.” Så jag tänkte, jag får väl ta och göra det. Ganska kort uppvärmning och sen drog vi igång. Bra bana för intervaller; dels skönt underlag och så två små backar. Men om man vill köra intervaller på kortast möjliga tid för att få upp självförtroendet så är detta inte rätta banan. Hur som. Vi körde! Micke tog täten, Lennart därefter och jag sist. Jag borde nog egentligen inte brytt mig om dem utan kört efter eget huvud. Men det är ju omöjligt, tävlingslusten sätter fart i en och bra med sporre. Men jag får erkänna att det var lite snabbare än jag. På varje intervall kom Micke först i mål, ca 20 meter innan Lennart, och sen kom jag – 20 meter efter Lennart. Ca 2 minuters vila mellan varje intervall. Dumt nog glömde jag stänga av klockan på en vila men tror mitt snitt låg runt 3:50-3:55/km. Men kom ihåg, det var kuperat!

 

Här ser ni blixtarna i närbild. Ska tilläggas att Micke är värsta cykelkillen. Lennart och jag konstaterade att han borde börja med duathlon. Sen joggade vi i alla fall tillbaka till jobbet för snabb dusch och ännu snabbare matintag. Kort och gott ett mycket bra pass och lyxigt att ha två så snabba herrar att kuta med. Jag får ännu en gång erkänna att det är kul att springa med andra.

Visst ser det tufft ut att springa såhär i garaget?

Kvällspass. Var lite seg i benen till en början men sen kom de igång. Lång uppvärmning till min favoritintervallsträcka. Platt och bra, här finns inget att skylla på för att inte kunna hålla farten.

Körde 10×800 metersintervaller. Höll helt ok fart men kände av halvmaran i benen och ville inte pressa på alltför mycket. Dessutom är jag livrädd för att benet ska börja krångla igen.

Trixet när jag springer intervaller nuförtiden är verkligen att bara vara i nuet. Inte hålla på att tänka på hur många jag har kvar utan bara fokusera på varje enskild intervall. Tack benen för att ni orkade.

Sen lång nedjogg hem. Det här fina vädret med alla gröna träd och lukter och fåglar och pappor som är ute och cyklar med barn och blåa himlar och fina broar i kvällssolen – det gör mig galen, jag skulle kunna springa för evigt, helt ärligt.

Att sen få kyckling i grönpepparsås när man kommer hem, oh sån final! Nä visst, det ser kanske inte så kul ut men det är oerhört gott, jag lovar.

Mer sallad!

Tolv grader, strålande sol. Alla som gillar löpning måste ju vara ute och kuta en dag som denna. Gav mig iväg efter en lång frukost. 4 km uppvärmning och sedan långa intervaller: 10×800 meter. Tog det ganska lugnt, ville inte pressa på med tanke på benet. Nedjogg och sen stretch. Totalt 16 km.