Kort långpass

Min dag i sammandrag.

På lunchen var jag hos Pekka. Han kikade på foten och konstaterade att det nog kan vara en sån där hälsporre ändå dvs en liten inflammation av plantarsenans fäste mot hälbenet under foten. Jag fick tips om ett inlägg som jag ska tillverka själv (!). Som han sa, med de mängder mil jag ligger på i veckan nu så är det nästan snudd på omöjligt att hålla sig helt skadefri. Men nu är målet Berlin och fokus blir på att träna smart med underhåll och bibehålla det jag har i fart, och sedan börja formtoppa. I övrigt så gjorde vi lite tester och det ser ut som att saker och ting rör sig i rätt riktning. Lite kul om man jämför mina värden idag mot då jag började gå hos Pekka i februari 2012. Jag har 16% förbättrad syreupptagning nu jämfört med då. Och mitt max. benmuskelarbete har ökat med 9%. Det är ju bara siffror på papper men i alla fall kul! Sen vad det betyder för mig i Berlin, det vet jag inte. Som jag skrivit tidigare så har jag sån respekt för ett så långt lopp som marathon, och det är ju bara det andra jag springer. Jag hoppas på att komma ner i tid men det hänger ju också på hur det går med min fot. Vi la upp ett program inför de kommande veckorna. Plötsligt insåg jag att det bara är 26 dagar kvar!

Efter jobbet sprang jag ut till Djurgården. Pekka tyckte att jag skulle köra ett distanspass på kvällen istället för tröskelpass, och jag lydde. Tröskeln och intervaller är lite extra lömska då jag kommer upp mycket mer på framfoten vilket känns värre för foten. Ett par tröskelpass till kommer det bli men jag kommer variera det med tempopass framöver.

Idag ganska tomt på folk ute på Djurgården. Höstigt. Sprang och tänkte på hur jag kände inför Stockholm Marathon. Att jag liksom tränade för ett tidsmål men på träning inte kunde förstå hur jag skulle klara av att hålla det tempot i 42 km. Men det gick. Jag påminner mig själv om det nu, att det faktiskt är stor skillnad på träning och tävling. Just att växla ner i mängd när loppet närmar sig gör ju att formen, förhoppningsvis, kommer fram och man blir sådär riktigt jäkla sugen på att springa långt, springa fort! Så länge ska jag nöta vidare och göra det jag kan för att springa ett riktigt bra lopp den 30 september. Och snälla fot, håll till dess. Jag ska göra ett fint inlägg till dig för att minska belastningen.

Blev totalt 22 km i 4:51-fart. Sen hem till fina familjen och kyckling i ugn.

Punkt.

Fullt pepp i skogen.

Idag behövde Olle och jag jobba men som tur var behövde vi bara våra hjärnor så vi bestämde oss för att sitta ute på Elfviks gård istället för på kontoret. Alla gäster satt ute så vi fick hela biblioteksrummet för oss själva. För att få igång tankarna åt vi varsinn kokostopp och det verkade hjälpa. Efter några timmars slit var det dags att bege oss av hemåt, Olle i bil och jag till fots. Jag smög in på handikapptoaletten och bytte om. Kände mig aningen malplacé inne på Elfvik. Jag började springa. Fina Elfvik, känns som man bor på landet när man springer runt här. Efter några km tog jag in på Lidingöloppsslingan. Skönt med lite skog och backar igen, alldeles tyst. I en backe hörde jag en cykel närma sig, det växlades och trampades för fullt och högst upp i backen körde den till slut om mig och mannen på cykeln ropade ” Bra fart i backarna!” Tack, tack, så trevligt med lite pepp i skogen. Sprang vidare, nästan framme vid Grönsta fick jag ännu mer glada tillrop. En kille som jag passerade ropade ”Bra fart!”. Haha, verkligen trevlig tur detta! Påminde mig själv om att skrika något uppmuntrande när jag blir omsprungen nästa gång. Framme vid Grönsta sprang jag vidare på 4-kilometersslingan och därefter 3-kilometersslingan och sedan fick jag skynda hem. Totalt 20 km i 4:54-fart. Adieu.

Halvmara till frukost.

Denna vecka har varit lite svajig vad gäller sömnen. Lite för få timmar pga mycket jobb och tidig löpning för att hinna med allt. Men imorgon är det lördag så det är bara att fräsa på. Idag kort långpass planerat så jag hoppade i kläderna och gav mig iväg direkt. Sprang genom Värtan. Jag älskar att springa här och gode gud/whatever/whoever, låt det aldrig någonsin bli ett Hammarby Sjöstad av det hela. Sen ut på Djurgården och jag fick sån Londonkänsla i mig; vädret precis sådär lagom Londonvarmt och så en hel del folk ute, springandes, gåendes – med eller utan hund. Här sprang jag runt och kände mig internationell. Tills jag såg den här söta figuren. Han kändes inte lika mycket London. Sen genom stan mot jobbet. Var lite senare än vanligt och de där tio minuterna gör uppenbarligen en enorm skillnad i morgontrafiken. Gatorna fyllda av stressade cyklister som tror de äger stan (Obs! Det gör ni inte, snart tar vi löpare över!) och föräldrar på väg till dagis. Ett zickzackande utan dess like men jag hade i alla fall tur med alla rödljus, och när jag inte hade det så kutade jag på ändå. Blev exakt en halvmara! 21 km i 4:54-fart. Och sen kaffe i duschen – vilken bra kombination det är!

Fredag fm: Sudret by foot.

Imorse droppade det fortfarande mot taket efter nattens regn och jag låg inbäddad bland tre gosiga barn. Därför flyttade jag fram dagens pass. Istället åkte vi till Hemse för att handla, gå på Apoteket och Systemet och annat jox. Och för att löpningen inte skulle splittra upp dagen alltför mycket så bestämde jag mig för att hoppa av vid Havdhem på tillbakavägen och kuta hem.

Visste inte riktigt exakt hur långt det var men jag har verkligen börjat gilla det här med att bli avsläppt och låta löpardojorna ta en hem. Märkligt hur annorlunda vägar kan kännas till fots. Hur som, kl 11.00 startade jag Garmin vid Havdhem och satte av. Morgonen hade varit lite småmulen men medan vi handlade hade himlen plötsligt blivit blå. Innan jag hoppade ur bilen stod termometern på 25 grader och det kändes. Sprang väg 142 fram, ganska mycket bilar att ta hänsyn till när man springer längs vägkanten sådär. Passerade Grötlingbo. Höll bra tempo på ca 4:35/km.

Efter ca 8 km var det äntligen dags att ta av mot Fide och nu blev det plötsligt helt stilla, inga bilar i sikte. Och nu blev det riktigt varmt, inga träd som skuggade, och jag insåg att jag nog borde tagit vatten med mig, särskilt då jag inte riktigt hade koll på sträckan. Efter ett par km passerade jag Fide kyrka. Så fint i Fide!

Efter ytterligare tre km sprang jag förbi Öja kyrka – dit ska vi på bröllop första helgen i september!

Oh jösses så varmt det var nu, fick lite déjà vu från Visby Halvmarathon men med den stora skillnaden att jag inte såg några vätskekontroller! Hallå, var är sportdrycken? Kom dock på att jag kunde dricka några kilometer längre fram, nämligen vid pumphuset dit jag brukar åka för att få fatt på internet och göra inlägg som detta. Uppfylld av tanken på kallt vatten ökade jag farten, och det gjorde även flugsvärmen, på sisådär 40 flugor, runt mitt huvud. Efter 19 km var jag äntligen framme vid vattnet. Kort drickpaus, blev som en ny människa efteråt!

Sen fortsatte jag hemåt i samma tempo. Passerade hippiemässiga Hamra krog där vi ska äta ikväll. Min trevliga jobbkompis Peter som hänger i närheten av oss åkte förbi i bil och gjorde tummen upp till mig – trevligt! Efter Hamra cyklade en dam förbi mig och ropade till mig: ”E de verkligen kul?!” Haha, blev lite paff och ropade till svar ”Ehh… sådär!”. Borde ju lagt till något i stil med att det faktiskt är skönare än det kanske ser ut i och med att jag var galet svettig vid det här laget, eller att det är skönt efteråt. Kutade vidare och sen, efter 26,2 km, hemma! Snittfart 4:37/km. Droppade bokstavligen svett om mig, snabb dusch och sen lunch i bilen när vi spurtade till Austre stranden.