Gotlandsgymmet.

Vi har fyra hus på tomten här på Gotland. Ett hus där vi alla bor, sedan ett till hus men det är rätt skruttigt och i det har ingen bott på länge så det funkar just nu som verkstad samt tillhåll för hela kusinligan. Sen har vi en lekstuga och en gammal lada. Den där ladan hade jag tänkt ha som gym men efter lite funderande bestämde jag mig för lekhuset. Igår installerade jag mitt minigym: blåste upp bollen och rullade ut mattan, ja så mycket mer har jag inte i mitt gym. Jo, chin-upsstången såklart. Den höll det på att sluta illa för då vi upptäckte att alla dörrkarmar var för smala. Men sen hittade vi ett ställe: dörren in till vattenpumpsrummet. Ser rätt läskigt ut, en trappa ned till ett litet kyffe där pumpen står och bara spindlar som hänger där. Man kan typ förvänta sig att det dyker upp en ondskefull vätte från något hörn. Men där hängde vi i alla fall upp stången. Eller ”vi och vi”. Min pappa gjorde det, kommer aldrig kunna bli så händig som han. Jag stod där bredvid och frågade menlöst om jag kunde hjälpa till med något. Sen så var den plötsligt uppe – helt utan min förtjänst.

Sen så invigde jag gymmet med styrka och chin-ups, tog vilodag från löpningen efter lördagens långpass. Nu måste jag bara fixa lite musik till gymmet. Och rökmaskin. Och ett par grå trikåer och benvärmare.

Lång lördagslöpning till Hoburgen.

Som jag befarade så funkar inte nätet här i vårt hus på Gotland. Det gör att det nog kommer bli aningen glesare mellan uppdateringarna de kommande veckorna. Kanske tycker nätet att jag borde ta semester från bloggen men det vill jag ju helst inte. Jag kommer kuta på och ska försöka hålla er så uppdaterade som möjligt. Just nu är jag i Burgsvik för att handla och postar därmed detta inlägg som borde kommit redan igår:

Jag gick upp tidigt för att ta färjan till Gotland. Fick ägna en bra stund åt att få in våra smarta katter i buren för de hajade ju direkt att något var i görningen. Jag och katterna åkte med mina föräldrar upp till Nynäshamn för Olle skulle ta omvägen via Småland och hämta upp barnen. Min packning. Som ett skämt. Det där jag sa en gång i tiden om att löpning är så vackert för det enda man behöver är ett par skor, vi glömmer det va?

Man blir alltid lite rastlös på färjan. Roade mig med att räkna män i prassliga bomullsshorts/knickers som slutar strax under knäna men jag tappade räkningen, de var för många. De där braxorna måste ju vara Sveriges skönaste för annars skulle väl inte 80% av Sveriges män gå runt i dem. Gick upp en stund på däck och tog vindihåretkort och tänkte att de ju borde anlagt löparbanor runt däck så att alla löpare kunde kört lite intervaller.

Men så till slut var vi äntligen framme vid huset! Vi är ett stort gäng som hänger här tillsammans; vi och min syrra, hennes man och deras tre barn och katt samt mina föräldrar. Det blir några stycken och när det blir extra påtagligt, ja det är då man drar på sig löpardojorna. Vi kånkade sängar, stolar, dörrar och bäddade sängar hela eftermiddagen men framåt halv sex kunde jag ge mig ut på långpass.

Sprang ner till havet, längs stranden, förbi raukarna, den fina stranden och Holmhällar, fortsatte en bra bit och vek sedan av upp genom skogen. Det var varmt och jag höll ca 4:37/km. Förbi avfarten mot Austre. Planen var att springa till Hoburgen. Här kommer efter ett tag en lång rak asfaltssträcka som är rätt trist och jag tänkte att dessa långpass kommer vara bra för psyket om inte annat. Bara mala, mala, mala. Sen till slut kom jag fram till fina kustvägen mot Hoburgen så här svängde jag av men det tar ju ett tag innan man når själva havet. Fast vägen som går här är väldigt fin. Jag slogs av att jag knappt sett några människor, varken på stranden eller bilar som passerat. Alla åt nog middag i den fina kvällen. Nu började det dock bli lite kyligare, perfekt springväder! Sen äntligen kom jag fram till havet och jesus maria, det var så otroligt vackert.

Lite engelska landsbygden över det hela, Morden i Misomar-känsla med dimman och kullarna och solen som bröt in. Några få bilar passerade i sakta fart men annar bara jag och svetten. Och just det, 40 flugor som hängt kring mitt huvud ända från start. Efter 17 km vände jag och sprang samma väg tillbaka. Mot slutet blev benen rätt trötta, ovana vid all asfalt, dessutom hade jag varit uppe sen 04.20 och jag blev irriterad på mig själv som planerat maten dåligt och gett mig av lite småhungrig. Efter 33 km var jag tillbaka vid vår lilla strand så jag stannde där och stretchade. Snittfarten hamnade på 4:50/km och med lite bättre mat i magen hade jag nog kunnat hålla lite snabbare tempo ända till slutet. Ok, det var lördagen. Jag hör av mig snart igen. Idag ska jag fixa gymmet i ladan.