Gotland

Onsdag: Löpardetektiv.

Vaknade med lite snuva i näsan. Mådde dock bra och ingen känning i halsen. Men för att inte utmana ödet så körde jag ett lite kortare pass än jag först tänkt och tog det lugnt, en timmes morgonjogg längs havet. Jag gillar känslan när man springer, man blir som en expert på sitt kvarter. Jag vet exakt vilka som tältar var, hur det går med alla byggen, vilka som är morgonpigga, vilken tid folk hämtar sin morgontidning, vilka som badar till frukost. Sprang förbi en flott Mercedes imorse och bredvid stod ett väldigt litet tält. Hörde hur de precis vaknat där inne, ett litet barn som snackade och en trött pappa som svarade. Såna små ord som inte är ämnade för mig men som ändå säger en massa, de älskar jag. Och sånt får man höra när man springer och för några sekunder i förbifarten blir del av andras liv.

Tisdag: Hittat och klart.

 

Lätt distans på eftermiddagen. 11 km i 4:35-fart. Sprang med mina Adizero Boston och vaden kändes ok. Tog en sväng ner till stenstranden på hemvägen och vad hittade jag där om inte Umas badbrallor som varit försvunna. Ibland har man tur! Sen hem till snabb dusch då vi ska bort på middag. Men hur tänkte jag när jag packade? Tusen springplagg för alla tänkbara väder men bara två vanliga tröjor och en märklig klänning som jag inte fattar när jag ska ha. Kan man gå bort i löpartights? Fick även rota fram sminket som jag inte använt en enda dag på semestern hittills. Tycker alltid man känner sig som en transvestit när man sminkar sig första gången efter att ha varit ett naturbarn.

Tisdag: Tröskelpass på egen hand.

Idag fick jag köra dagens tröskelpass på egen hand för Nils, Åsa och gänget skulle åka tidigt till Visby. Smög iväg medan de andra så smått höll på att vakna. Kändes skönt att ha låtit benen vila en dag, energi behövs till de här passen. Uppvärmning, spänsthopp och sen tröskel. Full fart längs vattnet. Snittfart landade på 3:58/km. Nu på sommaren så tycker jag det funkar bra att köra kvalitetspass direkt på morgnen, man är väl så pass utvilad att kroppen orkar vara alert från start. Min ena vad känns dock inte riktigt bra, jag tror muskeln har blivit ansträngd av senaste tidens fokus på framfotaisättning och jag har nog överdrivit det hela lite. Jag backar nu bandet och återgår till mer normalt löpsteg och får testa igen när vaden är hundra.

Blir alltid lika förvånad när jag ser bilder på mig själv när jag springer. Det är inte alls sådär som jag tror att jag ser ut.

Guldstyrka.

Idag vila från löpningen, det kan benen behöva. Istället blev det sol, bad, cykelutflykt, ruinbesök och wienerbröd. Och lite styrka i världens stelaste guldlinne, det är som en guldrustning. Vanliga programmet med fokus på magen. Tänk att det känns så självklart att man kan träna utomhus, om några månader ligger man där i mörkret i vardagsrummet igen.

Obs! Jag har inte samma jeansshorts på mig varje dag.

Jo, den här bilden tog jag häromkvällen när jag åkte för att posta ett inlägg eftersom internet inte funkar där vi bor. Jag har efter mycket testande hittat stället där nätet precis börjar funka för mig och jag kan ladda upp bilder – och det är exakt här. Vid ett litet vattenpumpställe längs vägen. Här sitter jag i bilen och gör mina inlägg. Det bor några här tvärs över vägen och de måste ju undra vad sjutton jag håller på med för skum verksamhet eftersom jag alltid kommer ensam i bil, aldrig kliver ur för att hämta vatten, sitter med en dator i knät och sen bara vänder och kör tillbaka där jag kom från.

31 km rikare.

Regnet vräkte ner igår kväll och hela natten men imorse när jag vaknade såg vädret lovande ut. Lite svalare än vanligt, en del moln men inget regn. Jag åt havregrynsgröt till frukost och gav mig iväg runt halv elva. Idag premiär för Adizero Adios på ett riktigt långpass, kanske att utmana ödet men kände att jag ville testa. Det betydde också att passet skulle fokusera på framfotalöpning. Kände mig lite trött i benen, har blivit många mil denna vecka men det är enligt planen. Jag lyckades hitta en bättre rutt än förra helgen då det blev lite väl mycket asfalt. Nu blev det istället motsatsen; sprang så långt det gick längs vattnet men sen blev det en del sandlöpning vilket var kärvt, då vände jag och sprang tillbaka.

Plötsligt var himlen klarblå, bara att ta av sig linnet och köra sportlinne. 31 km blev det, hade gärna velat kuta ännu lite längre men min vänstra vad tyckte det räckte. Vaderna får ju jobba på ett annat vis i och med fotisättningen. Just när det kommer till långpassen så saknar jag Lidingöloppet litegrann, det kuperade och variationen. Men annars är det otroligt vad kul det är att få springa i en annan natur. Hem till yoghurt och mackor – och DN!

Lördag: Efter regn kommer sol.

När solen kikade fram på eftermiddagen gav jag mig ut på ännu ett pass. Jag ville dessutom testa mina Saucony Kinvara igen. Har ju fått känning i ena knäet av dem efter löpturerna men har nog inte sprungit helt rätt dvs på framfoten. Var rätt stel i benen till en början, trött efter tröskelpasset men sen kom jag igång. 10 km i skönt distanstempo, asfalt och grus blandat. Passerade en tjej jag känner från Stockholm men jag upptäckte det lite för sent för att stanna. Eller för att vara ärlig: jag stannar aldrig när jag är ute och springer och det kanske är lite otrevligt och asocialt – men springer jag så springer jag. Ingen känning i knät än så länge men jag måste ändå säga att mina Nike Lunaride passar mina fötter bättre. Jag tycker de sitter skönare runt foten och de är ju extremt lätta. Kan dock hända att mina Kinvara är en halvstorlek för stora och därför inte känns perfekta. Men jag ska ge dem några chanser till.

Lördag: Regntröskel.

Bara för att jag igår sa att det inte hade regnat hittills så gjorde det ju såklart det imorse. Smatter, smatter mot rutan – som en sömntablett. Lite kärvt att gå upp men Nils och jag hade bestämt oss för ett tidigt tröskelpass så så fick det bli. Visade sig att båda tagit på sig en Fast-tröja, ja det lämpade sig ju för passet i fråga. Annars de vanliga rutinerna; uppvärmning och spänsthopp och sedan 20 minuter tröskel. Vi hade båda förvarnat varandra om att vi var trötta idag – jag efter dubbla pass igår och dålig sömn pga tusen barn i sängen, Nils efter löpning och skogsarbete på tomten. Men ändå så gick det bra. Väldigt bra pepp att kämpa på tillsammans. Snittfart 3:58.

Tycker vi ser lite spända och medtagna ut, trots tröjorna!

 

Fredag: Innan middagen.

Tog ett litet extrapass framåt kvällen. Eftersom vi är många här i vårt hus så har vi delat upp matlagningen; varje familj sköter lunch och middag två dagar på raken och sedan är det avbyte. Imorgon är det vår tur att sköta maten igen så idag passade jag på att springa mitt i matbestyren. 10 km lätt distans med avslutning hos raukarna. Det har varit soligt men blåsigt idag och jag höll nästan på att blåsa bort där uppe. Jag insåg också att det inte regnat en enda dag sen vi kom hit. Det fick mig att tänka på människor som på rak arm kan säga hur sommaren 2007 var, och 2003 och 2009 osv. Är inte det helt galet att minnas sånt i detalj? Jag kommer inte ihåg att jota av vädret när det väl har passerat. Nästan så att jag glömt vädret på Stockholm Marathon. Jaja, passade även på att kasta lite macka i havet. Tillbaka hemma styrka innan det var dags för sånguppvisning i trädgården (jag var publik).

P.S. Idag var vi med barnen på Bottarve gård. Det är en fin gammeldags gård där det finns en lekplats i gammeldags stil och man kan rita på hästar och dricka kaffe och allt möjligt trevligt. Vi hittade det här hjulet och Olle tyckte jag skulle passa på att träna magen. Men herregud så jobbigt det var, funderar på att skaffa ett sånt där redskap hem (obs! Modernt, ej gammeldags!)