Gotland

Gotland 15-21 juli.

Och så var det söndag igen. Den här veckan har till 90% bestått av bad, glass och löpning. Men även släktbesök, myspysklädsinköp och lite annat. Och så ett millopp mitt i allt! Men jag gör som förra veckan och tar det dag för dag.

Och jo, beträffande mitt förra inlägg så blev Olle högröd i ansiktet när han såg att den enorma husfasad som Olle och Nils likt trälar håller på att skrapa ren från färg förekommer på flera bilder, detta utan att trälandet kommenterats med ett enda ord. Så här kommer lite rättmätigt beröm. I timmar har de kisande stått och skrapat i hettan och fått färgdamm i håret och stickor i fingrarna. Förutom detta har de även sågat och röjt i skogen. Olle har nämligen läst att skogsarbete är den effektivaste träning som finns efter hård löpning. Så nu håller han på och pratar om detta som ”Träningen som ger mer” eftersom skogsjobbet är en nyttig syssla samtidigt som det är träning. Till skillnad från min löpning då alltså.

En sista grej: nätet är bedrövligt idag, därför tvingas det bli lite färre bilder än vanligt för annars dör jag här vid pumphuset. Och just det, av någon anledning funkar det ofta inte att svara på era kommentarer när jag är här på Gotland. Ibland går det men oftast inte. Bara så ni vet och inte tror jag är allmänt dryg.

Måndag

Förbi morgontrötta kossor malde jag fram. Totalt 15 km.

Efter frukosten cyklade vi till stranden. Det är verkligen måndag-hela-veckan-känsla: vi gör exakt samma sak på förmiddagen varje dag om det är fint väder. Men jag gillar det. Just det är verkligen semester för mig. Har inget som helst behov av fart och fläkt.

På eftermiddagen var det mer distans under den blå himlen.

Åh… önskar jag kunde plocka blommor utan att behöva stanna. Totalt 21 km. Avslutade med ett dopp på mitt hemliga ställe som visst inte var så hemligt längre för nu låg några andra där. Men i alla fall, rakt ner i plurret hoppade jag, springskorna tog jag dock av.

När jag låg här och poserade trillade min kamera ner i vattnet. Jag hade ju fått skynda mig att ställa upp den på en sten för att sen slänga mig ner i vattnet för att hinna se harmonisk ut – och då ställde jag den väl lite ostadigt, allt för konstens skull. Plupp så låg kameran på botten. Tur den är stöt- och vattentålig. När jag kom hem så hade Olles föräldrar kommit på besök från Småland!

Tisdag

Sen blev det tisdagmorgon och det var sådan höstkänsla i luften; liksom sådär svalt och friskt och plötsligt blev jag påmind om hösten, hur underbart det är att springa då när allt är sådär klart och perfekt. Jag kom också att tänka på Berlin Marathon! Två och en halv månad kvar bara. Totalt 10 km. Sen stranden med hela tjocka släkten och nu var höstkänslan som bortblåst. Riktigt varmt var det.

På vägen hem trillade jag med Uma på cykeln. Jag hade lastat den helt full med handdukar, badkläder, kaffe, saft, frukt, kakor, solkrämer, hinkar, spadar och tusen grejer till för jag vill gärna vara macho och visa att jag kan cykla med hur mycket som helst (som att någon skulle bry sig) – och plötsligt vinglade vi till och föll. Som tur var rätt långsamt. Uma klarade sig lyckligtvis utan en skråma (tur för morsan med machobehov). Själv fick jag ett litet skrap som inte såg så mycket ut för världen men jag blev rätt öm även om det inte syns. Såhär:

Hade ju annars varit typiskt att skada sig rejält på något sånt vis. Som han ishockeyspelaren som skar gurka, tappade kniven som landade på foten så han skadade en sena. Och fick lägga ner hockeykarriären. Ja, nu har ju inte jag precis en sån löparkarriär men ändå. Sen åkte vi till Körsbärsgården med Olles föräldrar. Vi åt dock inte körsbär utan glass.

Och så tittade på den fina utställningen med bland annat den här fina blå kålen:

Tog en 15-minuterstupplup när vi kom hem och sen, sen var det dags för tempoooooo!

Uppjogg och sedan tre block bestående av fem km. Mitt stackars lilla knä fick kämpa på. En hel del motvind stundtals men tiderna landade ändå helt ok. Avrundade passet med lång nedjogg. Totalt 23 km. Denna långa dag avslutades med middag på Grå Gåsen. Alldeles soligt och varmt ute och god mat och alla glada och… tack.

Onsdag

Tidigt på onsdag morgon bestämmer jag mig plötsligt för att kuta Viruddenloppet. Trots noll förberedelser och inte någon som helst uppladdning. Jag anmälde mig egentligen till loppet redan i våras men bestämde mig sen långt innan vi åkte till Gotland för att inte springa. Ville inte bryta av en träningsvecka med uppladdning. Det är tack vare Olle som tycker att det vore kul att åka och kolla, som jag ändrar mig och tur var det. För plötsligt när jag väl bestämmer mig för att springa så känns det liksom så skönt. Skönt att inte alltid hålla på att förbereda sig till max, kul att bara kuta på så gott man kan – och få ett riktigt bra träningspass på köpet! Men jag bestämmer mig också för just det: att se det som ett träningspass och därmed hålla kvar vid onsdagens två pass. Dock möblerar jag om så att tröskelpasset görs direkt på morgonen och lägger distansen på eftermiddagen. Det är redan varmt ute när Nils och jag ger oss av runt halv sju. På det viset är det skönt att få det hårda passet avklarat redan på morgonen för man vet att det kommer bli varmt. Vi värmer upp och springer sedan i fullt fräs längs havet. Idag behöver jag inte ta en skogspaus utan magen håller hela vägen. Jag slår Nils med ca 200 meter. Då ser man såhär självgod ut efteråt.

Obs! Titta nu gärna någon minut extra på väggen som Olle och Nils kämpat med där i bakgrunden. Totalt 11 km. Och så bad på det.

På eftermiddagen skrapade Olle vidare.

Oj vad jag berömde honom. Sen gömde jag mig bakom en buske och gjorde magövningar.

Jag har verkligen slarvat med magstyrkan på sista tiden. Under all kritik. Det blir lätt så när jag skrapar så mycket på huset, ursäkta, springer mycket. Man hinner inte allt, bara att inse.

Men herregud vilket späckat schema det var där på onsdagen för sen åkte vi till Prästgården och drack kaffe. Och tittade på massa fina blommor som jag önskade att jag kunde kopiera in till vår trädgård. När de andra hoppade in i bilen så sprang jag hemåt i värmen.

Totalt 10,5 km. Avrundade passet med ett gäng från den här burken.

Jag har blivit så jäkla saltsugen sen jag kom till Gotland, måste bero på att jag svettas så mycket. Det har mest blivit saltlakrits som botemedel dock. Kanske inte bäst i världen men gott.

Torsdag

Och sen plötsligt var det loppdag! Känns oerhört märkligt i och med att jag sprang så pass hårt och långt senast igår. Och att de senaste veckorna bestått av så många mil. Hela dagen går dock utan att jag tänker på loppet. Vi är bland annat nere i hamnen på Sjöräddningens Dag där barnen får hänga i en helikopter.

Loppet går inte av stapeln förrän klockan 19:30 vilket är perfekt. Dels för att det är riktigt varmt på dagen men också för att benen hinner vila upp sig några fler timmar. Jag äter ett rejäl lass spaghetti vid tretiden. Och runt halv sex ger vi oss av hemifrån. Loppet äger rum i När, ca 45 minuters bilfärd nerifrån Sudret.

Vi lyssnar på massa bra musik på vägen (ja kanske förutom Umas val ”Hästen Plopp”) och det är världens underbaraste kväll. Så otroligt vackert ute. Känns som vi ska åka på picknick fast det egentligen är raka motsatsen, ja i alla fall för min del.

Jag blir glad när vi kommer fram. Några dansande fjortisar visar vägen in för bilarna och det är världens trevligaste stämning. Det känns sådär lokalt och fint. Nils ska också springa så det hela är väldigt spännande! Han hoppas springa under 40 minuter och jag hoppas på, ja jag vet faktiskt inte. Tänkte knappt på det innan starten. Var mest sugen på att kuta och visste inte alls vad benen skulle mäkta med efter de senaste veckornas tunga mängd, och gårdagens dubbelpass. Men under 40 bara måste jag.

Jag värmer upp för mig själv i ett par kilometer och sen är det dags för start.

Startskottet går. Ni ser mig där längst fram. Två tjejer rusar iväg i bra fart men jag tänker att jag ska ta det i min planerade takt. Nils och jag springer jämsides i början. Redan efter ett par kilometer passerar jag den ena tjejen men den andra kutar fortfarande en bit framför mig och hon ser sådär lätt och snabb ut. Vår egna lilla hejarklack passerar vi två gånger under tjo och tjim. Här springer jag förbi Ruben i randig tröja och ja, jag highfivar såklart. Taskigt vore det annars, gäller att behandla sin klack väl.

Banan var beskriven som flack och lättsprungen men jag är inte riktigt redo att hålla med. Två gånger springer man över en åker och får kuta i traktorspår. Här är det rätt tungt och framförallt svårt att springa om folk och jag känner att farten sinkas här, tvingas fokusera på var jag sätter fötterna. Men ju längre vi springer desto mindre blir avståndet mellan mig och tjejen framför. Runt 4 km ligger jag precis i hennes rygg och sådär kutar vi på tills jag vid 6 km passerar henne. Känner mig rätt stark men är beredd på att när som helst bli omsprungen. Vända mig om vägrar jag. Jag pinnar på och när det bara är två km kvar ökar jag tempot. Jag pinnar på och springer i mål på 38:57 – på en förstaplats (av damerna)!

Inte långt därefter, på tiden 39:39, kommer Nils!

Jo men det där får jag vara nöjd med ändå. 38:57, jag slog i alla fall mitt pb med hela sju sekunder! Sen kan jag inte låta bli att undra vad jag skulle kunna springa på om jag kört lite korta intervaller och vilat benen lite… men vad sjutton, jag tränar inte för milen men blev väldigt uppåt av det hela. Att stå högst upp på pallen är något alla borde få göra någon gång.

Att jag dessutom vann en flygbiljett till Gotland och honung gjorde inte det hela sämre. Hon som kom tvåa var 22 år yngre än jag, haha, sånt gillar jag. Jaha ni, sen packade vi in oss i bilen och åkte hemåt i sommarkvällen, nöjda och glada.

Fredag

Då det blev lopp istället för långpass på torsdagen så blir det en hel del distans mot slutet av veckan. Ingen rast och ro dagen efter loppet med andra ord. Istället blir det ett långpass.

Det är så otroligt ljust här på Gotland så jag borde verkligen bli duktigare på att kuta i solglasögon för det är ju väldigt skönt när man väl gör det. Dagens långpass går inte i någon rekordfart men jag är glad över att ben och allt känns som vanligt. Det blir en fin tur ner till Hoburgen och jag känner mig faktiskt rätt duktig som klämmer ett långpass dagen efter loppet. Men sjutton, vilken vind det var ute! Havet helt fullt av vita gäss och jag får kämpa i motvind långa bitar. Men ändå, så skönt med vinden i ansiktet. Totalt 38,5 km i 4:54 min/km. Jag avslutar som vanligt med ett dopp och traskar hemåt genomblöt och känner mig som värsta duatleten. Haha, tur det inte syns hur kass jag är på att simma! Väl hemma får jag middag serverad av syrran och Nils. Vi kör tvådagarsblock där man i två dagar handlar mat, fixar lunch och frukost och sköter all disk – för att sedan i två dagar få slappa. Skönt att Olle och jag hade slappdag just idag. Jo just det. Jag hann även till Vamlingbolaget på dagen och köpte ett par brallor och en myspysjacka i plysch på rea. Kolla in 70-talslooken!

Det är mest barnen som har kläder därifrån men jesus, dessa material. Så otroligt sköna. Perfekta att gå runt i här hemma mellan mina löpturer! Jag tyckte att jag förtjänade dessa efter gårdagens millopp. Jag tänker att Mick Jagger hade varit grym i dessa.

Lördag

Börjar dagen med 9 km lätt distans. Rätt trött, har sovit lite risigt de senaste nätterna. Det har varit så kvavt och vårt täcke är för tjockt. Måste komma ihåg att skaffa ett tunnare till nästa sommar. Men ute är det som vanligt tyst och vackert.

En del folk ute vid havet. Eller haha, en del folk betyder alltså kanske tre stycken. Det är förvånansvärt öde jämt. Totalt 9 km. Sen har vi en av sommarens bästa dagar. Bara vår lilla familj på stranden där det inte är en kotte förutom vi. Det grävs och leks café, vi dricker kaffe och läser DN och jag önskar jag kunde frysa den där stunden. Dagen fortsatte med mjukglass på Hoburgen där vi satt och tittade på det blåsiga havet. Sen åkte till Fide Fajans och köpte ett par fina skålar. Efter alla dessa trevligheter tog jag mig samman och bytte om till ett tempopass.

På något vis så tycker jag ofta att man inte så jättesugen på en distans direkt efter ett lopp. Lite så var det idag när jag skulle kuta 10+10 km. Dessutom var det riktigt blåsigt ute. Först värme jag upp 3 km. Sen var det bara att öka. Men sicken vind! Helt ärligt?! Jag kutade på så gott jag kunde men det gick omöjligt att komma upp i en bra fart. Första 10:an landade på 4:16 min/km. På vägen tillbaka gick det bättre men ändå, vad är det med vind? Åt ena hållet totalt motvind och på tillbakavägen ingen medvind utan bara plus minus noll? Jaja, nöjd med att det var vindstilla åtminstone. Sista 10:an gick i 3:58 min/km och det fick bli godkänt idag, bara två dagar efter loppet och gårdagens långpass. Avslutade med bad i havet. Fattar inte hur jag ska klara mig utan det när vardagen börjar. 1 km nedjogg så totalt 24 km och dagens total 33 km.

Sen kan jag även visa er detta mästerverk:

Olle och Nils har nu kommit till nästa fas och målat fasaden med grundfärg! Applåder!

Söndag

Känns som att jag precis sprang ett långpass men idag var det dags igen. Allt blev ju som sagt förskjutet pga torsdagens lopp. Jag hade faktiskt tankar på att klämma ett långpass samma morgon som loppet, men där gick till och med min gräns. Jag klev därmed upp redan kl 06:00 imorse och tryckte i mig mackor och filmjölk i min ensamhet. Sen sov jag ytterligare någon timme innan jag gick upp och gjorde mig i ordning för spring.

En tråkig sak är dock att jag lyckats tappa mina springsolglasögon! Arrrgh! Så irriterande, så gott som oanvända. Dessutom snygga vilket inte hör till vanligheterna i sportsolglasögonvärlden. I alla fall. Jag hade noll fantasi så det blev en repris av fredagens pass som jag förlängde med ett par kilometer så att passet landade på prick 40 km. Helt ärligt så gillar jag också att springa samma rutt, särskilt på långpassen. Ju fler gånger jag kutar en runda, desto kortare känns den. Dessutom så är den fin min runda, varierande underlag och förhållandevis kuperad för att vara på Gotland. Jag hade lite trötta ben till en början men snart kom de igång och idag var det inte alls lika blåsigt. Däremot väldigt varmt. Vädret har verkligen varit helt otroligt här på Gotland, blå himmel för jämnan. När klockan visade 40 km var jag precis vid stenstranden så det var bara att kasta sig i som belöning. Totalt 40 km i 4:46 min/km.

Det var min vecka det. Den landade på 21,4 mil. Tacksam att kroppen orkar och är så glad att huvudet ryckt upp sig och njuter av löpningen i den här vackra omgivningen. Jag blev också uppåt av det där lilla loppet som påminde mig om det fina med en massa människor som springer och är glada. Pga det kassa internetutbudet är jag dock helt ouppdaterad på omvärlden men jag hoppas ni alla har det bra. Ajöss, hörs om en vecka! Nu ska jag lämna internet och pumphuset och spurta iväg (i bil) till Hamra Krog där vi ska äta detta:

Det känns alltid lite extremt när man ser det tillagas såhär men det är lika bra att se sanningen i vitögat. De där små söta lammen jag brukar springa förbi… ska jag nu äta. Men som sagt, sakta men säkert blir jag i alla fall lite mer vegetarisk. Hej då.

8-14 juli på Gotland. Varning för massa bilder och text!

Första semesterveckan till ända. Och en rejäl träningsvecka! Den landade precis på 21,3 mil. Det tog ett tag att komma in i semesterkänslan, kanske just för att jag hade med mig ett digert springprogram i väskan. Och det liksom tyngde mig lite i början. Det kändes som att löpningen tog för mycket plats, både i mitt huvud och på dagarna – och resultatet blev en tung känsla. Men allteftersom vi fått in semesterrutinerna har jag lyckats anpassa springschemat efter sommartillvaron; det gäller ju att luckorna som passar både familjen och min egen energi. Och när jag gjorde det, då blev det genast lite lättare. Och roligare!

För som alla med barn vet ju, det är ju ett helt annat pussel med träningen när man har ett litet gäng man vill hänga med så mycket som möjligt. Och sen är det det där med maten. Det känns som man handlar och lagar mat non stop på sommaren, och det tar ett tag att komma in i de rutinerna också. Men i alla fall, nu känns det som att vi landat i sommarlivet. Och jag ser fram emot träningen framåt. Eller nä, helt sant är det inte. Tuff träning är jobbig, det kommer man liksom aldrig ifrån. Och stundtals är den även ångestfylld. Men så länge man har en lätt och lite pirrig ångestfylld känsla så är allt som det ska vara! Och jag tänker att jag tar en dag i sänder. Så länge det är roligt kutar jag på enligt plan.

Veckans stora händelse är annars att jag tappat en tånagel.

Men där under fanns ju en ny liten nagel så det var inte mer med det. Har tyckt att mina fötter och naglar har varit rätt förskonade efter alla mil.

Vi har även varit på Burgsviksbibblan och jag lånade Ingmarie Nilssons bok ”Löpträning”.

Jag gillade den! Mycket känner man ju redan till men bra förklaringar till allt och jag gillade tonen. Och ibland är det just väldigt kul att läsa om saker som man kan en del om. På tal om böcker så har jag även beställt en bok som kom här i slutet av veckan:

Jag skulle verkligen vilja bli bättre på att laga vegetariskt. Den här har massa goda recept men känns kanske aningen krånglig. Vi får se.

Men nu till löpningen. Jag har ju inte gjort veckosummeringar på det här viset tidigare men i och med att jag är nordens största vanedjur så tar jag det ändå dag för dag. Varning för bild- och textoverload! Fortsätt på egen risk!

Måndag

På måndagen sprang jag två distanspass. På morgonen genom vallmo- och sädersfält.

Totalt 16 km. Efter en varm dag på stranden var det dags för ytterligare ett distanspass.

Kroppen kändes lätt, som att jag flög fram i jämförelse med söndagspasset och jag fick både tutningar och vinkningar medan jag sprang. Förmodligen för att jag såg så glad ut. Jag sög in omgivningen, luften och la denna tur på minnet. Totalt 19 km. Måndagens total 35 km.

Tisdag

Morgonens distans är som mjölk; havet och himlen går ihop till ett så det ser ut som att båtarna flyger.

Totalt 10 km, som balsam för benen. Vi hänger på stranden och det är sådär smärtsamt vackert.

På eftermiddagen är det dags för tröskelpass.

Ner till havet och först lite hopp.

Sen iväg! Man känner sig alltid extra malplacé när man flåser förbi medan folk ligger och dåsar på stranden.

Stannar en stund vid raukarna och tänker att det är märkligt att något så jobbigt kan vara så skönt efteråt. Totalt 10,5 km.

Dagens totalt landar på 20,5 km.

Onsdag

Startar morgonen med 10 km distans. Det regnar och stranden är tom. Ja, förutom en kvinna jag sett ett par morgnar och de vanliga hundägarna.

Efter frukost åker vi till Visby och Kneippbyn. Vi har en av årets bästa dagar. Kombinationen nöjda barn och inte alltför mycket folk är oslagbar.

På eftermiddagen är det dags för tempopass även om häng och kaffe i en solstol i skuggan är lockande.

Värmer upp och kör sedan igång med mina tre tempoblock. Hittar en bra väg som i alla fall delvis ligger i skugga och lyckas hålla tempot riktigt bra på den två första blocken. Sista blocket tappar jag ett par sekunder men hallå, semesterlägret har ju precis börjat. Totalt 20 km med upp- och nedjogg så dagens total landar på 30 km. Bäst är ändå trädgårdskonserten när jag kommer hem.

Torsdag

På torsdagen springer jag inte på morgonen. Det är mulet och jag ligger kvar och myser i sängen. Vi äter nybakat bröd till frukost (Obs! Ej hembakat. Tur det finns bageri nära.). Sicken semesterkänsla. Vi åker och handlar mat, köper fiskespön och lånar böcker på bibblan. På eftermiddagen ger jag mig av på ett långpass.

Snudd på en repris av söndagens långpass: springer bort till Hoburgen som jag rundar och sen tillbaka. Fast känslan tusen gånger bättre idag. Skönt att springa lite senare på dagen. Sol och moln blandat, stundtals rejäl motvind. Totalt 36 km.

Fredag

Vaknar till distans.

Vanliga rundan längs havet.

Önskar att jag alltid kunde springa såhär vackert – vilken lyxfrukost! Totalt 9 km. På eftermiddagen blir det tröskelpass.

Idag med syrrans man Nils! Solen skiner och vi är så duktiga som drar på oss löpardojorna istället för badbrallorna.

Vi värmer upp och sätter sedan av längs havet. Nils håller riktigt bra fart och jag hamnar några meter efter. Efter ett par km tvingas jag pga magen springa in i skogen och ta en kort ”paus”! Men strax därpå är jag tillbaka, snabbare än någonsin, och springer nu om Nils som hamnar på efterkälken – men såklart lite fusk i och med min minutpaus.

Passet landar på totalt 12 km med upp- och nedjogg och dagens total blir 21 km.

Lördag

Sover så gott som åtta timmar varje natt. Tänk vad kroppen måste vara lycklig. Tanken på en lång, mörk vinter skrämmer mig såhär års. Hur ska man stå ut, orka? Jag kliver upp och smyger ut i morgonen.

Alltid havsrundan på morgonen, ljudet så skönt för öronen. Jag tar det lugnt, joggar 7 km och sparar krafterna till eftermiddagens långa tempopass. Efter frukosten cyklar vi till stranden och gräver ner varandra.

På eftermiddagen åker de andra och köpet glass. Herregud så frestande. Själv byter jag om och ger mig av på ett tempopass bestående av 10+10 km.

14:00 och gassande sol – inte bästa upplägget för att ge sig ut på ett sånt här pass. Samma sak förra lördagen. Men inte så mycket att göra åt saken. Värmde upp 3 km och sen iväg. Första 10 km gick i 4:07 min/km. 2 minuters vila på en solig grusväg där jag önskar att jag hade haft min personlige vätskelangare med mig. Men någon sån har jag ju inte så det var bara att härda. Och sedan dags att sätta fart igen. Sista 10 km landade på 4:01 min/km. Totalt 24 km. Sprang raka vägen ner till havet och badade. Jag var så varm, det fick vattnet att kännas som Thailand. När jag kom hem tvingade jag gänget att äta mer glass. Jag var i akut behov av Razzle Dazzle.

Söndag

Veckans andra långpass. Velade om jag skulle kuta på morgonen eller eftermiddagen men beslöt mig till sist för att få det gjort och därmed ha eftermiddagen fri.

Återigen bort till Hoburgen. Alla måste varit på stranden för jag mötte knappt en endaste bil. Totalt lugn och jag hittade en sån skön känsla inom mig där jag sket i klockan och bara var där i naturen. Jag kan verkligen bli naturreligiös när jag kutar, kan känna sån lust att bli ett med vägarna, ängarna, allt. Passet landade på 40 km och återigen sprang jag direkt ner till hamnen efteråt och badade på finaste stället.

Det var min första semestervecka. Både lätt och tung. Lätt för att jag får hänga med familjen med allt vad det innebär och för att jag får springa i så fantastiska omgivningar. Tung för att jag tränat en hel del. Veckan landade som sagt på 21,3 mil och jag tror det är rekord för mig. Än så länge håller kroppen. Lite småskvanker har jag känt av så t ex tog jag bort spänsthoppen på sista tröskelpasset. Men annars känns det ok, lite känningar här och där hör till vanligheterna och brukar gå över av sig själv. Huvudet håller också än men det tar mentalt att plöja så många mil, det gör det. Som sagt, en dag i sänder – annars kan allt kännas övermäktigt. Sist men inte minst: två produkter som jag tyvärr gått och förälskat mig i. Tyvärr för de var inte billiga. Först denna hand- och fotkräm:

Den luktar lavandel och man ska visst bli trött av den. Funkar på mig! (Hmm kan ju också vara alla mil som gör mig trött…). Och sen den här från samma märke:

En olja som jag smörjer in benen med. Och armarna. Och magen. Jag har blivit besatt av den!

Det var allt från mig. Hoppas ni alla har en fin och svettig sommar! Vi hörs om en vecka igen!

Springer långt och varmt och äter glass. Och badar tre gånger!

Ojoj. Jag sov som en stock i natt. Vaknade vid sju och kunde utan problem ha somnat om. Men nu var det ju så att jag ville ha långpasset avklarat till gänget kom, så jag fick gå upp och äta havregrynsgröt med banan och russin i. Sen låg jag en stund i soffan i vardagsrummet och njöt av tystnaden. Sen bäddade jag barnens sängar. Att bädda övervåningen i våningsängar kan vara bland det tråkigaste som finns. Efter ett par timmar gjorde jag mig redo. Himlen var alldeles klarblå och det skulle bli varmt, så det var bara att fylla vätskebältet. Jag stoppade även ner en energidricka. Lika bra att börja vänja magen så smått inför Berlin även om det är ett bra tag kvar dit.

Ali ville hänga med men jag försökte föklara för honom att han inte skulle palla att springa ända till Hoburgen och tillbaka.

Han verkade ha svårt att förstå så jag fick stänga in honom så jag kunde springa iväg utan kattsällskap. Sen började jag springa. Längs havet, bara några enstaka människor ute. Efter sju km sprang jag upp mot Augstens men istället för att sedan svänga ner till vattnet igen så fortsatte jag på asfaltsvägen. Jag har en riktigt bra rutt för långpassen här nere men var sugen på att testa en annan variant idag. Sprang förbi familjer som satt i godan ro i morgonsolen och läste tidning och drack kaffe medan jag harvade på. Efter en bra bit svängde jag ner mot Hoburgen. Rakt fram en ganska lång bit men sedan äntligen nere vid kustvägen som går fram till Hoburgen. Höga klippor på ena sidan och så havet på andra. Hade lämnat kameran hemma så jag kan tyvärr inte ge er bildbevis från denna fantastiska väg. Men fint var det. Men det var också väldigt väldigt varmt. Och mina ben kände fortfarande av gårdagens tempopass. Kändes därmed skönt att trycka i sig en energidricka vid 20 km. Kom på att den här med citronsmak smakar exakt som Festis – man ser bara lite sportigare ut! Jag rundade Hoburgen. Hade först tänkt vända om och ta samma väg tillbaka men insåg att jag istället bara kunde fortsätta. Vidare på asfalten. Stekande sol och noll skugga. Tur jag hade vatten, fick snåla så det skulle räcka. Förbi Körsbärsgården och kastalen i Sundre. Där tog jag in på min Don Quijote-väg; väderkvarn och torrt och jävligt (fast på ett bra, hårt vis). Sen en bit genom skog (tack och lov för skuggan) och sen återigen längs havet. Idag behövde jag peppa mig själv på ett vis jag vanligtvis inte brukar behöva. Jag tror förra veckans förkylning gjorde sitt till, och så passet igår ovanpå det. Sen blev det även en del sandlöpning och gaaaah, kämpa benen, kämpa! Hade bestämt mig för 35 km idag. När klockan pep och visade att jag var klar, och faktiskt hållit ett bra tempo, så var jag precis framme vid vår lilla stenstrand. Idag var det inget snack om saken. Drog av mig skor och strumpor och klev rakt ner i vattnet med alla kläderna på. Herrejesus, ett av mina topp fem bad någonsin. Jag var så förbaskat varm och trött och kylan var som en befrielse. Satte mig en stund i solen på en sten men efter två minuter hoppade jag i vattnet igen.

Jag var riktigt trött när jag kom hem, ja det syns ju. Skönt med sol absolut men lite mer skugga under mina 35 km hade inte varit fel. Några timmar senare kom äntligen Olle och barnen! Vi åkte genast till Razzle Dazzle, hela stora familjen.

Jag åt fläder och saffran/honung. Efter det drog vi ner till hamnen och badade.

Sist i vattnet var såklart badkrukan – men jag badade! För tredje gången idag!

Mitt vita löparlinne samt vita rumpa kommer jag aldrig bli av med. Jag spenderar så att säga mer tid i löparskorna än i bikini. Vi satt där på stranden, Olle och jag, och alla barnen badade och solen sken.

Då, hör och häpna, överraskade jag med att börja grina! Inget hulkande men några semestertårar över att alla äntligen var tillsammans och sommarlovet precis startat. Och kanske också för jag var lite trött efter värmeböljalångpasset.

När jag torkat tårarna och alla badat klart så åkte vi hem igen och inspekterade Febes lilla odling som hon skapat i Småland och tagit med sig.

Oerhört lovande! Hoppas bara hon inte ärvt mina helt ogröna, ja rentav dödsbringande, fingrar.

Det var den söndagen. Nu springer jag på här nere och så hörs vi om en vecka igen. Hoppas ni får en trevlig vecka. Och under tiden lär jag sluka några såna här askar som jag nu ”hakat” upp mig på.

Det måste vara alla bilderna från barndomen som vi vältrade oss i igår. Det fick mig liksom sugen på godis från barndomen också… Hej då!

En lång dag och gotländskt fart!

Den där lätt illamående känslan man brukar ha när man går upp i ottan för att ta ett tidigt flyg till Arlanda. Den hade jag idag när jag klev upp 04:30. Fast jag skulle ju inte till flyget utan färjan. Jag och katterna fick åka med mina föräldrar.

På färjan gick vi upp på däck, stod där i solen och nu kändes det i hela kroppen: Sommarlov! Och sen så åt jag lite mer frukost.

Slumrade i bilen från Visby. Nästan som när man var liten när jag satt där i baksätet. Vi kom fram till huset efter lunch. Min syrra och hennes familj var redan på plats.

Jag drog på mig springkläderna direkt. Tadaa!

Ner till havet. Mitt favoritlandskap.

3 km uppvärmning och sen upp på vägen igen.

Nu var det dags för tempo! Tröttheten jag känt imorse var som tur var borta och benen taggade för lite fart. Men varmt var det! Sprang bort mot Hamra. Mentalt alltid lite av en utmaning att springa de här passen här. Hemma finns så mycket hållpunkter att ta fäste på och liksom mentalt dela upp passet genom. Men här är mest rak väg. Och motvind! Förbi Hamra och så vidare. Piip. Första 10 km! 2 min vila.

Sen dags igen! Nu kändes det i benen, fick kämpa för att hålla tempot. Pekka hade sagt att det kan ta ett par dagar innan jag känner flytet efter brakförkylningen, och nog stämde det. Räknade ner kilometrarna och så äntligen, tio km till!

Puuuuh. Första tio gick i 4:08 min/km och sista tio i 4:06 min/km. Totalt 24 km med upp- och nedjogg. Sprang ner och gluttade på havet. Tänkte faktiskt bada men fegade ur, bäst att vara lite försiktig nu när jag precis varit förkyld. Från grymt mycket svett till iskallt bad kanske inte är det bästa ändå.

Sen hem till sockerkaka som snälla syrran bakat. Sicken lyx.

Sen satt jag med mamma och syrran på trappan i eftermiddagssolen och just det är det bästa jag vet. Solen sådär lagom varm så man blir alldeles sömnig.

Innan middagen bytte jag om igen.

Fast nu var det bara ett kort och lugnt pass.

Sprang längs havet. Till en början stela ben efter tempopasset men efter någon km släppte det. Temperaturen helt perfekt. Alldeles tyst och så en lätt bris ovanpå det. Nästan så man blev grinfärdig.

6 små km som gjorde att dagens total landade på 30 km. Jo, min mamma har tagit med sig en massa kort ner hit, från när vi var små. Just det här på mig och syrran älskar jag. Välkommen till 70-talet!

Åsa til vänster och jag till höger. Kolla min lugg. Jäkla bra min mamma var på att klippa rakt. Jag kör ju exakt samma style på Uma men lyckas aldrig sådär bra, hon blir alltid helt sne och dan. Jaja. Nu hem till grönt te och massera benen och sen däcka i sängen. Jag är helt slut. Och imorgon är det långpass så det gäller att ladda om. Och sen kommer Olle och barnen! Som sagt, blir ett sista litet inlägg imorgon och sen kör jag söndagsrapporter. För jag kan inte sitta här vid pumphuset för jämnan bara för lite internet. Hej då!

Gotlandsfinal.

Idag satte jag klockan på väckning för att hinna med allt innan vi skulle åka. Först åt jag frukost. I soffan. Vi är ju sammanlagt 13 personer här i huset så det var så otroligt lugnt och skönt att vara uppe alldeles ensam. Snudd på att jag somnade om där med smörgåsen i munnen. Sen var det dags att laga pannkakor till barnen till båtfärden. Jag är så trött på att köpa den där kladdiga maten ombord, hemlagade pannkakor känns tusen gånger bättre. Jahapp, sen var det allmänt packande, bäddande av sängar och städning. Och sen, dags för långpass!

Fast ett kort långpass. Även om huvudet tycker att det var evigheter sen jag sprang Stockholm Marathon, så märker jag på benen att det faktiskt bara är åtta dagar sen. Så det gäller att inte förivra sig. Jag tyckte det var lite kyligare i luften när jag gav mig av men fick ta av mig linnet redan efter någon kilometer.

Jag sprang först längs vattnet, över ängarna och sen upp på asfalten och bort till Augstens. Ner till havet igen. Glodde så mycket man nu kan glo, för att spara allt fint i minnet till regniga dagar där hemma. Hade skippat att ta vatten med mig eftersom jag sprang iväg så tidigt som halv nio, men nu började jag så smått ångra mig. Det var rätt varmt även om det blåste mer idag.

Vände tillbaka och tog samma väg hem. Glo, glo.

Totalt 26,5 km. Hem till dusch och lunch och göra mackor till båten och fånga in katter och påminna alla barn att gå på toa och säga hejdå och tjong in i bilen och iväg. Och jo, jag måste berätta vad Olle och Nils sysslat en massa med de här dagarna. Kolla här:

Skrapa av gammal färg på huset. Det är ett evighetsjobb så de förtjänar applåder. Sen någon gång i sommar kanske all färg är borta och då ska det målas och då blir huset lika fint på framsidan som det är på baksidan. Nu: färja!

Mer Gotlandsdistans och dagens tankar.

Ännu en solig morgon på Gotland.

Idag ett lite längre distanspass på morgonen.

När jag sprang genom gotlandstystnaden funderade jag över alla frågor jag får kring min löpning. För de är ganska många, och det är ju inget konstigt med det. Men två frågor jag får särskilt ofta. Den första ställs sällan rakt ut och formuleras på många olika sätt, men budskapet handlar i grunden om mitt löpande i själva verket handlar om en besatthet i min kropp och min vikt.

Jag skulle säga att det är det sista jag är. Besatt av min kropp och vikt alltså. Jag gillar att springa och min kropp är mitt redskap för att nå de resultat jag vill uppnå. Det är löpning det handlar om, kroppen blir vad den blir av träningen. Min familj ägde aldrig en våg under hela min uppväxt. Men själv skaffade jag en för ett tag sen – för att Pekka sa till mig att hålla koll så jag inte går ner för mycket i vikt. För det är lätt hänt när man kutar mycket och då ökar även skaderisken. Så därför håller jag lite koll men det går ofta långa perioder emellan gångerna och jag har den instoppad längst in i garderoben. Jag vill inte att barnen ska se mig på vågen, jag gillar inte kvinnor och män på vågar. Här känner jag också av skillnaden mellan hur folk ser på kvinnor och män. Om jag hade varit man tror jag inte att jag fått särskilt många frågor om min löpning i själva verket var en besatthet i någon slags jakt efter smalhet eller snygghet.

Den andra frågan som både jag och Olle ofta får, handlar just om hur mitt löpande påverkar familjen och om hur Olle ser på all tid som läggs ner. Även här känner jag skillnaden på hur folk ser på män och kvinnor. Jag är säker på att en man som tränar som jag inte får hälften så många frågor, och att inte så många undrar hur deras fruar får livet att funka. Olle anses SÅ DUKTIG som lyckas få ihop livet med barnen då jag är ute och springer. Jag tycker själv att han hittar på en massa kul saker med barnen på helgerna när jag är iväg, och det är lite trist att inte kunna hänga med på grejerna de hittar på, men det är faktiskt ingen jättegrej. Jag får dessutom en känsla av att om det varit heminredning eller trädgårdpyssel jag varit intresserad av så hade jag inte mötts av lika många höjda ögonbryn.

Förutom kärlek så är faktiskt bland det bästa jag kan tänka mig att ge våra barn, stunden när jag kommer hem efter ett fyramilapass. Att det är fullkomligt självklart att jag som kvinna kan kuta långt och fort – och att familjen klarar sig väldigt bra när jag är iväg. Ja, jag vet att jag snackar om självklarheter här men ändå. Det var sånt jag tänkte på när jag sprang. Nog om det. Efter morgonens löptur blev det bad. Det går inte att göra annat i den här värmen. Helt ensamma på stranden var vi. Jag invigde ett par leopardbadbrallor. Det äger jag möjligen fler än löparskor.

Löparbrännan känns igen på långt håll: kritvita fötter, vitt linne på sig fast man inte har något linne på sig och helt vit bak efter tightsen. Sen blev det lunch. Jag älskar filmjölk fullastad med grejer när det är såhär varmt. Plus tusen mackor och ägg.

Senare på dagen var det dags för mer distans. Men först på med detta under armarna:

Och dessa på fötterna:

Sen iväg.

När det är såhär fint väder så kan man inte få in i sin skalle att det kan bli dåligt väder igen. Och att det ska bli vinter, haha det är ju en skrattretande tanke! Borta vid Holmhällarpensionatet hade det dykt upp en del folk nu. Och jag såg denna:

Kan inte springa förbi en husvagn längre utan att tänka på Breaking Bad. Det är för övrigt det enda jag längtar hem till, vi kan ju inte kolla på det här pga pga det obefintliga internetet. Därefter blev det häng i trädgården med alla katter. Dagens totala mängd landade på 30 km.

Imorgon bär det av hemåt men jag kommer hinna klämma ett kortare långpass innan och kräma ut det sista av Gotland för denna gång. Hej då.

P.S. Vill ni sen en gullig minigrej? Här, en luddig larv som också var ute på springtur:

Hej då igen.

Dagen då Gotland blev Grekland.

Ahh. Åtta timmars sömn. Otrolig lyx. Innan jag gav mig av hemifrån smörjde jag in mig med vaselin under armarna.

Trots att jag gjorde det innan Stockholm Marathon så fick jag ändå skavsår av mitt linn när jag kutade. Kan i för sig bero på att jag dessförinnan hade slarvat med insmörjning på ett träningspass när det var väldigt varmt, och därför redan hade skavsår lagom till Stockholm Marathon. Och då var det ju varmt så de blev inte precis bättre av de 42 kilometrarna.

Vanliga morgonrundan. Trots att ögonen borde vant sig igår, så blev de ändå chockade över hur fint det var. Ögonchock!

Olle däremot, han gillar inte alls att springa här. Han säger att han bara känner en enda sak när han kutar runt här: leda. Total leda. Jag tror man har fördel av att vara en härdad asfaltslöpare när man är här, för ska man springa mer än en mil så hamnar man lätt till sist på asfalten. Och rent allmänt så är det väldigt rakt.

Fullkomligt vindstilla och alldeles alldeles tyst. När jag sprungit klart stannade jag en stund på stranden.

Och sen har dagen bestått av husfix och bad. Först på stranden och sen i hamnen. Där trivdes alla dykare och hoppare.

Och plötsligt var det sen dags för dagens andra pass. Nästan så det tog emot lite att ge sig ut. Det var så satans varmt. Och så skönt i skuggan medan jag hörde barnens lek och stoj. Och så gott med kaffe. Och tidning. Och glass. Och… nä. Bara att byta om! Precis innan jag skulle ge mig av kom jag på att vatten kanske kunde vara bra att ha med sig i och med att Gotland förvandlats till Grekland.

Sen körde jag en lång uppvärmning. Nu hade det blivit lite blåsigare och det var tur för annars hade jag smält i solen. När kroppen blivit varm(are) så var det dags för ett tempopass light. Gäller att vara försiktig såhär efter marathonet och den här veckan ska gå i rekreationslöpningens tecken. Men ändå, lite fart fick det bli. Upp på asfalten och börja nöta i solen. Bort mot Vamlingbo. Hade smörjt in mig innan jag gav mig av och jag blev alldeles vit av krämen som rann längs kroppen. Delade upp blocket i tre delar och framme vid Vamlingbo vände jag tillbaka hemåt. Sån tur att jag tog med mig vatten, önskade bara att jag haft fyra armar och kunde haft med mig två flaskor till (ja, jag vet att det finns vätskebälten och jag har ett par såna men gillar mycket mer att kuta med handflaskor – till stor del för att man ser tusen gånger tuffare ut). Passerade en massa kossor som höll på att stirra ögonen ur sig när de såg mig. Till sist var jag klar med springet och stannade utanför vårt hus. Passet landade på totalt 19,5 km så dagens totala mängd blev 30 km. Så fort jag kom hem sprang jag in och hämtade tvål och cyklade ner till stenstranden.

Det var mitt premiärdopp och herrejesus vad skönt det var. Ja om man bortser från att jag klev i på fel ställe och fick huka mig på ett ovärdigt sätt för att inte halka på de hala stenarna när jag tog mig ut. Och det var rätt grunt precis här så jag… ja det såg helt enkelt förmodligen väldigt lustigt ut.

Sen cyklade jag den lilla biten hem med turban runt håret och känslan där och då i kroppen: obeskrivligt bra. Hem till öl och chips!

P.S. Detta inlägg är sponsrat av Hamra Krog. Jag köpte en glass och satte mig i en solstol i deras trädgård, och ja här sitter jag nu och åker snålskjuts på deras nät i kvällssolen. Annars hade det här garanterat blivit ett rent textinlägg efter gårdagens uppladdningsfrustration. Jag får se hur jag gör i sommar med bloggen, eventuellt tar den sommarlov. Återkommer om det kära läsare.

Nationaldag med bakluckeloppis och fantastisk distans!

En vacker båtfärd till Gotland sent igår kväll. Framme vid huset halv två på natten, pang i säng. Ville sova med öppet fönster men det var helt omöjligt pga allt fågelkvitter. Tänk att man kan bli lika störd av fåglar som av hög musik på barer. Stängde fönstret och kunde äntligen somna. Vaknade tidigt till en en somrig nationaldag. Borde vara trött men hade väl fått lite Gotlandskraft.

Gav mig iväg medan resten av huset sov.

Åh. Äntligen tillbaka. Sprang längs vattnet en bra bit. Det var redan varmt så jag drog av mig linnet och kutade bara i sportlinnet.

Och sen en bit på asfalten med solen i ansiktet.

Såg en massa kaninungar hoppa omkring. Och en stackare som aldrig någonsin kommer hoppa mer.

Efter morgonens löpning blev det frukost och sen cykel ner till stranden med barnen och min mamma. När vi cyklar den här biten ner till havet, då känns livet sådär perfekt. Så jäkla enkelt och perfekt.

Alltså, jag har aldrig ansett mig vara en badkruka men sen jag träffade Olle har jag fått inse att… jag definitivt är det. Han badar exakt alltid, spelar ingen roll hur kallt det är. Som tur är har barnen ärvt sitt badsinne från honom. Det blev väldigt tydligt idag.

På eftermiddagen drog vi till Hamra där det var bakluckeloppis.

Vi köpte böcker och Uma gjorde två rejäla kap: en gitarr för 30 kr och ett pussel för en tia. Såna priser borde det alltid vara på leksaker!

Sen blev det café.

Såklart en trött maratonlöpare var tvungen att pröva syrénsaften.

Den var väldans söt, men god! Därefter spelades det gitarr och lades pussel för fulla muggar så jag smet ut på mitt andra pass.

Det var en galet fin eftermiddag. Lämnade kameran hemma men det var soligt och precis lagom varmt, så gott som ensam på vägarna. Återigen längs vattnet men nu en längre tur bort till Augstens och tillbaka. Det känns som att benen helt återhämtat sig nu men jag tar det fortsatt lite lugnt. Eftermiddagens tur landade på totalt 18,5 km i 4:32 min/km. Med morgonens pass kunde jag lägga totalt 30,5 km till handlingarna denna nationaldag.

Nej. Nu måste jag hem till gänget och spela på gitarren. Det är lite bedrövligt att jag behöver åka runt i bilen för att hitta internet och det tar tusen år att ladda upp bilder för mig så snart kommer jag bli komplett galen av detta kassa internetliv. Men ändå, det är något visst med att ha det spartanskt på landet. Vi har diskuterat att skaffa internet till huset men än så länge har majoriteten röstat nej. Kan bero på att de inte har en blogg. God afton.

Fartlördag och 40 km Gotland.

Avslutade lördagkvällen med ett tempopass.

Först 2 km uppjogg följt av 15 km i 4:17 min/km. Hade gärna sprungit på lite fortare men med tanke på att jag hade ont i halsen dagen innan så kändes det som ett lagom tempo, sådär känslan av att man ligger i men ändå inte blir flåsig. Det var en fin kväll. Solen sken men det blåste en del, typisk Gotlandsblåst. Avslutade med 0,5 km nedjogg så dagens totala summa landade på 24,5 km inkl morgonens lätta distans. Hemma spelade några fotboll.

Och andra latade sig.

För att fira tillfrisknandet bäddade jag om i sängen.

Men jag sov inte så många timmar, ja i alla fall inte jämfört med bebissömnen de övriga nätterna. För idag är det dags att åka hem så jag behövde kliva upp tidigt för att hinna äta frukost och springa ett bra långpass innan det var dags att dra till färjan.

Jag läser såklart en gotländsk deckare för att få in stämningen när vi är här. Jaha, sen vilade jag lite och planerade den kommande veckan. Sen var det dags att börja göra sig i ordning. Ett jädra velande med kläderna, man blir ju lite så velig när man varit sjuk. Men till slut bestämde jag mig för korta tights och t-shirt – och armvärmare!

Syrrans katt Selma ville vara med på kort. Här kommer hon:

Idag blev det rejält med vatten och två energidrycker med mig.

Sen var klockan åtta och jag drog iväg. Jag gillar min långrunda jag hittat här, det är så blandat underlag. Grus, gräs, asfalt och en del sand. Lite såhär:

Tog första energigdrickan efter 15 km. Sliskig som vanligt och jag blev helt kladdig om händerna. Men idag hade jag i alla fall vatten med mig och kunde skölja av dem.

Efter 16 km la jag in en fartökning i 3 km. Det kändes bra. Nötte vidare. Stundtals var det rejält blåsigt. Det är lustigt med vädret på Gotland. Det skiftar så fort så ofta hinner man under långpassen uppleva både det ena och det andra. Andra energidrickan efter 30 km. Totalt 40 km i 4:35 min/km.

När jag kom hem blev det snabb dusch och snabb lunch.

Får äta mer på båten. Sen var alla redo att ge sig av, även katterna. Och jo, kolla alla skor. Så blir det när man är många i ett hus. Kan informera om att alla mina löpardojor brukar uppta mest plats men här på bilden var de prydligt nedpackade i väskan.

Så otroligt glad jag är att jag hann blir frisk och hann springa i alla fall några pass här på Gotland. Men vi kommer snart tillbaka – fast inte förrän efter Stockholm Marathon! Aaaaaah, spännande!

Nu: färjan!

På banan igen!

Vaknade och svalde. Inget ont i halsen! Gick upp och skakade på huvudet. Inte snurrig! Åt frukost och sen tog vi en promenad som en liten första check.

Inga konstigheter. Kroppen kändes bra och skallen med. Känslan när man varit sjuk och sen blir frisk – underbar! Synd bara att man behöver vara sjuk först för att få uppleva den. Innan lunch bytte jag om för en liten springtur. Eller joggingtur snarare.

Och sen ner till havet. Som jag längtat!

Ögonen klarade nästan inte av det. Så fint var det. och alldeles ensam var jag.

Sprang såklart lugnt och fint. Livrädd för att få ett bakslag.

Totalt 7 km. Om kroppen tycker det är ok så blir det ett till pass senare. En till glad nyhet: Vi åkte till Hamra Krog för att dricka kaffe och äta glass här på eftermiddagen. Jag skulle bara öppna datorn för att kolla en grej och då: Pling! Internet! Så här sitter jag nu och gottar mig i solen med en kaffe. Istället för att behöva dra til pumphuset. Det ni! Vi hörs imorgon!