Distanspass

Torsdagsmix!

Döm av min förvåning när jag efter jobbet skulle byta om till springkläder, och upptäckte detta i omklädningsrummet:

1. Någon hade tömt papperskorgen, satt i en ny påse och därefter slängt de två gamla böckerna som legat och skräpat på bänken. Fast. Känns inte riktig rätt att kasta böcker sådär eller? Men ändå skönt att någon liksom tagit tag i det hela. Det har varit en otroligt menlös känsla över de där böckerna på bänken.

2. Denne/denna någon hade även tömt hela torkskåpet på de där gamla handdukarna som har hängt där i evigheters evighet. Och vikt ihop dem till en fin hög. Jag blev lite imponerad av denna handlingskraft i omklädningsrummet.

När chocken lagt sig bytte jag om och klev ut i friska luften. Satte på White Stripes som jag längtat lite efter.

Sen sprang vi hemåt genom stan, jag, Meg och Jack. Vilken kväll. Det känns nästan värt att det är så satans kallt på morgonen när kvällarna är såhär fina och lite mer lagom tempererade. Längs Husarviken.

Och sen över bron i solen.

Totalt 10 km i 4:39 min/km.

Jo, förresten. Var hos Pekka på lunchen idag. När jag var där sist och skulle göra tester så mådde jag lite sådär så det blev inget av det. Men idag var jag i form och hade ju bara kutat distans på morgon – man får inte vara helt slut när man ska göra testerna. Hur som helst så var det kul för det var all time high på konditionsbiten. Skönt att distansen gett resultat. Dock behöver jag mer löparstyrka för att få upp farten och kunna hålla den. Det får jag jobba på. Som vanligt uppåt efter snacket, alltid kul att prata med Pekka som följt mig i precis ett år och hjälpt mig med träningen. Jaha, det var min dag. Just nu sitter jag med varmkalla ben efter en rejäl vadmassage med Ormsalva. Ahh. Skönt.

Kall distansmorgon!

Rätt kallt i morse alltså. Termometern visade –15 grader när jag klev ut genom dörren. Frostigt, fint och alldeles ensam på gatan var jag.

Ja, förutom ena grannen som ofta hämtar tidningen precis när jag står och får igång gps-klockan. Och så killen som åker runt i en bil och delar ut reklam vid den tiden.

Jag sprang mot Ropsten. Idag skön distans, precis vad jag var sugen på. Huvudet fullt av så mycket, perfekt att bara låta tankarna ligga och vila medan fötter och ben jobbar som i en lunk. Dock kallt om näsan, hade ju lyckats glömma halsduk som kan vara skönt att dra upp ovanför munnen och näsan när det är minusgrader. Efter ett par km kändes det som den skulle trilla av, näsan alltså.

Genom Värtan. Redan fullt av bilar och lastbilar trots den tidiga timmen. Ut på Djurgården. Vid Polismuséet såg jag en råtta. En ganska liten råtta. Ännu längre ut på Djurgården var det så otroligt vackert. Solen låg på och isen hade brutit upp på sina ställen, och så en massa svanar vid strandkanten. Tänkte ta ett kort till er men då mina händer också höll på att trilla av vid det här laget, trots jättevantarna, så fick jag låta bli. Snurrade runt på vanliga stället och sen mot jobbet. Totalt 19 km innan dagen brakade i full gång. Men helt ärligt, för mina händers skull, kan det inte bli lite varmare på morgnarna nu? Tack på förhand.

Förortsfötter.

Fick en lucka innan barnen skulle lägga sig. Ett litet fönster som räckte till precis 10 km på förortens gångvägar. Lite snöflingor föll från himlen till tonerna av sorgsen musik. Blir nog inte bättre.

Lämnar veckan och stan bakom mig.

Så tog ännu en dag slut. En hetsig vecka till ända. Men så länge jag har kul så tycker jag inte att stressen kommer åt mig. Och så länge jag springer så kommer inte stressen åt mig heller. Jag bytte om, ville så gärna hinna fånga lite ljus. Odengatan upp. Parfymlukt från alla på väg ut i kvällen.

Perfekt fredagshimmel för oss löpare, men också för alla parfymluktande människor.

Totalt 10 km, 4:40 min/km. I övrigt har jag köpt några små prylar idag:

1. Marsipan! Jag älskar marsipan! Jag älskar att göra egen marsipan! Måste göra det i påsk, det är ett som är säkert.

2. Salt och peppar i dödens tappning! Jag hittade dem på Bonniers Konsthall. Handen drog automatiskt upp mitt Visa-kort fastän jag försökte mobilisera all min viljekraft för att göra det motsatta. Så kan det gå.

Hörrni, nu är det fredagkväll. Så jäklans skönt!

Slår runt på stan.

Såhär såg det ut där jag hängde idag:

Ute var det blått och soligt så ibland fick jag lämna mörkret och ta en nypa frisk luft.

Ibland gick jag också och tog lite nötter och frukt. Ni ser chokladen? Det räknas ju inte som smågodis så det fick jag också äta lite. Men när smågodiset kom fram… gaah – jag lyckades med all min kraft stå emot!

När dagen blivit till sen kväll var vi klara.

Och jag bytte om.

Jag var egentligen sugen på att springa hem ända från Orminge men hallå, det kunde slutat exakt hur som helst med mitt kassa lokalsinne. Istället åkte jag taxi med min jobbkompis och hoppade av vid Stadsgården. Klockan var exakt 23:10.

Sen sprang jag hem i den mörka kvällen… eller natten. Typisk torsdag i stan, ganska mycket folk ute. Men cykelbanorna, de hade jag för mig själv. Såg en enda löpare vid Gärdet. Där var det mörkt.

Genom Värtan och över bron. 278 cyklister hade enligt mätaren tagit sig över bron till Lidingö denna torsdag i mars 2013.

Totalt 11 km i 4:54-fart. Nu: sova illa kvickt!

Spring x 2. Inklusive lite förvirring. Och en massa tacksamhet!

Jag far runt som ett skållat troll för tillfället. Det är lite att stå i om man säger så. Har så mycket jobb i skallen att jag i ett förvirrat tillstånd råkade radera alla bilder från morgonens löppass. Men skit i det. Jag förklarar i ord istället. Och det är ju bättre att råka radera lite bilder på sig själv i springkläder än att t ex glömma ett av barnen på bussen. Såhär var det i alla fall:

1. Jag vaknade tidigt. Smög upp, dimmade ner belysningen för att ingen annan skulle vakna. Borstade tänderna, satte på linser och klädde på mig. Ropade ”Dags att vakna!” innan jag gick ut genom dörren. Det var en plusgrad ute så idag körde jag bara armvärmare, varm långärmad tröja, t-shirt ovanpå det, gul mössa och gula Adios. Och ryggan på ryggen.

2. Sen sprang jag iväg. Ännu lite mörkt när jag startade. 3 km uppvärmning, benen rätt tunga och trötta. Vakna då! Gårdagens backe kanske låg kvar i benens minne. Sen nollställde jag klockan och höjde tempot. Över Lidingöbron och genom Värtan, en rutt som jag kan så väl vid det här laget. Över Gärdet och förbi alla museum, längre ut på Djurgården där jag snurrade runt. Såg faktiskt en hel del löpare, mest tjejer. När klockan visade 10 km pausade jag. Snittfart 4:17 min/km. Jag tog ett fint kort vid lilla Djurgårdsbron men det kan jag ju inte visa eftersom jag raderade det men tänk er morgonsol, lite disigt i luften och en annan löpare långt bort.

3. Sen sprang jag 3 km i 4:34-tempo och sedan ytterligare 3 km i ännu lite långsammare fart. På Odengatan såg jag tre spyor på gatan som jag fick hoppa över på ett märkligt vis för att inte landa i.

4. Totalt 19 km. När jag stannade utanför jobbet tog jag en till bild när jag står och försöker se lite tuff ut.

5. I omklädningsrummet fick jag stretcha hastigt eftersom jag hade ett tidigt morgonmöte. Jag knäppte ett klassiskt spännbultskort när jag spänner magmusklerna, men det går ju inte heller att visa och det kanske var lika bra det. Dusch. Hopp i kläderna.

6. Sen var det möten och jobb. Mycket jobb. Sen! Sen var det dags att springa hem till en sjuk liten dotter. Alltså mina föräldrar, de har haft som ett dagis för sjuka barn ända sen vi kom hem från Mexikosemestern. Sån otrolig hjälp får vi, jag är dem evigt tacksam och ska påminna mig själv om hur fantastisk den där hjälpen är om/när jag själv blir mormor eller farmor. I alla fall, jag sprang genom stan, kände i benen att de ganska nyligen sprungit i ok fart. Dumpade ryggsäcken hemma (och från och med nu så hade det förvirrade tillståndet släppt och jag har lite kort). Andades i två sekunder. En. Två.

7. Sen sprang jag vidare. Passerade dagiset på gatan, hörde barnskrik och fick sån Gröna Lund-känsla, ni vet solen som lyste och ropen lät som de kom från en bergochdalbana på nedväg.

8. Totalt 14 km, 4:48 min/km. Hade inte hunnit äta någon lunch så hur härligt var det inte att min mamma satte den här tallriken framför näsan på mig? Tack.

9. Väl hemma med dottern så fick jag stretcha hastigt (igen) innan det var dags att fixa Pippi Långstrum-för-du-är-sjuk-app på iPaden, fälla upp datorn och jobba vidare. Och äta lite mer.

10. Och jo, ett säkert vårtecken är när ens nya gula springskor blivit skitiga av lera. Hur är det, hur rengör man bäst sina dojjor egentligen? Svara nu alla skoexperter! Jag brukar inte vara så noga utan springer oftast runt i bruna skor. Men det vore såklart trevligt att hålla dessa gula lite till.

Så. En hetsig dag som ändå lyckades rymma 33 km. Merci beaucoup.

Bollar och växlande väder!

Sista dagen i fotostudion. Med mig dessa dagar har jag haft mina trotjänare golfbollen och tennisbollen. Jag har denna bollkombo i flera uppsättningar; på jobbet, på olika ställen hemma i huset samt i min väska, för när jag befinner mig på ett annat ställe. Golfbollen rullar jag hårt under vänsterfoten, och tennisbollen (alt taggbollen, som jag dock bara har en av hemma) rullar jag under högerfoten. Helt ärligt så gör jag det numera nästan hela tiden så fort jag sitter ner. I början hade jag svårt att rulla och göra annat samtidigt men nu har det blivit någon slags meditativ känsla över det. Jag tänker aldrig så bra som när jag sitter och rullar.

Nog om det. Jag bytte om på eftermiddagen, lämnade fotostudion bakom mig och gav mig av mot Lidingö för att hämta Uma på dagis.

Fredag Benen var tunga, trötta efter morgonens fart. Men jag hade sån längt efter Uma så jag pinnade på i ok fart ändå. Götgatan och Skeppsbron. På Strandvägen började det regna för att plötsligt sluta och bli sol igen.

På Lidingöbron höll jag på att blåsa bort, på riktigt. Sen var jag dessutom tvungen att ta en backig omväg för att hämta ut ett paket. Puh. Lyckades trycka ner paketet i ryggan och sen vidare hem. Till sist stod jag utanför dörren hemma. Totalt 14 km i 4:52-fart.

Efter dusch åkte jag och Uma buss till centrum (nu snöade det ute) och handlade allt som hör fredagen till. Bra styrketräning för armarna för det blev en hel del. Men så är det när efterlängtade syskon äntligen kommer hem, då blir det fredagsfest. Blev uppåt av rödbetorna som vi köpte och grillade i ugnen tillsammans med morötter, palsternackor och vitlök. Ooooo så gott. Med kött till. Och jo, förresten. Om ni vill höra mer tjat från mig så kan ni klicka exakt just här. Mattias som ska springa Göteborgsvarvet frågade lite frågor. Och jag svarade.

God afton.

Skär genom stan!

Instängd i en fotostudio hela dagen. I för sig ett mycket kul jobb och oerhört trevligt sällskap dessutom, men ändå. När det är såhär fint ute så kan jag inte låta bli att känna mig som ett djur i bur. Ett djur i bur som vill ut och springa. Ibland var jag tvungen att dra undan de svarta gardinerna och kika ut lite. Men sen plötsligt hade hela dagen gått i en rasande fart och det var dags att springa hemåt.

Bytte om och på med hörlurarna. Sen samma väg hem som igår. Funderade ett tag på att springa längs Hornstulls Strand och Söder Mälarstrand men nä. Ville skära genom Söder som en kniv, precis som Götgatan gör. Gillar att få upp farten med alla människor runt omkring mig med musik i öronen. Det blir en galen hektisk känsla som jag gillar. Inga konstigheter; skön temperatur och idag hade jag tunnare kläder på mig. När jag kom till Lidingöbron så hade 169 cyklister cyklat över bron mot Lidingö denna fina dag.

Totalt 13,5 km. Snittfart 4:32 min/km. Hem till mat (jag är för övrigt hungrig non stop nuförtiden) och sen drog jag fram min kära gamla vän bollen.

Och körde magstyrka. Har slarvat med det i veckan men nu fick magen något att tänka på. Ajöss.

Från sjöstad till östad.

När dagens fotografering var slut, och ljuset ute som allra vackrast, bytte jag om. Kan inte tänka mig något bättre än att springa hem från ett ny plats. Till saken hör att jag har otroligt dåligt lokalsinne. T ex så hatar jag att köra bil till ställen som jag inte exakt hittar till, måste sitta och glo på en karta i evigheter innan som en mes. Löpningen har dock gjort mig lite mer bekväm med sånt, men jag föredrar helt klart att springa istället för att köra bil. Till fots kommer man till slut alltid rätt.

Hammarby sjöstad visade upp sin allra bästa sida här ikväll. Och det var så mycket folk på gatorna, som att alla vaknar till liv när kylan släpper taget om oss.

Förbi White-huset, över bron och upp på Götgatan. Varmt! Första gången för i år som jag faktiskt önskade att jag hade haft tunnare kläder på mig. Götgatan raka vägen fram, zickzack mellan alla fotisar. Älskar att rusa full fart nerför bilfria Götgatspuckeln! Ner till Skeppsbron och min vanliga väg via Strandvägen och Värtan.

Musik i öronen. Det passar när man springer genom en stad på kvällen. Ahh, spar denna känsla i en liten ask inom mig och drar fram någon slaskig kall kväll. Totalt 13,5 km från Hammarby sjöstad till Lidingö. Snittfart 4:38 min/km.

Stockholm-Lidingö.

Byter om och springer hem genom stan. Tänker att det känns lite sådär som höst i luften. Liksom klart och kyligt. Hur skönt är det då inte att inse, att all den där hösten (hur fin och härlig den än är) och framförallt vintern – dem har vi i ryggen. Nu är det en hel vår och sommar tills vi möts igen! Ha!

Totalt 10 km. Snittfart 4:48 min/km.