Medan ni andra drack snaps och badade midsommarbad mitt i natten, så slutade min midsommarafton med att jag upptäckte att det var tvärstopp i handfatet i badrummet. Efter lite krimmande kunde jag härleda stoppet till när Uma tidigare på dagen hade målat sin kusin Ida till en tiger. Med tuschpennor. Sen blev hon inte riktigt nöjd med resultat så då blötte hon ner tusentals små bitar toapapper för att torka bort tigern. Ca 90% av bitarna verkade dock ha åkt ner i handfatet istället för toaletten eller papperskorgen. Så när jag somnade igår kväll var det i tron om att vi skulle behöva ringa en rörmokare på måndag. Men! Nu på morgonen tog jag tag i det hela och lyckades få bort stoppet. Så jäkla nöjd med mig själv. Saken är att vi av någon aledning valde ett rätt dumt handfat när vi renoverade vårt badrum, så det är faktiskt inte så lätt att fixa det. Men som sagt, det gjorde jag (synd att jag inte kan höra när ni applåderar). Efter detta hjältedåd så tvättade jag håret på alla barnen och sen gav jag mig ut för att springa. Här ser ni rörmokaren:

 Trots att jag bara drack pyttelite champagne igår så var det ändå som att kroppen gått ner i något dvallikt semestermood. Kroppen var inte så jättesugen på att behöva ta ut sig istället för att bara ligga i en solstol, läsa en bok och dricka en till kopp kaffe. Men men. Jag började med uppvärming för att vara snäll mot den och sedan spänsthopp. En äldre farbror passerade mig när jag hoppade som bäst och sa ”Men oj vad spänstig du är!” Det var ju trevligt att höra i och med att jag kände mig seg och inte alls så spänstig. Tack. Sen satte jag full fart ut mot Hustegaholm. Nu insåg benen och kroppen att det inte gick att streta emot, bara att ränna på och få det överstökat. Tomt ute vilket alltid är skönt när man ska springa fort. Tjong! Drygt 5 km tröskel. Och så nedjogg på det.

 Totalt 10 km. Sen käkade jag typisk sommarlunch.

 Därefter kramar och hej då till barnen som drog till Gotlandsbåten med mina föräldrar. När vi stängde dörren efter dem: k n ä p p t y s t. Som ett annat hus. Vi drack kaffe och sen tog vi oss samman och tog tag i en grej som vi skjutit upp så länge: städa i garaget. Kan vara en av de tråkigaste sysslorna som finns. Rensa avlopp är mycket roligare. Men vi gjorde det i alla fall och kände oss väldigt duktiga. Det går också rätt mycket snabbare att städa när man inte har små barn som börjar leka med allt som man vill städa bort. En stund senare skulle Olle springa, och då insåg jag att jag ju kunde springa samtidigt. För det var ju bara vi hemma. Vad glad jag ser ut.

 Det var evigheter sen vi sprang tillsammans. Helt ärligt, jag tror det är åtta år sen.

 Eller, tillsammans och tillsammans. Olle sprang hela tiden en bit bakom. Jag vet faktiskt inte varför. Fast han höll på att tjata om att det var kvavt ute så det var kanske lika bra för sånt gnäll orkar jag inte lyssna på medan jag springer, och förresten lyssnade han på musik. Efter ett par kilometer så ville vi ta olika rutter och skiljdes åt. Jag fortsatte på grusstigen hela vägen ut mot Elfvik.

 Förbi hästarna och lammen och sen tillbaka på gångvägen. Det var så lugnt och fint ute.

 Efter mina 14 km distans körde jag en del backövningar. Egentligen var jag sugen på att bara dra hem men samtidigt så hade jag ju en massa tid i och med att barnen var borta. Lika bra att passa på. Totalt landade eftermiddagspasset på 19 km och dagens summa blev 29 km. Nu då? Nu blir det middag i stan och bio.

 Det gäller att passa på! Ajöss alla människor.