återhämtningsjogg

Joggar hem genom stan.

 Idag var det väldans trevligt att komma till jobbet! Jag fick så många grattiskramar att det inte var klokt. Vad gäller kroppen så kändes benen rätt stela idag. Därför bestämde jag mig för att jogga hem efter jobbet, lugnt och sansat för att inte skada mig, men ändå oerhört skönt att få ur stelheten. Dessutom så stötte jag ihop med min trevliga bloggläsare Jeanette som också bor på Lidingö – plötsligt händer det!

Annars så är det lustigt dagarna precis efter en mara, jag är så hungrig att det knappt går att stilla det. Trots att jag äter en massa så är jag fortfarande hungrig. Så ja, jag har ätit en hel del idag. Förutom det så har jag idag fått mina specialgjorda inlägg till löparskorna. Ska köra med det ett tag här inför New York och jag har också precis beställt ett par nya Adizero Boston. Har definitivt sprungit sönder mina gamla. Jag har också lovat mig själv att vara ordentlig och göra fotövningar för att öka muskulaturen. Inte det roligaste som finns men nödvändigt.  Lika bra jag går och gör det omedelbart. Ajöss.

Återhämtningsjogg och farväl.

Ahhhhh. Vad det var skönt att sova! Vaknade runt åtta, huvudet återställt om än aningen groggy. Olle åkte redan vid halv sex men som tur var somnade jag om efter det. En säng har aldrig någonsin känts så skön som den gjorde idag. Dessutom hade jag ju varit proffsig och tagit med egen huvudkudde vilket var en hit då hotellets kuddar mer liknade stora oformliga maneter. Kolla här på bilden:

 Min kudde är alltså den högra, det är en helt vanlig Ikea-kudde. Den vänstra är hotellets. Den är gigantisk och samtidigt alldeles mjuk och märklig. Nog om det. Jag gick i alla fall upp och tog på mig löparkläder. Efter Stockholm Marathon tog jag en återhämtningsjogg och det här är ju väldigt olika för alla, men för egen del så tyckte jag det var väldigt skönt, liksom mjuka upp kroppen som slitit i tre timmar. Tog trapporna ner till receptionen, stela lår. Joggade saaaakta bakgatorna ner mot Tiergarten. Om det var någon som såg mig så måste de antingen trott att jag hade något form av handikapp, höll på att rehabiliteras efter en skada – eller så fattade man att jag sprungit Berlin Marathon. För sakta gick det på de stela benen men efter en stund kändes det mjukare.

 När jag joggade gatorna fram så mindes jag att det var så många schyssta broar vi sprang under igår, ungefär såna här:

 4 km blev det och sen efterlängtad frukost på det. Den här staden, jag har blivit helt kär.

 Tack för att jag fick springa på dina gator, Berlin. Jag kommer tillbaka.

Söndag fm: 7 km återhämtningsjogg.

Var helt slut igår kväll. Ont i huvudet och lite lätt illamående sådär, förmodligen pga värmen under loppet och att jag verkligen tog i för kung och fosterland. Minns när jag sprang Kungsholmen runt, att jag tyckte det var en så underbar distans, halvmaran. Så kändes det inte riktigt igår men jag tror det var just pga värmen och att banan inte var den mest inspirerande. Man sprang ju runt Visby så man gick liksom miste om den fina staden, jag hade trott att man kanske åtminstone skulle passera något fint gammalt torg. Istället var det långa raksträckor som mer kändes som en förort och där låg jag och harvade, mestadels i ensamhet, i tre varv. Men annars var loppet väldigt bra ordnat måste jag säga, ordning och reda och bra funktionärer. Åt middag och drack massa vatten när jag kom hem, och åt mitt favoritgodis för tillfället: gammelmanssnasket engelsk konfekt. Sen fick jag lite fotmassage av Olle med bästa fotkrämen. Har börjat smörja in fötterna med den varje kväll och märker verkligen skillnad.

En natts sömn var precis vad jag behövde. Mådde mycket bättre när jag vaknade. Åt frukost och läste tidning och sen gav jag mig ut på en återhämtningsjogg. Hade ont i min vänstra vad efter loppet men nu kändes det bättre. Det var mulet så knappt någon annan ute vid havet. Tystnaden och så fötterna mot barriga stigar, alldeles tyst. Helt underbart, nu fick jag tillbaka friden i kroppen. Nu blir det ett par dagars jogg. Sen distanspass och sen lite hårdare tag igen efter snack med Pekka.

Men jäklans ändå, jag är så himla glad att jag fixade det, sub 1:30! Såhär var för övrigt de exakta placeringarna på Visby Halvmarathon:

1. Gabriella Samuelsson: 1:28:27

2. Mirjam Bebi: 1:28:52

3. Tove Langseth 1:29:59

4. Åsa Edman 1:34:37

Nu fullt fokus mot Berlin! Yeay!

Dagen efter.

Jaha, dagen efter stora dagen. Det känns…ungefär precis som vanligt faktiskt. Det jag är allra mest glad över är att jag sprang. Vägen fram till Stockholm Marathon har känts som en oändlighet och det värsta jag kunnat tänka mig är att jag skulle bli sjuk just till den 2 juni. Men nej, det var jag inte, jag sprang! Känns också otroligt skönt att vakna helt utan skavanker. Hade ont i min ena höft när jag sprang men jag bara sket i det och kutade på och idag känner jag inte av den. Ett pytteskavsår på ena utsidan av foten, det är det enda kroppsliga minnet från gårdagen. Och ja, lite stela lår. I alla fall, gav mig ut på en återhämtningsjogg nu på morgonen. Regnet öste ner men det var ändå som en smekning jämfört med gårdagen. In i skogen, 5 lugna km. Känns som att komma in i en stor oas av frid. Avslutade med en sväng ner till hamnen.