Långlördag.

Lördag! Idag dags för första långpasset sen Stockholm Marathon, men ett kortare sådant. Drog på mig pepp-tröjan även om jag just idag inte hade som ambition att springa fort. När man har den så känner man dock alltid lite press när man passerar folk.

Och så fyllde jag min handflaska med vatten. Har inte använt den så jättemycket men tycker den är perfekt när man som jag idag ska springa ca 23 km och det inte är så varmt ute.

Sprang till Koltorp och sedan de två första milen på Lidingöloppet, det var jag och sniglarna som var ute. Idag kändes det i både ben och kropp att det trots allt inte är så länge sen jag kämpade 42 km i regn och blåst. Så jag tog det lugnt och lät kroppen bestämma tempot. Det var rätt lerigt i spåret efter nattens regn. Tänkte på att det är lite trist att det inte blir något Lidingölopp i år. Men å andra sidan, det blir Berlin Marathon! Nästa år, då blir det Lidingöloppet.

Framme vid Grönsta blev det några spänsthopp som avslutning på passet.

Och några utfallssteg hemma.

Och några små hopp till.

 

Adios amigos!

Ropade trevlig helg, drog på mina Adios och kutade mot Lidingö. Vet inte vad det är men jag håller ofta högt tempo hemåt, det är som att känslan i stan på kvällen får mig att vilja springa fort. Har hört att det är samma sak med hästar, att de alltid springer fortare när de får styra kosan hemåt mot stallet. Kändes som det kommer bli en skön fredagkväll för alla som ska hänga kvar i stan, öl och drinkar och hela rasket. Själv sick-sackade jag Odengatan fram, värsta slalomstilen. Framme vid korsningen Odengatan/Roslagsgatan var det plötsligt rött för mig och en polisbil var precis redo att köra. Till saken hör att jag är extremt rädd för poliser. Helt utan anledning! Jag vill påstå att jag alltid skött mig, aldrig snott något, inte ens en liten karamell. Trots min polisrädsla kutade jag helt sonika mot rött, det är bara löpningen som kan få mig att göra sånt mitt framför ögonen på en konstapel. Rebelliskt!

På Lidingöbron finns en räknare som räknar cyklister som passerar per dag. Precis när jag kutade förbi stod siffrorna på 999. Vad jag vill säga med det vet jag inte men det kändes som ett bra fredagstecken. 10 snabba km blev det.

Trevlig helg!

Finfredag!

Finns ingen bättre fredagskänsla än att vakna en solig morgon och springa 10 km terräng innan jobbet. Försökte dra in alla lukter längs spåret. Åh, den här tiden är så kort när allting blommar och doftar sommar och är såhär förbaskat fint. Började tänka på hur allt hänger ihop; jorden, människan, förgängligheten etc och det blev ett totalt känslocrescendo där runt kl 06.20.

Observera min Finisher-tröja som jag fick efter målgång på Stockholm Marathon. Lite stolt är man allt och jag märkte att lite olika morgonpigga damer med hundar uppmärksammade den i spåret. ”Ursäkta, du kanske vill läsa vad som står på min tröja? Såhär, jag springer lite långsammare och vinklar mig mot dig när jag passerar så du hinner läsa.”

Svårt att hinna med långt pass på morgonen men jag hann i alla fall med lite utfallssteg och hopp. Sen skrek kroppen: Frukost!

På banan igen.

Idag var jag hos Pekka för att lyssna på lungorna. Pekka är en bra och hård man som sitter på Västmannagatan i Stockholm och som hjälpt mig med träningen här de sista månaderna, anpassat den efter mig och mina förutsättningar. Hur som helst, idag var det främst för att lyssna på min andning som jag var där, jag har som sagt haft en astmaliknande känning efter loppet. Inget som gör ont och inget som enligt Pekka var farligt efter att han lyssnat. Diagnosen löd slemhinnesvullnad och oftast ger den med sig av sig själv. Fick klartecken på att börja springa igen – yeay!! Två dagars vila känns som två veckor så detta gjorde mig mäkta glad. Dock kommer jag vänta med intervaller, tröskelträning och backpass ett tag. Dels för att luftrören ska återhämta sig men också för att kroppen ändå inte är mottaglig för den typen av träning än och snarare kan det bryta ner mer än det ger. Men springa kan jag så nu blir det härlig distanslöpning en tid. Efter jobbet sprang jag hem. Försökte ta det lugnt men det är svårt när man känner att man har bra kraft lagrad så kanske att jag kutade på lite väl fort. Inge problem med andningen dock.

Spänstövningar har jag också tänkte roa mig med framöver. Ser proffsigt ut va?

Nästan så man längtar till hösten.

När man ser Adidas by Stella McCartney A/W-kollektionen. Jag gillar framförallt tightsen, tycker alltid hon får till fina små detaljer och mönster. Det enda kruxet är priset men det är ju snudd på att man kan ha tightsen både när man springer och i det ”civila” livet. Och då är det ju inte alls lika dyrt längre… eller…hur?? Såhär säger Stella McCartney om grejorna:

‘This season for Run we worked very much with technology, using lots of great materials and engineered pieces. I wanted to celebrate having the energy to get out there and run; pushing yourself and not sacrificing in any way, shape or form how you look. It’s so important to me that you still look and feel cool at the end of the day when you’re working out.’

Feel cool, ja i så fall får man hoppas i alla fall en hare ser en när man harvar runt i skogen.