Jag, bollen och guldlinnet körde styrka. Finns inte så mycket att säga om det hela förutom att det är så otroligt skönt att göra alla övningar utomhus. Det är ungefär som att man bara är ute och gör lite kul grejer och inte tänker på att man faktiskt styrketränar. Så som det var när man var barn; man sprang, hoppade och hängde och gudvetvad och inte tänkte man ”vad bra att jag gör det här, det är ju otroligt bra för bålpartiet”. Jag anammar den filosofin tänker jag.
Körde först 15 chins. Sedan på med ryggsäcken (+5 kg) och gjorde 6 till…och 7 till. Sen blev jag plötsligt arg och så trött på den förbannade ryggsäcken! Det mäktiga med chin-ups är ju på något vis att man bara använder sin egen kropp som vikt. Så jag tog av ryggan och körde vidare med följande set: 8-9-11. Sen blev det 10 pull-ups som avslutning. Tror jag varvar extra vikt och utan lite här framöver, tar kanske lite längre tid att nå målet som är 20 men så får det vara. Tralala.
Det här träningslinne köpte jag för ett bra tag sen på H&M. Jag blev oproportionerligt lycklig när jag hittade det i Lidingö centrum. Guld! Jag var som vanlig enormt stressad när jag for runt inne på H&M så jag tog min vanliga storlek, betalade och hoppsade i ilfart hem med guldfyndet. Väl hemma skulle jag sätta på mig linnet. Det tog stopp efter huvudet. Insåg att linnet innehåller typ noll elasticitet. Till slut lyckades jag kränga över det och det satt helt stenhårt, lite om ni tänker som att linnet skulle vara gjort av hårt jeanstyg. Lite förvånande kan man ju tycka, träningslinnen brukar ju vara lite töjbara sådär, det finns ju liksom ytor på kvinnoöverkroppen som kräver det. Men nej, det tyckte man var onödigt eller så krävde guldet att inga andra material skulle få vara med. Nu har jag dock äntligen lyckats ta mig i kragen och byta storlek och till min stora glädje så passade en medium perfekt. Linnet är lika spänt och icke töjbart som förut och det hela bygger nog på att man inte har en enorm byst. Men snyggt är det! Yeay!
Tidigt möte kl 08.00 så klockan ringde redan kl 05.00. Tänk ändå vilken lyx att kunna gå ut och springa så tidigt och det är ljust ute. Minns i vintras när jag ibland var uppe och kutade lika tidigt, då var det ju totalt, komplett becksvart, som att gå upp mitt i natten. Då är det lite kämpigare. 11 km i Lidingöloppsspåret blev det. Knät var ok, lite känning. Tror det främst är en kvarleva efter alla backar i Cannes men idag ska jag till Pekka och kolla vad han säger. Sen snabbt hem och väcka familjen, duscha och iväg. Är snäll mot knän och ben idag och kör gympaskor non stop.
Nu kan man tro att jag blivit köpt eller sponsrad av något Mango-land men jag försäkrar er om att så icke är fallet. Däremot måste jag slå ett slag för denna produkt: mogen mango. Äntligen kan man planera en mangomaträtt och sedan faktiskt också laga den. Detsamma gäller mogen avocado. Vad har detta med löpning att göra? Absolut ingenting.
Sicket skitväder. Hoppade upp, tog på mig ylletröjan och gav mig iväg. 5 km uppvärmning och sedan dags för tröskelpass: 3×2 km med 60 sek vila mellan varje tröskelparti. Det regnade och blåste, jag sprang längs Husarviken och sedan ut mot Stora Skuggan. Såg en byggarbetare i orange jacka som gick och snackade i telefon längre fram. Precis när vi passerade varandra så gjorde han en så fin liten gest; han liksom tog luren från örat och bockade mot mig. Ah så trevligt, det var precis ett sånt litet pepp man behövde när man harvade runt i skitvädret en morgon som denna. Jag sprang vidare och såg en räv idag igen, rävar känns ju nästan overkliga fast det har ju faktiskt hänt ett par gånger nu den senaste tiden. Passet gick helt ok men borde gått aningen snabbare, inser att jag behöver köra mer såna här pass för att bli snabbare. Mitt ena knä gillar dock inte tröskelpass. Totalt 15 km.
Vilar från löpningen idag. Insåg igår kväll när jag i efterhand kollade igenom alla mina löppass, att jag kutat på rätt ordentligt en längre tid. Även efter Stockholm Marathon. Jag går alltid på känslan, är kroppen och huvudet sugna på att springa, ja då springer jag – men det kan såklart vara lättare distanspass utan mål. Men idag kände jag att kroppen behövde få helvila då jag fick en liten känning i vänstra knäet efter gårdagens 33 km. Men helvila från löpningen betyder inte vila från pilatesbollen, eller Swiss ball som det enligt wikipedia även kallas. Rullade ut bumlingen i trädgården och körde igenom hela mitt program. Det hela höll dock på att sluta illa när jag gjorde ”plankan” med armbågarna vilandes mot bollen och minsta dottern tog sats och hoppade ner rakt på min rygg.
Var på Gröna Lund på fm, därav denna färgkavalkad på bilderna. Första riktiga chin-ups-passet sen jag kom hem från Cannes. Jag känner att armarna tappat lite styrka bara på några dagar, det gillar man inte! Körde de första tio med 7,5 kg på ryggen och resterande med 5 kg. Blev serien 10-8-7-6-7. Sen gjorde jag 10 st pull-ups med naturlig vikt. Jo, på tal om Grönan, vi började lite försiktigt med Nyckelpigan när vi kom – det är ju bra att vänja in barnen lite. Vi for iväg, whooohooo! Fast när den stannade var jag nästan kräkfärdig och vinglade ur medan barnen skuttade vidare. Det är ju för trist alltså, att det blivit såhär, jag som brukade åka exakt allt. När barnen sen skulle åka Kaffekoppen så fick både Olle och jag stå och vinka åt dem som två pensionärer medan de fick sitta med ett annat barns pappa. För att inte tala om när de åkte Vilda musen och Kvasten, tack hej.
Jag har sagt det förr men jag säger det igen: jag är inte på något vis en mästerkock. Men ikväll fick jag till en riktigt god förrätt. Såhär gjorde jag den: jag bad Olle skala räkorna som jag köpt. Under tiden hackade jag färsk koriander, en vitlök och skalade och skivade en mango. Sedan la jag räkorna i en skål och blandade dem med koriandern, vitlöken och mangon. Jag pressade en lime och lite flingsalt över det hela. Och sen åt vi. Mycket mycket gott om jag får säga det själv, och det sa jag också kanske ca åtta gånger medan vi åt.
Galet! Fick sova ända till 08.30 idag. Kan vara så att det är…åtta år sen sist (eller snarare nio eftersom jag sov så risigt under första graviditeten). Nästan helt groggy av så mycket sömn. Gick upp och lagade frukost till hela gänget, själv åt jag en gigantisk portion havregrynsgröt med lingonsylt för idag var det dags för långpass. Medan jag smälte maten for jag runt som ett skållat troll (älskar detta uttryck!) här hemma; kastade i tvätt i maskinen, vek Himalayaberget av ren tvätt, bytte lakan, satte på diskmaskinen, tömde gamla blomvaser, tömde kattlådan, bar upp tusentals leksaker till barnens rum….tur man har bra kondition. Efter att ha varit Bror Duktig hela förmiddagen så var det äntligen dags att ge sig ut och springa. Hade fått ett otroligt snyggt hemmagjort svettarmband av dottern (se ovan) som jag såklart tog på mig. Ja, rundan som följde var inga överraskningar; till Koltorp och sedan hela Lidingöloppet. Var så sugen på att känna skogsstig under fötterna efter rivierans hårda asfalt. Kändes bra, första längre passet efter maran då kroppen börjar kännas ungefär som vanligt igen. Fortfarande lite seg, benen aningen stumma och så den där lite irriterande molande känslan i högerbenet från igår. Men jag kände mig ändå mer kraftfull. Jaa, vad mer? Det duggade på. Det var öde i spåret. Mina hörlurar krånglade och min mobil fick frispel och började pipa och låta. Jag sket i all teknik och sprang bara med mitt eget flås och skogen. Det duggade ännu mer. Jag harvade vidare. Ja, ungefär så. Det var en helt ok runda, bra långdistanstempo. Men lite trist var det idag, det var det faktiskt. Totalt 33 km.
Nöjd med att jag inte tog mina sprillans nya Kinvara. Lidingöloppet tenderar att skita ner alla mina snygga skor. När jag skulle springa Stockholm Marathon så förvånades jag över allas rena skor. Herregud, har ni inte sprungit något? Eller hur gör folk? Springer i ett par och sen köper identiska till loppet som de bara tränar med när det är fint väder?
Blev så hungrig på sluttampen. Slet upp frysen när jag kom hem och tog fram frysta jordgubbar som jag mixade med vaniljyoghurt. Bästa grejen när man vill få i sig något akut.
Sen dusch och sprut med denna parfym som jag köpte i London när jag var där sist. Ah, så snygg denna flaska är. Kommer från Le Labo och de är världens bästa present. Man väljer sin doft och sedan får man sin egen unika etikett, på den här står det Tove+Olle. Men man kan ju skriva ”Marathon completed”, ”Lycka till”, ”Du är bäst, ingen protest” eller vad man nu känner för.
Nu lägger jag mig nog här en liten stund.
rocknrollrunning.se 